Det är utlovat nästintill undantagstillstånd här närmaste dygnet, eftersom det är stormvarning och det samtidigt snöar rätt ymnigt. Till detta kommer kylan, ca 15 grader kallt men med 4 meter/s vind blir det ca 25 grader kallt. Tittar man ut ser det emellanåt ut som om vi är i fjällen.
Jag och Alvin trotsade allt detta. Efter en veckas innetvång p g a alla hemskheter i form av öroninflammationer och annat så klättrar vi båda snart på väggarna. Så jag pälsade på honom allt han äger i form av varma kläder, och så gick vi ut på gatan. Alvin tog förstås direkt sin bil och började köra med den, jag skottade i maklig takt uppfarten (kunde jag struntat i, sen dess har det snöat mer än innan). Efter bara en liten stund upptäckte jag att hans kinder såg väl röda ut. Gick in o hämtade en halsduk som jag lindade om näsa och kinder, men Alvin var inte helt nöjd över den skymda sikten... Han hittade en boll i förrådet och skulle sparka på gatan, men när han tittade ner för att se var han hade den så såg han den ju inte! Det såg rätt dråpligt ut, han for runt o sparkade i luften... Till slut blev han väldigt arg och ville gå in istället. Hur det nu var så var det ändå skönt att få lite frisk luft!
Det gav massor med energi, jag måste vara på bättringsvägen för sedan Alvin somnat för sin lunchsömn så for jag runt och städade av hela övervåningen, metodiskt rum för rum. Allt sånt har fått bero medan jag varit så sjuk hela veckan så det låg saker överallt. Nu är det lite trivsamt igen, om än inte rent för själva "renstädningen" orkade jag inte med idag, bara undanplockandet. Kanske imorgon, vi får se. Men det är klart, vi har ju en nedervåning också... Jag har ju lite bacillskräck, avskyr när badrum o kök är ofräscha. Hm, nu tog jag alkogel o rengjorde toasitsen med... kändes väldigt rent sen!
Några ord om vår situation som den varit i veckan.... Alvin blev sjuk i fredags, i måndags konstaterades öroninflammation efter en natt med febertoppar uppåt 39-40 grader. Penecillin. Natten till tisdag blev jag dålig med febertoppar uppåt 39 grader, onsdag konstaterades öroninflammation, bihåleinflammation och begynnande halsfluss. Senare ögoninflammation. Penecillin. Som jag sen fick kräkas av, med 39 graders feber o värk i hela kroppen... kröp tillbaka till soffan av rädsla för att svimma. Torsdag blev Hans dålig och fredag konstaterades bihåleinflammation och missljud i lungorna på honom. Penecillin.
Hade någon annan berättat denna historia för mig hade jag undrat hur i helaste världen man orkar resa sig.... jag har haft sådana funderingar, flera gånger. Ibland har inte febernedsättande räckt till för att få mig riktigt på fötter, och de dagar jag var ensam med Alvin tyckte jag så synd om honom - hans mamma orkade inget annat än ligga i soffan och byta film åt honom, och till nöds ordna lite snabb mat. Fruktansvärt. Så nu när vi börjar vara på fötter igen - ja Alvin är i princip återställd frånsett fortsatt skrällhosta - så kan jag se tillbaka på dessa dagar och än en gång slås av att jag orkar så mycket mer än jag nånsin kunde ana innan jag fick barn.
