Det känns ofattbart stort, och Alvin är så nöjd så han kiknar. Han vill inte göra annat än att öva, öva och öva. En sån himla stolt kille!!
Annars är det inte mycket att säga om tillvaron, det lunkar på som vanligt och precis som jag trodde så har den sista månaden gått i raketfart. Nu är det mindre än en månad innan min heltid med Smulan är över och det känns smått trist. Det är ju nu han är så oerhört kul att vara med, det går att leka med honom, prata med honom, och ja, gå med honom. Att gå i affärer är en fröjd, så länge det finns varuvagnar så han kan sitta i dem och ha full koll. Han är en riktig liten individ med mycket egen vilja och egna idéer.
En av de egna idéerna är tyvärr ännu att inte sova om nätterna, och det tär och är oerhört jobbigt. Igår tog jag timeout, tog en insomningstablett, (tack svärmor, utan dem hade det varit sju resor jobbigare) eftersom jag stressar upp mig så när jag inte får sova så behövs det ibland hjälpmedel om jag ska orka vidare, och sov från halv tio till kvart i åtta imorse. Turligt nog hade Alvin också en sovnatt och har enligt Hans sovit i princip hela natten.
Mitt i allt har jag satt igång processen med att byta jobb, jag hoppas att det går vägen och en utopi vore om det kunde ske redan tills jag ska tillbaka 5e januari. Jag håller tummarna... första mötet närmaste veckan.
Julen närmar sig med stormsteg och jag har pyntat lite lätt här hemma. Inte alltför mycket, men i helgen måste jag nog plocka fram granen. Lite granris på rulle med ljus i pryder räckena ute och ljus tänds alltsom oftast varje kväll i hela huset. Myyyys...
