Alvin just nu

Alvin är förkyld igen och har tillbringat nästan en veckas nätter i sin barnvagn eftersom den är lättare för honom att ligga i när han behöver ha högt under överkroppen. Inatt fick han sova i sin egen, och i vår, säng igen och han verkade så nöjd. Vi också, tycker inte om att ha honom så långt bort... Tror att det är något på bättringsvägen också, för den här gången.

Trots många förkylningar och störd nattsömn så utvecklas han i en rasande fart. Det mest tydliga just nu är att han sedan en vecka ungefär går utefter möbler, och ibland skjuter han en köksstol framför sig och går med den som stöd. Det har hänt två gånger att han stått upp med stöd och plötsligt släppt utan att tänka sig för, men så snart han kommer på det så sätter han sig. Han går uppför trappan för egen hand, med oss beskyddande bakom förstås.

Några saker han tycker är särskilt roliga att göra är att slänga ner allt han hittar nedför trappen, eller ännu hellre i springan mellan trappan och räcket. En annan kul aktivitet är att krypa in och ut ur torkskåpet, ja allt i tvättstugan är superkul. Han har börjat lägga saker i saker, typ klossar i en hink osv. Han håller på att lära sig att lägga rätt kloss i rätt form i en plocklåda, dvs cirkel i cirkelhålet och trekant i trekantshålet. Men förutom detta är nog det bästa ändå att följa mamma o pappa hack i häl och stå överallt där de är!!

Det är oerhört skrämmande hur fort tiden går - om bara ett par veckor blir han ett år! Tänk, för ett år sen var jag supergravid och låg på soffan dagarna i ända, i spänd förväntan på vem som bodde i min mage. Jag älskade honom redan då men inte hade jag en aning om hur stor kärleken till ett barn kan vara. Den växer för varje dag - han skänker oss så mycket glädje genom att bara vara. Vi skrattar oftast gott åt hans upptåg, påhitt och finurliga ansiktsuttryck. Igår hade vi pusskalas på hallmattan, pappa låg på rygg och Alvin pysslade runt omkring. Med jämna mellanrum gick han och gav pappa en puss. Men så blandade jag mig i det hela och pussade pappa, jag tror Alvin blev lite svartis för plötsligt pussade han överallt vart han kom åt! Helt klart är att han tycker det är mysigt och/eller roligt när jag och pappa ger varandra ömhet av olika slag, det kan vara en kram eller en puss, Alvin ser nöjd och glad ut och vill oftast vara med.

Det här med vardagsliv och ordning och reda är ju inte helt enkelt, inte har det blivit enklare heller sen Alvin kom. Jag är aldrig helt nöjd med hur det ser ut här hemma, det känns alltid lite dammigt och stökigt. För att inte tala om tvättstugan som alltid svämmar över antingen av smutsig eller ren tvätt, eller båda sorterna. Sådana här perioder som vi precis nu gått igenom av extremt lite sömn så har jag bara ingen ork, jag måste prioritera och ge den lilla energi jag har åt Alvin. Sen är det jättefint väder ute nu så det känns ju som att man bör ta vara lite på det också. Och på kvällarna vill ju jag och Hans umgås de få timmarna som är kvar när han kommit hem. Oftast är det faktiskt han som lägger Alvin om kvällarna, det känns för mig väldigt skönt dels för att jag pysslat med honom hela dagarna, dels för att jag ju ser hur nära de kommer varandra. Alvin har knutit an till pappa lika mycket som till mig anser jag, och jag tror att det beror på att de fått en del egentid. Läggningen är ju nästan den enda lilla tid de hinner se av varandra på veckorna så den känns värdefull. De hinner busa och leka lite också - inte minst lika viktigt.

Idag är det superfint väder igen, jag tror det ska användas till att putsa lite fönster så kan Alvin leka på altanen samtidigt. I förrgår var vi ute i lekparken ett slag, gungor är roliga!

Aktuellt just nu är också att vi måste börja titta på förskolor och skicka in ansökan - hujedamig så otäckt!! Hur ska vi hitta det bästa för Alvin? Läste en artikel om detta med alla val vår generation ska göra gällande allt och vilken stress det blivit, särskilt när det gäller barn. Det går som en röd tråd från graviditeten, då rätt mödravårdscentral ska väljas, genom födandet, då valet ska vara rätt avseende vilket BB man ska föda på, via den första tidens barnvård, här gäller det att lotsa rätt bland BVC-alternativen, och så vidare till förskolan där den riktiga hetsen börjar för det är ju urviktigt att det är rätt - måhända kan fel val avgöra barnets framtida karriär?! Ja, iallafall i USA enligt artikeln, och eftersom allt vi gör mer och mer går åt det hållet så blir det snart nog så här också. Ojojoj, tänk den dag vi ska välja grundskola.... tur att det är många år kvar! Visst är det bra att ha stor valmöjlighet men det blir lätt prestationsångestladdat.

Nehej, kanske ska läsa lite om alla dagis jag tagit ut info om då, nu medan Alvin sover och innan skurhinken åkt fram....