Idag flyttar våra vänner ut ur huset som vi flyttar in i nästa vecka. Jag blev otroligt sorgsen när jag insåg det på morgonen, trots att vi inte sett varann så mkt sen oktober. Nu kommer ju den härliga årstiden då det är enklare att ses...
Tiden har gått fort och det är en konstig känsla att vi är här nu, nu händer det som vi planerat till och från sedan maj förra året. Jag minns väldigt tydligt när de berättade att de skulle flytta, det var valborgsmässoafton och vi satt vid deras bord och pratade. En trevlig enkel kväll som vanligt. Och jag blev så besviken! Vänner växer inte på träd och vi är inte världsbäst på att vårda de vi har, vi är rädd om dem! Vänner med barn i samma ålder som kommer väl överens har vi ännu färre av. Och vänner som dessutom bor på gångavstånd där övriga kriterier finns - nä ni förstår ju själva... :"(
Sedan började våra tankar smyga runt det då nästan otänkbara, tänk om vi skulle köpa deras hus... Och här är vi nu! Men som sagt, inte en odelat glad känsla.
En farhåga jag har är att de "sitter i väggarna", att det ska kännas som att vi bor i deras hus. Vi har varit hos dem en del så det är lätt hänt. Vi får göra vad vi kan för att det ska bli vårt inte bara på pappret.
Jag hoppas vi ses snart under trevligare former. Verkligen. Varför inte på en terass med panoramautsikt över ett blått härligt hav? ;-)
Location:Stäket,Järfälla,Sverige
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar