Inför höstens utvecklingssamtal på dagis gjorde pedagogen en intervju med Alvin. Svaren är insiktsfulla, roliga, underbara... och visar verkligen hur "med" han är. När man tänker på en fyraåring utan att leva med en så känns de så små... som om de inte greppar omvärlden och inte hör eller förstår nånting av vad som sker runtomkring. Men den här intervjun, bland mycket annat, visar på raka motsatsen. Liten - men ändå så stor!
Alvin tycker mycket om att rita. För någon månad sen skedde stora förändringar i hans sätt att rita - plötsligt var det inte bara abstrakt kludder utan teckningarna föreställdet något! Fram kom huvudfotingarna med armar, ben, ögon, näsa, mun och nu har även bilarna kommit! Med rutor, ratt, däck och gubbar. Fantastiskt helt enkelt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar