Det är stunderna man minns

Puh det går så himla fort, detta livet. Dagarna rusar förbi och det är en salig massa saker som sker. Men det är så otroligt mkt mer som jag skulle vilja göra... Undrar om man kan få hjälp med att strukturera sin tid? T ex detta med tid för rörelse och motion, som jag ju faktiskt skulle önska att jag lyckades förmå mig att prioritera. Det blir liksom inte av! Och det är så synd, jag skulle var en mkt bättre version av mig själv om jag lyckades med det. Jaja. Ett senare skede i livet kanske?

Jag håller i alla fall på att träna på att vara mer här och nu de stunder jag är med barnen själv. Tycker faktiskt att det märks på dem, och på vår relation. Det är underbart när Emelie kommer och tar min hand, säger "hom" (betyder kom) och drar mig till soffan, klappar på den och ber mig på så vis att sätta mig, kryper sen upp i mitt knä och lägger upp boken hon burit i sin andra hand. Nu ska vi läsa! Eller när hon gör samma sak men istället leder mig till en plats på golvet där hon vill att vi ska bygga lite Lego eller leka med skohuset. Tiden är i det perspektivet så kort, snart är hon större!

Alvin är en underbart fin kille som mer och mer visar vem han är i sig själv. Det mjuka, känsliga finns kvar i honom och han är lika gosig som han nånsin varit. Det gäller att ta vara på det, fem år bara rusade förbi och mycket missade vi, känner jag nu. Vill inte missa mer. Ta vara på dagarna.

Location:Ursviksvägen,Sundbyberg,Sverige