Ett nytt liv

Alvin myser i sin mysdress som han fått av mormor o morfar.

Alvin provar sin nya luva som farmor stickat.

Nu har det gått lite drygt två veckor sedan Alvin kom till oss, det har varit stor turbulens och mycket att bearbeta för både Hans och mig. Det känns som att vi gått genom en lång mörk tunnel och precis när vi börjat skönja ljuset i andra änden har det plötsligt täppts till och den mörka tunneln har istället blivit längre. På vägen har vi givetvis mött många ljuspunkter också, ja nog mer såna än mörker, men när man är mitt uppe i det är det lätt att mest känna uppgivenhet, oro och ångest. När den man älskar allra mest inte mår bra och allt man gör inte hjälper, då är det lätt att känna sig otillräcklig. Nu är vi ändå fyllda av tillförsikt mest hela tiden och det känns som att vi kommit ut i ljuset, i alla fall i lite halvljus. Nog om det, ni som läser denna blogg vet vad vi varit igenom så jag ordar inte mer om det.

Alvin blir starkare och starkare för varje dag och har längre och längre vakna stunder och verkar amma längre stunder också. Han somnar ännu lätt vid bröstet och är svår att hålla vaken om han inte själv fått vakna ur sin slummer. Vi måste ännu mata honom var 3-4e timme och det gör ju att vi måste väcka honom. Viktkurvan går uppåt, 3,606 g igår så om 46 g är han tillbaka på noll, födelsevikten. Det känns oerhört skönt, kanske allra mest att det vi gör på egen hand med honom hemma faktiskt verkar vara riktigt och fungerar. Där ett tag kändes det som att vi inte klarar av att ta hand om vår son - en mycket sorgsen känsla.

För övrigt är han världens mest underbara och charmiga unge, jag lovar. Hans vakna stunder är ljuspunkter i dagen och hans vilostunder såna härliga mys- och gosstunder. Visst finns det jobbiga stunder, natten till igår var den jobbigaste någon av oss varit med om eftersom Alvin plötsligen inte ville sova och rosslet i halsen var så påträngande att när han sov så höll det oss vakna. Det var så illa att Hans höll på att somna på BVC igår! Men så natten till idag fick Alvin sova tätt intill mig och ibland tätt intill Hans, och oj vad han har sovit, med lugn och fin andhämtning. Så så får det bli nu ett tag, vi orkar inte annars.

Idag har Alvin haft en händelserik dag! På morgonen skulle jag byta blöja, och mitt vad det var skickade han en parabel av billirubin-gult bajs rakt på mig och tvärs över hela badrummet in bakom toaletten - en sträcka på åtminstone två meter!! Tror det var ett straff för att vi låtit honom sova för länge med en gammal bajsblöja innan, det var minsann första och sista gången! Senare fick han bada för första gången i sin balja, det är rätt ok, men när man tar upp honom kan man inte vara snabb nog för att vira in honom i handduken innan han blir kall och gallskriker. Nu blev det lite för mycket för honom och han råkade kissa i pappas knä, en hel liten sjö. När vi sen ammade och han fick sätta sig för att rapa passade han på att rapa ordentligt och därmed spreja mamma med mjölk som var kvar i munnen... ja som sagt, han är underbar!

Vi har gjort vårt första besök utanför hemmet till bekanta, vi var på besök till Lars & Eva, vi suktar efter lite socialt umgänge nu. Trevligt, de har gått igenom ungefär samma som vi med sina barn och det är skönt att höra hur det långsamt ändå vänder. Sen var vi ned en sväng till stallet men Annika och Alcudia var tyvärr ute och red. Det var hur som helst skönt att få känna lite hästdoft, tyckte mamma.

Imorgon är det fars dag - pappas första!