Det är inte roligt att vara på jobbet när det kommer en sån här bild... Emelie (och Alvin) har streptokocker och för Emelie är det jobbigt. Hon kämpar med ideliga febertoppar på 40 grader och vi ger henne all medicin vi kan utan att överskrida dygnsmängderna. Då är det svårt för mig att motivera mig till att sitta vid ett skrivbord istället för att vara hemma och ta hand om henne. Inte för att Hans inte gör det, han är bäst och gör allt han kan, men han har inga tissar och det är dem hon helst vill ha...
Imorgon bör hon dock vara bättre för då har hon ätit tre dygns antibiotikakurer. Hoppas...
Annars går det bra att jobba. När barnen är friska är de ute mycket med pappa, de har jättemysigt. Sånt gör ju att jag inte har jätteångest över att inte vara hemma.
Emelie ammar som vanligt, hon äter rätt bra av vanlig mat nu också, men när jag kommer hem springer hon till mig och sen går vi i sängen och ammar. Sen blir det ett par gånger till under kvällen, en på natten och så frukost-tissen. Det finns inga planer hos någon av oss att ändra på detta. Ibland är hon mer tuttig än annars, då händer det att hon kräver en snutt vid middagsbordet och så sitter jag där med henne bredvid mig i sin stol och tissen i sin mun medan jag själv äter min mat...
Helgerna ägnar vi åt flyttstöket och snart är hela huset packat. Otroligt egentligen att vi fixat det trots att barnen mest varit sjuka och krävt mer än vanligt av oss. Visst vi har kanske inte rensat ut så mkt som vi tänkt, men vi hade heller inte velat börja tidigare än vi gjort. Vi har gjort tillräckligt och ändå hunnit med att vara med barnen och njuta av varandra.
Vi har inte handlat så mkt nytt ännu, vi vill komma på plats och känna oss för först. En hel del omtapetsering och ommålning ska vi förstås göra, det är fint som det är men vi vill sätta vår prägel och göra det mer till vårt hus med vår stil och färgskala. Men som sagt, först ska vi komma på plats. Bara en dryg vecka kvar!!
Själv börjar jag vara frisk snart, hostar inte lika mkt slem och har inga feberslängar längre. Men alltså, jag började jobba 23 januari och blev sjuk min andra vecka, låg hemma i hög feber två dagar men sen bet jag ihop och började jobba. Tur det, vem kan ligga hemma sjuk så länge som jag nog skulle ha behövt?? 7-8 veckor... Men det har tagit ut sin rätt, jag har somnat tidigt om kvällarna och inte haft nån aptit. Luktsinnet har jag inte fått tillbaka och ett par-tre veckor var jag i princip utan hörsel (man inser hur svårt det måste vara att plötsligt förlora hörseln!). Nå nu kommer våren och med den solen och värmen - bara vi har flyttat så ska jag vara ute massor! Till helgen börjar Alvins Skogsknytte och nu är det min tur att följa med honom ut i skogen. Mys!!
