Vi är alla lika glada som Alvin är över det! Igår var jag i stallet i drygt tre timmar, och det var första gången på flera veckor som jag kunde slappna av och inte vara splittrad och stressad - jag visste att Alvin och Hans hade det bra hemma, att Alvin kunde somna med Hans och att han även skulle kunna äta ur flaskan. Jag var en helt ny människa när jag kom hem. Det har varit jobbigare än jag insett, jag antar att jag inte känt efter, men nu i efterhand så inser jag det. I fredags åkte Hans och handlade och tog Alvin med sig, det var första timmen i total ensamhet sen Alvin kom till oss... det låter nog futtigt men jag njöt ohämmat. Hann ju förstås börja sakna dem så smått, men ändå... - sträcka sig efter och greppa leksaker
- skallra med skallerleksaker
- flytta leksaker från ena handen till andra
- leka med sina fötter
- lyfta huvudet högt när han ligger på magen
- försöker krypa genom att lyfta rumpan o vika in benen under kroppen
- flyttar sig när han ligger på rygg på golvet
Det är säkert mer som jag inte tänker på nu, men dessa saker har kommit under denna period, inte undra på att det varit jobbigt för honom. Han jobbar vidare med vissa saker, t ex kämpar han hela tiden med att få in tårna i munnen, men benen är för långa, han når till hjässan med tårna... det är nog bara en tidsfråga innan han kommer på att han ska ta höger fot med vänster hand och böja för att lyckas. Han håller också på att lära sig att blåsa ut luft ur munnen så att det låter - något vi har övat länge med honom, och plötsligt en dag så bara gjorde han det!!! Han är så himla glad när han lyckas göra något vi gör...
Annars är han en riktig mysbebis som älskar att vara nära oss, och det är ju något jag velat ge honom, så mycket närhet han nånsin kan vilja ha. Han trivs som allra bäst när han får sitta mot min eller Hans kropp i sjalen eller selen, där somnar han obönhörligen till slut. Sen säger han tydligt till när han vill ner och röra sig.
Vi har bytt till sittdelen på vagnen eftersom han vill se sig omkring och blir ledsen om han måste ligga i liggdelen. Vi har ju en ergonomisk vagn, därför är det ok att låta honom få sitta i den så här tidigt, han sitter annars inte helt av sig själv utan behöver stöd så han är inte färdigutvecklad för en vanlig sittvagn. Vår har ett viloläge där ingen vikt eller tyngd läggs på hans ryggrad, se bilden.
Vi är i stallet lite nu och då, jag har ju bara kunnat rida på söndagarna nu när han inte velat äta med pappa, men nu när det verkat räta upp sig så ska jag rida en kväll också. Han trivs ännu där ute, har så mycket att titta på och finner tydligen ett lugn i atmosfären och hos hästarna. Han har bekantat sig närmre med Alcudia och passade då på att boxa till henne i mulen till hennes stora förtret, hon gillar småbarn och är väldigt mjuk och snäll med dem.
Alvin vaknar med ljuset! Det innebär just nu att han slår upp ögonen och är på sitt allra bästa humör vid sextiden. Han gäspar samtidigt men kan inte tro sig att sova vidare - det är ju ljust! Vi är väl inte helt överens om denna punkt och kommer att byta rullgardin till en mörkare, vi har själva stört oss på att den vi har nu släpper in för mycket ljus. Nu är det absolut nödvändigt.
Igår började vi på ett nytt babysim, fortsättningskurs. Jag har inte varit nöjd med förra stället eftersom det varit alldeles för kallt, vi har aldrig badat full tid där eftersom Alvin börjat frysa, men igår var det super! Alvin var i hela tiden och skrattade till och med! Dessutom verkar det finnas en del pedagogik bakom det vi gör nu, vilket det inte fanns på förra stället. Igår fick Alvin för första gången "simma" med en flexistång:
Och så dök vi lite:
Avslutningsvis måste jag visa hans favoritposition i babysittern:
Det ligger många nya bilder på Pixbox men jag har förstått att ni som ska kunna komma in där ändå inte gör det. Jag ska försöka fixa det, säger till när det verkar vara klart!
Hmm... Alvin skulle behöva ett par stickade sockor.... *blink blink*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar