Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
~
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge
~
För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
~
Jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår
~
När som klockorna har stannat
Och tiden tycks stå still
Och man inte vågar säga
Det man längst i hjärtat vill
~
Då ska vi ta varandras händer
Då ska vi minnas denna dag
Och förstå vad som än händer
Är det alltid du och jag
~
För du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
~
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
All min längtan vill jag ge
~
Ja, all min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge
Ja, att vara mamma, att ha ett barn, det är så mycket större än jag nånsin kunnat föreställa mig. Det finns givetvis jobbiga stunder, men de är så få. Alvin är i en jobbig period nu, och idag och ikväll har det visat sig i ledsamhet och otröstliga gråtattacker. Den första när pappa precis kommit hem, som slutade med att jag klädde av oss och ställde oss i en varm dusch och sen gav bröstet ståendes i badrummet med en handduk om oss. Den andra när Alvin sovit en stund - somnade utmattad - och vaknat igen och blivit lika otröstlig, då tog jag honom mot min kropp i selen och dansade en hel skiva innan han lugnt somnade in. Att se denna lilla lilla kropp spännas till dess yttersta gräns i hulkningar och förtvivlan, se det lilla lilla ansiktet förvridas i gråt och skrik, det gör så ont i mig! Men det får mig också att känna en kärlek som är större än allt annat och jag är så tacksam för att jag får uppleva det. Det känns bara som att vi börjat alltför sent, jag vill ju ha många många fler barn...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar