fredag 23 november 2012

Snask




Sitter på tåget vrålhungrig och äter snask i rasande fart! Ajaj.

Jag har rest mig igen efter besvikelsen över en del av mina anställdas omdöme om mig. Känner igen mig själv igen och kommer agera på ett sätt som kommer vara framgångsrikt. Bra känsla.

Helg!!!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Pendeln,Sundbyberg,Sverige

fredag 16 november 2012

If it's to be, it's up to me!

Jag började morgonen med att fatta dagens viktigaste beslut - det som avgör hur resten av dagen ska bli. Det ska bli en bra dag. För att ge de bästa förutsättningarna för det valde jag musik som fick strömma ut i hela huset och fylla mig med så mkt harmoni som möjligt, jag satte på mig kläder jag trivs i och som ger ett mjukt intryck, och smycken som påminner mig om min underbara familj där jag kommer hämta den mesta energin för ett tag framöver. Idag behöver jag allt detta.

Personalansvar är roligt och en stor del av mitt jobb, med 18 anställda är det alltid någon som knackar på och behöver min tid. Det för också med sig ett utlämnat läge där jag blir bedömd ur alla vinklar - den årliga medarbetarundersökningen.

Jag brukar ha bra siffror, snitta en bra bit över hygiennivån.

Igår kom årets, tillika min första på det jobb jag har idag. När den genomfördes hade jag jobbat där ca tolv veckor och rimligen är det svårt att göra en vettig bedömning då. Men mina grupper tyckte till - ordentligt. Aldrig har jag blivit så totalsågad, av den ena gruppen. Den andra gruppen höll mig rätt högt.

Jag kan hitta tusen orsaker att skylla på, den tyngsta att ena gruppen mår väldigt dåligt och har haft ett makalöst år då alla sagts upp och fått söka sina tjänster igen med kraftigt försämrade villkor och halva styrkan utan jobb hos oss som följd. Men jag väljer ändå att rannsaka mig själv, vad kan jag göra nu? Hur ska jag kunna möta dem med högburet huvud och fortsätta utöva det ledarskap jag tror på? Hur ska jag undvika att de fortsätter tugga på den bit de tagit av mig och förhindra dem från att äta upp mer? Ska jag inte bara kasta in handduken och låta dem vinna? Morgonens första timmar ska få ge mig svaret.

Jag är på väg till min coach nu, hon ska få göra sitt jobb fullt ut. Sen ska jag träffa min chef som redan nu lyft mig och låtit mig förstå att i hans ögon är jag rätt person för jobbet, han backar mig totalt. För en gångs skull ska jag ta åt mig av vad han säger, suga åt mig som en svamp. Inte hitta om och men, när han säger att jag är bra, att jag klarar det här. Han ska få boosta mig. Om och om igen.

Sen, när dagen är slut, ska jag hämta mina troll från dagis och skapa en mysig fredag för oss. När min man kommer hem ska vi tillsammans ta oss an helgen och bestämma vad som behövs för att den ska bli så bra och energigivande som möjligt.

Men först - jag höjer volymen i mina lurar och låter Madonnas tunga bas fylla hela mig. If it's to be - it's up to me!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:På pendeln, Stockholm,Sverige

måndag 12 november 2012

En promenad mitt i natten

Igår natt, runt midnatt, vaknade Alvin djupt olycklig och ganska rädd. Jag hörde en hostning och konstaterade krupp. Har hänt en gång tidigare så vi visste vad vi behövde göra: återhämta lugnet själva och föra över det på honom, ta på honom kläder och gå ut. Så jag och Alvin tog en timmes frisk luft ute, trots allt ganska mysigt och inramat av en massa mer eller mindre tokiga funderingar från hans sida. Sen kunde han somna om, och resten av natten blev lugn.

Idag har han haft modest feber, men nu för 1 1/2 timme sen vaknade han och frös så att han skakade närmast okontrollerat, fruktansvärt rädd och ledsen. Efter Ipren och avledande samtal lugnade han sig och kruppen verkar hålla sig borta. Men en timme efter Ipren-intaget låg febern stabilt på 38,4 så jag gissar att han hade en topp på dryga 40. Stackaren! Jag är hemma med honom imorgon och hoppas att han blir bättre innan tisdag för då åker jag till Köpenhamn och blir borta ett dygn. Inte kul om han är dålig.

Igår var det avslutning på hans simskola och han fick visa oss allt han lärt sig - han är verkligen som en fisk i vattnet! Slår volter under vattnet både bakåt och framåt, kan flyta tvärs över bassängen och en massa andra saker. Ett fint diplom och Sköldpaddemärke fick han som pris, och nu går han upp i nästa klass Silverpingvinen. Vi passade på att bada och leka hela familjen efteråt och även Emelie tyckte att det var super.

Nä, lite sömn nu kanske. Med ett par små små fötter tryckta mot mina ben....


- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Stäket,Järfälla,Sverige

fredag 9 november 2012

Coach i ledarskap




Ska ha min första coach-session idag och är ganska förväntansfull. Tycker att det är en väldig förmån min arbetsgivare ger mig, att få gå på sådana samtal - det kommer utveckla mitt ledarskap mycket. En extern leg psykolog är det som är min coach och jag gillar henne. Jag tog in henne till vår senaste konferens och det rörde om rejält i mina grupper. Avsedd verkan!

Under kavajärmen skymtar min Cruciani-pirat fram och den påminner om barnen. Vilken dag!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Fleminggatan,Stockholm,Sverige

måndag 5 november 2012

Det är stunderna man minns

Puh det går så himla fort, detta livet. Dagarna rusar förbi och det är en salig massa saker som sker. Men det är så otroligt mkt mer som jag skulle vilja göra... Undrar om man kan få hjälp med att strukturera sin tid? T ex detta med tid för rörelse och motion, som jag ju faktiskt skulle önska att jag lyckades förmå mig att prioritera. Det blir liksom inte av! Och det är så synd, jag skulle var en mkt bättre version av mig själv om jag lyckades med det. Jaja. Ett senare skede i livet kanske?

Jag håller i alla fall på att träna på att vara mer här och nu de stunder jag är med barnen själv. Tycker faktiskt att det märks på dem, och på vår relation. Det är underbart när Emelie kommer och tar min hand, säger "hom" (betyder kom) och drar mig till soffan, klappar på den och ber mig på så vis att sätta mig, kryper sen upp i mitt knä och lägger upp boken hon burit i sin andra hand. Nu ska vi läsa! Eller när hon gör samma sak men istället leder mig till en plats på golvet där hon vill att vi ska bygga lite Lego eller leka med skohuset. Tiden är i det perspektivet så kort, snart är hon större!

Alvin är en underbart fin kille som mer och mer visar vem han är i sig själv. Det mjuka, känsliga finns kvar i honom och han är lika gosig som han nånsin varit. Det gäller att ta vara på det, fem år bara rusade förbi och mycket missade vi, känner jag nu. Vill inte missa mer. Ta vara på dagarna.







Location:Ursviksvägen,Sundbyberg,Sverige