Lilla vän...

....vad du har det jobbigt nu. Världen omkring dig förändras för dig, saker du inte tidigare noterat framträder, ansikten blir tydliga, leksaker gripbara och din egen kropp har händer och fötter du inte visste var dina. Världen utvidgas, den blir obegripligt stor. Och du är ännu så liten, så väldigt liten. Inte undra på att du har svårt att vara utan en tröstande famn, eller om så bara en tröstande hand. Det enda välbekanta, varma och beständiga som du kan finna tröst och trygghet i.

Det märks så väl på dig när du går in i en ny fas av utveckling. Du blir orolig, och vill bara vara nära nära, så nära du kan komma. Du gråter tröstlöst bara du anar att jag tänker lägga dig ifrån mig, om så bara för en sekund. Det vet ju inte du, i din värld kan det lika gärna vara för resten av livet, du lever här och nu och förstår inget annat. Du har svårt att sova, att somna in ordentligt, och det absolut bästa som finns är att snutta vid mitt bröst. De vanligtvis korta effektiva amningsstunderna på 10-15 minuter förlängs till det dubbla, men inte för att du äter mer eller långsammare, utan för att du vill känna närheten av bröstet, det räcker att det nuddar vid din söta lilla mun. När ingenting annat fungerar för att du ska finna ro att somna in om kvällarna får du somna på min bröstkorg med bröstet vid munnen, då finner du tryggheten du behöver så väl. Ditt fjuniga lilla huvud ligger där och rörs i takt med mina andetag, och den närhet jag känner till dig är gränslös. Närmre varandra än så här kommer vi aldrig igen, du blir bara större och snart ryms du inte på bröstkorgen längre. Det har gått så väldigt fort.

Det händer så mycket med dig nu, du tar dig igenom din utvecklingsfas på ett modigt och starkt sätt. Jag försöker hjälpa dig på de sätt jag förstår, men det är så ofta jag känner att jag inte räcker till, vad vill du när du brister ut i gränslös gråt trots att allt, som det ter sig i min värld, är bra? Hjälplösa lilla du, du är så beroende av att jag gör rätt och tolkar dina signaler. Men efter varje fas kommer du ut som en annorlunda, mycket större bebis, med nya färdigheter och kunskaper. Och jag har blivit en lite bättre mamma, som förstår dig lite mer. Vi utvecklas tillsammans, du och jag.

Igår skrattade du högljutt och kluckande för första gången. Åh det värmde mitt mammahjärta må du tro! Att en stor luftfylld boll kunde erbjuda så mycket glädje och locka fram ett sådant underbart ljud... jag satt på bollen och du i mitt knä, vänd mot mig. Vi tittade på varandra och så gungade vi, upp och ned, framåt och bakåt, från sida till sida - och du brast ut i skratt! Den stunden kommer skänka mig glädje under lång tid framöver.

I morse vaknade jag av att du ljudlöst låg och skrattade i din vagga, samtidigt som du visade vad du lärt dig senast: du hävde rumpan och benen så högt du kunde upp i luften och vevade och fäktade vilt med armarna. Du var fullständigt överlycklig över vad du kunde göra, det spelade ingen roll att dessa häftiga rörelser fått dig att återigen hasa ned längst ned i vaggan. Du log med hela ansiktet, du måste ha hållit på ett bra tag för av sömnen syntes inte ett spår och du brukar, liksom jag, morna dig länge och väl innan du är beredd att möta dagen. När du såg att jag vaknat och mötte din blick blev leendet om möjligt ännu bredare - mitt lilla lilla hjärta, du gav mig den bästa starten på dagen jag nånsin fått. Också denna stund kommer skänka mig glädje under lång tid framöver.

Du finner hela tiden nya favoritaktiviteter. Igår och idag har du lärt dig att dra dig upp med hjälp av mina händer, från liggande till sittande och från sittande till stående, och så tillbaka igen. Jättekul! Och du övar på att hålla i saker men det är ännu svårt, du har ju precis förstått att dina händer är dina och att du kan göra något med dem. Men mest håller du på att lära känna dem genom att ha dem i munnen med ljudliga smackar och slurpanden. Igår visade jag dig dina fötter och det möttes av stor fascination, oj är de också mina såg du ut att tänka. Jag var tvungen att pussa lite på dem, och kan du tänka dig, de både luktar och smakar som fötter gör...!

Det är alla dessa små stora stunder som vi har om dagarna som gör att jag orkar hjälpa dig att komma till ro kvällar som denna, när din pappa är borta och det bara är du och jag, när du sover fem minuter i taget och sen vaknar och det tar en kvart eller mer att söva dig igen, när du är så trött att du inte orkar med världen utan bara vill klamra dig fast vid mig så att allt annat blir omöjligt för mig, när jag väljer mellan att äta eller gå på toa då du somnat eftersom jag vet att det bara är fem minuter innan du vaknar och behöver mig igen, när minsta ljud väcker dig, eller när du hostar eller sätter i halsen så att tutten faller ut och det väcker dig, eller när mardrömmarna rider dig och du grinar till i sömnen....

....det är då mitt tålamod sätts på prov, efter många timmar av sövande och tröstande....

....men aldrig nånsin ska du undra om jag älskar dig, aldrig nånsin ska du sakna min kärlek, aldrig nånsin ska du söka trygghet nån annanstans för att du inte funnit den hos mig eller pappa.... mitt lilla lilla hjärta. Utan att ens förstå det skänker du mig den största kärlek, glädje och värme livet har att ge. Hjärtat mitt, med dig fick livet en ny innebörd.

Första gången på Öppna Förskolan!

Idag har varit en händelserik dag. Vi steg upp till fint väder och lät förmiddagen passera som den brukar, utan några större händelser i hemmets lugna vrå. Sen, efter lunch, bäddade vi nya vagnen och tog den på promenad. Riktigt skön att köra, men tung, väldigt tung. Rena motionspasset! Jämförelse med vår andra, Bugaboon: Buggan är som en rapp liten Porsche med lågprofilsdäck, Teutonian är som en Citroen "padda" med härligt gung i fjädringen. Bättre jämförelse går nog inte att göra. Kommer ha stor användning av bägge, och Alvin sov gott även i Teutonian!

Vi promenerade till Öppna Förskolan i Kallhäll, första gången för oss. Det var babysång, och det var urmysigt! Alvin var mest förundrad över att det finns andra bebisar (tror inte han förstått det innan) och allt nytt runt omkring.

Sen blev han jättetrött och small av mitt på lekmattan i en härlig position:

Jobbigt med alla nya intryck! Sen fick vi sällskap hem med en tjej från vår föräldragrupp och hennes lilla Gustav som är nästan exakt en månad äldre än Alvin. De hälsade på oss en stund och jag tror att det kan bli en riktigt trevlig bekantskap framöver! Kul att ha någon att ta promenader med, de bor i Kallhäll.

På Öppna Förskolan bokade vi in lite aktiviteter, bl a ska vi gå och lära oss babymassage, det ska bli mysigt. Jag tror att Alvin kommer gilla det också.

Annars är jag rätt trött idag, helt självförvållat eftersom jag och Hans låg i soffan och kollade film till kvart över tolv i natt, och jag inte kunde somna sen förrän närmare två, och sen var det typ en halvtimme innan Alvin väckte mig och var hungrig, så ett par timmars sömn så var det dags igen, mittemellan kräktes han och behövde ny pyjamas.... zzzznarrrk! Så ikväll ska det inte hända mycket!

Åhhh ett sånt fynd!!!

Idag har jag gjort ett riktigt fynd!! Har letat efter en extravagn för att bl a ha i stallet, och det har varit svårt. Vi har tittat på två st hittills men ingen föll oss i smaken, för slitna och stora, går inte in i bilen osv. Vill ju inte att vår prins heller ska åka i nån rishög!!! Men idag så hittade vi precis den vagn jag vill ha, i nyskick, 800 m från oss i Norra Stäket!!!! Billigt också.

Frånsett det har vi inte gjort så mycket senaste tiden, varit i stallet några gånger och till stan en sväng. Men vi har haft något äventyr varje dag hela veckan, och natten mellan torsdag och fredag var vi ensamna för att Hans var bortrest. Jag brukar inte gilla att vara ensam, men det gick jättebra nu, är ju inte ensam längre! Alvin höll mig dessutom sällskap eftersom han inte somnade förrän kvart över tolv på natten.

Sömntiderna varierar väldigt, allt mellan kl 18 och 24 är normalt för honom att somna. Nu t ex sover han, men igår somnade han efter tolv igen. Det är dock inga problem när han är vaken, han leker gärna i sitt gym istället för att sitta ensam i babysittern, och är glad mest hela tiden.

Alvin är en väldigt glad kille, skrattar mycket och ofta. Enda gångerna, i princip, han är ledsen är när han vill tala om att han vill vara nära och att han är hungrig eller trött.

Nej, nu ska vi kika på lite film i lugn o ro!! Imorgon ska vi ta en premiärtur i nya vagnen!

Vinter och storm

Igår snöade det ca 5-7 cm, jättehärligt! Idag har det dessvärre blåst ganska kraftigt. Jag tänkte att det nog blåser mindre på skogsvägarna i stallet, så jag packade in oss och åkte iväg. Men det blåste ännu mer där o kändes riktigt kallt, så av promenaden blev inget. Däremot sov Alvin skönt i bilen medan jag mockade o fixade mat. Sen gick vi ut och hälsade på Alcudia i hagen också, hon ville nog helst följa med in... På söndag börjar jag på allvar i stallet igen, det ska bli så kul!

Alvin utanför hagen.

Alcudia.

Igår var Alvin svår att söva igen, han somnade först och jag la honom i vaggan. Så väckte Hans helikopter honom och sen var det kört. Han somnade ett par gånger i våra famnar men vaknade varje gång vi försökte lägga ned honom. Det slutade med att han somnade på min bröstkorg i sängen kvart i ett och jag la ned honom i vaggan kvart över. Innan dess agerade han som tokig, vevade och smackade i vaggan tills han var helt svettig, och fick till slut nästan panik när vi la honom där, nästan som om han vore rädd för den. Men det är ytterligare ett tecken på att han är i sitt andra utvecklingssprång enligt boken som numer är som en uppslagsbok för oss. Det är en trygghet att veta det, det gör det mycket enklare att hantera. Jag tänker "vi skall hjälpa dig igenom det här, var inte orolig", snarare än "oj undrar vad som är fel med honom, är han sjuk?". Det är skönt att ha den förvissningen och det gör nog att vi kan hjälpa honom bättre och hålla oss själva lugna.

Håller på att städa och greja lite här hemma, imorgon skall vi ha middagsbjudning och jag vill ha mycket klart idag. Det blir lite småplock till förrätt, köttfondue med bakad potatis och såser till varmrätt och creme brulee till efterrätt. Ska bli kul, det var länge sen vi fick ordna middag!

Alvin och lejonet

Här kommer Alvin för första gången på att han gärna vill ha lejonskallran i munnen. Han förstår dock inte att han har skallran i handen och kan ta den till munnen, istället vänder han sig till skallran och sträcker sig för att nå den...

God fortsättning!

Så har jul och nyår passerat för den här gången. Det blev kanske inte exakt som vi tänkt oss men på det stora hela bra och mysigt. Vi har som vanligt åkt som torra skinn mellan Kalix och Boden och Alvin har klarat det bra. Han har varit lite mer orolig än vanligt, och kulmen nåddes nyårsnatten då han var vaken till 03.40, ja vi var förstås också vakna. Men han var inte ledsen utan ville bara inte sova. Sen somnade han på mitt bröst och sov där mesta delen av de fem timmar vi fick sova. Nu när vi är hemma är han sig själv igen, kämpar ännu med sin förkylning och är ju lite trött pga det. Men han sover på nätterna och är allmänt go.

Alvin döptes i Kalix kyrka den 27 december. Det var ett, enligt mig, mysigt dop med Stilla Natt och Gläns över sjö och strand som psalmer, Cattis som läste Evangeliet och Jonathan som läste en text och Jan-Åke som tände dopljuset. Cattis och Jan-Åke är gudföräldrar. Hela hans namn är Alvin Hannes Martin Isaksson, Hannes är som en kombination av Hans och Anne samtidigt som det finns i Hans släkt, Martin finns i min släkt. Bodén fick han tyvärr inte heta, då det inte är mitt efternamn, och det gör ont i hjärtat. Det innebär att i vår del av släkten försvinner nu Bodén.

Alvin har vuxit väldigt mycket under tiden vi varit uppe, både fysiskt men också mentalt. Hans utveckling har tagit ett stort språng och han är med oss på ett helt annat sätt än förr. Just nu är han inne i ett utvecklingssprång som innebär att han upptäcker mönster och sin egen kropp, han suger mycket på sina händer och iakttar allt noggrant. Han härmar så gott han kan de miner och ljud vi gör till honom, och att räcka ut tungan är inte längre något problem. Han är verkligen en underbar unge, på alla sätt. Här en färsk film - se att han håller skallran först!!




Hm, han har nu inte bajsat sen nyår, då han å andra sidan bajsade först i blöjan och lurade mig att tro att det var klart, men när blöjan var borta sköt han igen - över mig, golvet, badkar, matta och duschdraperi hos moster. Han var SÅ nöjd sen. Det är väl normalt för dem att göra ifrån sig alltifrån dagligen till en gång per vecka, men jag börjar bäva för när det sker....

Det är sanslöst skönt att vara hemma igen, det kändes på samma sätt att komma hem som när vi kom hem från BB, total avslappning och lugn och ro. Trots att alla ju vill oss väl där uppe så blir det jobbigt, man är hela tiden på sin vakt och vill inte att någon ska känna att de "måste" hålla i Alvin för att vi inte har tid, och så allt detta åkande och sovande i olika sängar ideligen. Borta bra men hemma bäst, så sant som det är sagt. Se nedan hur skönt vi hade det första kvällen hemma.


Vi får förstås frågor om vi inte vill flytta upp igen, närmare släkten. Sanningen är att vi inte vill det, eller ja vi skulle så klart gärna vara närmare släkten, men vårt hem är här, det vi har byggt upp har tagit lång tid och det är ju först senaste tre åren kanske som det verkligen blivit "hemma" på alla sätt och vis, både jobb, hem och fritid. Visst är det oerhört tråkigt att vara så långt borta från familjen, vi sörjer varje gång vi måste skiljas, men vi skulle sannolikt inte trivas där uppe. Det känns också som att vi ger Alvin bättre möjligheter här, sorgligt nog. Det finns självklart nackdelar även för honom när det gäller det, men med gott föräldraskap tror jag inte det är värre här än i Norrbotten avseende dåligt sällskap och sämre skolor. Visst, vi kommer sakna den hjälp vi skulle kunna få avseende barnpassning, men jag är inte främmande för att köpa den hjälp vi ev behöver. Dessutom klarar alla andra det som sitter i vår sits, vi kommer också att klara det.

Vi hoppas bara att kontaktvägarna inte bara går åt ett håll så att vi hela tiden måste känna att vi borde åka upp och hälsa på utan att de som är där lika väl kommer ner. Annars blir det snart som att vi är här och hälsar på i vårt eget hem och det blir inte bra. Sen inser vi att vi nog aldrig kommer få skapa våra egna traditioner med julfirande i vårt hem och liknande, men det är en del av det vi får betala för att vi valt ett annat liv.

Nu tror jag Alvin vaknar där nere, ska gå ner och kika.

Lite senare

Nu har Alvin bajsat - och det var mycket!! Han är enormt nöjd.

God jul!

Nu är vi äntligen i Norrbotten för att fira jul! Vi kom i förrgår och det har verkligen varit två mycket händelserika dagar för Alvin. Åtta veckor gammal flög han för första gången i lördags - det gick bra, mamma preparerade en snuvig och täppt näsa med lite barn-Nezeril, och Alvin satt mest och tittade på allt runtomkring. Vid landningen blev han lite orolig men det är klart, det känns ju lite i öronen så han blev nog mest lite rädd. På Arlanda, när vi satt och väntade i gaten, passade han på att bajsa dagens stora laddning. Som vanligt rann det över alla bredder, men jag måste nog säga att detta var värsta gången hittills. Mamma tog in honom i det som man på Arlanda kallar skötrum - en yta ute i "väntrummet" på den allmänna toan där man fick lägga bebis på vad man nu hade att lägga honom på, på en annars hård och kall granityta. Sen var det bara att uträtta ärende i åsynen av alla som stod i kö och väntade på en ledig toalett. Måste ha sett något roande ut med Alvin, gul av bajs över hela rumpan, ryggen, snoppen, magen, armarna och benen, och som gjorde sitt bästa fäktande och därmed spred ut det hela ännu mer. Mamma hade förstås inget att lägga honom på så det fick bli locket till Timbuk2 väskan. Tur det är gummerat och ordentligt material för självklart var Alvin inte klar, utan skulle kissa också. Ja jag behöver väl knappast nämna att det hamnade i och på väskan...? Sen kom förstås lite kräk också. Ja som sagt, de i kön fick nog en rolig stund... Men, tur att detta inte hände på flyget för det hade blivit lite besvärligt, alla kläderna fick ju bytas t ex.

Sen har vi tillbringat en natt i Svartbyn och en i Kalix så här långt. Det har gått bra, Alvin har haft svårt att komma till ro om kvällarna men framåt elva-tolvsnåret har han slocknat och sen sovit i sin vagn hela nätterna med normala matstopp. Han är väl för underbar?! Han har fått träffa gammel-faster och -farbror, och förstås moster, kusin, morfar, farmor och farfar som alla var nya bekantskaper för honom.

Nu stökas det inför stundande julafton, Alvin har fått sina första julklappar, en tomtedräkt och luva av farmor och farfar som han ska ha lite senare. Just nu inväntas Kalle Anka för första gången, och så kommer Svartby-gänget strax.

GOD JUL!!!

Sankta Lucia

Se så fin gran vi har!!! Alvin tycker det är hur kul som helst att ligga och kika på den, antar att det är alla ljusen som han gillar.

De senaste två dygnen har Alvin varit förkyld, det rosslar så pass i honom att jag åkte till KS igår för att de skulle lyssna på honom. Det härjar RS-virus här och det vill vi inte ha. Väl på sjukhuset så var rosslet helt borta! Detta efter att vi spenderat två nätter oroliga för om han alls kunde andas... Så läkaren hittade inget fel på honom och vi åkte hem. Han sov mest hela dagen, liksom dagen innan, antagligen delvis för att han sovit så dåligt på nätterna när han haft det jobbigt med andningen.

Natten till idag pallade vi upp ena änden på vaggan och la honom i den, jag trodde nog inte att han skulle sova där. Men, han sov där hela natten och rosslet hördes inte av knappt något alls. Otroligt skönt, vi kunde också sova lugnt eftersom vi har andningslarmet i vaggan som larmar om han slutar andas. Det enda som hände var att jag vaknade i morse och skulle titta till honom - döm om min förvåning när han var borta! Jag hittade honom längst ned i fotänden på vaggan, under täcket, dit han sannolikt glidit.

Idag har vi pysslat på här hemma, och tagit en liten promenad. Det är äntligen minusgrader ute, men ännu så pass få att vi kan vara ute. Är ju lite försiktig när han inte är helt kry. Tog på honom kusin Jonathans gamla overall för att den är enkel att ta på, haha - han såg ju ut som urcellen Ellen:


Idag har han också fått syn på mosters mobil som skall hänga över skötbordet men inte verkar ta sig dit på egen hand utan envist hänger kvar i gardinstången i köket.... den tyckte han var jättefin, kikade på den länge och väl. Nu måste vi nog försöka tvinga den att flyga in i badrummet så han får kika mer på den!

Ikväll fick han vara med pappa ca 1½ timme medan jag var i stallet, det gick bra. Naturligtvis, vad annars?

Jag insåg igår att det är redan nästa helg vi åker upp till Norrbotten för julfirande, jösses vad tiden går undan!

Just nu går Hans omkring med Alvin i selen för att försöka söva honom, han är urtrött men vägrar somna, antagligen övertrött. Hm, det innebär att han kommer sova länge imorgon bitti, det är inte så bra för då sover mamma också och när vi väl vaknar är förmiddagen nästan över. Jaja, vi behöver vår sömn.

Dagliga förändringar

Just som vi trott att värsta perioden var över och Alvin var trygg igen, så har vi nu haft en jobbig helg. I fredags somnade han vid två på natten efter mycket gråt och skrik, igår sov han knappt på hela dagen och somnade inte förrän vid elva på kvällen, och nu ikväll vill han heller inte sova. Eller, jo nu sover han i selen på mitt bröst... men inte längre än tio minuter sedan jag lagt ned honom. Turligt nog så sover han bra på nätterna när han väl somnat, han vaknar ca var tredje timme och vill äta men sen somnar han direkt igen. Det gör ju att vi får ganska mycket sömn i alla fall och orkar hålla humör och tålamod när han kinkar.

Idag har han och jag i alla fall varit på stallmöte och det tyckte han var superkul - han satt helt tyst och bara tittade på alla tanterna i en timme. Vi promenerade dit för idag så regnade det faktiskt inte - men det gör det nu igen. Suck.

Pappa Hans är väldigt förkyld, och Alvin och jag hoppas nästan på att det är så imorgon för då måste han ju stanna hemma.... det är så mysigt när vi alla får vara tillsammans. Nej, skämt åsido, det är klart vi hoppas att han blir frisk!

Pappa har gjort en liten film, och så finns det nya bilder på Pixbox med en mycket glad och nöjd Alvin!




Pst - Hans har monterat vår nya plastgran ikväll - och nu har jag nog en garanti för att det blir en äkta nästa år!!! Har sällan hört honom så frustrerad över att han inte fått ihop nåt enligt bruksanvisningen... Den är inte klädd än, kort kommer när så sker.

En sån snygg kille!

Se en sån snygg tuff kille i mormors jeans och morfars tofflor!! Bara sex veckor - idag - och redan så snygg!! Och just nu ligger han i sin vagga och slumrar och jollrar emellanåt, mer söt än snygg:

Våra dagar är jättemysiga, vi myser och grejar på och övar olika saker. Idag kunde han lyfta och vända huvudet från en sida till den andra när han låg på magen.

Vi var till BVC, Alvin väger nu 4,764 g och är 56,5 cm lång. Tillväxtkurvan har planat ut något och det är tydligen helt normalt. Han har för kort tungband så det måste klippas, det sker sannolikt nästnästa vecka när vi träffar barnläkaren. Inget stort ingrepp men fy, stackars liten.

I förrgår gjorde vi vår riktiga debut som äkta kaffelatte-mammor, en kollega och jag. Vi var på stan hela dagen, shoppade och fikade. Jättemysigt. Alvin var som vanligt otroligt snäll, lilla gulleplutten. Men jag tror inte det blir så mycket mer shopping i gallerior nu innan jul, med alla virus och sjukdomar som florerar (RS, vinterkräksjuka, influensa), det känns något onödigt. Ja, vi får väl se...

Igår kväll var Hans på julfest, och jag tror att Alvin märkte det. Han ville inte komma till ro, han somnade som vanligt i min famn men när jag som vanligt lagt ned honom vaknade han efter tio minuter - en kvart och jag fick söva honom igen, säkert en fem-sex gånger under kvällen. Och det är ju inte så märkligt om han verkligen märkte att pappa saknades, han har ju varit i hans famn varje kväll de sex veckor han funnits utanför min mage. han var inte ledsen och grät, men kunde bara inte komma till ro.

Hm, idag när jag var på väg att packa ihop oss för att åka till MVC så passade Alvin på att göra sin enorma eftermiddags-bajs. Han hade bajs överallt, till och med i naveln. När han ändå låg där på skötbordet passade han på att kräkas lite, och när det var klart så kissade han och mamma hade givetvis inte hunnit få på blöjan. Plötsligt förstår jag vad folk menar när de säger att det är svårt att passa tider med en spädis, det händer alltid något i sista sekund... jo jag tackar jag... Alvin var i alla fall mycket nöjd sen och vi kom faktiskt i tid ändå.

Helg - vi har inga särskilda planer mer än att jag och Alvin ska till stallet på söndag och visa upp oss för alla. Men det är ju andra advent så vi ska nog fixa nåt mys här hemma också. Härligt med helg!

Stor andra adventskram till er!!

Första Advent och det börjar lacka mot jul

Tiden går så fort, tänk det är redan december och första advent har passerat. Nu börjar MIN tid på året, den tid då jag trivs som allra bäst. Jag fullkomligt älskar julen och tiden innan. Hemmen är så varma och ombonade med alla röda detaljer och levande ljus, musiken är så mysig och allt är bara så gemytligt. Jag plockade fram lite adventsaker i helgen och tände ljus överallt, underbart!

I lördags lämnade jag Alvin med pappa ett par timmar och åkte till stallet. Det var faktiskt skönt att få en stund för mig själv, aktiverad med något som tar tankarna bort från allt annat. Inte för att jag misstrivs hemma med familjen, absolut inte, men under flera månader har jag ju bara levt med mig själv och de senaste fem veckorna med Alvin 24 timmar om dygnet, och fått begränsa allt som är jag och som jag älskar att pyssla med. Så det var skönt, även om jag var tvungen att ringa hem en gång och bara kolla att allt var bra. Det var det förstås, Hans tar så väl hand om sonen så nåt annat hade jag inte trott. Men det är klart, jag saknade dem ju lite...

I söndags var vi på Adventsfika hos vänner, och därefter fick vi besök av andra vänner som fick lite glögg - smaskens. Alkoholfritt för mig förstås.

Igår var jag och Alvin en sväng till Kista Galleria och påbörjade julklappsinköpen. Men något har hänt med Alvin sedan vi senast var ute och shoppade - han var inte längre nöjd med att ligga i vagnen och sova! Nej nej, han var vaken och låg och kikade på taket som for förbi, och efter en allför kort stund ville han inte ligga kvar i vagnen längre utan ville bli buren. Jag hade ingen sele med mig så det blev snabbt tungt. Inget alternativ fanns dock, han väckte allas uppmärksamhet om jag la ned honom i vagnen igen genom att gallskrika. Så det blev en snabb shoppingtur... som sagt, han börjar ha en egen vilja som han allt som oftast ger uttryck för.

Dopinbjudningarna blev klara i söndags och skickades på posten igår, så idag bör de ha börjat nå sina mottagare. Skönt att ha det gjort, det har tagit tid kan jag säga.

Idag har föräldragruppen på MVC börjat. Det var bara fyra bebisar där ännu, av nio möjliga, hoppas de andra dyker upp sen. Tanken är ju att man ska hitta gelikar där som man kan umgås med om dagarna. Det var hur som helst trevligt och vi kommer säkert att umgås med ett par av de som var där.

Alvin har sannolikt kommit igenom sitt utvecklingssprång eftersom han nu är mycket lugnare och inte lika klängig. Skillnaden vi märker är att han är mer nöjd i babysittern, på filt på golvet och i spjälsängen, han behöver inte vår absoluta uppmärksamhet hela tiden utan sitter lätt och jollrar för sig själv en stund. Sen vill han givetvis ha lite närhet men det får han så gärna. Det underlättar dock mina dagar eftersom det innebär att jag kan duscha t ex utan att han sover. Största skillnaden är dock sövningen på kvällen, igår kväll åt han i soffan framför TVn och sen bar jag in honom i sängen och där somnade han. Han sover hela nätterna och vaknar bara för att äta. Han vill förstås stiga upp vid fem-sex men vi brukar resonera lite om det och efter sisådär en halvtimme-trekvart är vi överens om att natten inte är riktigt slut. Vi brukar sen kunna ligga i sängen och mysa-slumra till nio-tio!!! Jättemysigt! Och jag är sen pigg hela dagen utan tupplur, så himla skönt.

Vi har inte fotat så mycket senaste dagarna, men en liten bild av Hans och Alvin i vart fall!!

Himlen måste sakna en ängel!

För han är här hos mig. Helt säker.

Ja, Alvin är verkligen underbar nu. Han sover bra om nätterna, ta i trä, äter bra och är så mysig och glad. Vi började ge honom andra magdroppar än tidigare igår och jag vet inte om det är de som gjort att magen inte verkar lika ond.

Men, när jag läste en bok baserad på studier av ett stort antal spädbarn, antog jag direkt teorin om att spädbarn genomgår sju utvecklingssprång under deras första levnadsår som alla är besvärliga för dem eftersom de inte förstår vad som sker. En av dessa perioder är ungefär vid vecka fem, där vi är nu. Jag upplevde ju igår att Alvin var väldigt beroende av min närhet, och inte kunde eller ville vara nån annanstans än i min famn och direkt märkte och protesterade när jag försökte smyga ned honom i en säng eller soffa. Så här säger boken: "Till en början är det mycket störande för honom att världen förändras så snabbt. Hans första reaktion är att han vill återvända till den trygga, varma och välkända värld som han så nyss lämnat, en värld med mamma i centrum. Plötsligt kan det verka som om spädbarnet behöver mer kramar och uppmärksamhet än förut. .... Även om ditt barn säkerligen har varit mycket nära dig sedan han föddes kan du nu upptäcka att detta är första gången som du har tänkt på honom som klängig eller krävande. Denna period kanske bara varar någon dag, men vissa barn kan vara klängiga en hel vecka. ... De somnar ofta i förälderns knä, men börjar gråta igen så fort denne i smyg försöker lägga tillbaka barnet i sängen."

Rekommendationen i boken är att låta barnet få den trygghet och närhet han behöver, och ärligt talat är det inte tal om något annat, då får jag leva med Alvins tröstlösa gråt och det varken vill eller klarar jag. Så även idag har han varit ganska beroende av att vara nära och helst i famnen, och det har varit enklare att hantera med denna nya kunskap jag fått om vad som förorsakat hans förändring. Jag tror perioden är på väg att gå över, och även där stämmer boken, jag tycker mig märka att han har utvecklats något. Han är mer alert och uppmärksam på vad som sker i omgivningen OCH han ger uttryck för sin egen vilja - och den är stark!

Nästa fas ser ut att komma när vi är uppe i norr under jul... kan bli extra jobbigt med nya miljöer också. Hm, vi måste kanske försöka koncentrera oss till sammanhängande perioder på varje ställe, inte en natt här och en där - då blir det nog inte roligt.

Annars har det varit regnigt och grått idag, så vi har inte varit utanför dörren. Vi har gjort smörkola, och annars inte mycket mer. Vi klev upp halv sju, och la oss i soffan och kikade på morgon-TV till halv nio då vi klev upp och gjorde morgontoaletten. Ja, sen har dagen bara rullat på.

Nu är det snart dags att gå i säng, Alvin sover redan och vi med om en timme eller så. Skönt med helg!!

Wow - är det så här det känns att vara nästan utvilad?

Igår gick jag och la mig kl nio sedan Alvin somnat. Natten har varit lugn från hans sida, han har ätit lite oftare än vanligt, men jag har nog sovit totalt kanske 8-9 timmar!!! Känner mig som en helt annan människa med lite mer energi idag, underbart. Allt blir så mycket roligare, och jag orkar göra nåt annat än ta hand om honom här hemma.

Men jag måste säga att han tar verkligen den mesta tiden. De timmar han sover är i princip ett enda stressande - det är så mycket jag vill och bör hinna med. Göra räkningar, prata med myndigheter, fixa flyg till honom i jul, städa undan lite, rensa undan rutten frukt (jo det blev så även denna gång), prata med någon i telefon, maila de jag kan kontakta den vägen, duscha, och javisstja, äta lite. Prioriteras oftast bort - jag lever i stort sett på smörgås för att det går fortast och ger en garanti att jag i vart fall hinner få i mig nåt. Men sen får jag ju middag i mig, och idag tror jag att jag t o m orkar laga riktig middag och inget köpes!!!

Jag lärde mig babymassage på BVC igår och gör det nu på Alvin då och då. Inte alltid uppskattat men jag hoppas det hjälper, han har emellanåt så himla ont och mycket knip.

Just nu ligger han i spjälisen och sover lite, han har inte sovit något längre pass, antagligen är han väl också utvilad efter natten som gick. Dessvärre verkar vi ha sett till att han knappt kan sova utan vår kroppskontakt, jag kämpar just nu med att få honom att sova nån annanstans än i bärselen....

Liten film nedan när han kikar på mobilen i spjälsängen, han är så söt!!

Ett par små filmer

Alvin växer så det knakar!!

Se så stor han är - drygt 4,500 g!! Man kan ju tro att mamma har grädde i brösten! Jag är SÅ glad åt att han äter och växer så bra, det skänker enorm trygghet i allt annat man oroar sig för.

Men han stjäl mammas nattsömn, tre nätter på rad har jag sovit ca 4-5 timmar per natt och det känns kan jag säga. Alvin vaknar vid fem på morgonen och tycker att det är dags att vara lite aktiv. Det tar ca 1-1½ timme att söva honom igen, och då är det som princip dags att äta på nytt.

Han blir mer och mer aktiv för var dag som går och tittar mer koncentrerat på saker. Idag har han legat en längre stund i spjälsängen och kikat på sin mobil, helt tillfreds.

Nej, mamma måste nog gå och sova.

Lång natt - men ändå alltför kort!

I natt visade Alvin att han startat Nattklubb. Han ville på inga villkor alls sova, men seriöst så tror jag inte att han hade ont i magen - han ville helt enkelt inte sova utan han ville vara vaken och med. Under dagen hade han inte haft någon aktiv stund, ingen direkt aktivitet mellan oss och honom, utan han sov och åt mest speciellt med tanke på att vi tog en så lång promenad. Nu var det alltså dags för aktivitet!! Åh, vi höll på att bli tokiga. Jag å min sida fick lite desperata känslor, och en och annan tår föll nog, tankar på att "ska det vara så här nu varje natt i åtta veckor till" och "fy vad illa jag är som inte orkar mer än så här" florerade förstås. Tur att Hans är så lugn och saklig, gör något åt saken istället. Slutligen, vid två, fick han honom att somna i sin famn på promenad i huset, och vi kunde alla somna. Jag i en nedspydd säng - men ärligt, vem orkar bry sig?? På med en frottéhandduk och snabbt, stäng ögonen och bara somna!

Idag har Alvin igen sovit större delen av dagen, jag kan inte låta bli att tro att det beror på att han somnade så sent och dessutom av utmattning. Men, samtidigt anar jag att han igen håller på att vända dygnet, och det borde vi försöka häva. Men det är svårt att lära en månadsgammal bebis vad som är natt och vad som är dag, när man ska sova och när man ska vara vaken. Än så länge måste det nog vara på hans premisser. Vi får bara lära oss hantera det.

Det är ändå så, att när han väl somnat på kvällen/natten så sover han som en liten ängel och vaknar bara för lite mat och blöjbyte. Vad vi bör försöka göra är att förlägga hans vakentid till dagen eller tidig kväll. Vi får se om vi lyckats idag, han var väldigt aktiv mellan sex-sju ikväll, han var riktigt med och följde saker med blicken och jollrade på. Nu har han somnat i vaggan - och jag ska försöka få honom att sova där i natt... ja han får väl somna med mig men sen ska jag försöka lägga ned honom om det går. Det är urmysigt att sova med honom nära - men jag inser ju att vi håller på att sätta oss i en i längden jobbig sits...

Nu jämras det inne i vaggan - måste gå o kika vad som sker...

Långpromenad i vinterlandskap!

I går kväll kom vintern äntligen till oss också. Helt vitt, nästan i alla fall, och 7 minusgrader på morgonen. Klarblå himmel och solsken inbjöd till promenad så vi gjorde så på Järvafältet. Men, det blev något längre än vi tänkt, faktiskt mycket längre eftersom vi gick fel. Det gjorde dock ingenting, för vi hamnade på Bögs gård (jo det heter så) och där hittade vi ett urmysigt café på en hästgård, med världens godaste hembakade bullar och hamgjord drickchoklad. Fantastiskt! Alvin var en ängel, knappt nåt gnäll alls och promenaden blev nog ändå ca 1½ timme plus fika. Men han fick förstås amma där, och dessutom lyckades han fylla och överfylla sin blöja så det blev till att byta kläder helt och hållet där. Hm, nu i efterhand känner jag plötsligt att det kanske blev lite väl lång promenix för min nyförlösta kropp, bäcken och rygg värker o känns lite instabila. Ja, det är väl normalt, det har väl inte gått tillbaka till normalitet ännu, Alvin fyllde ju faktiskt bara fyra veckor igår!! Hipp hipp hurra för honom!

Idag är Alvin i tidningarna i Norrbotten, NSD och Kuriren!

I veckan har mormor varit på besök och träffat Alvin. Det har varit jättemysigt, och oerhört tacksamt. Hon har som vanligt varit arbetsmyra och gjort allt sånt jag inte ens orkar tänka på nu, manglat, skurat kylen, ordnat specerilådor mm. Och så fick Alvin kläder, jättefina! Tyvärr var det äkta novemberväder med regn varje dag så vi kunde inte promenera, men vi var i alla fall till Jakobsberg och fikade bl a.

Alvin utvecklas för varje dag som går, nu kan han i princip fixera blicken och börjar intressera sig för roliga saker han ser runt omkring sig. Han har vuxit - 4,2 kg i onsdags och 54 cm lång!!! Tyvärr har han börjat skrika och leva rövare på kvällen, antagligen pga magknip. Han har en hel del gaser i magen så nu får han medel mot det. Vi har också läst lite, som vanligt, och hittat tips om vad man kan göra och igår kväll hade vi en helt ok kväll tack vare det. Nätterna och dagarna är han en ängel. Men summa summarum kan vi konstatera att han är oerhört snäll, vi har det jättebra. Lite skrik och gråt har vi ju räknat med, bara han inte lider alltför mycket så kan vi stå ut med det. Jag har börjat lägga honom under babygymet emellanåt och stundtals är det rätt kul!

Annars flyter dagarna förbi relativt raskt, vi börjar få lite rutiner som börjar med att vi sover en stund till när vi ammat i samband med att Hans åker till jobbet, sen stiger vi upp och Alvin badar. Lite mer mat, och sen får han sitta i babysittern medan jag duschar. Sen är det lite olika vad som händer, helt beroende på om han fortsätter sova eller vaknar. Mat eller frukost för mig blir sällan innan lunch, om ens alls, det är alltid något som kommer emellan. Vi försöker göra något nästan varje dag, ska vi inte på BVC tar vi promenader om vädret tillåter, och i fredags var vi och hälsade på på Hans jobb. Vi har mysigt mest hela tiden. Som jag skrev i ett mail till jobbet: det är urhäftigt att vara mamma!!

En liten film

Idag fyller Alvin tre veckor!

Hipp hipp hurra för honom! Här är han med sin senaste och hittills bästa kompis som han fått av tant Annika.

Veckan har förflutit väl, för varje dag och natt som går börjar rutinerna falla på plats. Största lyckan var i tisdags när vi var på BVC och Alvin vägde 3,868 g!! Så stor har han aldrig i sitt liv varit! Det visar att våra matningsrutiner har fungerat, och från och med dess bestämmer Alvin själv när han vill äta. Det innebär att han äter med ungefär 3-3½ timmes lucka, korta stunder varje gång men det verkar räcka. Han är mycket piggare och har längre och längre vakenstunder. Och han blir förstås mer och mer underbar för varje dag. Han har helt och hållet stulit mammas hjärta och intagit plats nr ett, två och tre... läget är dock detsamma hos pappa så ömsesidig förståelse finns.

I tisdags kom John, Veronica och lilla Signe fyra månader på besök. Oj, kan inte tro att Alvin ska vara så stor om bara några månader! Han har i och för sig redan vuxit och en del kläder i stl 50 börjar strama runt magen. Men ändå - hon var jättestor! De stannade tills igår torsdag, och onsdag var vi mammor och barn i Kista Galleria och shoppade och fikade, riktigt mysigt. En massa människor kom fram och berättade hur söt Alvin är och mamma sträckte förstås mycket stolt på sig! Det blev lite shopping till honom, nästa storlek som jag inte alls har mycket av. Igår promenerade vi till stallet så att jag fick gosa lite med Alcudia, mmm så mysigt!

Pappa började jobba i tisdags och än så länge går det bra, vi har det så mysigt om dagarna. Men Alvin börjar vara rejält mammig och Hans har lite svårt att trösta honom eller hålla honom lugn om kvällarna. I och med att Alvin bara får bröst nu och ingen flaska så kan pappa inte hjälpa till med det längre, det gör nog tyvärr stor skillnad. Men det blir ju bättre sen!

Idag ska vi till BVC för ny invägning, det blir det ultimata testet av om det fungerar att bara mata med bröst och när Alvin vill, eller om vi måste komplettera med flaskan i alla fall. Jag hoppas att han fortsatt gå upp för det är hemskt bekvämt att bara ge bröstet.

Jag börjar själv komma hyggligt i form, har ca 4-5 kg kvar att gå ned och de är väl de värsta, men många promenader ska nog göra susen. Rent fysiskt känns det som att jag skulle kunna hoppa upp o rida redan idag, men jag inser ju att såret inte är starkt nog för det än. Minst åtta veckor måste jag hålla mig - fem veckor kvar. Men det går ju fort!

Hemmet börjar jag få ordning på, det är inte total kaos här ännu, förutom i tvättstugan som jag bara inte hinner med, jag hinner tvätta o torka men inte sortera och mangla. Puh, jobbigt när all ren tvätt ligger i en hög på tvättmaskinen... men vi vågar i alla fall ta emot besök utan att skämmas längre och det känns skönt. Allt har sin tid och nu är tid att njuta av Alvin, sortera tvätt hinner jag nog med sen.

Fredag idag, trots att jag ju är ledig hela veckorna känns det festligt och mysigt eftersom det är helg och Hans också är ledig - vi saknar honom förstås om dagarna. Kvällarna går så fort, det känns ibland som att vi knappt hinner prata med varandra ens.

Kort sammanfattat så njuter jag mer och mer av att vara mamma och jag känner mig mer och mer som en sådan också. Livet har fått en annan betydelse och inriktning, även om jag inte kommer åsidosätta mig själv och mina intressen helt så är Alvin och min lilla familj det absolut viktigaste. Vi tre är en helhet, saknas en är vi inte hela.

Ha en trevlig vinterhelg!

Senare

Alvin väger nu 3,992 g!

Fars dag

Idag är det farsdag - en dag som för oss nu fått en annan innebörd än förr!

Alvin har sovit med mig i natt också, och det verkar fungera alltför bra; han vaknar inte alls för mat om man inte väcker honom. Eftersom jag själv varit dödligt trött har inte heller jag vaknat, utan slagit av väckaren i sömnen och nog ignorerat Alvins små gnyenden. Han skriker dessvärre inte när han vill nåt, oftast, och tydligt är att jag sover för tungt. De gånger vi ändå varit upp för att äta har han varit för trött och inte alls intresserad - självklart blir jag nu nervös för att detta ska synas på vågen på tisdag när vi är på BVC. Vill så innerligt gärna att vi kommer förbi den tröskel som innebär att vi inte längre behöver väcka honom mer än en gång för mat på natten!

Alvin och jag hade en överraskning till Hans, vi hade bokat bord på Haga Forum för brunch. Det uppskattades, och vi lyckades tajma så att Alvin åt precis innan vi åkte och sen satt han och sov i sitt babyskydd hela tiden vi åt och ända tills vi kom hem igen. Så här såg det ut!

Under kvällen har vi haft kort besök av grannar som ville kika och lämna en söt vovve som present till Alvin. Det är roligt att grannarna uppmärksammat hans ankomst och hittills har två av dem varit hit med presenter. Får mig dock att känna lite dåligt samvete att inte jag gjorde likadant när de fick tillökning senast - kan bara inse att jag inte förstått vikten av det förrän nu!

Sen fick Alvin bada, naveln är på väg att lossna och jag tycker det är lite läskigt, hoppas den trillar imorgon så att det är klart när Hans börjar jobba på tisdag. Efter badet lindas man in i nya badlakanet från moster:

Matandet har gått så där idag, det har blivit lite flaska och någon lyckad amningsstund. Nu får vi bara se hur natten blir, bra hoppas jag eftersom vi ska vara på KS 10.45 imorgon för ultraljud av höfterna för att upptäcka ev höftledsluxation. Antagligen ingen fara för det men det är rutin när bebis har suttit i säte. Så snart är det sompijossi för alla, även mamma och pappa!

Ett nytt liv

Alvin myser i sin mysdress som han fått av mormor o morfar.

Alvin provar sin nya luva som farmor stickat.

Nu har det gått lite drygt två veckor sedan Alvin kom till oss, det har varit stor turbulens och mycket att bearbeta för både Hans och mig. Det känns som att vi gått genom en lång mörk tunnel och precis när vi börjat skönja ljuset i andra änden har det plötsligt täppts till och den mörka tunneln har istället blivit längre. På vägen har vi givetvis mött många ljuspunkter också, ja nog mer såna än mörker, men när man är mitt uppe i det är det lätt att mest känna uppgivenhet, oro och ångest. När den man älskar allra mest inte mår bra och allt man gör inte hjälper, då är det lätt att känna sig otillräcklig. Nu är vi ändå fyllda av tillförsikt mest hela tiden och det känns som att vi kommit ut i ljuset, i alla fall i lite halvljus. Nog om det, ni som läser denna blogg vet vad vi varit igenom så jag ordar inte mer om det.

Alvin blir starkare och starkare för varje dag och har längre och längre vakna stunder och verkar amma längre stunder också. Han somnar ännu lätt vid bröstet och är svår att hålla vaken om han inte själv fått vakna ur sin slummer. Vi måste ännu mata honom var 3-4e timme och det gör ju att vi måste väcka honom. Viktkurvan går uppåt, 3,606 g igår så om 46 g är han tillbaka på noll, födelsevikten. Det känns oerhört skönt, kanske allra mest att det vi gör på egen hand med honom hemma faktiskt verkar vara riktigt och fungerar. Där ett tag kändes det som att vi inte klarar av att ta hand om vår son - en mycket sorgsen känsla.

För övrigt är han världens mest underbara och charmiga unge, jag lovar. Hans vakna stunder är ljuspunkter i dagen och hans vilostunder såna härliga mys- och gosstunder. Visst finns det jobbiga stunder, natten till igår var den jobbigaste någon av oss varit med om eftersom Alvin plötsligen inte ville sova och rosslet i halsen var så påträngande att när han sov så höll det oss vakna. Det var så illa att Hans höll på att somna på BVC igår! Men så natten till idag fick Alvin sova tätt intill mig och ibland tätt intill Hans, och oj vad han har sovit, med lugn och fin andhämtning. Så så får det bli nu ett tag, vi orkar inte annars.

Idag har Alvin haft en händelserik dag! På morgonen skulle jag byta blöja, och mitt vad det var skickade han en parabel av billirubin-gult bajs rakt på mig och tvärs över hela badrummet in bakom toaletten - en sträcka på åtminstone två meter!! Tror det var ett straff för att vi låtit honom sova för länge med en gammal bajsblöja innan, det var minsann första och sista gången! Senare fick han bada för första gången i sin balja, det är rätt ok, men när man tar upp honom kan man inte vara snabb nog för att vira in honom i handduken innan han blir kall och gallskriker. Nu blev det lite för mycket för honom och han råkade kissa i pappas knä, en hel liten sjö. När vi sen ammade och han fick sätta sig för att rapa passade han på att rapa ordentligt och därmed spreja mamma med mjölk som var kvar i munnen... ja som sagt, han är underbar!

Vi har gjort vårt första besök utanför hemmet till bekanta, vi var på besök till Lars & Eva, vi suktar efter lite socialt umgänge nu. Trevligt, de har gått igenom ungefär samma som vi med sina barn och det är skönt att höra hur det långsamt ändå vänder. Sen var vi ned en sväng till stallet men Annika och Alcudia var tyvärr ute och red. Det var hur som helst skönt att få känna lite hästdoft, tyckte mamma.

Imorgon är det fars dag - pappas första!

Välkommen Pyret!

Spännande besök hos barnmorskan!!

Åh idag ska vi till barnmorskan och jag har aldrig sett fram emot det så mycket som idag!! Det ska bli så himla spännande att höra hur hon tror att han ligger, och det känns också som att det är idag som det avgörs hur han ska komma ut. Snart snart ska jag åka..... ska lägga plastad frotté under rumpan i bilen, vet ju aldrig när vattnet kan gå...!!

Tror det gick upp för Hans igår att vi kan faktiskt bli föräldrar på riktigt precis vilken dag som helst nu!!! Tack för det kusin, hörde att du hade ringt o det var nog du som fick honom att förstå att det inte är så ovanligt att de små kommer tidigare än planerat....

Hm, har idag fattat det smärtsamma beslutet att lägga stallet helt på hyllan nu ett tag. Risken att vattnet går när jag t ex är på höloftet är liten men den finns, och att lägga sig raklång där och vänta på ambulans - om det ens är telefontäckning - känns väl inte helt lockande. Hu saknar det redan. Enda lilla aktiviteten jag haft kvar.... men förhoppningsvis är vi snart där tillsammans, pyret och jag! Nåja, jag fattar slutgiltigt beslut efter dagens barnmorskebesök, om han ligger rätt o fixerad så är det ju ingen fara och inte akut om vattnet skulle gå!

Återkommer imorgon om hur det gick idag - vi ska ju på restaurang ikväll och jag ska få ha vanliga kläder på mig, inga mysbrallor och inte Hans kallingar!!!

Senare

Döm om min förvåning när ultraljudet visade att pyret nu plötsligt ligger i säte, med huvudet uppåt. Alltså, han är väl för skojig?! Tvärläge fram till läkarbesöket förra veckan, då plötsligt nästan rätt, och nu sätesläge med en fot nere i bäckenet när barnmorskan skulle kolla. Så imorgon åker vi till KS igen för att träffa läkare, och för att få en snitt-tid. Nu får det vara bra, orkar inte med denna oron igen.

Äntligen är vår bugga här!!!

På morgonen levererades slutligen vår bugga!! Åh som vi har väntat. Så här såg det ut innan monteringen började.... puh!

Men, det visade sig att kvalitén och hela idén bakom vagnen, lätt o smidig, även stämde in mycket väl på monteringen. Klick, klick, klick så var det klart! Eller nja, kanske inte riktigt så men det var i varje fall inte svårt. Resultat:
Fin eller hur?? Vi har ju en restorder som kommer senare, men med detta så har vi i alla fall en superfin vagn i de färger vi tänkt oss, med en extra åkpåse som även den är fin och gjorde det mysigt i vagnen. Så nöjd!! Nu pyret, tror jag allt är klart o vi bara väntar på att du ska krypa ur ditt lilla krypin!

Helgen har förflutit tyvärr alltför lik resten av veckan. Hans var på konferens i fredags och var inte hemma förrän strax innan 11 på kvällen, och sen åkte han tillbaka på morgonen och kom inte hem förrän vid halv fyra på em. Trist. Jag tillbringade båda dagarna i stallet så det gick ju det med, men igår höll jag på att bli vansinng över att även söndagen blev som vilken vardag som helst.

Ägnade dagen åt att plocka undan i huset, sy klart påslakan till vaggan, storhandla och laga tre formar lasagne... nja, det var kanske inte vad jag helst hade velat.
Jag längtar efter att röra mig, se folk, fika, shoppa, promenera, rida, hälsa på folk, äta ute, bara göra allt som inte innebär att jag är hemma!!!! Så väldigt leds på det nu, att aldrig ha nån att prata med om dagarna, ska jag ha nåt ljud omkring mig får jag slå på radion, ska jag prata får jag prata med mig själv eller ringa nån som ändå inte har tid. Dagens höjdpunkt är när maten ska lagas....
Dessa sista helgerna vill jag inte vara hemma!!! Jag gör inget annat än plockar, tvättar, manglar, diskar, lagar mat, handlar mat, rensar post, återställer vardagsrummet till vad det var innan vi hängde där och såg TV kvällen innan, surfar, mailar, grejar grejar grejar med sånt som måste grejas med. Jag vill inte göra det på helgerna också!!

Å andra sidan finns det inte mkt jag orkar göra längre för jag får omgående så ont i ryggen och ljumskarna, och sammandragningarna/förvärkarna blir mer och mer påtagliga. Hm, jo på kvällen ilade vi iväg till Apoteket i Kista Galleria vid kvart över åtta för att jag i panik var tvungen att få tag i en speciell salva, vi behöver inte gå närmre in på det men det räddade resten av kvällen... I alla fall, nu har jag varit "rörelsehindrad" och oförmögen att röra på mig ens på promenad sen i typ femte månaden, jag blir tokig snart.

Jag såg därför till att Hans bokade bord på Grill imorgon när vi har varit hos barnmorskan, det ser jag väldigt mycket fram emot. Veckans höjdpunkt helt enkelt. Och så har jag sagt åt honom att när detta är klart o vi har vårt pyr så vill jag ha en natt på ett mysigt hotell som serverar god frukost med croissanter och middag med franska ostar till efterrätt. Det är jag banne mig värd.

Natten till idag började bra men utvecklades till att bli en sömnlös en. Somnade vid halv ett och vaknade vid tre och var sen vaken tills morgon-TV började kl sex. Bäddade ned mig framför TV:n i soffan och slumrade lite, vaknade när Hans steg upp sju, var vaken tills han åkte och vaknade när han ringde kvart över åtta, somnade o sov till halv tio då posten levererade buggan. Sen inget mer sömnförsök. Jobbigt. Hela dagen blir kass och inte en tanke blir rak eller ens slutförd. Bläbläblä.

Idag blir det lasagne till middag, och sen ska vi baka fruktbröd med aprikos, russin o hasselnötter i. Jag har t o m en fördeg till det i kylen. Gott fika sen ikväll!!

Pyret gjorde nån stor rörelse i morse som fick hela magen att gå i vågor, vete sjutton vad det var... bara han inte vände sig igen. Kände rätt mycket ned mot bäckenet och höften på vänster sida innan denna rörelse, men inte nu, nu är det lite sparkar och knän på höger sida om naveln... ska bli enormt spännande att träffa barnmorskan imorgon och höra vad hon tror om hans läge nu.

Nä, nu ska jag ladda upp filmer på Youtube från hästens dressyrlektion i lördags!

Äntligen lite framgång i Tyskland!!

I natt har vi vaknat varannan timme av att frysen larmat. Puh, så trötta vi var på morgonen. Dessutom skulle ju reparatör komma innan halv nio på morgonen så även jag släpade mig ur sängen tidigt, trött som en bäver. När ingen kommit halv nio ringde Hans, oj då nä men vi måste ändra tid o komma först mellan kl 15-16 i eftermiddag istället, blev svaret. Åh, då hade jag ju kunnat sova vidare...

Nå, vid niotiden rullade en gul Postbil in på gatan, den skulle till oss!!! Äntligen fick vi vår bilbarnstol, nu har vi nåt att frakta hem pyret i från BB. Sen nån timme senare fick jag mail från Tyskland, nu är även barnvagnen på väg, borde vara hos oss på måndag eller tisdag. Och så kom även andningslarmet med posten. Rena rama julafton!!!

I allafall, innan kl halv tio hade jag manglat, ätit frukost, bäddat sängen, plockat i o ur diskmaskinen. Sen tog ryggen slut så jag la mig och vilade ett slag innan jag åkte ut till stallet. Fint väder, sol men blåsigt och kallt. Hästarna trivs dock, de blir pigga av kylan. Alcudia i sin box, söt eller hur??

Efter stallet så var jag verkligen helt slut i hela kroppen så mkt mer blev inte gjort. Hua, t o m maten blev eftersatt, Hans hämtade kebab i bröd när han kom hem. Sen kom så kylreparatören, först halv sju men man får inte vara kinkig, så nu har vi en hel frys. Och kan kanske få sova hela natten, frånsett ett gäng kisspauser då....

Igår planterade jag förresten ut krokusar - hoppas de kommer fint i vår!!

Lugnare över pyret, tror i vart fall inte att nåt händer innan vi skall till barnmorskan på onsdag och så får vi ta det därifrån och se hur vi gör. Han bökar runt lite nu och då men det är omöjligt att säga hur han ligger. Sparkarna, eller benrörelserna, är högt ovanför naveln på höger sida, man kan emellanåt följa benets konturer med handen.

Nej, dags att inta soffläge igen!!

To do-lista

Ojoj, jag gjorde en att-göra-lista på morgonen, och den blev inte precis kort...

• baka bröd
• sy påslakan till vaggan
• dammsuga
• vattna blommor
• tvätta
• mangla
• handla
• göra matlista
• framkalla foton för inramning
• spänna upp bröllops-vepa
• sätta upp mobil i badrummet ovanför skötbord
• rama in tavla som gästerna målade på bröllopet
• köpa ett par böcker
• plantera krokusknölar
• kupa runt rosor
• klippa rosknoppar inför vintern
• dammsuga bilen
• putsa vissa fönster
• torka fönsterbleck
• torka ur o rensa kylen
• göra julkort/dopinbjudningar
• förbereda dop - inbjudningslista mm
• köpa tyg o sy babynest
• kolla upp virusprogram
• sätta upp tavellist på väggen uppe
• ta in perenner för vintern

Puh man blir trött för mindre, och med takten i min kropp nu kommer detta ta evigheter! Har i alla fall dammsugit, satt igång en tvättmaskin, vattnat blommorna OCH ätit frukost under förmiddagen - det ni! Nu värker ryggen något så när detta är skrivet ska jag gå och lägga mig i soffan o läsa lite.

Läser just nu Snabba Cash av Jens Lapidus, hyggligt bra så här långt. Parallell-läser Nelson Mandelas memoarer, mkt intressant men stundtals inte så spännande, behöver nåt som verkligen fångar mig samtidigt. Hörde på morgonen en recension av en bok, Shantaram, som verkar mycket bra. Den ska jag köpa, 900 sidor lång så den räcker ett tag.

Jag har ett litet kaktushus. Ser ganska ofarligt ut, eller hur?

Men det är det inte!! När jag vattnade blommorna tidigare så skulle jag fixa till lite här inne - och då anföll de, de jäklarna! En hoppade på mig o rev mig, en blev tokig o hoppade ur huset ned på golvet på jakt efter mina fötter, nätt o jämt att jag lyckades ta mig undan..... Pfui, luringar det där.

De senaste dagarna har jag gjort riktiga fynd på Tradera, bl a ropade jag in ett andningslarm och en bärsele till bebis, till riktigt bra priser!! Kul, och bra saker som vi velat ha. Bägge är ju saker som folk använt max ett år eller så så något större slitage hinner ju inte bli på den tiden.

Vår väntan på barnvagnen fortsätter och vi tvingas nog just nu inse att pyret kanske hinner komma innan den kommer, men samtidigt inser vi också att man kanske inte använder barnvagnen det första man gör. Så det är inte ok, men vi överlever. Har en dialog dagligen med leverantören i Tyskland nu som verkar göra vad som står i deras makt, men det är huvudleverantören Bugaboo som verkar ha problem. Vi har i vart fall fått bekräftelse på att babyskyddet plus basen är skickad, borde nå oss imorgon eller på fredag. Det är det viktigaste, annars blir det svårt att frakta hem pyret från BB...

BB ja.... det är så oändligt många tankar som kommer och går när det gäller hur det skall gå med förlossning och så. Som läget är just nu är jag hela tiden skräckslagen och livrädd för att vattnet ska gå och värkarna komma igång, den där risken för navelsträngs-klämning med påföljande syrebrist plågar mig så enormt. Att bara gå här och vänta på att det ska ske är verkligen en skräckhistoria utan motstycke. Händer detta så är det ju mina val som orsakat det, jag kunde ha stått på mig och bett om ett kejsarsnitt istället. Åh jag blir galen av tanken och den ger mig panik. Igår när jag gick och la mig hade jag ganska täta förvärkar, antar att det är min oro som ger sig uttryck på så vis. Försökte känna efter hur pyret ligger nu men det är snudd på omöjligt. Tror inte han har vänt sig rätt utan snarare lite mer tvärt igen. Vi ska till barnmorskan på onsdag nästa vecka - en evighet dit men jag ska försöka stå ut tills dess. Ligger han ännu inte fixerad då så måste jag rådgöra på allvar med henne om hur jag ska göra. Den här ständiga rädslan förstör min upplevelse av graviditeten och påverkar mig ytterst märkbart. Då är det bara en vecka kvar lite drygt tills beräknad förlossning, då får man väl ändå anse att vi väntat så länge vi nästan kunnat på att pyret ska hamna rätt. Att göra kejsarsnitt då måste vara ok. Ur alla perspektiv.

Varför tvekar jag inför kejsarsnitt? Får erkänna att det nog är mycket av egoistiska skäl, de komplikationer som kan komma i form av infektioner, tarmproblem, utdragen återhämtning och blodproppar är ju sådant som kan drabba mig. Men när jag skärskådar det så känns risken som pyret löper just nu ofantligt mycket större och värre. Så fråga mig nu vad jag föredrar - svaret är tveklöst kejsarsnitt. Men där var jag inte i måndags när vi var hos läkaren. Ångrar lite att vi fattade beslutet att avvakta. Samtidigt vet jag inte om det var vårt beslut, det var läkaren som rådgjorde med en annan läkare och kom in och sa att så här gör vi.... blev vi tillfrågade hur vi ville göra? Jag vet faktiskt inte. Det gick så snabbt och jag var ganska upprörd av diskussionen om vändningsförsök eller ej inför alla människor som var där.

Åh just nu önskar jag att jag kunde få lite vägledning!

Läkarbesök på KS

I morse hade vi vårt läkarbesök på KS för att slutligen få en bedömning om hur pyret ligger och hur han skall komma ut. Ev vändningsförsök stod på agendan, men där visste vi hur vi ville göra, nämligen inte försöka.

Igår kväll förberedde vi oss för allt som kunde hända, t o m packade BB-väskorna och gjorde i ordning huset för den händelse att vi skulle bli borta ett par dagar. Vändningsförsök kan innebära risk för igångsättning så man visste ju inte, och visst hade vi bestämt oss för att inte försöka men man vet heller inte hur man känner när man har läkaren framför sig.

När vi gick i säng kände jag pyret böka nere i vänster ljumske och jag sa åt Hans att få se om inte han snor sig nu...

En orolig natt följde med ständiga drömmar om detta. Så åkte vi iväg i morse halv sju i mörkret. Väl framme på KS körde vi först fel till campus-området innan vi hittade sjukhuset - det är ju inte ett litet område direkt men vi visste inte vilket som var vad - och väl där med bilen parkerad insåg att vi parkerat på helt fel sida om sjukhuset så vi fick gå runt alltihop Tiden rann iväg och vi fick lite tidsnöd, så förvärkarna kom och gick hela promenaden.

Vi kom till förlossningen och det var naturligtvis som vilken läkarmottagning som helst, sterilt med plastmattor på golven och en påtaglig sjukhusdoft, så vida långt från känslan på BB Stockholm som man kan komma. Hu, här vill inte jag föda!

Vi blev mottagna av en barnmorskestudent, som ju dock var utbildad sjuksköterska så trots att min första känsla var å nej, inte en student, så sansade jag mig och tänkte att hon måste ju få en chans. Tvärlägen är inte vanliga och de måste ju få möjlighet att lära sig om dem också. Hon började med att prata med oss och vi berättade vad vi önskade, en läkarundersökning innan nåt dropp sattes på mig eftersom vi var tveksamma till vändningsförsök. Så kände hon på magen och medgav att ja det känns ju annorlunda. Hon hade aldrig undersökt ett tvärläge förr. Konstaterade att bäckenet var tomt och sen spände hon på mig band och dosor för CTG-undersökning. Och se, där ljöd pyrets hjärtslag ut i rummet och en kurva började ritas. Han låg på 150 +/- 5-25 slag vilket är normalt. Han mår helt enkelt jättebra i mammas mage. Mitt under den 20 minuter långa CTG-tiden hör vi plötsligt hur en kvinna ligger mitt i värkar och skriker rakt ut, två gånger. Då var jag på väg att gå ut därifrån... Sen efter några minuter till hör vi hur en alldeles ny bebis tar sina första andetag och skriker... då kände jag snarare att ja, det är värt det!

Så kom plötsligt tre ytterligare personer in, en "riktig" barnmorska, en läkare och en läkaraspirant. Så fick vi berätta för dem hur vi kände inför vändningsförsök och berätta historien om våra graviditeter, och läkaren berättade mer ingående hur det går till men det var bara sådant vi redan visste. Så kände läkaren på magen, och så aspiranten förstås, och sen gjordes ett ultraljud. Och se - där låg pyret! Men inte alls som min barnmorska hittills sagt, med huvudet åt höger, utan huvudet var snett nedåt åt vänster bara tio cm från bäckenöppningen, ryggen nedåt och rumpan snett upp mot naveln eller åt höger. Detta sa läkaren kallas inte längre tvärläge. Han är nära att ligga rätt och det finns ganska stor sannolikhet att han lägger sig rätt om inte förr så när värkarna sätter igång. Hon undrade om vi ändrat oss om vändningsförsöket men vi sa nej, vi vill vänta och se om han inte fixar detta på egen hand.

Hon rådgjorde med en annan läkare och de beslutade att inget kejsarsnitt skulle bokas in eftersom han sannolikt ändå vänder sig rätt och vi är positiva till vaginal förlossning. Om det vid förlossningen ändå visar sig att han ligger tokigt så får det bli akut snitt. Fram tills förlossning skall jag till barnmorskan en gång per vecka för lägeskoll. Om vattnet går eller förlossningen sätter igång och han inte är fixerad skall vi tillkalla ambulans så att jag kan ligga plant på vägen in och inte riskera att navelsträngen åker ut först och sen kläms ihop om hans huvud fixeras. Ja, det är de risker vi löper nu.

Jag vet inte riktigt ännu hur jag känner inför detta. Å ena sidan är vi nu där vi ville vara, normal graviditet med förväntad normal förlossning, å andra sidan finns det som sagt vissa risker med att vänta ut det. Jag kommer väl vara väldigt orolig att han vänder tillbaka sig, och naturligtvis ännu mer orolig över när det sätter igång, hur ligger han då...?? Mitt främsta hopp nu står till att han snor sig klart och fixerar sig omgående. Då kan jag nog vara lugn sen.

Sen jag kom hem i morse har han bökat runt en hel del, ännu nere i ljumsken och snett upp mot revbenen på motstående sida och naveln. Livlig kille idag!

Ja, nu vill jag slappna av och hoppas att jag kan det. Det känns oändligt skönt att vara hemma och bara ta det lugnt, jag styr helt själv över vilken aktivitet jag ska ha i livet just nu. Och jag kan lova att det blir inte mycket, för nu ska jag förbereda mig på och samla krafter inför en normal förlossning!!

Besök på BB

I natt vaknade jag av ett nytt fenomen som jag först inte förstod vad det var, det brände o sved i halsen och jag ville helst kräkas av illamående. Det tog en stund innan jag kom på att det måste vara halsbränna, har alltså aldrig haft det förr. Det var ju ingen rolig upplevelse precis, och där mitt i natten visste jag ju inte heller om jag kunde ta nåt mot det. Hans var upp och kollade vad vi hade men det blev till slut ett glas vatten. Det hjälpte något och efter någon stund kunde jag somna.

Var sjukligt trött hela dagen sen, det är hyggligt påfrestande att vakna tre-fyra gånger per natt och inte kunna somna om. Funkar ett par dagar men nu, efter snart en hel vecka, känner jag mig rätt sliten och obenägen att ta in omvärlden. När jag legat i soffan ett tag på kvällen piggnar kropp o själ till men då är det ju dags att gå o sova!

Vi var på studiebesök på BB Stockholm där vi har garanterad plats för normal förlossning - vi valde att åka på det trots att det ju just nu ser ut som att vi inte kommer föda där. Men hoppet är som bekant det sista som lämnar en. Det var fint och vi vill verkligen dit, en sådan lugn miljö som förvisso påminner något om sjukhusmiljö men väldigt lite.

Middag blev blodpudding med bacon, stekt äpple o rårörda lingon. Sen soffläge igen...

Dagarna rinner förbi

Nu är jag nog helt acklimatiserad till "hemmalivet", har inga problem alls att få dagarna att gå. Det bästa är förstås att kunna gå o vila när det behövs, senaste dagarna har magen börjat göra ont och förutom att det är obehagligt och jobbigt så känns det lite "otryggt". Skönt då att bara vila lite så att det går över. Förvärkarna kommer med jämna mellanrum också men de gör inte ont.

Igår var jag och träffade Ullis och Stina som är ca 1½ månad:

Söt tjej! Roligt att träffa Ullis, mycket barnsnack så klart.

Sen var jag till Alcudia och sen var jag totalt slut, ryggen värkte så jag trodde jag skulle gå av på mitten o bråcken hotade akut att brista helt. Oj vad jag längtar tills bukväggen kan sys igen! Turligt nog hade jag planerat middagen efter dagens schema så jag hade tagit fram Marockansk köttgryta från frysen, smarrigt och enkelt. Resten av kvällen tillbringades i soffan... Jo just det - de ringde från barnvagnsleverantören i Tyskland o meddelade att de nog lyckats få fram en vagn de kan sända som inte är med det tyg vi valt men att vi får det senare. Helt ok tyckte jag.

Idag har jag då i gengäld vilat hela förmiddagen fram tills jag gjorde mig i ordning för att åka in till barnmorskan. Välbehövligt. Barnmorskan konstaterade att alla värden är bra men att Pyret inte vänt sig - och det visste vi ju. Så nu skall vi till KS på måndag för att prata med läkare om alternativen, men som det är nu vill vi inte göra något vändningsförsök utan istället boka in ett kejsarsnitt. Nu har vi haft detta i vetskap några veckor så vid det här laget har vi vant oss med tanken så gott det går. I grund och botten är det viktigaste förstås att både Pyr och jag mår bra efter förlossningen oavsett hur den genomförs.

Jag ser ingen prestigeförlust i detta - kvinnor som tycker att de gjort en bedrift för att de fött barn har jag mycket liten förståelse för då det ju är något högst naturligt som man kommer igenom på ett eller annat sätt, och ännu mindre för de som tycker att de gjort något starkt o bra som fött utan bedövning, tvivlar ju på att de lagar tänder utan bedövning.... - men det finns en och annan som tycker att kejsarsnitt är en "enkel utväg" och "fusk". Begriper inte synsättet. Frånsett att jag inte valt detta själv så är kejsarsnitt rent medicinskt den största bukoperation man kan göra och riskerna med det är betydligt fler än vid vanlig förlossning. Jaja, folk är olika.

Sen blev det lasagne från frysen till middag, och årets första brasa!

En aktiv måndag

I morse ville nog inte Hans kliva ur sängen.... vi låg o myste länge länge innan han var tvungen att krypa ur min famn. Jag å andra sidan hade vaknat långt innan så jag steg upp med honom o skjutsade honom till tåget. Sen gjorde jag undan en massa tråk som tvätt, vikning o mangling. Tänk att sånt ska vara så trist!!
Gjorde sen klart Pyrets släktträd (se inlägg under Scrap) och blev hyggligt nöjd med det. Sen iväg o handla, köpte bl a lakansväv så jag kan sy lite sängkläder till hans vagga - färdiga i butik kostar de lika mycket som sängkläder till stora sängar!!! Hittade ett fint tyg - i blått så klart!

Kom hem och var helt slut så jag sov en knapp timme, väldigt skönt och lindrade även min väldigt ömma rygg. Pyret är så oerhört lugn nu att jag emellanåt måste buffa till honom så att jag känner att han buffar tillbaka - gillar inte när det går en halv dag utan att han känns. Men vi lyssnade på hjärtat igår kväll och det slog ljudligt och rytmiskt precis som det ska. Han har det väl trångt stackarn!

Idag kommer Cattis hit så jag ska nog snart åka o hämta henne, och när Hans sen kommer blir det middag: Korv Stroganoff, kulinariskt värre!

Det har varit vackert höstväder med sol, men endast tre-fyra plusgrader på morgonen. Jag har tyvärr inte varit ute nåt men kanske kan vi ta en kort promenad efter middagen istället.

Ringde Försäkringskassan på nytt men inte kunde de hjälpa mig omgående i alla fall. Ska gå in imorgon på nätet o se om de lagt in rätt uppgifter så att jag kan begära min föräldrapenning - i sista sekund eftersom det måste vara gjort innan 10:e för att inte bli försenad utbetalning....

Pyrets släktträd

Här en bild på Pyrets BOM, och första bidraget som är hans släktträd. Härliga höstfärger dels eftersom det är mammas favoritårstid och dels för att han kommer födas då. Ja, nu om några veckor bara faktiskt.

Själva trädet har jag tagit ut från nätet och kalkerat över på papper, och sen målat med akrylfärg.

En helt vanlig söndag

Sov ganska illa i natt, kunde först inte somna o var sen vaken i omgångar mest hela natten. Det lustiga är ju att jag känner mig i princip klarvaken sisådär runt tre-fyra, mycket märkligt. Nåja, fick sova ut på morgonen, Hans väckte mig först tio o undrade gulligt om vi skulle äta frukost tillsammans innan han skulle gå ut på gränden och delta i den gemensamma städdagen. Så det gjorde vi.

Han gick sen ut för det, och jag åkte iväg till stallet. Halvtaskigt väder, regnet hade kommit lite lätt på morgonen men nu klarnade det och var ändå ganska skönt. Alcudia var lite stingslig o hotade med ena bakbenet när hon tyckte att jag borstade på fel ställe - grrrr, ovänner blev vi då. Jag är ju lite extra försiktig och hoppar högre än vanligt när nåt sånt händer. Tror hon har en massa extra energi som hon inte får utlopp för riktigt.

Innan middagen gjorde vi ett ryck och fixade i ordning lite i Pyrets rum, monterade ned två bokhyllor och möblerade till lite. Nu saknas bara lite konsolhyllor så är det ju klart! Kanske en annan matta på golvet hade varit mysigt, vi får se. Så här blev det i alla fall, se film (klicka på triangeln under bilden):

Sen hittade vi tacofärs i frysen så det blev en både god och snabbgjord middag! Återigen i soffan nu, och om en timme ska jag iväg och utfodra hästarna för natten.

Som sagt, en helt vanlig söndag.

Åhhhh ångest.....

Idag var planen att Hans skulle stiga upp o åka iväg o köpa vinterns ved och sen skulle vi äta frukost tillsammans för att därefter åka in till stan. Hans har spanat in ett par skor som han ville att jag skulle se innan inköp.

Sagt o gjort, något senare än tänkt åkte vi vid tvåtiden. Gick direkt till butiken Sealife där skorna finns. Han hittade sina, av märket R.M.Williams, men under tiden han bestämde sig för dem så hittade jag förstås ett par själv..... Det slutade naturligtvis med att vi gick därifrån med varsitt par. Min ångest består av priset, de var svinaktigt dyra.... Vansinnigt hög kvalitet i och för sig.... och snygga, tycker jag.... puh men jag måste sova på saken innan jag definitivt bestämmer mig. Å andra sidan brukar jag kunna ha skor som är klassiska i många många år så avskrivningstiden medräknad så blir det inte så dyrt... Så här ser de ut i alla fall:

Sen fika på NK och lite titta-runt där innan vi åkte hem igen.

Hans känner sig förkyld och jag var ganska trött, så det fick bli hämtmat idag igen, men denna gång kineskäk från Elegant Garden. Så nu sitter vi här o myser med tända ljus framför TVn!

Pyr - ja han har varit lite mer aktiv idag än igår, och jag får förvärkar lite nu och då. Men han verkar må ganska bra där inne...

Motgångar blir så stora

Alla dagar kan ju inte vara bra, så är det förstås. Idag är definitivt en sämre dag.

Började med att inte kunna somna igår, och sen följde en natt av orolig sömn o en tre-fyra toabesök. När Hans åkte iväg till jobbet tänkte jag förstås sova vidare, men efter en timme i sängen insåg jag att det inte skulle gå o steg upp, trött som en bäver men totalt oförmögen att sova.

Motgång nr ett: mulet och grått ute. Blä! Duschade lite snabbt för att vakna till o fattade sen tag i snabeldraken och drog av nedervåningen. Fikade samma gamla ostsmörgås med juice och mjölk och tog sen övervåningen. Gick ner och kollade mailen.

Motgång nr två: den tyska butiken som vi beställt bl a barnvagn från meddelade att vagnen som skulle levererats v 39 nu är försenad från leverantör till den 5 november. De beklagar detta men sänder babyskydd plus bas nästa vecka, och kan jag möjligen meddela dem när min bebis ska komma, alternativt när jag som senast behöver vagnen? Gissa om jag kunde. Ett långt mail där jag talar om hur satans missnöjd jag är med deras service och med slutsatsen att kan de inte leverera innan den 17 oktober så får jag avboka hos dem och beställa från någon annan. Och naturligtvis kommer jag, om de inte uppfyller mina krav, aldrig att rekommendera dem framför deras konkurrenter.

Visst, det var kanske hårt mot dem, de anstränger sig säkert, men jag är verkligen missnöjd. De har undlåtit att svara på mina mail och lovat tider de ej kunnat hålla, så jag har absolut rätt att vara missnöjd. Att sen graviditetshormonerna just idag inte är på sitt bästa humör och att det skulle drabba dem, tja sånt är livet. Nå nu får vi väl se vad de kan göra.

Motgång nr tre: går upp för att vila, aptrött ännu, sannolikt ännu mer än på morgonen efter dammsugning o dyl. MEN INTE KAN JAG SOVA!!!! Sjukt irriterande. Och är man så här trött som jag är idag så har man liksom inte lust att göra nåt annat heller, man blir bara irriterad och leds. Ska livet te sig så här tills pyr behagar komma ut? För övrigt verkar inte ens han vilja glädja mig med lite kommunikativa sparkar heller idag....

Motgång nr fyra: tar mig upp för att ringa Försäkringskassan dels för att påtala att de har fel skattesats inlagd på mig, dels för att få hjälp med att begära föräldrapenning då deras Internettjänst inte verkar funka sen igår. Det tar mig fyra samtal, till två olika enheter, att få veta: att min arbetsgivare inte uppgivit att jag har jämkning, kan jag möjligen ringa på måndag då någon av handläggarna är där? och att det ligger inne beräknad förlossningsdag 11 juli istället för 2 november och kan jag möjligen ringa på måndag då någon av handläggarna är där då detta sannolikt är vad som gör att jag inte kan begära någon penning..... suck suck suck.... jamenvisst jag ringer på måndag för jag har ju ändå inget annat skojsigt för mig...

Innan motgång nr fem hinner ikapp mig så ska jag göra det enda jag kan för att lätta upp humöret - dra iväg o shoppa nåt inte alls nödvändigt. Det har en höggravid kvinna som drabbats av en dag kantad av motgångar absolut rätt till. Men, det skall gudarna och min man veta, att hade min man inte varit orolig att nåt skulle hända om jag red nu så hade jag åkt till stallet, klätt på hästen o bett nån slänga upp mig med magen först och så hade vi givit oss av på en skogstur med några små galoppsträckor i.....

Något senare

Som sagt, shopping är alltid bra för humöret. Lyckades faktiskt hitta en massa saker jag haft kvar att köpa inför Pyrets ankomst främst, men det blev även lite till mig själv. Bl a en väääääldigt fin nattlinne-tröja som Hans kommer få se mig i om kvällarna nu fram tills magen försvinner, stackarn... så snygg är den inte...!!

Sen blev det mysig fredagskväll i soffan med Hans, pizza o cola o alldeles för mycket godis.....

Underbart sommarväder en härlig höstdag

Den här hittade Hans i Metro för någon dag sen, lite söt!!

Jag tror jag börjat komma ned i varv något eftersom jag sov till tio imorse. Vaknade o låg kvar en stund o myste med Pyr som också var vaken i magen. Så mysigt!

Steg upp o fann ett strålande soligt väder utanför rullgardinen - underbart! Inte ett moln på himlen. Åt frukost, drack kaffe och läste morgontidningen. Sen tog jag, efter moget övervägande mellan bil o vespa, bilen till stallet.

Grejade på där i lugnt tempo med många pauser ute i solen. När allt var klart satt jag nog en timme eller så ute i solen och bara njöt. Det är inte så illa detta att inte vara på jobbet trots allt!

Duschade o rubbade o oljade allt som skall bearbetas så här inför förlossningen. Ja, jag gör det även om det ser ut att bli snitt, det är rätt skönt när man väl är inoljad. Och hoppet lever ju ändå kvar om att Pyr kanske tar sitt förnuft till fånga o vänder sig....

Hade inte planerat någon mat eftersom Hans skulle ut med kompisar, så det blev varma mackor med te - smarrigt! Stod emot godissuget trots ensam kväll - mkt starkt för att vara jag!

Har räknat lite på inkomst o skatt o insett att jag inte ids jämka om, de får dra för mkt skatt sista delen av året, tror det jämnar ut sig. Skönt, det är så bökigt...

Nu ska jag åka in till stan o hämta Hans!! Å så har ytterligare en dag passerat ganska obemärkt... men ändå en bra dag. Hoppas hoppas barnvagnen mm kommer imorgon.

070908 Grattis till bäbis

Hans kusin har fått en liten Lilja-bäbis. Hon är så långt bort, Filippinerna, så vi får skicka ett kort som grattis!

070825 Tack för inbjudan tagg

Vi blev bjudna på middag o tog med en flaska vin som tack. Scrappade en liten tag till.

Album om oss, LO nr 1

I födelsedagspresent fick jag detta album av min syster och systerson. Det skall fyllas med LOs med temat "om oss". Varje LO kommer vara från varje år, dvs en LO från året vi träffades, nästa från nästa år osv. Motiven skall härröra från den eller de viktigaste o mest minnesvärda händelserna från det året. Det blir alltså ett album som egentligen inte har något slut, det fylls på varje år. Skulle börjat tidigare, har tio år nu att scrappa om.....

Första LOn "Lycka är att vara två" är från vårt bröllop, den utgör början på albumet. Nästa LO blir från året vi träffades. Denna LO har inslag av tyg - lite kul tyckte jag. Tygerna bakom fotona och rosetten fanns med på bröllopet och färgvalet är detsamma som vi hade då.

Kul projekt!!!