Igår kväll förberedde vi oss för allt som kunde hända, t o m packade BB-väskorna och gjorde i ordning huset för den händelse att vi skulle bli borta ett par dagar. Vändningsförsök kan innebära risk för igångsättning så man visste ju inte, och visst hade vi bestämt oss för att inte försöka men man vet heller inte hur man känner när man har läkaren framför sig.
När vi gick i säng kände jag pyret böka nere i vänster ljumske och jag sa åt Hans att få se om inte han snor sig nu...
En orolig natt följde med ständiga drömmar om detta. Så åkte vi iväg i morse halv sju i mörkret. Väl framme på KS körde vi först fel till campus-området innan vi hittade sjukhuset - det är ju inte ett litet område direkt men vi visste inte vilket som var vad - och väl där med bilen parkerad insåg att vi parkerat på helt fel sida om sjukhuset så vi fick gå runt alltihop Tiden rann iväg och vi fick lite tidsnöd, så förvärkarna kom och gick hela promenaden.
Vi kom till förlossningen och det var naturligtvis som vilken läkarmottagning som helst, sterilt med plastmattor på golven och en påtaglig sjukhusdoft, så vida långt från känslan på BB Stockholm som man kan komma. Hu, här vill inte jag föda!
Vi blev mottagna av en barnmorskestudent, som ju dock var utbildad sjuksköterska så trots att min första känsla var å nej, inte en student, så sansade jag mig och tänkte att hon måste ju få en chans. Tvärlägen är inte vanliga och de måste ju få möjlighet att lära sig om dem också. Hon började med att prata med oss och vi berättade vad vi önskade, en läkarundersökning innan nåt dropp sattes på mig eftersom vi var tveksamma till vändningsförsök. Så kände hon på magen och medgav att ja det känns ju annorlunda. Hon hade aldrig undersökt ett tvärläge förr. Konstaterade att bäckenet var tomt och sen spände hon på mig band och dosor för CTG-undersökning. Och se, där ljöd pyrets hjärtslag ut i rummet och en kurva började ritas. Han låg på 150 +/- 5-25 slag vilket är normalt. Han mår helt enkelt jättebra i mammas mage. Mitt under den 20 minuter långa CTG-tiden hör vi plötsligt hur en kvinna ligger mitt i värkar och skriker rakt ut, två gånger. Då var jag på väg att gå ut därifrån... Sen efter några minuter till hör vi hur en alldeles ny bebis tar sina första andetag och skriker... då kände jag snarare att ja, det är värt det!
Så kom plötsligt tre ytterligare personer in, en "riktig" barnmorska, en läkare och en läkaraspirant. Så fick vi berätta för dem hur vi kände inför vändningsförsök och berätta historien om våra graviditeter, och läkaren berättade mer ingående hur det går till men det var bara sådant vi redan visste. Så kände läkaren på magen, och så aspiranten förstås, och sen gjordes ett ultraljud. Och se - där låg pyret! Men inte alls som min barnmorska hittills sagt, med huvudet åt höger, utan huvudet var snett nedåt åt vänster bara tio cm från bäckenöppningen, ryggen nedåt och rumpan snett upp mot naveln eller åt höger. Detta sa läkaren kallas inte längre tvärläge. Han är nära att ligga rätt och det finns ganska stor sannolikhet att han lägger sig rätt om inte förr så när värkarna sätter igång. Hon undrade om vi ändrat oss om vändningsförsöket men vi sa nej, vi vill vänta och se om han inte fixar detta på egen hand.
Hon rådgjorde med en annan läkare och de beslutade att inget kejsarsnitt skulle bokas in eftersom han sannolikt ändå vänder sig rätt och vi är positiva till vaginal förlossning. Om det vid förlossningen ändå visar sig att han ligger tokigt så får det bli akut snitt. Fram tills förlossning skall jag till barnmorskan en gång per vecka för lägeskoll. Om vattnet går eller förlossningen sätter igång och han inte är fixerad skall vi tillkalla ambulans så att jag kan ligga plant på vägen in och inte riskera att navelsträngen åker ut först och sen kläms ihop om hans huvud fixeras. Ja, det är de risker vi löper nu.
Jag vet inte riktigt ännu hur jag känner inför detta. Å ena sidan är vi nu där vi ville vara, normal graviditet med förväntad normal förlossning, å andra sidan finns det som sagt vissa risker med att vänta ut det. Jag kommer väl vara väldigt orolig att han vänder tillbaka sig, och naturligtvis ännu mer orolig över när det sätter igång, hur ligger han då...?? Mitt främsta hopp nu står till att han snor sig klart och fixerar sig omgående. Då kan jag nog vara lugn sen.
Sen jag kom hem i morse har han bökat runt en hel del, ännu nere i ljumsken och snett upp mot revbenen på motstående sida och naveln. Livlig kille idag!
Ja, nu vill jag slappna av och hoppas att jag kan det. Det känns oändligt skönt att vara hemma och bara ta det lugnt, jag styr helt själv över vilken aktivitet jag ska ha i livet just nu. Och jag kan lova att det blir inte mycket, för nu ska jag förbereda mig på och samla krafter inför en normal förlossning!!
1 kommentar:
vad jag letade efter, tack
Skicka en kommentar