Emelie ett år

Kladdkakemuffins är gott!

Location:Stäket,Järfälla,Sverige

Imorgon blir Emelie ett år gammal. Ett år har gått sedan hon kom till oss, sedan vi fick möta henne där på BB Stockholm. Tänk vad lite vi ändå visste då om vad som väntade, trots att vi ju hade erfarenheten från Alvin... Året har varit omtumlande, underbart, jobbigt, fantastiskt, krävande, ja allt i en enda salig röra. Men ett har det fört med sig - det blir inga fler bebisar för mig. Jag är klar, done. Och det beror på MIG, inte på barnen för de är inget annat än underbara - men jag orkar inte vara underbar och en god mor åt dem så som jag skulle vilja, mitt tålamod med bebisskrik, 2-3-och-4-årstrots är alltför litet.

Emelie har mer och mer börjat visa vem hon är, hur hennes personlighet är. Starkaste dragen är glädje - hon är så glad nästan jämt - envishet - hon ser till att få som hon vill - ömhet - hon är så oerhört go och mysig. Hon är en underbar unge- precis som sin bror men på ett väldigt flickaktigt vis. För det är hon också, otroligt flickaktig. Hon har älskat dockor sedan första gången hon fick syn på en.

Just nu är hon i en utvecklingsfas med allt vad det innebär: klängig som få (klänger på mina ben när jag inte kan ha henne i famnen, står och krampaktigt kramar mitt ben när jag diskar t ex), blir tvärarg och då menar jag ordentligt arg när hon inte får som hon vill eller man tar av henne något hon ej får ha, och så detta med tissarna - hon skulle gärna se att jag gick omkring och hade dem hängande fritt hela tiden så att hon bara kan fånga dem i flykten lite nu och då. På nätterna ligger hon antingen och tuttar oavbrutet eller så trillar hon ett bröst mellan fingrarna. Oskönt! Och omöjliggör sömn för mig! Ikväll duschade vi tillsammans och då snappade hon tag i tissen när den kom nog nära henne, och sen på skötbordet... jaja. Söt är hon! Amningen förresten, ja den fungerar bättre än nånsin nu, hon kan amma även i stökiga miljöer, på golvet hemma, koncentrerat och fokuserat hela mål. Förr var det ju bara i sängen hemma det funkade riktigt bra. Är det inte typiskt, jag som börjar jobba på måndag....

Det ska bli spännande och se hur hon ska anpassa sig till hennes nya verklighet där pappa är den som är med henne om dagarna... Hon är superdupermammig nu i språnget så det kan bli jobbigt till en början för båda. Jag är inte oroad, särskilt skönt känns det att hon faktiskt äter rätt bra vanlig mat nu, och hon låter sig matas. Så vi varierar hennes mat mellan barnmatsburkar och vår egen mat, detta för att hon både ska kunna bli matad och för att hon ska bibehålla sin egna lust och förmåga att äta själv. Hon äter t o m gröt på kvällen - och nästan frukostmacka. Mellis har vi hittills ammat, det är ju en sån mysig stund, men hon äter både banan och andra frukter med god aptit. Hon ammar kvällis efter gröten, och sen några gånger på natten också. Jag tror, och hoppas, att just den amningen kommer att finnas kvar länge än. För att det passar oss. För att vi båda trivs med det. För att det kommer ge oss trygghet, närhet, kärlek även när jag jobbar. Att kunna amma en snutt när jag kommer från jobbet - det känns värdefullt.

Jobbet kliver närmre med stooora kliv. Overkligt. Men kul. Jag har erbjudits behovsbil så vi kikar just nu på vad jag vill ha. Sen ska vi ju flytta till nya lokaler snart, och det blir nog initialt en del jobb med bygget av nya kontoret, och så har jag ju en massa nya människor som jag ska lära känna. Det känns kul, absolut. Men jag kommer sakna barnen... och hemmet... och den tid som just nu är på väg att ta slut. Jag är så OERHÖRT glad och tacksam över att Hans ska vara hemma med Emelie nu, tänk om hon skulle börja på dagis redan? Utan att kunna uttrycka sig, säga vad hon vill och inte vill, bli förstådd, förstå själv, utan att ha funnit sin trygghet i verkligheten runt henne... nä det hade varit för tidigt. Det känns bra att hon hinner bli 20 månader gammal innan hon ska skolas in i augusti. Riktigt bra. Sen tror jag att det är värdefullt för henne att få en tid med bara pappa, likaså viktigt för honom att få tiden med henne. Vi har tur som kan göra så!