Det har varit en helt fantastisk sommar som vi fick möjlighet att avsluta med årets absolut finaste båttur i augusti, det var kav lugnt långt ut i Mälaren och oerhört varmt, dessutom 24 grader i vattnet. T o m Hans badade, och Alvin premiärbadade på riktigt från båten - överlycklig för det. Vi hade fem veckors semester var, varav fyra tillsammans, så Alvin fick vara ledig sex veckor. Det var inte en dag för länge, han klagade aldrig och upprepade hela tiden att han inte ville till dagis. Så nog var det så att han behövde få vara ledig länge med oss. Och vi med honom.
Men nu är det höst, och jag tycker ju mycket om hösten så mig gör det inget. Idag har jag och Alvin varit ute och promenerat på skogsstigar och andra fina promenadstråk i området, vi var nog ute i två timmar och bara gick och gick, stannade till och kikade på sniglar, snäckor och myror, kastade lite sten och hade det allmänt mysigt. Superhärligt!
Den största lyckan av dem alla, förutom Alvin, är den att vi har en liten bebis på tillväxt i min mage. Det är helt fantastiskt! Efter alla sorger i vår strävan att få ett underverk till så har vi haft lite svårt att ta till oss det, men efter ultraljudet för ett par veckor sen så är det nu verkligt. Vi är i sjätte månaden, och hon ska komma i slutet av januari! Det är en livlig liten tjej, hon sparkar ordentligt varenda dag, mkt mer än jag minns att Alvin gjorde. Jag mår lika bra som jag gjorde när Alvin låg i magen, men har ont förstås i mina ljumskbråck och i ryggslutet. Ljumskbråcken gör det svårt för mig att göra så mkt, jag får ont när jag står och går, men idag märkte jag att om jag går i Alvins takt så funkar det bättre.
Jag är mest bara harmonisk och njuter av tillvaron. Alvin har en mkt bra period i sitt liv, han är mest bara glad och kvittrar, leker och vill mysa. Sover bra, äter bra, trivs på dagis och verkar tycka att livet är toppen. En riktig liten surrkuse är han, pratar i ett om allt och ingenting.
Jag har inte ridit sen jag blev gravid, och det är jobbigt. Saknar enormt mycket att komma ut i naturen, det är svårt att ta sig för när man inte måste, liksom. Därför var det oerhört skönt att vara ute hela eftermiddagen idag!
Livet är underbart, och även de allra tyngsta perioderna går att vända till något gott, även om det självklart funnits stunder då jag tvivlat på det mesta.
Love what is ahead by loving what has come before...
