Det är konstigt, vardagsmorgnar händer det aldrig i princip att Alvin vaknar innan sju. Dessutom vill han alltid ligga kvar i sängen länge då och myyysa. Men lördagsmorgnar - ja då vaknar han nästan alltid innan sju och har bråttom upp, och han vill ju inte stiga upp själv utan vill ha med oss. Suck....
Jaja, det är rätt skönt att komma upp tidigt och få en skön start på dagen. Även om jag oftast får ligga kvar o dra mig till nio i alla fall. Idag bjöd förmiddagen på fint väder, vindstilla och tio grader varmt. Vi drog på oss kläder och cyklade ned till båten som sedan förra helgen ligger på land. Alvin älskar att åka cykel, det är ett riktigt äventyr tycker han!
Just idag blev det lite för mycket äventyr, scouterna var ute längs samma väg o jag blev vittne till en otäck incident utan vuxna i närheten, två killar i sjuårsåldern som rök ihop ordentligt. Det slutade med att den ena drog omkull den andre, som redan då grät, och när han ligger ned på marken ihopkrupen i fosterställning sparkar den andre killen hårt på hans överkropp! Jag har aldrig sett ngt liknande, och tog isär de två varpå den ena killen lommar iväg svärandes. När jag väl får upp den liggande killen från marken ser jag att det är en grannpojke och han är så ledsen! Följde med honom hem och fick insikt i hur kloka småkillar är, bl a sa han "man ändras när man växer, ibland händer saker" och vi pratade om vikten av att man inte får göra så som den andre killen gjorde.
På vägen mötte vi den andre killen som omhändertogs av scoutledarna, och det var beklämmande, så liten men ändå så fylld av ilska och fula ord, han svor åt oss och ifrågasatte varför han skulle säga förlåt eller varför han skulle lyssna på oss, allt medan tårarna rann. När de sa att de nog får ringa hans föräldrar så att de får hämta honom så blev svaret "ja det blir ju mycket bättre av det" med stor ironi och nog lite rädsla i rösten. Jag ville nog helst ta hem honom, hans förutsättningar från hemmet kändes inte så roliga. Samtidigt så skrämmande hur vi föräldrar kan forma våra barn! Jag tror att det var så i detta fallet, jag kan i alla fall inte tro att det är ett normalt beteende som jag fick bevittna... men jag kanske är naiv?
I alla fall blev det en mysig cykeltur! Båten låg bra på torra land och Alvin fick kasta lite sten i vattnet - en favoritsyssla. Sen cyklade vi hem och åt lunch, lekte lite och så fick vi främmande. Alvin var tydligen trött för han somnade i min famn när vi satt vid köksbordet - det har inte hänt sedan han var lilliten... myyyys tyckte jag.
Min mage växer och lillan där i är aktiv, sparkar och har sig. Vissa dagar är hon helt lugn vilket gör mig nervös, men jag vet ju att det kan vara så. Vi är precis i början av sjunde månaden och jag mår bra. Lite ont i mina ljumskbråck förstås, men ryggen har nästan givit med sig sedan jag börjat gå hos en naprapat som hjälper mig. Idag fann jag att cykling fungerar även för ljumskbråcken, så jag ska hyra hem en motionscykel så kan jag ju röra mig litegrann i alla fall. Promenader funkar inte.
Nej lite vila nu medan Hans o Alvin är o handlar, sedan middag och en skön lördagskväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar