Om en vecka åker vi. Det kunde inte komma mer lägligt, inte heller mer olägligt. Hösten är alltid den mest hektiska perioden på jobbet, men denna tar priset. Om jag skulle räkna efter så jobbar jag nog bortåt 50-60 timmar i veckan och så har det sett ut sen september. Jag är ohejdat slut i både kropp o själ och resan har hängt löst ett antal gånger. Men till slut bestämde jag mig för att det får bära eller brista, jag måste åka. Och nu är vi alltså snart på väg!
Eftersom vi åker till Khao Lak är det förenat med många tankar. Först när vi bokade så pratade vi om huruvida det kändes ok att åka dit, men eftersom vi vill ha direktflyg, bo på fastlandet och ha långgrunt vatten så blev det där vi hamnade. För mig har det blivit viktigt att i större utsträckning än tidigare ta reda på mer om hur det var när tsunamin kom för nio år sedan, jag vet inte varför. Kanske för att det känns respektlöst att komma dit och leva livets glada dagar utan kunskap om vad ortsbefolkningen varit med om, utan att förstå den enorma sorg många av dem bär på. Så jag har läst och tittat på videoklipp och det är helt overkligt. Men nu känns det istället bra att åka dit, stödja regionen och ge vår semesterkassa till de som nog behöver den mer än många andra.
Nu längtar jag tills vi är på väg! Och hoppas att alla våra förkylningar är borta tills dess. Men den här sista veckan vi har framför oss kommer vi nog springa mer än vanligt i ekorrhjulet. Skulle tro att hela familjen ses först till helgen. Tur att det inte alltid är så.
Location:Stäket,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar