Idag har det varit som det ska vara vädermässigt här, sol från klarblå himmel och en nästintill outhärdlig värme. Underbart!
Igår var det fint så när som på några regnskurar, men stormen som varit ute på havet nådde land via vattnet, det gick 3-4 metersvågor och röd flagg rådde på stranden. Det gick ändå att bada i skvalpet från vågorna men stundtals var det svårt att stå upprätt även där.
Vi tog en promenad på stranden åt andra hållet på eftermiddagen och fann ett par öde stränder där, det är en rätt speciell känsla att gå helt ensamma på en helt fantastisk strand.
Men så äntligen, imorse när vi öppnade för fönstren såg vi himlen och solen. Rödflaggen var borta men vågorna gick ännu väldigt höga. Vi provade bada några gånger men beslöt att Alvin inte skulle vara annat än i strandbrynet. Risken för skador var för stor. Jag gick dock ut och badade, och det gick bra ett tiotal vågor. Men så kom den största, och den hann jag inte ta. Den tog istället mig med på en hiskelig åktur, jag drogs ned under ytan och slog ibland i botten, ibland tumlade jag runt i vattnet. Hade ingen koll på vad som var upp eller ned. Landade liggande, med bikiniöverdelen helt på sniskan och allmänt omtumlad. Drog en lättnadens suck att inte Alvin varit med och badade själv inte mer på den stranden.
Vi gjorde en utflykt till en annan strand, White Sands Beach, som är väldigt omskriven för att den ska vara väldigt vacker med vit sand osv. Men, så här såg det ut:
Förvisso fin sand, men väldigt mycket folk och solstolar överallt. Där vi bor är det nationalpark, vilket innebär att solstolar inte får hyras ut på stränderna, de får dock lånas ut. Det gör att det bara är vår resort som har solstolar som man nyttjar gratis, men de står inte direkt på stranden utan precis i kanten. Det ger helt fria stränder - där det heller inte är tillåtet för strandförsäljare att gå runt och ropa: "watermelon, fanta, beer" tills man vill kräkas på dem. Uppskattar deras frånvaro. Även solstolarnas.
Så nja, vi åker nog inte tillbaka igen!
Så här kan en orkidé växa också - på en trädstam. Det syns hur rötterna naglar fast den vid stammen, den växer alltså på stammen och inte ut från den. Aldrig sett det förr, rätt fascinerande.
Vi har en gecko som husdjur. Han pratar på nätterna. Så nu har jag pluggat igen öronen med proppar de senaste två nätterna - trots att jag egentligen inte vågar av rädsla för att inte höra ett ev tsunamilarm...
Förresten kan Alvin inte bara läsa, utan även skriva nu. Det visste inte vi, inte han heller tror jag. Tvivlar på att han hunnit lära sig i skolan, jag har bara sett honom skriva enstaka ord hemma. Men idag skrev han i sanden: "Alvin elskar kakor ok bullar ok godis ok skriskohallen". Ibland gör han mig så häpen. Jag vet definitivt att jag inte skrev meningar när jag var precis sex år fyllda, det känns rätt tidigt. Och ja, jag fotade förstås, men med stora kameran så jag kan inte lägga upp det här. Stolt är jag i alla fall!
Location:Thailand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar