Samsovning, amning och mycket annat på vårt vis

Det är ett par saker som utomstående alltid frågar om, och som de dessutom alltid har kommentarer och kloka råd om: äter han bra, och sover han i egen säng? Lustigt nog har det varit så sen dag ett, då Alvin var yttepytte liten och den enda tillvaro han kände till var den i mammas trygga varma mage. Att detta kan vara så viktigt för folk! Sen kan man ju undra vad de har med det att göra...?

I alla fall så torde dagens situation hos oss få dessa förståsigpåare att verkligen rynka på näsan och förutspå elände och hemskheter för oss i vår familj. Alvin ammar nämligen fortfarande, hans huvudintag av föda sker via mig! OCH han sover ännu hos oss, i sin säng som ju står med långsidan öppen tätt intill min, men allt oftare nästan halva natten med mig i MIN säng. Arma krake, vad ska det bli av honom?? Och, ojoj, som grädde på moset så BÄR vi ju honom ofta ofta i olika ergonomiska bärselar och sjalar, istället för att låta honom protestera i sin vagn när han inte vill ligga där, tills han uttröttad somnar (sånt ser jag så ofta när vi är ute och det gör lika ont i mig varje gång - bebis vill inte ligga/sitta så långt från mamma/pappa just då och oftast räcker det med några minuters närhet så går det bra att sätta tillbaka i vagnen sen om man måste).

Ja, om dessa tidigare nämnda människor får rätt så blir Alvin en icke självständig liten oföretagsam trådsmal närmast spinkig pojke eftersom han inte kan släppa tryggheten hos oss förrän han är 30, minst, och eftersom han inte kommer lära sig äta och uppskatta mat nånsin kanske... och just ja, han kommer nog inte lära sig gå heller förrän han är fem, minst. Stackarn blir ju bara buren...

Vad jag skulle vilja göra när diskussionen kommer upp, är att ställa ett antal frågor.

1. Tycker du att det är mysigt att sova ensam i ett eget rum? Inte? Nähä, men kanske om du får ligga i en säng med hööööga spjälor runtom då? Måste ju vara jättemysigt, som att sätta galler för fönstren ungefär...
2. Har du nånsin hört talas om något barn i tonåren som ännu föredrar att sova med sina föräldrar?
3. Har du nånsin hört talas om något barn i Sverige som svultit sig själv till döds?
4. Har du nånsin hört talas om ett barn som inte velat gå själv när det lärt sig utan bara velat bli buret - ja faktiskt tills barnet var femton?

Nä, jag kan helt enkelt inte begripa varför det är så bråttom att få barnen att bete sig "vuxet". Varför kan det inte vara helt ok och accepterat för alla att det första året i ett barns liv är ett år då det mesta sker på dess villkor? Varför är det så svårt för andra att förstå att det jag vill ge mitt barn är trygghet, trygghet, trygghet. Jag är nämligen övertygad om att detta i längden gynnar både honom och oss.

Det här med samsovning är ett hett ämne. Det främsta argumentet många ger till att det är bra att vänja barnet tidigt med att sova i egen säng och helst i eget rum också, är att vi som föräldrar behöver få tillbaka vårt vuxenliv som man lite försynt kallar det. Mitt argument till att låta det stå vid sidan om ett slag är att vi har haft vårt vuxenliv i tio år innan Alvin kom, för oss är det ingen stor uppoffring att ge honom ett år åtminstone. Vi har nämligen väldigt många vuxenår framför oss också sedan när han faktiskt själv vill vara för sig själv.

Mat är också oerhört hett. Enligt min BVC-sköterska borde Alvin äta 2-3 hela mål mat vid det här laget - varför vet jag inte för enligt vad jag kan se går det ingen nöd på honom, och forskning visar att min mjölk ännu ger honom den näring han behöver. Annars vet jag ju heller inte vad det är han går upp i vikt av - våra dammråttor kanske om han börjat äta dem när jag inte ser? Faktum är att Alvin äter lunch bestående av kött/fiskpuré och middag bestående av gröt - det räcker just nu. Resten får han av mig, tills jag märker att han inte blir mätt av det. Även här tror jag på forskningen som säger att ju längre man ammar, desto bättre mår barnen och desto mindre blir risken för övervikt som ju annars är ett vanligt problem även i mycket låga åldrar. Men framförallt fortsätter jag amma för att det känns så väldigt bra.

De flesta som träffar Alvin och umgås ett slag med honom brukar säga att han verkar så harmonisk och tillfreds. Ja, brukar jag tänka för mig själv, det har ju varit ett av mina främsta mål hittills under hans uppväxt. Det är ett av skälen till att han ännu ammar och blir buren och får sova med oss. För att det är det han vill/behöver göra. Han kan inte styra över sin vilja ännu när det gäller dessa basala saker, de är mer basbehov som han behöver få uppfyllda, på sitt sätt för att veta att de alltid kommer bli uppfyllda. Och jag vet att han vill bli buren osv, för han kan vara hur ledsen som helst men så snart vi sätter honom i selen/sjalen blir han lugn och glad. Inte vet jag om det är så att allt detta har medfört att han är väldigt trygg och harmonisk, men en liten del av mig vill gärna tro det.

Nog om åsikter och känslor runt detta. Alla har vi olika sätt att betrakta uppfostran och hantering av bebisar på, och det är ju först nu när man själv är där som man har något att utgå från. Vi gör som det känns bäst för oss, precis som alla andra! Och vi uttrycker inte våra åsikter om hur andra gör eller ifrågasätter, ibland önskar jag att andra inte heller gjordet det...

Hans fick semester i fredags! Det innebär att jag också får lite semester och inte har ensamt ansvar för Alvin dagarna i ända. Jätteskönt!

Igår firade vi femårig bröllopsdag, hipp hipp hurra! Vi hade planerat god mat och skulle dricka lite champagne i våra bröllopsglas och allt. Då bestämmer sig Alvin för att han minsann vill vara med, och var vaken i fyra-fem timmar till kl 22.30. Vi försökte förstås söva honom upprepade gånger under kvällen, han var ju trött, det visste vi ju. Men när han gått över sin normala gräns så är det svårt för honom att komma ned i varv och han kan gå på i timmar. Så vår goda middag, den intogs kl 22.30, tre rätter.... puh!

En revolution i Alvins liv har inträffat, igår tog han sina första stapplande krypsteg!! Sen dess har det gått fort och idag ser det ut så här:

Det är jättekul att se hur nöjd han är nu, han kunde ju ta sig vart han ville tidigare medelst rumprullningar och sådant, men det är så mycket lättare för honom nu. Och jobbigare för mamma och pappa.... imorgon ska vi åka och handla säkerhet för honom. Till skåpdörrar och trappor. Annat, som eluttagen, ska jag försöka lära honom att inte pilla i, men det känns förstås som vår konversation just nu består av "nej" och "ajabaja".... det känns ändå viktigt, eftersom man inte kan lita på att alla har petsäkra eluttag och han kan ju inte se skillnaden...!

Idag har vi påbörjat projekt röjning i huset, känns jätteskönt att vara igång men oj vilken tid det tar. Tvättstugan har i allafall blivit så gott som klar idag.

En annan lite kul sak är att Alvin går på toa, ja alltså på vår toa. Om jag hinner se att han behöver lätta sina behov så sätter jag honom där, och ja, då gör han det han ska. Han är väldigt nöjd över det, antar att det är jobbigt att ladda ur i blöjan, det tar mycket längre tid - ja blöjan tar ju emot.

Ja, det var nog allt för idag.