Jag började morgonen med att fatta dagens viktigaste beslut - det som avgör hur resten av dagen ska bli. Det ska bli en bra dag. För att ge de bästa förutsättningarna för det valde jag musik som fick strömma ut i hela huset och fylla mig med så mkt harmoni som möjligt, jag satte på mig kläder jag trivs i och som ger ett mjukt intryck, och smycken som påminner mig om min underbara familj där jag kommer hämta den mesta energin för ett tag framöver. Idag behöver jag allt detta.
Personalansvar är roligt och en stor del av mitt jobb, med 18 anställda är det alltid någon som knackar på och behöver min tid. Det för också med sig ett utlämnat läge där jag blir bedömd ur alla vinklar - den årliga medarbetarundersökningen.
Jag brukar ha bra siffror, snitta en bra bit över hygiennivån.
Igår kom årets, tillika min första på det jobb jag har idag. När den genomfördes hade jag jobbat där ca tolv veckor och rimligen är det svårt att göra en vettig bedömning då. Men mina grupper tyckte till - ordentligt. Aldrig har jag blivit så totalsågad, av den ena gruppen. Den andra gruppen höll mig rätt högt.
Jag kan hitta tusen orsaker att skylla på, den tyngsta att ena gruppen mår väldigt dåligt och har haft ett makalöst år då alla sagts upp och fått söka sina tjänster igen med kraftigt försämrade villkor och halva styrkan utan jobb hos oss som följd. Men jag väljer ändå att rannsaka mig själv, vad kan jag göra nu? Hur ska jag kunna möta dem med högburet huvud och fortsätta utöva det ledarskap jag tror på? Hur ska jag undvika att de fortsätter tugga på den bit de tagit av mig och förhindra dem från att äta upp mer? Ska jag inte bara kasta in handduken och låta dem vinna? Morgonens första timmar ska få ge mig svaret.
Jag är på väg till min coach nu, hon ska få göra sitt jobb fullt ut. Sen ska jag träffa min chef som redan nu lyft mig och låtit mig förstå att i hans ögon är jag rätt person för jobbet, han backar mig totalt. För en gångs skull ska jag ta åt mig av vad han säger, suga åt mig som en svamp. Inte hitta om och men, när han säger att jag är bra, att jag klarar det här. Han ska få boosta mig. Om och om igen.
Sen, när dagen är slut, ska jag hämta mina troll från dagis och skapa en mysig fredag för oss. När min man kommer hem ska vi tillsammans ta oss an helgen och bestämma vad som behövs för att den ska bli så bra och energigivande som möjligt.
Men först - jag höjer volymen i mina lurar och låter Madonnas tunga bas fylla hela mig. If it's to be - it's up to me!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Location:På pendeln, Stockholm,Sverige