Som vanligt går ju tiden så himla fort när man får vara tillsammans hela familjen... Efter en vecka hemma skulle vi ju ha åkt vidare till vänner på Österlen, men dessa fick graviditetskomplikationer så vi håller oss hemma. Vi tänkte då styra kosan nån annanstans - men efter en trevlig kväll hos våra vänner som är föräldrar till Alvins bästa kompis så beslutade vi att stanna hemma resten av sommaren och istället åka iväg med dem till Spanien i höst. Det ser vi väldigt mkt fram emot och planerna är full gång. Som vanligt är ju vägen fram till resan minst lika kul, att hitta resa och så. Vi väljer mellan att hyra ett hus eller ta en charter, vi får se vad som verkar bli bäst.
I samma veva bestämde vi oss för att inte låta dessa sista dagar av semestern tillbringas hemma utan nåt att göra, utan vi har försökt hitta på något varje dag á la turista i sin egen stad. Hittills har vi varit och badat ett par gånger, vi har varit på Gröna Lund, och idag var vi inne i stan.
Gröna Lund: en oerhört rolig dag! Alvin hade så fantastiskt kul, han åkte allt han fick åka, kastade och sköt massor med bollar, tog lotter, fick superstor Blixten-ballong... ja han var så nöjd. Vi också.
Citytur: Hans tog Alvin på cykeln och jag Emelie i vagnen, så tog vi tåget in till stan (bara det ett äventyr) och killarna drog i väg på egna äventyr och vi promenerade längs Karlbergskanalen och bara njöt. Vi mötte upp i Gamla stan för en glass och sen bar det av hemåt igen. Återigen en mkt lyckad dag.
Kvar att göra är t ex Junibacken en regnig dag (om det nu nånsin blir nån sån i sommar...), naturhistoriska museet (dinosaurier) och nån skojig lekpark. Visst nöjena blir styrda av Alvin men när han har roligt så mår vi allihop så himla bra!
Emelie drar iväg massor nu, dels har hon fått en tand till, dels har hon börjat mer med mat (jag gör egen god puré... och idag fick hon äta den själv med skeden eftersom hon inte ville bli matad = puré ÖVERALLT o kanske någon sked i hennes mage), dels tar hon sig fram genom att rulla sig från mage till rygg och tillbaka igen för att ta sig dit hon vill. Eller så grabbar hon tag i något och drar sig i rätt riktning. Hon drar upp benen under sig och har vid några tillfällen även lyckats resa sig upp på armarna, men inte krupit än. Det är dock inte långt kvar....
Ikväll är jag ensam med barnen, Hans sitter nattvakt i båtklubben. Trist. Men jag får väl hitta på nåt, typ röja lite och sitta i soffan o glo på TV. Tur att en natt inte är så lång!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar