Nya vårlökar

Det är så härligt när våren kommer och man har glömt vilka lökar
man satte i jorden i höstas!

Idag fick jag syn på denna i mitt land och kom på att jag satte
massor med nya lökar innan snön föll. Bakom den här ser det ut att
vara tulpaner, ska bli spännande att se dem!

Det är dags nu

Jag har inte packat undan bebisprylar som t ex nappflaskor, amningspumpar o mjölkuppsamlare. Jag har nog inom mig hela tiden tänkt att det inte skulle vara någon idé eftersom det ju fanns förhoppningar om fler bebisar. Sen gick det som det gick och nu får jag nog inse att det inte kommer hjälpa att sakerna är framme. Vilken sorg och smärta... men bebis kommer inte stanna hos oss förrän allt stämmer och fungerar. Så idag packade jag ihop allt och gömde undan det.

Det frammanade härliga, roliga och mysiga minnen att titta på alla sakerna. Som jag höll på och grejade, stinn som en omjölkad mjölkko med bröst som melonas gigante - ja nästan lika hårda också. Mjölkade ur massor och frös in - Alvin mäktade aldrig med ens i närheten av att få i sig allt jag hade att erbjuda. Jag minns hur mjölken bara sprutade åt alla håll när han ibland släppte taget för att hinna svälja, och på den tisse som han inte åt på fick jag fästa en mjölkuppsamlare, en sorts burk med ett litet hål i locket, som fylldes över sina bredder bara av att det rann även ur den tissen när han åt på den andra.

Jag älskade verkligen att amma, det var så mysiga och lugna innerliga stunder mitt i vardagen. Idag skrivs det mycket om multitasking medan man ammar - alltså att kunna göra en massa andra saker samtidigt som man ammar - men det är inget för mig. Amning kräver sitt egna utrymme, en tid jag tycker att barnet ska få ha sin mamma helt för sig själv. Amningen fyller så många andra behov än bara mat: trygghet, närhet och kärlek är nog minst lika stora anledningar till att många bebisar vill snutta ofta och har svårt att sluta.

Hos oss var det Alvin själv som bestämde sig för att sluta, från en dag till en annan och det var en sorg. Jag hade nog ammat lite ännu annars tror jag. Det händer - till min stora glädje - då och då att han säger "smaka tisse" och så smakar han helt kort utan att suga. Jag tror nog att han i det innersta av sitt minne känner igen tryggheten som är ett av amningens fundamenta.

Jag har inte packat undan grejerna så långt bort.... Trots alla sorgligheter under hösten/vintern så hoppas jag att vi snart lyckas skapa ett pyre som klarar sig i min mage i nio underbara månader.