Ja! Jag visste det! Det ÄR så att sjalade/burna barn blir tryggare och mer harmoniska! Det faktum att sjalning (eller kängurumetod som det kallas på neo) används som ett sätt att ersätta kuvös för prematura bebisar, och att det dessutom är bevisat att dessa barn blir bra snabbare och kan skrivas ut tidigare än andra prematurer, visar väl om något att det är bra för barn att under sitt första år bli burna nära, nära. Se artikel i SvD om detta.
Jag har under hela min uppväxt och ända upp i vuxen ålder imponerats av popartisten Madonna. För att hon gör det hon tror på och verkar ta noll hänsyn till vad andra tycker. För att hon är smart nog att utnyttja sig själv, den tid vi lever i och media för att åstadkomma det hon vill. Och naturligtvis för att jag gillar hennes musik och oerhört gärna skulle vilja se hennes konsert - om det är någon artist som jag tror är värd att se live så tror jag att det är hon. Men, till saken. Idag inspirerade hon mig till att bli fadder för ett behövande barn någonstans i världen. Madonna fyller 50 idag, för att uppmärksamma detta visade kanal 5 en av hennes dokumentära filmer. I slutet av den var det ett inslag om utsatta barn, ett bildspel som spelas upp bakom Madonna när hon framför John Lennons Imagine på sin konsert. Plötsligt slog det mig, att jag definitivt vill hjälpa ett litet barn att få det bättre om jag kan, och jag kan! Jag har råd! Så jag valde SOS barnbyar som de som ska få mitt förtroende. Det känns väldigt spännande, vi kommer att få information om landet och byn som barnet bor i, sedan följer vi med det barnet tills det kan klara sig själv och flyttar från barnbyn. Det här tycker jag alla som kan avvara ett par hundralappar i månaden borde göra. Jag tror också att det kan bli ett bra sätt för Alvin att förstå att livet kan se väldigt olika ut, och jag tror att det kan bli roligt även för honom att följa detta barnet. Vi får veta om ett par veckor vem barnet är och var det bor. Läs gärna mer om detta här.
Annars händer det kanske inte så jättemycket här. För någon vecka sedan hade Alvin tredagarsfeber, alltså hög feber i tre dygn och sen prickig på kroppen. Han är frisk nu, men igår kräktes han en del. Jag ser två möjliga orsaker till det: antingen så berodde det på att han fått mycket plommonpuré dagarna innan för att han varit så extremt hård i magen, eller så berodde det på att han fått fisk till lunch. Jag börjar nästan ana en känslighet mot fisk för om jag inte missminner mig helt så har han kräkts mer eller mindre varje gång han ätit fisk senaste tiden. Hm, ja det är ju inte så att jag inte kan förstå det, är ju verkligen ingen fiskälskare själv och fisk har fått även min mage att vända sig ett par gånger.
Frånsett detta så racerkryper han, älskar när vi jagar honom, tycker det är urkul att krypa under saker vilket ibland leder till att han fastnar under t ex stolar, och reser sig mot allehanda ting. Och står på alla fyra, med handflator och fotsulor i golvet och så lite stöd av huvudet som han kikar mellan knäna med... vet inte om det är ett förstadium till att resa sig själv eller?
Pappa Hans har börjat jobba och har nu jobbat en vecka, det är inte alls kul. Men jag vänjer mig nog snart igen vid att vara själv. Det är ju trots allt rätt trivsamt och enkelt att bara göra vad som plötsligt faller en in! T ex att bara gå ut i trädgården och låta Alvin testa hållbarheten i trädställningen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar