Till Salu

Samlar bilder här som avser kläder och saker jag ska sälja. OBS enbart för att kunna länka bilderna till t ex Sjalbarn eller Tradera där jag säljer sakerna. Inga bud eller köpförslag ska lämnas här.

Föräldraskap

Making a decision to have a child – it’s momentous. It is to decide forever to have your heart go walking around outside your body.

Just precis så är det. Citatet har jag tagit från denna blogg , hittade den ikväll och begriper ej varför jag skulle läsa den. Ofattbar sorg. Skrämmande händelse. Fruktansvärda följder. Måste gå till Alvin och aldrig lämna hans sida igen. Så känns det.

:'(

Förberedelser

För var dag som går ägnar jag mer och mer tankar och känslor åt det nya lilla livet som snart gör entré för alla andra utom för mig (jag har ju haft henne hos mig länge redan). Det är skönt att slutligen ha kommit dit, för bara någon månad sen var det ännu mest oro och en känsla av osannolikhet att det faktiskt skulle gå bra hela vägen denna gång. Sex graviditeter, ett barn än så länge och allt det där...

Men nu har jag på allvar börjat förberedelserna. Handlat en del praktiska ting - idag köpte jag ett paket ekologiska blöjor och våtservetter - och tänkt ut en extra skötplats till nedervåningen. Köpt en sjal till till den första spädistiden att bära i, och ett bebisinlägg till bärselen som Hans kan ha. Ja, lite smått o gott. Alla bebiskläder är tvättade, även det som är nytt. Allt nytt är rosa o vitt... förutom det mormor har köpt, det är ju tur att det kommer andra färger nånstans ifrån...

Ska skriva en födelseplan som jag tar med till sjukhuset, och i helgen ska BB-väskan packas. För det finns ju trots allt en risk att hon kommer tidigare...

Var till barnmorskan sista gången idag, allt såg bra ut och magen växer som den ska. Hon ligger med huvudet nedåt, rörlig och inte fixerad, ryggen längs vänstra sidan sett från mitt perspektiv och benen samt fötterna på höger sida. Vi pratade igenom vilka önskemål jag har inför förlossningen, och det är några saker som jag vill ha annorlunda jämfört med sist:

- jag vill gärna se moderkakan och när de klipper navelsträngen om det går
- jag vill ha henne på mitt bröst direkt om hon mår bra, och under tiden de syr mig
- jag vill ha henne hud mot hud och börja amma direkt
- hon ska vara hos mig på uppvaket

Jag hoppas att så mkt som möjligt blir som jag vill.

Alvin är en väldigt harmonisk och härlig kille just nu - ja alltid men just nu i en fas av mindre trots. Han leker o pratar massor, äter bra och sover ok. Vi övar mkt på att han ska klä sig och klä av sig själv vilket ju kan ge roliga följder, idag när vi kom fr dagis lekte han inomhus i overallen säkert en halvtimme... Men vad gör det?

Igår hade vi besök av hans bästiskompis från dagis - de har så himla kul ihop! Ska försöka träffas lite i helgen också.

Snart dags för räkmiddag, bara Alvin somnat. Pappas nattningskväll.

Bra nu!

Jag är leds. Jag vill inte vara gravid längre. Jag vill ha ut bebis, nu. Kan någon högre makt höra mig?

Ut med det gamla...

Örat höll inatt, men jag höll mig vaken till två för att ge Alvin en dos Alvedon till, och sen kunde jag inte somna om. Kl fyra såg jag på klockan sista gången och sen sov jag till halv nio då de andra vaknade - Alvin sov hela natten utan att så mkt som gny ens. Jag var uppe ett par timmar men sen gick jag och la mig, så himla trött...

Alvin fick börja ta godis från pepparkakshuset igår, men han ville inte plocka sönder själva huset. Idag hade han dock inga problem med det, nu är det i småbitar.... men han har haft kul.

Vi har gjort i ordning en hel del i hans rum, äntligen, idag. Satt upp hyllor och fått upp lite saker på dem så att det blev så himla fint och verkligen hans rum. Jätteglad för det, han också. Älskar färgerna vi har därinne, ljusa utan att vara vita, med vita möbler och ljusblå detaljer. Like!

Nu snart dags för nattnatt, han kunde inte sova på vilostunden idag så han är rätt trött. Mamma också...

Gott Nytt År!

Så har 2011 tagit sin början. Jag vet inte om inledningen av det nya året säger något om hur fortsättningen blir men jag hoppas inte det eftersom Alvin sover med mössa och bomull för ena örat... Plötsligt som en blixt från klar himmel var hans öra jätterött och han grejade med det vid tiotiden när han skulle gå i säng. När jag frågade så sa han att han hade ont och ville t o m ha "mecin". Så jag gissar att trumhinnan går i natt. Bara se till att han är smärtfri, ska ge honom mer "mecin" om en timme. Lilla vännen våran, är det inte det ena så är det det andra. Han är bäst och helt underbar i alla fall! Han har haft ett fantastiskt roligt jullov med mormor, morfar, moster och Jona boende här och farmor och farfar på besök en kväll. Han har fått leka hur mkt som helst och blivit bortskämd(are) på både det ena och det andra sättet.

Själv börjar jag vara stor som ett hus och otymplig. Tror ibland att bebis är på väg men hittills ligger hon kvar. Hela magen är verkligen fylld av bebis, kroppsdelar överallt. Inte så länge kvar nu, nedräkning...

Hur blir 2011? Ja, jag gissar fyllt av glädje och lycka, men också stora utmaningar...

19 days and counting...

Nyopererad

Denna dag opererade Alvin halsmandlar, polyper och klippte tungband. Det gick jättebra, men jag var orolig över narkosen. Han var så himla tapper! Kräktes en hel del efteråt, blodklumpar och slem, och sov i omgångar. Så till slut vaknade han upp helt och sa bara "åka hem, byta kläder" och ville få på sig sina egna kläder. Sen var det full fart igen.

Hoppas nu att han får slippa sina eviga halsflussar!!! Och att han slipper få så svårt att andas när han ändå blir förkyld.

Han är himla stolt över sin tunga, räcker ideligen ut den för att den nu är så lång.... sötis!

Snö, snö, snö...

Mysmorgon

Jag gick i säng redan vid åtta igår, men har sovit hackigt. Verkar som att jag vaknar var gång jag ska vända mig. Nåväl, hyggligt pigg idag i vart fall jämfört med igår. Idag ska jag nog kunna få nåt gjort.

Alvin får vara hemma från dagis idag, han är rätt snorig och ska ju opereras på måndag så kanske får han vara hemma resten av veckan för att kurera sig. Så länge jag är någorlunda pigg så går ju det bra, och han vill gärna vara hemma nu. Idag har han stigit upp redan innan sju så jag tror dessutom att det ska gå att få honom till vila runt lunch, så får jag också vila lite.

Ikväll ska jag på julmys på jobbet en stund, ska bli just mysigt. Annars ska jag nog ta och kränga av en av sofforna dess klädsel och slänga in den i tvättmaskinen, har behövts länge men det är ju både tråkigt och jobbigt....

Sömn....

...är underskattat. Har haft en helt sömnlös natt, på riktigt och egentligen utan anledning. Har varit upp o tittat på TV, läst bok, bytt säng, ja gjort allt. Vid sextiden i morse somnade jag till slut.

Är grisförkyld igen och det täpper igen överallt så att det bara piper i luftrör o näsa när jag andas. Min doktor på gynmottagningen är dock underbar och skriver ut Rinexin utan att jag behöver besöka honom.

Ska bara göra en utflykt idag - ska åka till bilhandlaren för att få vår gamla bil värderad. Sen är det bara vila, och Alvin får vara heldag på dagis.

Tiden har gått så fort....

....men nu har den visst saktat in. Jag slutade jobba i onsdags, men känner redan att vad sjutton ska jag ta mig till?? Jag slutade eftersom det blev för tungt och ont, och visst har jag mycket mindre ont nu och kan ju vila när jag känner att jag behöver det, men jösses..... tur att det snart är jul och att mamma och pappa kommer på tisdag nästa vecka.

En bit in i nionde månaden nu då. Känner mig inte jättestor och har ju gått upp rätt modest, hittills 8,5 kg. Den här graviditeten skiljer sig inte jättemycket från den med Alvin, om man bortser från att den varit bara hälften så lång pga oron för missfall, osäkerheten och rädslan inför förlossningen och så de senaste två månaderna av oändliga urjobbiga förkylningar. Eller vad sägs om två halsflussar, en bihåleinflammation, en luftrörskatarr (bronkit), två och en halv antibiotikakurer, Nezeril maxmaxmaxdos i maxmaxmaxtid flera ggr om och sen Rinexin för att alls kunna andas, Mollipect varvat med Cocilliana, och trött-trött-trött... depression var nära vill jag lova, jag har mått så oerhört dåligt och samtidigt haft så ont i kroppen. Så fick jag vara frisk i en knapp vecka efter sista penecillinkuren, men nu är jag sänkt igen. Av denna anledning vill jag nog faktiskt att bebis snart ska komma ut!

Alvin är inne i en ny omgång av trots, den yttrar sig mest vid mattid och sovtid. Egentligen skulle han ju kunna vara hemma med mig nu, men jag orkar inte. Hade honom hemma förra måndagen och ångrade mig bittert eftersom jag inte orkar med honom.... samtidigt är han oerhört kramig och närhetstörstande. Underbar och älskad, förstås. Han får komma hem lite tidigare varje dag dessa sista dagar, och vara ledig på fredag. Då ska jag till jobbet så han får följa med dit. Sen är han ledig över jul och nyår!

Igår var vi på Luciakonsert i Globen, vi hade bjudit med oss Alvins bäste kompis och hans familj och det blev jättemysigt. Barnen lekte inne i logen, medan vi vuxna kunde njuta av konserten.

Idag är det luciafirande på dagis, utomhus och det ska också bli jättemysigt. Alvin har övat på alla sångerna i flera veckor nu så det ska bli spännande att se om han vågar sjunga när han ser alla människorna...

Men nu ska jag hänga tvätt och stryka gardiner - julen ska komma in i vardagsrummet idag!

Saturday, sweet Saturday

Äntligen lördag! Hans och Alvin har som vanligt stigit upp tidigare och låtit mamma sova - jag är mycket tacksam för det. Blir ju aldrig frisk, är inne på fjärde veckan med oerhört jobbig förkylning nu. Har hostat sönder flera fästen runt revbenen så att röra sig är jobbigt, att köra bil en ren utmaning. Men det kan ju bara bli bättre!

Vi ska tydligen åka och kolla på ny bil idag. Jag ser faktiskt fram emot det, det vore skönt med en lite större bil och jag litar inte riktigt på att vår ska klara sig utan problem nu. Vi fick tillbaka den i veckan med ny motor, den känns som vanligt men ändå.... Jaja. Så är det i alla fall. Hans har span på en i Sundsvall och en i Göteborg, men innan vi går vidare måste vi förstås prova en likadan här hemma så att vi vet att den möter våra behov.

Alvin är en glad kille, och uppfinningsrik. I brist på en riktig innebandyklubba har han hittat skaftet till skurmoppen och kör friskt på med den.... Så en till uppgift idag är att köpa en riktig klubba till honom, han viftar lite väl mycket med skaftet....

Bebis i magen är livlig, och det är så mysigt. Jag älskar att känna henne sprattla omkring. Det kommer ut en fot, en hand, och ja allt hon kan spreta ut med.

Det är ju faktiskt inte alls länge kvar nu innan hon ska komma till oss... Igår fick jag uppmaning från chefen att det är hög tid att lämna in ansökan om föräldraledighet, nää inte då sa jag, det är ju länge kvar, men sen insåg jag att han har rätt. Två månader innan man ska vara ledig ska den in... och det är ju nu! Om man räknar med beräknat förlossningsdatum, fast jag ska ju vara ledig innan förstås men sannolikt som sjukskriven.

Vi träffade doktorn i måndags för att diskutera ev kejsarsnitt. Det var ett mkt bra möte som gav mig frid i hjärta och själ. Hittills har jag mått lite dåligt över att välja kejsarsnitt, det har känts som att det är lite fegt och nåt jag gör bara för min egen skull. Men doktorn sa att han vill nog rekommendera snitt med tanke på mina bilaterala ljumskbråck bl a. Puh, plötsligt blev beslutet oerhört mycket enklare att fatta. Så just nu väntar vi på en kallelse till Danderyds sjukhus för att prata med en doktor där som har sista ordet i det hela.

Vi har börjat fundera på namn! Jag kommer inte nämna något till någon om vilka funderingar vi har, men vi har en lista som vi sakta men säkert minskar ned. Flera alternativ känns riktigt bra.

Nä, dags att packa ihop oss och styra kosan mot bilarna!

Förb.... streptokocker och penecillin

Gick till vårdcentralen idag för att ta ny odling på mig - jag har bara blivit sämre för var dag som gått. Jag hoppades verkligen att odlingen skulle visa ingenting, men naturligtvis var den positiv på streptokocker, halsfluss. Kåvepenin ordinerat, och jag gillar det inte. Frågade doktorn dels hur säker odlingen var (helt säker sa han) samt hur säkert det är för en gravid att äta Kåvepenin (helt säkert sa han). Sen har jag rådfrågat min barnmorska en andra gång och även hon intygar att det är helt som det ska vara.

Det kan inte hjälpas, jag är nojjig ändå. Efter fyra missfall blir man tydligen det. Satt igår kväll o surfade runt på alla "riktiga" läkarsidor jag känner till, janusinfo och infpreg bl a, men kände mig inte mycket klokare för det. Snarare mer orolig. Ett av missfallen fick jag sedan jag ätit Kåvepenin eftersom jag samtidigt hade halsfluss, öroninflammation och bihåleinflammation - det är självklart inte alls någon sannolikhet i att missfallet skulle ha orsakats av just det, men jag vill ju absolut inte ta några medvetna risker.

Jaja, jag kan inte göra mer än jag redan gjort. Jag kan inte gå med en obehandlad infektion, det är ännu sämre. Så det är bara att knapra på av pillren och hoppas att de kickar in oerhört snabbt för jag mår verkligen inte bra!

Alvin är på bättringsvägen, nu är jag helt säker på att det var scharlakansfeber han fick eftersom han har börjat flaga på ögonlocken. Det kommer nog sprida sig, skulle tro att kinderna och näsroten kommer också. Men han har bättre aptit (från att inte haft nån alls) och har mer normal färg på kinderna och är mindre lila under ögonen. Men han är ännu oerhört närhetstörstande - och det klagar jag inte över!

Han har ätit penecillin i två dygn nu och skulle därmed egentligen kunna gå till dagis imorgon, men jag håller honom hemma en dag till. Dels vill jag se att han börjar äta ordentligt igen, sen behöver hans lilla kropp nog ett dygns återhämtning till, det är ju en ordentlig infektion han haft.

Krax krax från Stäket....

Mamma o son leker...

Schleich-djuren och fordonen är så himla fina - de har massor med olika varianter på hästar så jag bara måste ha några till!

...eller, ja, Alvin måste det, förstås... inte jag....

En scharlakansröd kille

Igår när jag gick och la mig, så hann jag precis somna så kom Alvin farande och la sig "skeden" - eller "nära" som han säger - och skulle sova med mig. Jag kände på bröstkorgen för att avgöra om han hade feber, och fann att han var helt knottrig. Jösses, fryser han så, var min första tanke. Men sen kände jag att det inte kunde vara bara gåshud, så jag tände upp och konstaterade att han var helt prickig, hela han men mest på bröstkorgen. Tidigare på dagen hade vi undrat över hans mörkröda stekheta kinder, nu började jag ana vad det handlade om... för säkerhets skull gick jag o sov i ett annat rum, tills vi visste säkert vad det var ville jag inte riskera att få ngt som inte är bra för bebis.

In till närakuten idag, prover visade streptokocker som givit scharlakansfeber på Alvin = antibiotika, medan mitt prov var negativt. Skönt! Däremot inställt kalas, lilla killen lite besviken men har blivit kompenserad med ett nytt tåglok.

Doktorn undrade också över Alvins stora halsmandlar, och efter den här sjukomgången känner jag mig tillfreds med beslutet att låta operera dem. Han har fått sova så himla dåligt, så snart han somnar så snörvlar och snarkar han så att han till slut väcker sig själv, han får kämpa enormt för att kunna sova. Antagligen är det väl dem det beror på att han också alltid blir i behov av antibiotika när han blir förkyld, det är ett ytterst fåtal gånger som förkylningen gått över av sig själv. Oftast har det blivit halsfluss av det hela. Så även om det är obehagligt att låta söva honom för ingreppet så känns det rätt nu.

Nu håller jag fingrar och tår för att jag får fortsätta vara utan streptokocker den här gången!

Happy Halloween!

Igår gjorde jag och Alvin denna lykta - visst är den fin?! Aldrig gjort en sån förr, men det är rätt stämningsfullt när den är tänd. Inga barn var och busade hos oss i helgen dock, konstigt för det brukar de alltid göra. Vi hade laddat upp med godis - som vi fick äta själva... så synd... ;-)

Hemläxa: shoppa till bebisen!

Sist jag var till barnmorskan fick jag i uppdrag att komma ikapp i tanken att jag faktiskt snart ska få en bebis. Hon tyckte inte att jag riktigt tagit det till mig, och det stämmer nog, ett drag av självförsvar antagligen för att det inte ska göra ont om det går snett.

En uppgift jag fick på vägen var att till nästa gång shoppa till bebis - ett perfekt uppdrag till mig ju... men det har suttit hårt inne. Tror jag har varit in på Lindex och KappAhl säkert fem-sex gånger innan jag slutligen hade nåt med mig därifrån: en rosa fleeceoverall med matchande tossor och mössa! Mössan adopterade Alvin och har haft den på sig till och från sen dess, så den får väl bli hans då...

Idag har jag köpt en Grobag - se bild ovan - från England. Jag minns att jag önskade att vi haft en sån till Alvin när han var mindre, men när vi kom på det så hade han vant sig vid att sova utan så det var ingen idé. Experterna menar att bebisar sover mycket bättre när de får sova i sovpåsar och jag är beredd att prova nästan vad som helst - utom sömnmetoder - för att få sömnen att fungera bra när prinsessan kommer. I en sovpåse får de jämn temperatur och en trång, ombonad känsla, lite som mammas mage. Tror det blir bra. Rosa så klart!

Ont skapar depp

Mot bakgrund av Försäkringskassans överklagan om gravidas rätt till sjukskrivning, se artikel här, ska detta inlägg handla om hur min vardag just nu känns och ser ut.

Mina graviditeter, de som alltså inte slutat med missfall, har i stort sett varit bra. Jag har inte mått kräkilla, jag har funnit harmoni, första trimestern har varit sömnig, så pass att jag somnat på golvet eller vid bordet eller varhelst jag befunnit mig, andra trimestern har varit fantastisk, och tredje trött men lycklig. Så på det stora hela så trivs jag toppen med att vara gravid.

Men, vid min graviditet med Alvin upptäcktes det någon gång i mitten att jag har dubbla ljumskbråck, har fötts med det men aldrig märkt nåt eftersom jag hållit mig på en lagom vikt. När magen vuxit och ökat trycket nedåt så öppnas hålen i bukväggen, ett på var sida om venusberget, och det som finns där innanför trycks ut genom hålen. Utanpå är det mycket svullet och känns med fingrarna ungefär som om det låg ett ägg under huden.

Detta är ok så länge jag ligger ned eller kan sitta med benen högt och ha ryggen i lutning, så att inte trycket mot ljumskarna är så stort. Kan ni komma på något jobb som tillåter den arbetsställningen?

När jag istället står och går så tar det några få minuter innan jag får ont, och efter en halvtimme känns det som om hela underlivet ska sprängas. Helvetisk smärta. Så länge jag sitter är det ändå rätt lite smärta, men när jag ska resa mig så känns det som att jag ska delas på mitten - det tar mig några minuter varje gång att resa mig raklång.

Risken som finns med ljumskbråck är att tarmarna som trängs ut genom hålen, ska fastna och klämmas fast där. Då är det inte någon uppenbar risk för bebis som ligger i livmodern, men för egen del så är det ilfärd till sjukhus för akutoperation som gäller. Det är kanske ingenting man gärna hamnar i som gravid, operation är under alla omständigheter ingenting att rekommendera medan bebis är i magen.

Så jag undrar lite stillsamt... hur hade Försäkringskassan tänkt sig att jag ska kunna utföra mitt jobb när jag sista månaden inte kommer att kunna göra något som inte låter sig göras i ovan beskrivna arbetsställningar? Jag jobbar på bank, det är svårt att omplacera mig till ett jobb där med den arbetsställningen.

Hjälpmedel då? Nej. Det finns ljumskbälten - anpassade för äldre män, absolut inte för gravida kvinnor. Det finns ingenting som kan hjälpa. Ingenting, utom vila och rätt kroppsställning.

Åtminstone en av de fyra gravida som nekades sjukpenning av FK led av ljumskbråck. Någon annan av foglossning, osv. De överklagade och vann. Nu överklagar FK deras vinst. Trots att de hade betydligt tyngre jobb än det jag har. Varför? Jo, det gamla klassiska: graviditet är ingen sjukdom. Nej, jag håller med om det, graviditet är nog det mest underbara tillstånd man kan vara i, åtminstone om man får ha graviditeter som mina, och det är kanske det mest naturliga tillstånd en kvinna kan befinna sig i. Men det hindrar dock inte att den egna kroppen kan ha begränsningar i sig själv som inte märks förrän under just graviditet, begränsningar som påverkar det dagliga livet och i vissa fall faktiskt gör det oerhört svårt och knappt uthärdligt att vara på benen.

Visst finns det säkert sjukskrivningar av gravida som kan ifrågasättas på ett eller annat sätt, men här slår det så oerhört fel. Alternativet till sjukpenning är havandeskapspenning, vilket beviljas de som har så pass fysiskt tunga jobb utan möjlighet till omplacering, övriga får det nästan aldrig. I mitt fall är det knappast troligt.

Ja, jag vet inte om jag ska oroa mig. Jag var helt sjukskriven de sista tre veckorna med Alvin i magen, låg i soffan och gjorde ingenting. Nu, i snart åttonde månaden, har jag oerhört ont, men inte helvetiskt ont hela tiden. Jag kan dock inte göra så mkt, gå ut och ta en promenad är uteslutet, vara i stallet är uteslutet, allt som kräver att jag går eller står är inte möjligt. Jag får ingen frisk luft, om det inte går att sätta sig ned var femte minut. Hemma kan jag ju sätta mig så snart jag får ont, som nu efter att ha tömt tvättmaskinen, men ute är det svårt - och det lider jag mest av eftersom jag är van att vara ute mycket. Ser blek och glåmig ut och har väldigt lite energi, ja så som det brukar bli om man stänger in sig. Ändå mår jag ju väldigt bra!

Jag kämpar på på jobbet och har som mål att jobba november ut åtminstone. Kommer jobba hemifrån en dag varje eller varannan vecka framöver. Just nu är det delvis en ekonomisk fråga - måste buffra mer pengar om det skulle bli så att FK får som de vill och jag blir utan sjukpenning december och januari. Min läkare har sagt att jag bara ska ringa honom när jag vill gå hem, men vad hjälper det?

Bara vänta och se...

Hösttur på cykel

Det är konstigt, vardagsmorgnar händer det aldrig i princip att Alvin vaknar innan sju. Dessutom vill han alltid ligga kvar i sängen länge då och myyysa. Men lördagsmorgnar - ja då vaknar han nästan alltid innan sju och har bråttom upp, och han vill ju inte stiga upp själv utan vill ha med oss. Suck....

Jaja, det är rätt skönt att komma upp tidigt och få en skön start på dagen. Även om jag oftast får ligga kvar o dra mig till nio i alla fall. Idag bjöd förmiddagen på fint väder, vindstilla och tio grader varmt. Vi drog på oss kläder och cyklade ned till båten som sedan förra helgen ligger på land. Alvin älskar att åka cykel, det är ett riktigt äventyr tycker han!

Just idag blev det lite för mycket äventyr, scouterna var ute längs samma väg o jag blev vittne till en otäck incident utan vuxna i närheten, två killar i sjuårsåldern som rök ihop ordentligt. Det slutade med att den ena drog omkull den andre, som redan då grät, och när han ligger ned på marken ihopkrupen i fosterställning sparkar den andre killen hårt på hans överkropp! Jag har aldrig sett ngt liknande, och tog isär de två varpå den ena killen lommar iväg svärandes. När jag väl får upp den liggande killen från marken ser jag att det är en grannpojke och han är så ledsen! Följde med honom hem och fick insikt i hur kloka småkillar är, bl a sa han "man ändras när man växer, ibland händer saker" och vi pratade om vikten av att man inte får göra så som den andre killen gjorde.

På vägen mötte vi den andre killen som omhändertogs av scoutledarna, och det var beklämmande, så liten men ändå så fylld av ilska och fula ord, han svor åt oss och ifrågasatte varför han skulle säga förlåt eller varför han skulle lyssna på oss, allt medan tårarna rann. När de sa att de nog får ringa hans föräldrar så att de får hämta honom så blev svaret "ja det blir ju mycket bättre av det" med stor ironi och nog lite rädsla i rösten. Jag ville nog helst ta hem honom, hans förutsättningar från hemmet kändes inte så roliga. Samtidigt så skrämmande hur vi föräldrar kan forma våra barn! Jag tror att det var så i detta fallet, jag kan i alla fall inte tro att det är ett normalt beteende som jag fick bevittna... men jag kanske är naiv?

I alla fall blev det en mysig cykeltur! Båten låg bra på torra land och Alvin fick kasta lite sten i vattnet - en favoritsyssla. Sen cyklade vi hem och åt lunch, lekte lite och så fick vi främmande. Alvin var tydligen trött för han somnade i min famn när vi satt vid köksbordet - det har inte hänt sedan han var lilliten... myyyys tyckte jag.

Min mage växer och lillan där i är aktiv, sparkar och har sig. Vissa dagar är hon helt lugn vilket gör mig nervös, men jag vet ju att det kan vara så. Vi är precis i början av sjunde månaden och jag mår bra. Lite ont i mina ljumskbråck förstås, men ryggen har nästan givit med sig sedan jag börjat gå hos en naprapat som hjälper mig. Idag fann jag att cykling fungerar även för ljumskbråcken, så jag ska hyra hem en motionscykel så kan jag ju röra mig litegrann i alla fall. Promenader funkar inte.

Nej lite vila nu medan Hans o Alvin är o handlar, sedan middag och en skön lördagskväll!

Att få vara så här lycklig är underbart!

Det har varit en helt fantastisk sommar som vi fick möjlighet att avsluta med årets absolut finaste båttur i augusti, det var kav lugnt långt ut i Mälaren och oerhört varmt, dessutom 24 grader i vattnet. T o m Hans badade, och Alvin premiärbadade på riktigt från båten - överlycklig för det.

Vi hade fem veckors semester var, varav fyra tillsammans, så Alvin fick vara ledig sex veckor. Det var inte en dag för länge, han klagade aldrig och upprepade hela tiden att han inte ville till dagis. Så nog var det så att han behövde få vara ledig länge med oss. Och vi med honom.

Men nu är det höst, och jag tycker ju mycket om hösten så mig gör det inget. Idag har jag och Alvin varit ute och promenerat på skogsstigar och andra fina promenadstråk i området, vi var nog ute i två timmar och bara gick och gick, stannade till och kikade på sniglar, snäckor och myror, kastade lite sten och hade det allmänt mysigt. Superhärligt!

Den största lyckan av dem alla, förutom Alvin, är den att vi har en liten bebis på tillväxt i min mage. Det är helt fantastiskt! Efter alla sorger i vår strävan att få ett underverk till så har vi haft lite svårt att ta till oss det, men efter ultraljudet för ett par veckor sen så är det nu verkligt. Vi är i sjätte månaden, och hon ska komma i slutet av januari! Det är en livlig liten tjej, hon sparkar ordentligt varenda dag, mkt mer än jag minns att Alvin gjorde. Jag mår lika bra som jag gjorde när Alvin låg i magen, men har ont förstås i mina ljumskbråck och i ryggslutet. Ljumskbråcken gör det svårt för mig att göra så mkt, jag får ont när jag står och går, men idag märkte jag att om jag går i Alvins takt så funkar det bättre.

Jag är mest bara harmonisk och njuter av tillvaron. Alvin har en mkt bra period i sitt liv, han är mest bara glad och kvittrar, leker och vill mysa. Sover bra, äter bra, trivs på dagis och verkar tycka att livet är toppen. En riktig liten surrkuse är han, pratar i ett om allt och ingenting.

Jag har inte ridit sen jag blev gravid, och det är jobbigt. Saknar enormt mycket att komma ut i naturen, det är svårt att ta sig för när man inte måste, liksom. Därför var det oerhört skönt att vara ute hela eftermiddagen idag!

Livet är underbart, och även de allra tyngsta perioderna går att vända till något gott, även om det självklart funnits stunder då jag tvivlat på det mesta.

Love what is ahead by loving what has come before...

Nya vårlökar

Det är så härligt när våren kommer och man har glömt vilka lökar
man satte i jorden i höstas!

Idag fick jag syn på denna i mitt land och kom på att jag satte
massor med nya lökar innan snön föll. Bakom den här ser det ut att
vara tulpaner, ska bli spännande att se dem!

Det är dags nu

Jag har inte packat undan bebisprylar som t ex nappflaskor, amningspumpar o mjölkuppsamlare. Jag har nog inom mig hela tiden tänkt att det inte skulle vara någon idé eftersom det ju fanns förhoppningar om fler bebisar. Sen gick det som det gick och nu får jag nog inse att det inte kommer hjälpa att sakerna är framme. Vilken sorg och smärta... men bebis kommer inte stanna hos oss förrän allt stämmer och fungerar. Så idag packade jag ihop allt och gömde undan det.

Det frammanade härliga, roliga och mysiga minnen att titta på alla sakerna. Som jag höll på och grejade, stinn som en omjölkad mjölkko med bröst som melonas gigante - ja nästan lika hårda också. Mjölkade ur massor och frös in - Alvin mäktade aldrig med ens i närheten av att få i sig allt jag hade att erbjuda. Jag minns hur mjölken bara sprutade åt alla håll när han ibland släppte taget för att hinna svälja, och på den tisse som han inte åt på fick jag fästa en mjölkuppsamlare, en sorts burk med ett litet hål i locket, som fylldes över sina bredder bara av att det rann även ur den tissen när han åt på den andra.

Jag älskade verkligen att amma, det var så mysiga och lugna innerliga stunder mitt i vardagen. Idag skrivs det mycket om multitasking medan man ammar - alltså att kunna göra en massa andra saker samtidigt som man ammar - men det är inget för mig. Amning kräver sitt egna utrymme, en tid jag tycker att barnet ska få ha sin mamma helt för sig själv. Amningen fyller så många andra behov än bara mat: trygghet, närhet och kärlek är nog minst lika stora anledningar till att många bebisar vill snutta ofta och har svårt att sluta.

Hos oss var det Alvin själv som bestämde sig för att sluta, från en dag till en annan och det var en sorg. Jag hade nog ammat lite ännu annars tror jag. Det händer - till min stora glädje - då och då att han säger "smaka tisse" och så smakar han helt kort utan att suga. Jag tror nog att han i det innersta av sitt minne känner igen tryggheten som är ett av amningens fundamenta.

Jag har inte packat undan grejerna så långt bort.... Trots alla sorgligheter under hösten/vintern så hoppas jag att vi snart lyckas skapa ett pyre som klarar sig i min mage i nio underbara månader.

Shopping gjorde en regnig dag bra

Idag gick vi över till sommartid, bra tycker jag eftersom det är
ljust längre på kvällarna. Men det tar ett tag att vänja sig, få
se hur det blir för Alvin.

Idag vaknade vi till en regnmulen dag. Men lönepengarna bränner i
våra fickor som i alla andras så vi åkte och shoppade en massa
onödiga men roliga saker. Alvin sov större delen av tiden, skönt
eftersom han är rätt jobbig både för sig själv och andra nu. Det
verkar som att han kommit in i en ny trotsperiod och ingenting är
nånsin bra. Han skriker, gråter och kastar sig på golvet ideligen.
Vill sällan äta och vill göra allt NU när vi säger SEN.
Igår var vi i stallet och då var han faktiskt nöjd. Han har tjatat
om det varje dag när vi åkt från dagis och blivit vansinnig när vi
istället åkt hem. Han gillar att vara där och hjälpa till. Det är
mysigt.

Just nu håller han på med vatten och vi orkar inte ta striden om att
han måste sluta för att äta, inte än...

Underbar och älskad

Tiden går så fort och det är alltför lätt att ta allt jag älskar för givet. Ibland stannar jag upp ett slag för att bara vara här och nu.

Som att bara ligga några minuter och känna värmen från Alvin som sover trygg i förvissningen om att jag är där, bara titta på hans fridfulla ansikte och njuta av att vara hans mamma.

Små stunder som skänker värdefulla minnen för livet.

Bakar frukostbröd

Alvin och Hans sov tungt, en på varje sida om mig, när jag för en liten stund sen smög upp för att baka bröd av degen som stått i kylen över natten. Hoppas det blir bra! Efter frukost ska vi åka till Barkarby o söka jeans till Hans. Ser ut att bli en bra dag.

Här i vårt vinterland...

Det är verkligen enormt mycket snö här! Jag undrar om det inte t o m är lite mer än i Norrbotten? Det är en märklig snö dessutom, undrar vilket ord lapparna skulle ha använt om den? Den är helt iskall, inte tillstymmelse till fukt i den, och när man skottar flyger den lätt som fjädrar genom luften, väger ingenting. Ligger inte still heller, utan åker dit vinden för den. Och faller oupphörligt från den mulna himlen.

Det är utlovat nästintill undantagstillstånd här närmaste dygnet, eftersom det är stormvarning och det samtidigt snöar rätt ymnigt. Till detta kommer kylan, ca 15 grader kallt men med 4 meter/s vind blir det ca 25 grader kallt. Tittar man ut ser det emellanåt ut som om vi är i fjällen.

Jag och Alvin trotsade allt detta. Efter en veckas innetvång p g a alla hemskheter i form av öroninflammationer och annat så klättrar vi båda snart på väggarna. Så jag pälsade på honom allt han äger i form av varma kläder, och så gick vi ut på gatan. Alvin tog förstås direkt sin bil och började köra med den, jag skottade i maklig takt uppfarten (kunde jag struntat i, sen dess har det snöat mer än innan). Efter bara en liten stund upptäckte jag att hans kinder såg väl röda ut. Gick in o hämtade en halsduk som jag lindade om näsa och kinder, men Alvin var inte helt nöjd över den skymda sikten... Han hittade en boll i förrådet och skulle sparka på gatan, men när han tittade ner för att se var han hade den så såg han den ju inte! Det såg rätt dråpligt ut, han for runt o sparkade i luften... Till slut blev han väldigt arg och ville gå in istället. Hur det nu var så var det ändå skönt att få lite frisk luft!

Det gav massor med energi, jag måste vara på bättringsvägen för sedan Alvin somnat för sin lunchsömn så for jag runt och städade av hela övervåningen, metodiskt rum för rum. Allt sånt har fått bero medan jag varit så sjuk hela veckan så det låg saker överallt. Nu är det lite trivsamt igen, om än inte rent för själva "renstädningen" orkade jag inte med idag, bara undanplockandet. Kanske imorgon, vi får se. Men det är klart, vi har ju en nedervåning också... Jag har ju lite bacillskräck, avskyr när badrum o kök är ofräscha. Hm, nu tog jag alkogel o rengjorde toasitsen med... kändes väldigt rent sen!

Några ord om vår situation som den varit i veckan.... Alvin blev sjuk i fredags, i måndags konstaterades öroninflammation efter en natt med febertoppar uppåt 39-40 grader. Penecillin. Natten till tisdag blev jag dålig med febertoppar uppåt 39 grader, onsdag konstaterades öroninflammation, bihåleinflammation och begynnande halsfluss. Senare ögoninflammation. Penecillin. Som jag sen fick kräkas av, med 39 graders feber o värk i hela kroppen... kröp tillbaka till soffan av rädsla för att svimma. Torsdag blev Hans dålig och fredag konstaterades bihåleinflammation och missljud i lungorna på honom. Penecillin.

Hade någon annan berättat denna historia för mig hade jag undrat hur i helaste världen man orkar resa sig.... jag har haft sådana funderingar, flera gånger. Ibland har inte febernedsättande räckt till för att få mig riktigt på fötter, och de dagar jag var ensam med Alvin tyckte jag så synd om honom - hans mamma orkade inget annat än ligga i soffan och byta film åt honom, och till nöds ordna lite snabb mat. Fruktansvärt. Så nu när vi börjar vara på fötter igen - ja Alvin är i princip återställd frånsett fortsatt skrällhosta - så kan jag se tillbaka på dessa dagar och än en gång slås av att jag orkar så mycket mer än jag nånsin kunde ana innan jag fick barn.

Vackert som i en saga

Myyys...

Alvin har varit på dagis första dagen på nästan tre veckor idag. Det var lite svårt att släppa mamma på morgonen men när rätt fröken kom så gick det bra. Dagen har varit bra, men barnen har inte fått vara ute nåt eftersom det varit 10 grader kallt... De har t o m fått sova inne... Jag sa inte att vi var ute en timme häromdagen när det är minus 20, eller att Alvin sover ute när det är 15 minus... Men man får ha förståelse för att det är mindre barn än Alvin i gruppen och ingen av dem har så bra kläder för att vara ute som han har, i alla väder. Det säger de ofta till oss. Ja, vi tycker ju att det är bra om han är ute! När jag hämtade honom, tidigt eftersom det var första dagen, var han enormt kramig och skulle ha 'myyys' som han säger - betyder sitta i famnen, ha tutte o hålla handen (eller 'hannan' som han säger). Så vi satt så en kvart drygt innan vi klädde på oss. Väl hemma ville han ha mer mys, o att inte ge honom det finns inte på kartan för att mig, men för att samtidigt kunna laga mat fick han krypa upp i selen. Funkar kika bra nu när han väger 13 kg som när han vägde 4! Och lika myyys är det också. Trevlig helg!

Alvin provar

Igår köpte jag en pulka till Alvin, en sån med ratt och broms. Jag köpte också en hjälm... Hans tycker förstås jag är larvig men det struntar jag i. Alvin kan lika gärna lära sig att man har hjälm när det går utför. Och han gillar den - se bild!

På väg hem...

...och det har nog aldrig känts som en lättnad förr. Men två timmars sömn sätter spår o om jag fick önska mig endast en sak till i livet vore det en hel natts ostörd sömn. Men det har varit härligt att träffa alla nära och kära och vi lever på det länge nu. Hej då, hoppas vi ses snart igen!

Kalix kyrka i vinterskrud

På promenad så här sista dagen på året i ett fantastiskt vackert vinterland.

Alvin badar skumbad...

...och tycker att bilen också ska göra det! Oj vad rena de ska bli, båda två.

I vårt vinterland

I veckan kom vintern, med besked. På vissa håll i länet föll närmare en halv meter snö - fantastiskt! Alvin älskar snö, de får bära in honom arg som ett bi på dagis när det är dags för lunch, han är alltid sist in. Idag fick han gå ut med pappa och åka pulka - och ville förstås inte in sen. Själv har jag blivit jätteförkyld o känner att enda vägen ut är att vila. Så jag låg i sängen hela förmiddagen. Nu är jag hos frissan o blir julfin - men även det var jobbigt idag... Kokade en hel kastrull med rotsaker innan jag åkte, ska köpa frukt som jag kan köra i juicecentrifugen - vitaminbomba kroppen helt enkelt. SKA bli frisk innan onsdag.

Feel angry-upset-sad and good film!

Idag var det min tur att vara krasslig, fick feber igår och den har hållit i sig. Känns inte alltför bra med tanke på min situation men det ska nog inte vara nån fara om den inte får bli för hög. Men jag har tillbringat dagen i soffan framför TVn, och bl a sett Sex and the City - the movie. Det är ju en rätt lättsam film - men jag har fällt massor med tårar medan jag sett den... dels scenen när Carrie får samtalet från mr Big precis innan det stora bröllopet, där han meddelar att han inte kommer, dels när de träffas mellan sina stora limos, kliver ur och hon är så våldsamt besviken och ledsen, och samma scen när hennes vänner hjälper henne in i bilen igen och skyddar henne från fler ord från honom. Sen naturligtvis när Miranda och hennes otrogne make möts på Brooklyn Bridge för att lägga det förflutna bakom sig, och när Carrie och Mr Big möts i hennes nya walk-in closet i våningen på 5th för att hämta hennes oanvända Manolo Blahniks och det slutar med att de gifter sig till slut. Ja... kanske är jag något sensitiv just nu, vad vet jag. Men det är en bra film och jag vill så gärna ha DVD-boxen med hela serien!

Annars har det varit en stillsam dag, som sagt, men vi har klätt julgranen med Alvins stora hjälp - han är helt överlycklig! Tror han går i mammas fotspår och blir en julälskande liten person. Tur det, jag har plötsligt viljan och inspirationen att julpynta - det var några år sen jag senast kände så.

Nä, nu ska jag se "Mammas pojkar" på TV...

En glimt av solen

Idag kom äntligen solen! Nollgradigt och vindstilla. Jag och Smulan passade på att vara ute ett par timmar efter frukost, väldigt skönt. På bilden är han sur eftersom jag vill att han ska sitta eller stå på stubben medan jag fotar - han vill mycket hellre hoppa från den eller kasta sig handlöst...