En scharlakansröd kille

Igår när jag gick och la mig, så hann jag precis somna så kom Alvin farande och la sig "skeden" - eller "nära" som han säger - och skulle sova med mig. Jag kände på bröstkorgen för att avgöra om han hade feber, och fann att han var helt knottrig. Jösses, fryser han så, var min första tanke. Men sen kände jag att det inte kunde vara bara gåshud, så jag tände upp och konstaterade att han var helt prickig, hela han men mest på bröstkorgen. Tidigare på dagen hade vi undrat över hans mörkröda stekheta kinder, nu började jag ana vad det handlade om... för säkerhets skull gick jag o sov i ett annat rum, tills vi visste säkert vad det var ville jag inte riskera att få ngt som inte är bra för bebis.

In till närakuten idag, prover visade streptokocker som givit scharlakansfeber på Alvin = antibiotika, medan mitt prov var negativt. Skönt! Däremot inställt kalas, lilla killen lite besviken men har blivit kompenserad med ett nytt tåglok.

Doktorn undrade också över Alvins stora halsmandlar, och efter den här sjukomgången känner jag mig tillfreds med beslutet att låta operera dem. Han har fått sova så himla dåligt, så snart han somnar så snörvlar och snarkar han så att han till slut väcker sig själv, han får kämpa enormt för att kunna sova. Antagligen är det väl dem det beror på att han också alltid blir i behov av antibiotika när han blir förkyld, det är ett ytterst fåtal gånger som förkylningen gått över av sig själv. Oftast har det blivit halsfluss av det hela. Så även om det är obehagligt att låta söva honom för ingreppet så känns det rätt nu.

Nu håller jag fingrar och tår för att jag får fortsätta vara utan streptokocker den här gången!