Men, idag har vi inte deppat ihop utan varit i Khao Lak samhälle för turistshopping. Emelie hamnade i himmelriket när hon fann denna affär som hade en hel vägg med Hello Kitty-grejer och en uppsjö hårklämmor av olika varianter:
Hon hoppade och tjoade som tokig och pekade på allt. Personalen hejade på och vi kom självklart inte ut tomhänta...
Vi hittade även några sköna Thai-plagg:
Alvin är inte lika intresserad av att shoppa men han hittade en keps och några andra saker:
Att vara i Khao Lak gör ofelbart att man tänker på tsunamin. Den mark vi trampade idag är den som drabbades allra värst i Thailand, det är en märklig känsla. Det finns ett Memorial Center som vi stannade till på. Där finns den stora polisbåt av järn som vågen kastade 2 km upp på land och sen lämnade där, den utgör idag centrum för minnesplatsen, ja egentligen utgör den allt där. Jag trodde nog att där skulle finnas mer, men det var båten, ett par salustånd, ett stånd där bilder från händelsen är uppsatta och sen inget mer. Och egentligen, vad mer behövs?
En tsunamivarnare, ses överallt numer. Tänk om de funnits då...
Historien om båten, vad dess syfte var från början osv.
Det är ingen liten båt...
Ca 20 m lång.
Minnesplakat, här är bilder på bl a en svensk familj, först en bild på hur de tre barnen springer för livet på stranden mot sin mamma, sen en på när de återvänt till Sverige, allihop. Det var långt ifrån alla familjer som var så lyckosamma, och en bit från där vi bor finns ett barnhem för tsunamibarn. Det är så hemskt. Men varje krona vi spenderade idag gjorde någons tillvaro lite bättre och det känns bra. Deras överlevnad beror på huruvida turisterna kommer hit eller ej, och nu verkar folk, liksom vi, börja känna att det är ok.
Väl hemma gick vi till poolen en sväng, men det var för kallt för mig. Va?! Det hade jag inte tänkt mig när vi började drömma om resan. Och nu smattrar det på parasolltaket igen...
Location:อ.ตะกั่วป่า,Thailand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar