Reflektion

Jag lyssnade på hits från 90-talet medan jag duschade och log åt alla minnen. Det årtiondet var ett då jag lade grunden för resten av livet, alla viktiga frågor fick sina svar: vad ska jag jobba med; var ska jag bo; med vem ska jag dela mitt liv; vilka blir mina barn. Det är skönt att svaren nu finns!

Jag slogs också av insikten om hur väldigt hektiskt livet faktiskt varit sedan 90-talets början... Några stolpar:

-92: springer ut som student, jobbar på hotell. Sorglöst liv.
-93: åker ensam som au-pair till Paris med 7000 kr i börsen och en lapp med en adress i fickan som jag ska visa för taxichauffören - jag kan nämligen inte ett ord franska. Jobbar i en familj som inte talar engelska, tillbringar en månad på franska rivieran. Står ut fyra månader innan jag åker hem, många erfarenheter rikare och ett snäpp mognare och mycket äldre. Flyttar direkt hemifrån och jobbar några månader. Flyttar igen, till Umeå för universitetsstudier.
-93-97: ljuvligt roligt studentliv! Tränar 4-5 ggr i veckan, sänder studentradio, är medryttare och extraknäcker på hotell. Och har ett intensivt uteliv - krogen lockar minst ett par kvällar i veckan, men jag och sambon Ulli kör nyktert rätt ofta och går ut för att bara dansa järnet all night long - svetten lackar alltid. Och vi bryr oss inte, vi har bara kul.
-97: sommarjobbar på bank och blir tipsad om ett traineeprogram. Söker och kommer in, avslutar raskt studierna och hoppar på. Medför flytt till Sundsvall. Träffar mannen i mitt liv.
-98: programmet medför flytt till Gävle, men när jag senare ska vidare till Umeå söker jag en fast tjänst i Stockholm - Stureplan- istället, får den och flyttar dit. Gör klart traineeprogrammet parallellt. Bor först på Lidingö, sedan i Vasastan.
-99: köper lägenhet i Råsunda och Hans flyttar ned. Byter jobb till Drottninggatan.
-00: byter jobb till en tjänst centralt.
-02: bygger hus i Stäket och flyttar dit.
-03: vi gifter oss! Jag byter jobb. Blir medryttare på Almare Stäket.
-04: ganska lugnt år. Lite för lugnt.
-05: Säger upp mig och sitter i karantän. Reser till NY två gånger. Och till Kreta en gång. Köper båten Lilla Blå.
-06: byter arbetsgivare helt. Blir gravid, men förlorar barnet.
-07: blir gravid på nytt och Alvin kommer till oss som den självklaraste sak! Tillbringar en vecka på Astrid Lindgrens barnsjukhus med honom eftersom han inte äter. Reser till Thailand.
-08: föräldraledig! Reser till Kroatien med hela familjen Bodén.
-09: byter jobb när jag avslutar föräldraledigheten. Blir gravid två gånger men förlorar båda barnen. Tungt.
-10: blir gravid men förlorar barnet. Genomgår behandling och blir gravid på nytt. Kropp och knopp slitna, trötta.
-11: i januari kommer till slut Emelie till oss och vår långa jobbiga period är över. Vi är så lyckliga och vår familj känns äntligen helt komplett, som vi har väntat på henne! Efter fyra veckor förbyts lyckan till rädsla och oro när Emelie får RS och läggs in för sondmatning. Senare reser vi till Spanien där vi avslutar ett husköp hemma. Säljer vårt hus.
-12: börjar jobba. Lägger ned ett kontor, startar ett annat, blir tillfrågad om ett nytt jobb och accepterar det. Flyttar hemma.

Ja där är jag nu. Om ett par veckor börjar jag på nya jobbet. Emelie har hunnit bli femton månader och är en underbar flicka - så unik och så fin. I augusti börjar hon på dagis. Alvin har hunnit bli 4 1/2 år och är en underbar pojke - så unik och så fin. Som syskon älskar de varandra och är i varandras närhet så snart de får. Gruffas ibland men det hör till. Vi tvekade många gånger under våra jobbiga stunder då inget barn verkade vilja eller kunna stanna i min mage, kunde det vara värt allt det? Jag var så slut och min kropp mådde inte bra, jag gick upp i vikt och slutade med allt, orkade inte med telefon, vänner eller annan social kontakt än den jag fick på jobbet. Men oh det var värt det - det och mycket mycket mer! Utan Emelie hade vi inte varit kompletta.

Så, ett antal händelserika år minst sagt. Undrar om jag nånsin kommer ha det annorlunda... Nä, det vore inte jag! Varför gå när man kan springa... Jag har bara ett liv och det vill jag leva så att jag tycker att det är roligt. Jag vill minnas varje år - och se, det gör jag ju! Fyll inte livet med år, fyll åren med liv...