Och vårens annalkande betyder båtfix! Så vi var hos Lilla Blå i lördags, jag och Alvin följde mest med för att vara sällskap åt pappa, vi kunde ju inte hjälpa till så mycket. Men vi tog en promenad längs vattnet och kikade på kolonilottsområdena där. Alvin fick komma upp i båten och verkade trivas finfint (han var så söt så det blir många bilder här):
Sen fick vi nog konstatera att Alvin är inne i ett nytt utvecklingssprång, ett som innebär att han upptäcker sakers och människors relationer till varandra. Det är ett jobbigt språng för honom, och det märks. Han gråter för minsta lilla, och blir väldigt snabbt väldigt ledsen. Oftast, eller snarare alltid, händer detta när vi inte är uppmärksamma på att han blivit trött och därför inte hunnit få upp honom i selen innan han hunnit bli ledsen. Det handlar om sekunder. Så efter denna veckas första dagar är jag nu superuppmärksam på honom och på klockan, när han varit vaken 1 timme o 45 minuter tar jag upp honom och inom fem-tio minuter sover han. Ett annat tydligt tecken är att han vaknar minst en gång om natten vid femtiden och tycker att det är morgon, han är superglad och jollrar och viftar. Inatt hängde vi för en filt för fönstret för att hindra solen från att skina genom rullgardingen, och han vaknade inte förrän kvart i sju istället. Generellt vaknar han tidigare, vid sju vill han upp. Jag har inte anpassat mig och kommer inte i säng nog tidigt för att vara pigg då, men vilar med honom när han sover första passet runt nio-tio på förmiddagen istället.
I söndags kom så vårvärmen! Helt fantastiskt skönt. Vi har sedan dess tagit låååånga promenader på ett par timmar varje dag. Alvin vill inte ligga i vagnen hela tiden, men blir nöjd så snart han får komma upp i selen och se sig bättre omkring:
I tisdags var vi på sexmånaderskontroll - jag begriper förstås inte var tiden tagit vägen, det kan inte stämma att Pyret redan är ett halvår?! Han väger nu 7,300 g och är 68,2 cm lång, vilket innebär att han ligger precis på sin kurva avseende längd men något under ännu på vikten. Fortfarande helt normala kurvor för helammade bebisar, men han ska börja få lite smakportioner nu till helgen. Jag fortsätter helamma honom men introducerar vanlig mat. Det ska bli lite spännande men jag är mest fylld av nostalgi och lite sorg över det, det är liksom ett sådant klart tecken på att han inte längre är helt ny och liten. Och jag älskar ju att amma, det är bara så supermysigt!
Doktorn tyckte att allt verkade vara bra med Alvin, men jag bad om en remiss för att få klippa hans tungband. I takt med att han växer blir det mer och mer tydligt, och i vissa lägen när han ler är tungspetsen kluven. Det är givetvis något som otänkta små barn kan retas för, helt i onödan. Att klippa bandet medför inga negativa följder, bara positiva. Dessutom kanske det gör att han lättare får igång utdrivningsreflexen när han ammar, ibland får han kämpa så och hinner bli arg innan mjölken kommer. Så jag hoppas att det inte ska dröja så länge innan vi får komma till läkare för det.
Alvin blir stadigare för varje dag som går, och är väldigt aktiv i sina ben och armar. När han ligger på golvet sträcker han sig åt alla håll för att få tag i saker, rullar med lätthet runt från mage till rygg och ibland från rygg till mage. Han drar upp benen under sig och skjuter rumpan lite i vädret men har ej fått kläm på vad han ska göra med armarna, så han blir snart arg och vill ha hjälp. Men krypa kommer han nog att göra om en och en halv månad skulle jag gissa. Han sitter rätt bra själv, men tippar då och då.
På lördag fyller han sex månader - det är väl ingen som missar att uppvakta honom?! Det är en stoooor dag för oss!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar