I måndags hände något märkligt. Alvin hade varit sitt vanliga soliga jag hela dagen, vi hade varit och storhandlat samtidigt som han hade fått sitta i selen på mig vilket han stortrivs med (urmysigt att gå omkring bland hyllorna o plocka varor o med jämna mellanrum snusa på Alvins hjässa), och Hans kom hem vid sex precis som vanligt. Alvin satt i sin babysitter, och Hans skulle hälsa på honom. Alvin blev lite ledsen och stack ut underläppen, varpå Hans naturligtvis lyfte upp honom, då blev Alvin superledsen och grät helt besatt, Hans satte ned honom igen men det bara fortsatte och eskalerade. Jag försökte ta honom men inte heller det var bra, han grät helt hysteriskt och var inte kontaktbar. Jag drog av oss kläderna och gick in i en varm dusch, bara för att göra något oväntat och på så vis få kontakt med honom. Det lugnade honom så pass att vi kunde gå ur duschen och amma inlindade i ett badlakan. Sen var han lugn.
Jag trodde nog att det var en engångsföreteelse, men samma sak hände i tisdags. Så snart Hans tog upp honom så kom hysterin. Den gången blev han dock lugn när jag tog honom, sen kunde Hans ta honom och gå och bada honom, men så snart de kom ner och Alvin fick syn på mig så började han om och blev inte lugn förrän han var i min famn. Igår testade vi att bara låta Hans ta honom när han kom hem, jag gömde mig och åkte till stallet när det verkade som att detta fungerade. Allt var frid och fröjd, jag hann sitta upp och skritta fram hästen innan Hans ringde och lät meddela att det inte gick längre, då hade de försökt få bukt med hysterin ca en kvart. Jag kastade mig av hästen och sprang till bilen iförd sporrar och allt! Så när jag kom hem och tog honom så blev han lugn, men hade fortsatt ett par gråtattacker som dock gick att bryta hyggligt enkelt. Till slut somnade han vid niotiden, utmattad och snyftandes. Hela natten har han legat med huvudet tryckt mot mitt huvud och mitt finger i ett stadigt grepp. Jag tror rätt och slätt att han plötsligt nått en förståelse av att mamma kan åka bort, hon är inte alltid här, och det skrämmer honom fasligt. Enligt böckerna är detta en del av utvecklingen, fram tills nu har han knappt gjort skillnad på mig och pappa, men nu gör han det och han har därmed insikt om att mamma inte alltid är här - nåt han skyr som elden. Det märks också ibland när jag ska lägga ned honom, då har han ett fast grepp om mitt hår och vill inte släppa.
Jag inser förstås att detta är en fas som vi måste gå igenom, likväl önskar jag att den kan gå fort över. Jag är enormt låst, och kan jag inte ens åka iväg 1½ timme utan honom, ja då kan jag ju lägga ned ridningen och allt annat också för den delen. Det är ju inte roligare för Hans heller, minst sagt, att bli ratad. Jag tror ändå att han kan hantera det bättre än jag.
Här en liten filmsekvens från när Alvin sitter i sin stol:
Han sitter bra i den, men han är inte helt stabil i sidled ännu. Mest gillar han att sitta i den och kika och ta på träkvistprickarna i bordet. Han orkar en kvart ungefär, sen är ryggen trött.
Vi har också införskaffat ytterligare ett bärhjälpmedel - Alvin är numer ett älskat Sjalbarn!
Den här dagen när bilden togs var jag inte mitt piggaste jag, som synes. Alvin tycker det är jättemysigt att sitta i sjalen, och somnar gärna där. Själv så har jag den främst för att den avlastar ryggen mycket bra, hans vikt fördelas över hela ryggen och höfterna. Men sen är det ju oerhört mysigt. Det blir nog fler sådana!
Jag har nog fått Alvins förkylning, hur nu det är möjligt, vi sitter ju praktiskt taget ihop så jag borde ju klara av hans bassilusker lite bättre. Idag är jag rätt risig och tar mig genom dagen med hjälp av kaffe och Alvedon. Nu ska vi se lite på TV o hoppas att pappa inte dröjer alltför länge. Sen blir det nån slags hämtmat - orkar inte laga mat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar