torsdag 28 november 2013

Khao Lak samhälle

Idag tog jag ensam taxi in till samhället för att shoppa lite, barnen mår bättre i badet så Hans ❤️ stannade hemma med dem. Då hade jag också tid att lyfta blicken och se mig om, så här ser det ut. Av tsunamin syns inte mkt längre, men längs vägen kan man här och där se "shelter-byar" som byggdes upp till dem som förlorat allt, för att de skulle få tak över huvudet. Det finns mkt att läsa på nätet om hur åren direkt efter var här, jag kan liksom inte läsa nog. Vi har en favoritrestaurang på stranden dit vi går för att äta middag.

Föreståndaren förlorade fem st ur sin familj när vågen kom. Men han är alltid glad och har ett smittande skratt.

Det är just det, folket är så positiva och givmilda. Just den här mannen förstod att Alvin tycker om korv - så när vi kom nästa dag hade han varit o köpt det till honom. Det finns inte ens på menyn. Vid lunchen idag, på en annan restaurang, gick Alvin ned och badade när han ätit klart. Vi såg honom hela tiden. Efter en stund gick en av de som jobbar på restaurangen ned och lånade Alvin ett cyklop med snorkel. När vi skulle återställa det bad han oss behålla det, han hade ingen användning för det. Skulle nog aldrig hända hemma, känns det som...

Man får perspektiv. I Sverige har de flesta allt som behövs, och ofta mer därtill, för att leva ett gott liv. Ändå hittar svenskar alltid något att sura över. Alltid nåt som inte är bra just den dagen. Här har de flesta varit med om en enorm tragedi, alla är direkt eller indirekt berörda, men de har alltid något extra att erbjuda.

Jag trivs här. Och vill ta till mig mycket av folkets sätt.















Location:อ.ตะกั่วป่า,Thailand

Sunset

Sedan vädret blivit bättre har vi kunnat njuta av solnedgången på kvällen. Det är alltid lika magiskt, som Alvin säger: havet måste koka när solen går ned i det.


En drink smakar gott till den vackra vyn.





Emelie njuter.


Kram!

Location:อ.ตะกั่วป่า,Thailand

Sol några dagar




Alvin tycker det är toppen!


Vy från solstolarna.


Em leker i sanden.


Glasspaus!


Kan inte se mig mätt.

Det har inte hänt så mkt de senaste dagarna, vädret har varit bra, havet lugnare för var dag, och vi mår bara allmänt bra. Vardagens stress känns väldigt avlägsen. Nån påminde om att det är december nästa vecka - nån måste skoja. Och jag tror inte vi kommer hem. Ingen av oss vill det.

Location:อ.ตะกั่วป่า,Thailand

måndag 25 november 2013

Äntligen är ovädret över!




Idag har det varit som det ska vara vädermässigt här, sol från klarblå himmel och en nästintill outhärdlig värme. Underbart!
Igår var det fint så när som på några regnskurar, men stormen som varit ute på havet nådde land via vattnet, det gick 3-4 metersvågor och röd flagg rådde på stranden. Det gick ändå att bada i skvalpet från vågorna men stundtals var det svårt att stå upprätt även där.
Vi tog en promenad på stranden åt andra hållet på eftermiddagen och fann ett par öde stränder där, det är en rätt speciell känsla att gå helt ensamma på en helt fantastisk strand.

Men så äntligen, imorse när vi öppnade för fönstren såg vi himlen och solen. Rödflaggen var borta men vågorna gick ännu väldigt höga. Vi provade bada några gånger men beslöt att Alvin inte skulle vara annat än i strandbrynet. Risken för skador var för stor. Jag gick dock ut och badade, och det gick bra ett tiotal vågor. Men så kom den största, och den hann jag inte ta. Den tog istället mig med på en hiskelig åktur, jag drogs ned under ytan och slog ibland i botten, ibland tumlade jag runt i vattnet. Hade ingen koll på vad som var upp eller ned. Landade liggande, med bikiniöverdelen helt på sniskan och allmänt omtumlad. Drog en lättnadens suck att inte Alvin varit med och badade själv inte mer på den stranden.

Vi gjorde en utflykt till en annan strand, White Sands Beach, som är väldigt omskriven för att den ska vara väldigt vacker med vit sand osv. Men, så här såg det ut:


Förvisso fin sand, men väldigt mycket folk och solstolar överallt. Där vi bor är det nationalpark, vilket innebär att solstolar inte får hyras ut på stränderna, de får dock lånas ut. Det gör att det bara är vår resort som har solstolar som man nyttjar gratis, men de står inte direkt på stranden utan precis i kanten. Det ger helt fria stränder - där det heller inte är tillåtet för strandförsäljare att gå runt och ropa: "watermelon, fanta, beer" tills man vill kräkas på dem. Uppskattar deras frånvaro. Även solstolarnas.


Så nja, vi åker nog inte tillbaka igen!


Så här kan en orkidé växa också - på en trädstam. Det syns hur rötterna naglar fast den vid stammen, den växer alltså på stammen och inte ut från den. Aldrig sett det förr, rätt fascinerande.

Vi har en gecko som husdjur. Han pratar på nätterna. Så nu har jag pluggat igen öronen med proppar de senaste två nätterna - trots att jag egentligen inte vågar av rädsla för att inte höra ett ev tsunamilarm...

Förresten kan Alvin inte bara läsa, utan även skriva nu. Det visste inte vi, inte han heller tror jag. Tvivlar på att han hunnit lära sig i skolan, jag har bara sett honom skriva enstaka ord hemma. Men idag skrev han i sanden: "Alvin elskar kakor ok bullar ok godis ok skriskohallen". Ibland gör han mig så häpen. Jag vet definitivt att jag inte skrev meningar när jag var precis sex år fyllda, det känns rätt tidigt. Och ja, jag fotade förstås, men med stora kameran så jag kan inte lägga upp det här. Stolt är jag i alla fall!

Location:Thailand

Ett axplock till







Hans på väg mot ett klippskrev, där en fiskare står.


Emelie tycker sand under fötterna är det bästa.


Syskonkärlek - med ett kokosnötskal fyllt av snäckskal som ska hem


Pappa övervakar barnen.

Location:Thailand

Ett axplock

Lägger upp några bilder från igår och idag.




Alvin bygger sandslott.


Resultatet.


Emelie äter vattenmelon.


Barnen på promenad.


Lite bus och lek också.


På väg mot nåt spännande.

Location:Thailand

lördag 23 november 2013

Kvällspromenad längs stranden

Det blev en bra dag trots regn, mellan skurarna tittade solen faktiskt fram. Vi var på stranden hela dagen med undantag för lunchen. Emelie lärde sig uppskatta havsbad idag!

Efter middagen har vi tagit en promenad längs stranden, vi slog oss till slut ner på en servering för att ta varsin dricka. Vi tog stolarna och ställde dem fritt på stranden för att få bättre överblick över barnen som sprang omkring. Så kom regnet, och vi fällde upp våra paraplyer. Det dröjde inte många minuter innan de som driver stället kom ner med ett jätteparasoll som de hamrade ner i sanden - det är verkligen så de flesta thailändare vi möter är, genuint hjälpsamma och omtänksamma. På så vis kunde vi förlänga vår stund här, där vi sitter ännu.


Här sitter vi.


Emelie tramsar runt.


En eremitkrabba. Blyg.


Alvin, upptäckaren. Ständigt på nya upptäcktsfärder, här har han hittat en död fisk.


Emelie vägrar ha på sig skor längre. Klokt tycker jag.

Praktiskt med pool vid lunchen




Alvin badar medan vi andra äter klart.



Emelie också.

Location:Thailand

Lunch vid poolen







Och det regnar... Men vi har ändå tillbringat tiden fram till lunch på stranden och i havet!

Location:Thailand

fredag 22 november 2013

Vädrets makt

Jaaaa... Hur stor är sannolikheten för att det ska lägga sig ett stort oväder över Andamanska havet just den veckan man är i Thailand? Men det är just vad som skett. Idag har det regnat ihållande från morgon till kväll, alla båtturer är inställda och det ser rätt trist ut. Alla spår olika, nån säger att det blir bättre imorgon, nån efter helgen och nån nästa helg. Det kommer inte synas på oss att vi varit här när vi kommer hem... 😞 i vart fall inte om denna väderleksrapport stämmer, som dock avser Phuket (imorgon ser det ut att bli rejält blött):



Men, idag har vi inte deppat ihop utan varit i Khao Lak samhälle för turistshopping. Emelie hamnade i himmelriket när hon fann denna affär som hade en hel vägg med Hello Kitty-grejer och en uppsjö hårklämmor av olika varianter:








Hon hoppade och tjoade som tokig och pekade på allt. Personalen hejade på och vi kom självklart inte ut tomhänta...

Vi hittade även några sköna Thai-plagg:












Alvin är inte lika intresserad av att shoppa men han hittade en keps och några andra saker:



Att vara i Khao Lak gör ofelbart att man tänker på tsunamin. Den mark vi trampade idag är den som drabbades allra värst i Thailand, det är en märklig känsla. Det finns ett Memorial Center som vi stannade till på. Där finns den stora polisbåt av järn som vågen kastade 2 km upp på land och sen lämnade där, den utgör idag centrum för minnesplatsen, ja egentligen utgör den allt där. Jag trodde nog att där skulle finnas mer, men det var båten, ett par salustånd, ett stånd där bilder från händelsen är uppsatta och sen inget mer. Och egentligen, vad mer behövs?



En tsunamivarnare, ses överallt numer. Tänk om de funnits då...


Historien om båten, vad dess syfte var från början osv.


Det är ingen liten båt...



Ca 20 m lång.


Minnesplakat, här är bilder på bl a en svensk familj, först en bild på hur de tre barnen springer för livet på stranden mot sin mamma, sen en på när de återvänt till Sverige, allihop. Det var långt ifrån alla familjer som var så lyckosamma, och en bit från där vi bor finns ett barnhem för tsunamibarn. Det är så hemskt. Men varje krona vi spenderade idag gjorde någons tillvaro lite bättre och det känns bra. Deras överlevnad beror på huruvida turisterna kommer hit eller ej, och nu verkar folk, liksom vi, börja känna att det är ok.

Väl hemma gick vi till poolen en sväng, men det var för kallt för mig. Va?! Det hade jag inte tänkt mig när vi började drömma om resan. Och nu smattrar det på parasolltaket igen...

Location:อ.ตะกั่วป่า,Thailand