Sådan blir Alvin när jag kommer till dagis för att hämta honom och de inte har hunnit gå ut än. Som ett kolsvart åskmoln. Han skriker rakt ut, låter fruktansvärt illa. Jag är inte vatten värd och på nolltid vet alla där om det.
Jag intar först den pedagogiska attityden, säger att jag förstår att han inte vill hem, men att han ju alltid går hem klockan tre som alla andra barn som har småsyskon hemma. Alvin tar ingen notis om mina försök utan fortsätter sin attack, nu med tårarna rinnande också. Och skriker fram orden "jag vill inte hem, jag vill leka ute, jag vill inte att du ska komma, du är dum!".
Jag har varit vaken ett par timmar med Emelie i natt och känner nu tröttheten välla fram. Efter tio minuter av detta är mitt tålamod på upphällningen och Emelie också kinkig (hon är ju oftast både trött och hungrig redan innan). Då kommer lägre uttryck som "ja men då får jag åka hem utan dig då för vi kan inte stanna kvar här" osv. Pedagogiken borta. Anfallet eskalerar.
För att undvika att säga onödigt dumma saker blir jag här handlingskraftig istället och ser till att han tar på sig kläder och skor. Sen går jag resolut därifrån, mot bilen. Efter kommer Alvin, alltjämt grinande/skrikande. Fortsätter hela vägen hem och jag talar om att jag blir oerhört ledsen av att han möter mig så här.
Väl hemma har vi båda känslorna och nerverna utanpå huden och det krävs ingenting för att vi ska drabba samman igen. Han säger att jag gör illa honom bara jag tar i honom, jag upprepar att han inte får skrika åt mig. Till slut får han gå upp på sitt rum och fortsätter länge att gråta högt och föra oljud. Jag, ja jag går in i sovrummet, försöker samla mig så att mjölken ska kunna rinna till. E får ändå jobba så länge för det att hon somnar när den väl kommer, ännu hungrig. Hon behöver så väl sova ordentligt nu men eftersom hon inte fick i dig tillräckligt så kommer hon vakna en halvtimme senare.
Ännu en bra dag som bara blir skit till slut. Det känns varje gång då orättvist att det är min lott att ta detta - inte alls konstigt att jag upplever relationen till Alvin som försämrad.
Ledsen, ja det jag känner just nu är nog själva definitionen på känslan ledsen.
Location:Stäket,Järfälla,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar