Vackra vinterdagar

Den här veckan har vi tillbringat helt o hållet i hemmets lugna vrå med undantag för några utflykter till läkare. Mestadels har vi legat på soffan, Emelie sover absolut bäst och lugnast på min bröstkorg, där hon även får lite högre huvudläge och jag har bäst möjlighet att märka ev skillnader i hennes andhämtning. Det är förstås oerhört mysigt med närheten men oron är mindre rolig. Ute är det oerhört vackert, utsikten genom fönstret duger för mig för jag kan se himlens skiftningar och vindens tag i träden. Helst hade jag förstås varit ute och känt det hela, men kyla är inte bra för lillans luftrör så det får vänta.

Igår fick vi slutligen bekräftat att det är RS-virus som härjar i Emelies så lilla och bräckliga kropp. RS kan vara ett mycket farligt virus för en så liten människa, men på äldre barn o vuxna blir det en vanlig förkylning. Spridningen är störst i storstadsregionerna och ganska få fall noteras i norra delarna av landet varför kunskapen om vad det är där är rätt liten hos gemene man. För er som är intresserade kan ni läsa mer här: http://m.vardguiden.se/c.jsp?cid=25261241&artid=http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/RS-virus-hos-barn/%3ff%3drss20

Emelie har hittills klarat det ganska bra men jag noterar idag att hon inte har samma aptit som normalt och att det väser lite i luftrören. Enligt prognosen ska hennes sjuka kulminera nu i helgen och sen vända, jag hoppas det stämmer.

I grund och botten är det egentligen inte så farligt att få RS men det är väldigt jobbigt. Både för henne och mig. Jag sover förstås väldigt lite eftersom jag vill hålla noga koll på henne, turligt nog har Hans varit hemma tor-fre så att jag kunnat sova extra på dagarna då. Mat blir det ingenting av, vi har bara ätit smörgåsar, korv och hämtmat hela veckan. Men allt annat än Emelies tillstånd är totalt oviktigt för mig nu. Var sak har sin tid.

Nä, kanske ska rikta blicken ut mot trädtopparna igen...