Att få vara så här lycklig är underbart!

Det har varit en helt fantastisk sommar som vi fick möjlighet att avsluta med årets absolut finaste båttur i augusti, det var kav lugnt långt ut i Mälaren och oerhört varmt, dessutom 24 grader i vattnet. T o m Hans badade, och Alvin premiärbadade på riktigt från båten - överlycklig för det.

Vi hade fem veckors semester var, varav fyra tillsammans, så Alvin fick vara ledig sex veckor. Det var inte en dag för länge, han klagade aldrig och upprepade hela tiden att han inte ville till dagis. Så nog var det så att han behövde få vara ledig länge med oss. Och vi med honom.

Men nu är det höst, och jag tycker ju mycket om hösten så mig gör det inget. Idag har jag och Alvin varit ute och promenerat på skogsstigar och andra fina promenadstråk i området, vi var nog ute i två timmar och bara gick och gick, stannade till och kikade på sniglar, snäckor och myror, kastade lite sten och hade det allmänt mysigt. Superhärligt!

Den största lyckan av dem alla, förutom Alvin, är den att vi har en liten bebis på tillväxt i min mage. Det är helt fantastiskt! Efter alla sorger i vår strävan att få ett underverk till så har vi haft lite svårt att ta till oss det, men efter ultraljudet för ett par veckor sen så är det nu verkligt. Vi är i sjätte månaden, och hon ska komma i slutet av januari! Det är en livlig liten tjej, hon sparkar ordentligt varenda dag, mkt mer än jag minns att Alvin gjorde. Jag mår lika bra som jag gjorde när Alvin låg i magen, men har ont förstås i mina ljumskbråck och i ryggslutet. Ljumskbråcken gör det svårt för mig att göra så mkt, jag får ont när jag står och går, men idag märkte jag att om jag går i Alvins takt så funkar det bättre.

Jag är mest bara harmonisk och njuter av tillvaron. Alvin har en mkt bra period i sitt liv, han är mest bara glad och kvittrar, leker och vill mysa. Sover bra, äter bra, trivs på dagis och verkar tycka att livet är toppen. En riktig liten surrkuse är han, pratar i ett om allt och ingenting.

Jag har inte ridit sen jag blev gravid, och det är jobbigt. Saknar enormt mycket att komma ut i naturen, det är svårt att ta sig för när man inte måste, liksom. Därför var det oerhört skönt att vara ute hela eftermiddagen idag!

Livet är underbart, och även de allra tyngsta perioderna går att vända till något gott, även om det självklart funnits stunder då jag tvivlat på det mesta.

Love what is ahead by loving what has come before...

Nya vårlökar

Det är så härligt när våren kommer och man har glömt vilka lökar
man satte i jorden i höstas!

Idag fick jag syn på denna i mitt land och kom på att jag satte
massor med nya lökar innan snön föll. Bakom den här ser det ut att
vara tulpaner, ska bli spännande att se dem!

Det är dags nu

Jag har inte packat undan bebisprylar som t ex nappflaskor, amningspumpar o mjölkuppsamlare. Jag har nog inom mig hela tiden tänkt att det inte skulle vara någon idé eftersom det ju fanns förhoppningar om fler bebisar. Sen gick det som det gick och nu får jag nog inse att det inte kommer hjälpa att sakerna är framme. Vilken sorg och smärta... men bebis kommer inte stanna hos oss förrän allt stämmer och fungerar. Så idag packade jag ihop allt och gömde undan det.

Det frammanade härliga, roliga och mysiga minnen att titta på alla sakerna. Som jag höll på och grejade, stinn som en omjölkad mjölkko med bröst som melonas gigante - ja nästan lika hårda också. Mjölkade ur massor och frös in - Alvin mäktade aldrig med ens i närheten av att få i sig allt jag hade att erbjuda. Jag minns hur mjölken bara sprutade åt alla håll när han ibland släppte taget för att hinna svälja, och på den tisse som han inte åt på fick jag fästa en mjölkuppsamlare, en sorts burk med ett litet hål i locket, som fylldes över sina bredder bara av att det rann även ur den tissen när han åt på den andra.

Jag älskade verkligen att amma, det var så mysiga och lugna innerliga stunder mitt i vardagen. Idag skrivs det mycket om multitasking medan man ammar - alltså att kunna göra en massa andra saker samtidigt som man ammar - men det är inget för mig. Amning kräver sitt egna utrymme, en tid jag tycker att barnet ska få ha sin mamma helt för sig själv. Amningen fyller så många andra behov än bara mat: trygghet, närhet och kärlek är nog minst lika stora anledningar till att många bebisar vill snutta ofta och har svårt att sluta.

Hos oss var det Alvin själv som bestämde sig för att sluta, från en dag till en annan och det var en sorg. Jag hade nog ammat lite ännu annars tror jag. Det händer - till min stora glädje - då och då att han säger "smaka tisse" och så smakar han helt kort utan att suga. Jag tror nog att han i det innersta av sitt minne känner igen tryggheten som är ett av amningens fundamenta.

Jag har inte packat undan grejerna så långt bort.... Trots alla sorgligheter under hösten/vintern så hoppas jag att vi snart lyckas skapa ett pyre som klarar sig i min mage i nio underbara månader.

Shopping gjorde en regnig dag bra

Idag gick vi över till sommartid, bra tycker jag eftersom det är
ljust längre på kvällarna. Men det tar ett tag att vänja sig, få
se hur det blir för Alvin.

Idag vaknade vi till en regnmulen dag. Men lönepengarna bränner i
våra fickor som i alla andras så vi åkte och shoppade en massa
onödiga men roliga saker. Alvin sov större delen av tiden, skönt
eftersom han är rätt jobbig både för sig själv och andra nu. Det
verkar som att han kommit in i en ny trotsperiod och ingenting är
nånsin bra. Han skriker, gråter och kastar sig på golvet ideligen.
Vill sällan äta och vill göra allt NU när vi säger SEN.
Igår var vi i stallet och då var han faktiskt nöjd. Han har tjatat
om det varje dag när vi åkt från dagis och blivit vansinnig när vi
istället åkt hem. Han gillar att vara där och hjälpa till. Det är
mysigt.

Just nu håller han på med vatten och vi orkar inte ta striden om att
han måste sluta för att äta, inte än...

Underbar och älskad

Tiden går så fort och det är alltför lätt att ta allt jag älskar för givet. Ibland stannar jag upp ett slag för att bara vara här och nu.

Som att bara ligga några minuter och känna värmen från Alvin som sover trygg i förvissningen om att jag är där, bara titta på hans fridfulla ansikte och njuta av att vara hans mamma.

Små stunder som skänker värdefulla minnen för livet.

Bakar frukostbröd

Alvin och Hans sov tungt, en på varje sida om mig, när jag för en liten stund sen smög upp för att baka bröd av degen som stått i kylen över natten. Hoppas det blir bra! Efter frukost ska vi åka till Barkarby o söka jeans till Hans. Ser ut att bli en bra dag.

Här i vårt vinterland...

Det är verkligen enormt mycket snö här! Jag undrar om det inte t o m är lite mer än i Norrbotten? Det är en märklig snö dessutom, undrar vilket ord lapparna skulle ha använt om den? Den är helt iskall, inte tillstymmelse till fukt i den, och när man skottar flyger den lätt som fjädrar genom luften, väger ingenting. Ligger inte still heller, utan åker dit vinden för den. Och faller oupphörligt från den mulna himlen.

Det är utlovat nästintill undantagstillstånd här närmaste dygnet, eftersom det är stormvarning och det samtidigt snöar rätt ymnigt. Till detta kommer kylan, ca 15 grader kallt men med 4 meter/s vind blir det ca 25 grader kallt. Tittar man ut ser det emellanåt ut som om vi är i fjällen.

Jag och Alvin trotsade allt detta. Efter en veckas innetvång p g a alla hemskheter i form av öroninflammationer och annat så klättrar vi båda snart på väggarna. Så jag pälsade på honom allt han äger i form av varma kläder, och så gick vi ut på gatan. Alvin tog förstås direkt sin bil och började köra med den, jag skottade i maklig takt uppfarten (kunde jag struntat i, sen dess har det snöat mer än innan). Efter bara en liten stund upptäckte jag att hans kinder såg väl röda ut. Gick in o hämtade en halsduk som jag lindade om näsa och kinder, men Alvin var inte helt nöjd över den skymda sikten... Han hittade en boll i förrådet och skulle sparka på gatan, men när han tittade ner för att se var han hade den så såg han den ju inte! Det såg rätt dråpligt ut, han for runt o sparkade i luften... Till slut blev han väldigt arg och ville gå in istället. Hur det nu var så var det ändå skönt att få lite frisk luft!

Det gav massor med energi, jag måste vara på bättringsvägen för sedan Alvin somnat för sin lunchsömn så for jag runt och städade av hela övervåningen, metodiskt rum för rum. Allt sånt har fått bero medan jag varit så sjuk hela veckan så det låg saker överallt. Nu är det lite trivsamt igen, om än inte rent för själva "renstädningen" orkade jag inte med idag, bara undanplockandet. Kanske imorgon, vi får se. Men det är klart, vi har ju en nedervåning också... Jag har ju lite bacillskräck, avskyr när badrum o kök är ofräscha. Hm, nu tog jag alkogel o rengjorde toasitsen med... kändes väldigt rent sen!

Några ord om vår situation som den varit i veckan.... Alvin blev sjuk i fredags, i måndags konstaterades öroninflammation efter en natt med febertoppar uppåt 39-40 grader. Penecillin. Natten till tisdag blev jag dålig med febertoppar uppåt 39 grader, onsdag konstaterades öroninflammation, bihåleinflammation och begynnande halsfluss. Senare ögoninflammation. Penecillin. Som jag sen fick kräkas av, med 39 graders feber o värk i hela kroppen... kröp tillbaka till soffan av rädsla för att svimma. Torsdag blev Hans dålig och fredag konstaterades bihåleinflammation och missljud i lungorna på honom. Penecillin.

Hade någon annan berättat denna historia för mig hade jag undrat hur i helaste världen man orkar resa sig.... jag har haft sådana funderingar, flera gånger. Ibland har inte febernedsättande räckt till för att få mig riktigt på fötter, och de dagar jag var ensam med Alvin tyckte jag så synd om honom - hans mamma orkade inget annat än ligga i soffan och byta film åt honom, och till nöds ordna lite snabb mat. Fruktansvärt. Så nu när vi börjar vara på fötter igen - ja Alvin är i princip återställd frånsett fortsatt skrällhosta - så kan jag se tillbaka på dessa dagar och än en gång slås av att jag orkar så mycket mer än jag nånsin kunde ana innan jag fick barn.

Vackert som i en saga

Myyys...

Alvin har varit på dagis första dagen på nästan tre veckor idag. Det var lite svårt att släppa mamma på morgonen men när rätt fröken kom så gick det bra. Dagen har varit bra, men barnen har inte fått vara ute nåt eftersom det varit 10 grader kallt... De har t o m fått sova inne... Jag sa inte att vi var ute en timme häromdagen när det är minus 20, eller att Alvin sover ute när det är 15 minus... Men man får ha förståelse för att det är mindre barn än Alvin i gruppen och ingen av dem har så bra kläder för att vara ute som han har, i alla väder. Det säger de ofta till oss. Ja, vi tycker ju att det är bra om han är ute! När jag hämtade honom, tidigt eftersom det var första dagen, var han enormt kramig och skulle ha 'myyys' som han säger - betyder sitta i famnen, ha tutte o hålla handen (eller 'hannan' som han säger). Så vi satt så en kvart drygt innan vi klädde på oss. Väl hemma ville han ha mer mys, o att inte ge honom det finns inte på kartan för att mig, men för att samtidigt kunna laga mat fick han krypa upp i selen. Funkar kika bra nu när han väger 13 kg som när han vägde 4! Och lika myyys är det också. Trevlig helg!

Alvin provar

Igår köpte jag en pulka till Alvin, en sån med ratt och broms. Jag köpte också en hjälm... Hans tycker förstås jag är larvig men det struntar jag i. Alvin kan lika gärna lära sig att man har hjälm när det går utför. Och han gillar den - se bild!

På väg hem...

...och det har nog aldrig känts som en lättnad förr. Men två timmars sömn sätter spår o om jag fick önska mig endast en sak till i livet vore det en hel natts ostörd sömn. Men det har varit härligt att träffa alla nära och kära och vi lever på det länge nu. Hej då, hoppas vi ses snart igen!

Kalix kyrka i vinterskrud

På promenad så här sista dagen på året i ett fantastiskt vackert vinterland.

Alvin badar skumbad...

...och tycker att bilen också ska göra det! Oj vad rena de ska bli, båda två.

I vårt vinterland

I veckan kom vintern, med besked. På vissa håll i länet föll närmare en halv meter snö - fantastiskt! Alvin älskar snö, de får bära in honom arg som ett bi på dagis när det är dags för lunch, han är alltid sist in. Idag fick han gå ut med pappa och åka pulka - och ville förstås inte in sen. Själv har jag blivit jätteförkyld o känner att enda vägen ut är att vila. Så jag låg i sängen hela förmiddagen. Nu är jag hos frissan o blir julfin - men även det var jobbigt idag... Kokade en hel kastrull med rotsaker innan jag åkte, ska köpa frukt som jag kan köra i juicecentrifugen - vitaminbomba kroppen helt enkelt. SKA bli frisk innan onsdag.

Feel angry-upset-sad and good film!

Idag var det min tur att vara krasslig, fick feber igår och den har hållit i sig. Känns inte alltför bra med tanke på min situation men det ska nog inte vara nån fara om den inte får bli för hög. Men jag har tillbringat dagen i soffan framför TVn, och bl a sett Sex and the City - the movie. Det är ju en rätt lättsam film - men jag har fällt massor med tårar medan jag sett den... dels scenen när Carrie får samtalet från mr Big precis innan det stora bröllopet, där han meddelar att han inte kommer, dels när de träffas mellan sina stora limos, kliver ur och hon är så våldsamt besviken och ledsen, och samma scen när hennes vänner hjälper henne in i bilen igen och skyddar henne från fler ord från honom. Sen naturligtvis när Miranda och hennes otrogne make möts på Brooklyn Bridge för att lägga det förflutna bakom sig, och när Carrie och Mr Big möts i hennes nya walk-in closet i våningen på 5th för att hämta hennes oanvända Manolo Blahniks och det slutar med att de gifter sig till slut. Ja... kanske är jag något sensitiv just nu, vad vet jag. Men det är en bra film och jag vill så gärna ha DVD-boxen med hela serien!

Annars har det varit en stillsam dag, som sagt, men vi har klätt julgranen med Alvins stora hjälp - han är helt överlycklig! Tror han går i mammas fotspår och blir en julälskande liten person. Tur det, jag har plötsligt viljan och inspirationen att julpynta - det var några år sen jag senast kände så.

Nä, nu ska jag se "Mammas pojkar" på TV...

En glimt av solen

Idag kom äntligen solen! Nollgradigt och vindstilla. Jag och Smulan passade på att vara ute ett par timmar efter frukost, väldigt skönt. På bilden är han sur eftersom jag vill att han ska sitta eller stå på stubben medan jag fotar - han vill mycket hellre hoppa från den eller kasta sig handlöst...

Alvin 2 år!

Med en enkel tulipan uppå bemärkelsedan jag har den äran jag har den äran att gratulera! Tänk att två år har gått redan sedan han kom till oss, med foten först! Så mycket har vi fått vara med om o det har förstås varit de bästa åren i vårt liv! Vi firade lite igår o Alvin fick presenter från oss, ett bilgarage bla. Idag har han blivit firad på dagis o så fick han en liten bil när jag kom hem. Lilla Smulan våran, redan så stor!

Gnällig

Sitter framför jobbdatorn hemma i vardagsrummet och försöker jobba lite. Har ingen inspiration, ork eller lust. Vill bara bädda ner mig i soffan framför brasan under en tjock filt och bara vara. Ute faller regnet och det är tre grader varmt. Men Alvin har det nog bra där han ligger mysigt nedbäddad i vagnen ute i carporten och sussar...

Alvin har varit hemma hela veckan, han hade 39 graders feber i söndags kväll, hade fortsatt feber och var prickig måndag, prickig men ingen feber tisdag. Feber igen onsdag kväll men knappt några prickar. Över 38 grader torsdag kväll och likadant nu på morgonen. Antagligen inte tredagarsfeber, undrar vad det är? Har fått penecillin idag så kanske kan vi vända situationen under helgen. Nätterna mellan tis-ons-tor sov han knappt nåt alls.

Det är tur att vi kan dela på VAB, men det blir väldigt stressigt med jobbet när det blir så här. Jag tycker jag sitter framför jobbdatorn mest hela tiden även hemma för att hämta igen den tid jag förlorat.

Nåt gick snett för mig också, i förrgår svällde min tunga upp på bredden så att den inte ryms mellan tänderna längre. Samtidigt började den göra väldigt ont, och det har eskalerat sen dess. I dag var jag till doktorn eftersom jag knappt kan prata utan att sluddra, knappt dricka och än mindre äta. Han var lätt häpen när han såg blåsorna som dykt upp på tungsidorna, 1 cm avlånga vita saker. Läckert! Han sa bara "det där måste göra vääääldigt ont" och skrev ut nåt gurgelmedel. Verkar inte funka tycker jag dock... Afte kallas det visst, har jag aldrig haft förr. Sannolikt en kombination av stress, lite sömn o lätt förkylning som orsakat det.

Och idag har Hans åkt på konferens till imorgon... och natten har jag tillbringat på en dubbelvikt bäddmadrass på golvet vid Alvins säng... fy f-n vad livet ler mot mig just nu!

Gjorde i ordning nudlar, tänkte att de kan man ju i princip bara svälja, men icke. Det blir vatten all day long. Med sugrör.

Haha, vaknade till i natt av att Alvin gnällde. Hittade honom sittande i sin säng, som var tom så när som på underlakanet och så han förstås. Runt omkring och på mig på golvet låg diverse mjukdjur, filtar, kudde, tutte och täcke. Han måste ha hållt på ett bra tag utan att jag har vaknat - jag är nog tröttare i kropp o själ än jag begriper.

Om man skulle ta o surpla i sig lite vatten och jobba ett slag då.

Tvätten har intagit huset

Hm, undrar vad jag ska göra idag...

Trött...

Idag vaknade Smulan 06.10 glad som en lärka. Vid tiotiden styrde vi in mot stan där vi åt lunch o shoppade på Åhléns o NK. Blev faktiskt inga inköp! Bara planer. Men Alvin verkar brås på mamma - älskar att vara på stan. Men det är ju lite jobbigt förstås, både mor och son somnade i bilen och en av oss verkar inte vilja vakna...