onsdag 17 september 2008

Infektionskänslig?

Jag börjar tro att Alvin är en infektionskänslig kille. Jag tror att det behövs en liten bassilusk som tittar på honom, så blir han sjuk.

Jag kikar i kalendern och kan konstatera att vi besökte Närakuten i Jakobsberg första gången för denna förkylningsomgång den 28 augusti. Då hade Alvin redan varit väldigt förkyld i ca fem dagar. Nätterna därefter satt vi upprätt med honom i soffan nätterna igenom för att han skulle få sova, la vi honom ned så slemmade luftrör och näsa igen och han kunde inte andas - och inte sova. Efter tre nätter kunde han sova liggande några timmar, men nätterna avslutades med några timmar då han fick sitta i bilstolen och sova, den hade vi ställt i hans säng. Känns rätt barockt nu, men var enda lösningen då för att vi skulle orka.

Den 31 augusti var vi tillbaka till Närakuten eftersom vi inte såg någon vändning, dessutom fick han denna dag feber. Läkaren lämnade oss utan åtgärd då sänkan var under tio och luftrören inte visade några tecken på vare sig astma eller krupp - och det visste jag redan eftersom det är precis bakom näsan som det sätter igen. Slutligen åkte vi den 2 september till Astrid Lindgrens eftersom han ännu inte får sova om nätterna utan får sitta i bilstolen för att alls kunna andas och sova. Där konstateras ingenting egentligen, mer än att han har feber och ser rodnad ut i hals och ett öra. Får penecillin, Amimox, som ska tas i fem dagar.

Efter något dygn börjar vändningen märkas och Alvin blir feberfri och snorar mycket mindre. Ingen hosta har han haft på hela tiden. Äntligen sover han - och vi. Livet återvänder. Livsandarna vaknar. Söndag 7 september får han sista penecillinomgången.

Natten till tisdag 9 september får han feber igen, och lite hosta. 11 september är vi till Barnläkarmottagningen, där hals- och näsodling tas. Feberfri när vi är där, men den kommer tillbaka när vi är hemma igen. Vi ska få svar på odlingarna på måndag, om det inte är nåt de vill behandla så hör de ej av sig.

Alvin har sedan dess inte haft feber, bara något förhöjd temp, men han hostar om nätterna och vi ger honom Mollipect för att lösa upp slemmet. Han är så duktig som tar det för det t o m luktar medicin. Barnmedicin är ju oftast smaksatt med nåt smarrigt, men inte detta för det är ingen traditionell barnmedicin.

I natt ammade Alvin som vanligt, det gör han en gång per natt numer och det är i stort sett den amning vi har kvar. Efter det blev han väldigt slemmig och hostade som besatt. Det slutade med att han kräktes upp all mjölk i vår säng, så det var bara att stiga upp, medicinera honom och byta lakan. Han kräktes upp de två första omgångarna Mollipect innan han fick behålla den tredje. Det verkar snabbt, och vi kunde gå i säng igen. Men då var Alvin pigg och det tog oss två timmar att få honom lugn och somna. Fyra timmar fick vi sova i natt.

Det slog mig så idag att de inte ringt från Barn om provsvaren, så jag ringde dit. Det visade sig att halsodlingen inte visat nåt, medan näsodlingen visat att han har en bakterieinfektion orsakad av bakterien Moraxella som ger långvarig hosta. Den behandlas med ett bredspektrapenecillin, vilket var vad Alvin fick senast, men just den sorten är resistent mot Moraxella.... Jag undrade varför de inte ringt om detta i måndags och fick till svar att de helst inte behandlar små barn med denna rätt så kraftiga penecillin. Jag blir ju lätt irriterad, jag menar, Alvin har tre veckors sjukdom bakom sig med väldigt påverkad sömn och jobbiga nätter.

Vi får ALLTID till svar att "ja men han verkar ju så glad och pigg, allmäntillståndet är ju bra så då gör vi ingenting" - men vad relaterar de då till? Vi kanske har ett ovanligt glatt och nöjt barn, för han visar i stort sett aldrig några tecken på att må dåligt, inte ens när han hade rotavirus med vattendiarré i två veckor var han ens lite ledsen eller "trött och hängig". Jag befarar ju att den dagen han är trött och hängig i läkarnas ögon, då är han nära undergång!!!

Ännu mer irriterad blev jag när sköterskan påstod att bröstmjölk är slembildande och att det är pga amningen om nätterna som han blir slemmig och hostig - ett direkt felaktigt påstående vet jag som är relativt kunnig om amning, medlem i Amningshjälpen som jag är. Hon gav mig dessutom rådet att ge honom vatten i en nappflaska istället för bröstet om nätterna..... hm, nu är det ju så att jag vill behålla den här amningen tills han är åtminstone ett år, och det är inte hunger som gör att han vill ha bröstet en stund om natten eftersom han äter middag plus gröt innan sänggåendet, nej min gillsning är att han bara vill tanka lite närhet och trygghet. Den bor inte i en nappflaska med vatten... Slutligen gav hon mig två alternativ: penecillin eller - !!!! - sluta amma! Vet människan vad hon pratar om egentligen?? Puh. Nåväl, nu ska vi dit imorgon igen så får vi se om läkaren förbarmar sig över lilla Alvin och väljer att slutligen hjälpa honom.

Idag har Alvin varit väldigt klängig och har mest velat vara i famnen. Han är mycket trött, igår sov han två timmar på förmiddagen vilket senast hände när han var riktigt liten. Han vaknade till lite en gång och verkade ha satt sig och tagit babylarmet, men sen somnat om, för så här hittade jag honom i sängen - med larmet i ett fast grepp i handen!


Idag har han sovit mer än vanligt också. Däremellan leker han lite men allra mest ställer han sig upp mot allting. Så här har han trivts allra bäst idag:


Ja, frånsett allt detta med sjukdom o elände - tycker vi har fått vår dos nu - så börjar jag lite smått blicka framåt några månader. Vid årsskiftet ska jag börja jobba igen, och frågan är med vad. Träffade lite folk på jobbet igår och just nu lutar det åt att jag byter jobb, men vi får se. Det känns åtminstone som att jag faktiskt vill börja jobba igen och det känns ju lite skönt.

Det finns så klart enormt många ljusglimtar varenda dag, Alvin är så härlig nu! Han är verkligen en liten individ med stor vilja och klara åsikter om vissa saker. Han gör medvetna val, som t ex när han kommer klättrande upp i min säng mitt i natten eller fram mot morgonkvisten, istället för att somna om i sin egen säng. Han pratar massor, mest hela tiden, men det enda som går att förstå så här långt är "mamma" som han upprepar ett par hundra gånger per dag...

Hoppas hoppas han får sova i natt - och vi också!!

Inga kommentarer: