Khao Lak samhälle

Idag tog jag ensam taxi in till samhället för att shoppa lite, barnen mår bättre i badet så Hans ❤️ stannade hemma med dem. Då hade jag också tid att lyfta blicken och se mig om, så här ser det ut. Av tsunamin syns inte mkt längre, men längs vägen kan man här och där se "shelter-byar" som byggdes upp till dem som förlorat allt, för att de skulle få tak över huvudet. Det finns mkt att läsa på nätet om hur åren direkt efter var här, jag kan liksom inte läsa nog. Vi har en favoritrestaurang på stranden dit vi går för att äta middag.

Föreståndaren förlorade fem st ur sin familj när vågen kom. Men han är alltid glad och har ett smittande skratt.

Det är just det, folket är så positiva och givmilda. Just den här mannen förstod att Alvin tycker om korv - så när vi kom nästa dag hade han varit o köpt det till honom. Det finns inte ens på menyn. Vid lunchen idag, på en annan restaurang, gick Alvin ned och badade när han ätit klart. Vi såg honom hela tiden. Efter en stund gick en av de som jobbar på restaurangen ned och lånade Alvin ett cyklop med snorkel. När vi skulle återställa det bad han oss behålla det, han hade ingen användning för det. Skulle nog aldrig hända hemma, känns det som...

Man får perspektiv. I Sverige har de flesta allt som behövs, och ofta mer därtill, för att leva ett gott liv. Ändå hittar svenskar alltid något att sura över. Alltid nåt som inte är bra just den dagen. Här har de flesta varit med om en enorm tragedi, alla är direkt eller indirekt berörda, men de har alltid något extra att erbjuda.

Jag trivs här. Och vill ta till mig mycket av folkets sätt.

Location:อ.ตะกั่วป่า,Thailand