Vi är mycket förbryllade över Alvins sovvanor nu. Han sover som en prins mellan 19-00. Sen vaknar han, blir klarvaken på en millisekund och är sedan igång, fullt ös, i två-tre timmar. Vi har provat allt, amma, bära, hålla fast, lugn, låta honom röja, lägga i sin säng, tutte, ALLT!!! Men ingenting hjälper. Det slutar alltid på samma vis, han röjer runt, är glad (om vi inte tvingar honom att ligga) medan vi förtvivlar av trötthet och stress över morgondagen, tills han slutligen stupar rakt av i den ställning han för tillfället befinner sig i. Inte alltför sällan sover han ett par timmar för att sen vakna igen och röja en timme på nytt. Likafullt vaknar han runt sju-åtta på morgonen och vill stiga upp. Jag har hittills tagit de flesta av dessa nätter eftersom Hans ska upp och jobba, men det fungerar inte i längden, jag orkar inte ta hand om Alvin på ett adekvat sätt och saknar helt tålamod. Det går ut över honom, och sen över Hans. Att sova tre-fyra timmar per natt och sen jaga en ettåring dagarna i ända, det går bara inte. Det kräver mycket mer energi och glädje än vad jag har efter så lite sömn. Att dessutom försöka hålla efter hemmet så att det inte gror igen totalt, och i alla fall ha som målsättning att laga mat ett par dagar per vecka, det är mer än övermäktigt. Så nu har vi kommit överens om att ta varannan natt.
Vi har förstås funderat över vad detta beror på. Sömnmönstret i övrigt är som det ska, Alvin sover oftast 1-1½ timme på förmiddagen och ca en timme på eftermiddagen, han får inte sova efter kl tre. Sen går han och sover för kvällen mellan sju och åtta. Totalt sover han inte mer än 10-14 timmar per dygn vilket är för lite för en pojke i hans ålder, de ska sova ca 16 timmar, men det beror ju på hans nattvak. Hans vakna timmar är fyllda av aktivitet, han är inte stilla en sekund. Igår kväll var vi dessutom och badade för första gången sedan innan sommaren vilket Alvin tyckte var kanon - han plaskade mest av alla - han var i en halvtimme vilket tröttade ut honom rejält. Så han var verkligen trött när han gick i säng. Detta till trots så har han varit vaken tre plus en timme i natt. Och ändå stigit upp strax innan åtta. Det märkliga är att han är jättepigg, han har lattjat på som vanligt under förmiddagen.
Ikväll ska vi ta till nya metoder, han ska få sova i sitt rum fram tills han vaknar vid midnatt, kanske kan jag då somna också innan han vaknar. Ligger han intill mig så bygger jag bara upp en stress kring hur kort tid det är kvar innan han vaknar och så somnar jag inte alls. Jag orkar bättre att ta hand om honom på natten om jag hunnit sova ett par timmar innan. När han sen vaknar ska han få välling - han har ju inte ätit välling utan bara kräkts när han fått den, men i morse provade jag en risvälling som han faktiskt drack, så den ska jag köpa hem mer av och prova. Kanske kan det söva honom. Jag ammar ju ännu på natten en gång, men det ger honom inte tillräckligt för att han ska bli sömnig, det är nog mest närhet och trygghet han hämtar där. Ja, vi får se hur det går!
Det var ju fullmåne inatt, jag har funderingar på om det kan påverka, men det förklarar ju inte de tidigare nätterna. Han har hållit på så här så länge nu. Men han har också flera tänder på G och jag såg nu på morgonen att åtminstone en har spruckit fram i natt, så kanske kan det lugna sig lite. Innan var det ju förkylningar, dessa j-a förkylningar som plågar honom vecka ut och vecka in. Det känns som att han har varit förkyld större delen av sin uppväxt hittills, och så är det nog. Han har snart druckit en hel flaska Mollipect på tre-fyra veckor, vi måste ju försöka hålla slemmet i halsen flytande.
Imorgon åker jag och han upp till mormor och morfar och moster och kusin i Norrbotten, där vi stannar över helgen. Pappa blir kvar hemma, han ska på konferens fredag till lördag så det passar bra. Jag har hittills sett fram jättemycket mot det, men börjar nu känna mig lite ängslig eftersom jag ju måste ta alla nätterna själv. Förstår inte hur jag ska orka. Sannolikt blir det ju knappast bättre så länge vi är där... Jaja, det får lösa sig! Får väl sova om dagarna, men då hade jag ju helst umgåtts med "de mina" där uppe.
Se vilken stor kille vi har som försöker lära sig gå med köksstolar som gåstol!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar