Tutt-tomten

Idag har Alvin lagt sina tuttar i ett paket, slagit in det och lagt ut det på trappan för att tutt-tomten skulle hämta det. Sen gick han med pappa till en kompis för att leka lite, och när han kom tillbaka hade tutt-tomten varit här och hämtat paketet! Han hade lämnat ett paket till Alvin också, med en bilbana i.

En stor dag... Lilla vännen, han verkar vilja sluta med tutten men det är jobbigt när det verkligen gäller. Lunchvilan var första försöket utan tutte, och det var innan tomten varit här, och det var jobbigt med många tårar. Nu ikväll gick det bättre, han pratade mycket om tutten och om att han ville ha en och att tomten inte fick hämta dem, men det var inte mycket tårar. Till slut somnade han lugnt.

Vår lilla, stora duktiga pojke!

Rapport från KS

Jag har försökt blogga från mobilen men det går inte helt bra. Så för er som inte vet det så hamnade vi till slut på Astrid Lindgrens barnsjukhus där Emelie lades in i söndags morse, detta efter en horribel natt då hon inte åt.

Hennes tillstånd är stabilt: trött trött, för trött för att orka äta själv fullt ut. Så jag sondmatar henne nästan varje mål, åtminstone delvis, med min egen mjölk som jag pumpat ur. Annars är det bra med henne, andhämtningen fin, rena lungor och fin färg. Hostan har avtagit något ockå men är värre på nätterna och om morgnarna när slemmet har hopat sig.

Jag känner mig rätt lugn när det gäller henne och hoppas att jag gör det även när vi kan åka hem.

Alvin var här och hälsade på igår, lilla vännen som förstås undrar varför mamma och lillasyster är borta så länge. Han är så himla go, åh jag saknar honom enormt!

Själv har jag blivit dålig inatt med feber och sprängande bihålor så jag ska nog krypa till sängs nu. Nattsömnen bryts var tredje timme för amning/sondning/pumpning/inhalationer och det är jobbigt. Men nödvändigt.

Jobbigt jobbigt

I går slutade Emelie i princip att äta efter tre på em. Jag kämpade mig blå hela kvällen o natten men det lilla hon fick i sig kom upp igen tillsammans med en massa slem. I natt fick hon lite feber.

Jag tog in henne akut tidigt i morse och det visar sig att hon dels tappat i vikt, dels får i sig för lite när hon väl ammar.

Hon läggs in nu, för sondmatning med min mjölk. Känns så satans sorgligt att vi hamnar här igen, och jag brister när jag ser henne ligga o bara vara så fin. Jag försöker vara stark men tårarna bara rinner. Trösten i det hela är att detta påskyndar hennes tillfrisknande och det var ju för att då hjälp som jag åkte hit. Men när faktum är klart känns verkligheten så mycket värre än tanken.

Och jag saknar redan Alvin och Hans.

På mammas bröstkorg

Vackra vinterdagar

Den här veckan har vi tillbringat helt o hållet i hemmets lugna vrå med undantag för några utflykter till läkare. Mestadels har vi legat på soffan, Emelie sover absolut bäst och lugnast på min bröstkorg, där hon även får lite högre huvudläge och jag har bäst möjlighet att märka ev skillnader i hennes andhämtning. Det är förstås oerhört mysigt med närheten men oron är mindre rolig. Ute är det oerhört vackert, utsikten genom fönstret duger för mig för jag kan se himlens skiftningar och vindens tag i träden. Helst hade jag förstås varit ute och känt det hela, men kyla är inte bra för lillans luftrör så det får vänta.

Igår fick vi slutligen bekräftat att det är RS-virus som härjar i Emelies så lilla och bräckliga kropp. RS kan vara ett mycket farligt virus för en så liten människa, men på äldre barn o vuxna blir det en vanlig förkylning. Spridningen är störst i storstadsregionerna och ganska få fall noteras i norra delarna av landet varför kunskapen om vad det är där är rätt liten hos gemene man. För er som är intresserade kan ni läsa mer här: http://m.vardguiden.se/c.jsp?cid=25261241&artid=http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/RS-virus-hos-barn/%3ff%3drss20

Emelie har hittills klarat det ganska bra men jag noterar idag att hon inte har samma aptit som normalt och att det väser lite i luftrören. Enligt prognosen ska hennes sjuka kulminera nu i helgen och sen vända, jag hoppas det stämmer.

I grund och botten är det egentligen inte så farligt att få RS men det är väldigt jobbigt. Både för henne och mig. Jag sover förstås väldigt lite eftersom jag vill hålla noga koll på henne, turligt nog har Hans varit hemma tor-fre så att jag kunnat sova extra på dagarna då. Mat blir det ingenting av, vi har bara ätit smörgåsar, korv och hämtmat hela veckan. Men allt annat än Emelies tillstånd är totalt oviktigt för mig nu. Var sak har sin tid.

Nä, kanske ska rikta blicken ut mot trädtopparna igen...

Vår Prinsessa

Natten har gått bra, Emelie började sova ett par timmar på pappas bröstkorg vilket gav mig möjlighet att sova med Alvin - sååå mysigt! Sen vid tvåtiden tog jag Emelie, fick i henne mat o sen fick hon sova resten av natten i bilstolen med ett par matpauser. Det halvsittande läget gjorde att hon inte behövt kräkas slem på morgonen, skönt. Så
Mycket sömn blev det ju i vanlig ordning inte för mig, men det är underordnat. Det är ett lömskt virus vi antagligen har att göra med och situationen kan vända snabbt.

På morgonen var jag till doktorn med henne och fick prover tagna. Streptokocksprovet och sänkan visade ingenting så nu väntar jag på RS-svaret imorgon. Sköterskan var rätt säker på att det är det hon har. Jag åkte därifrån med uppmaningen om att direkt åka in akut till Astrids om hon blir det minsta lilla sämre. Så ni har jag vakat över henne hela dagen men än känner jag mig lugn, hon andas lugnt o fint o jag får i henne mat. Hon har varit vaken en stund och orkade le lite mot kameran!

Så då håller vi alla tummar o tår att hon inte blir sämre. Jag har verkligen inte lust att bli inlagd o tillbringa helgen på sjukhus - men blir det nödvändigt kommer jag göra det med glädje!

There's a snake in my Paradise

Vi har det så mysigt här i vårt familjeparadis. Allt går så bra.

Tills i onsdags kväll då Ormen ringlade sig in i Paradiset... Från ingenstans blev Alvin otröstlig när han sovit ett par timmar på kvällen. Orsaken visade sig dagen efter vara en sprucken trumhinna som förde med sig hög feber och influensa. Nu, några dagar senare, har vi hunnit med två läkarbesök, en vaxsugning ur öronen, ett akutbesök som slutade med att jag och Emelie tog bilen hem o de andra två kom med taxi kl två natten mot lördag. Feber på över 40 grader som fortsatte stiga trots både Alvedon och Ipren föranledde besöket.

Nu några dagar senare är Alvin tillbaka på dagis, Hans och jag är rejält förkylda, och lilla Emelie har misstänkt RS. Jag ska ta henne till doktorn imorgon så får vi höra, det blir lite vakande över henne i natt.

Jag hoppas att ormen ringlar ut härifrån snart...

Emelie Silva Sofia

Bäbis Lillasyster har presenterat sig! Emelie för att vi tycker om det, dessutom är det det enda namnet som Alvin upprepat i tid o otid av alla jag frågat honom om. Silva efter mormor, eftersom det är ett så ovanligt namn som i o med detta finns i tre generationer i min släkt (min syster har det också som mellannamn), och Sofia efter Hans farmor som hade det som mellannamn.

Alvin och Emelie. Våra älskade barn!

Den jobbiga vardagsmaten är kul!

Jag har förstås som målsättning att servera god hemlagad mat till middag varje dag, utan någon egentlig finess eller krav på fantastiska smakupplevelser. I denna min strävan har jag funnit en blogg som är toppen, som är skriven av en mamma som lagar god vardagsmat. Hon lägger ut recepten och delar in dem efter huvudingrediens, t ex kyckling, nöt osv. Bloggen hittar ni här!

Bästisar!

Alvin har en bästis, V, som går i samma dagisgrupp. De hänger jämt med varandra, man finner dem alltid tillsammans när man kommer dit för att hämta. De leker, busar, bråkar o hittar på jäkelskap för personalen. En dag hade de t ex hittat den enda vattenpölen på hela dagisgården - under rutschkanan där de satt i vattnet o grejade när de blev påkomna. Dyngsura in på bara skinnet...

Idag tog vi mammor med dem till ett shoppingcenter där de sprang runt som tokar och bara trivdes i varandras sällskap. Höll varann i händerna och jagade varann. Vid fikapausen kom ömheten fram i en puss... Nog är de alldeles underbara!

Filmer på Youtube

Det är smidigare att ladda upp filmer till Youtube än här, så det har jag gjort. Här hittar ni mina filmer:

Annes Youtube-klipp

Man kan välja att prenumerera på dem så får man ett meddelande när nya filmer laddas upp, klicka på den gula rutan i övre vänstra hörnet där det står "prenumerera".

Än är det Alvinfilmer (och hästfilmer) här men det kommer förstås bebisfilmer så småningom.

Änglatofflor

En liten skyddsängel gick genom ett mörkt rum, släckte sitt strålande ljussken och hängde upp sina vingar.

Gav en öm puss på din kind och satte sig bredvid dig. Denna skyddsängel sitter bredvid dig dag och natt

Så ingen skall göra dig illa eller att inget hemskt skall hända dig. Om du skickar denna skyddsängel till de du bryr dig om, precis som jag gjort, och får det tillbaka så vet du att de uppskattar att du finns till.

Och du… Dammtussarna under din säng är änglarnas tofflor. Så ha aldrig dåligt samvete för att du inte städat. Kram


Jag tycker om den här texten. För jag har en skyddsängel. Och jag vet vem det är.

Första vardagsveckan till ända

Igår köpte Hans en sovpåse till lillan, en sån som på bilden fast röd- och vitrandig. Jag har hittills fått leta fötter och armar och allt inne i själva pyjamasen, hon har dragit in benen och sen inte fått ut dem i byxbenen igen vilket ju borde vara rätt obekvämt. Så detta bör vara en bra lösning o efter första natten så är jag övertygad. Kommer köpa fler! Inte vet jag om det var sovpåsens förtjänst, men hon hade sovit drygt fyra timmar utan mat o bajs när jag väckte henne imorse för att få henne att äta! Det är ännu viktigt att det ej går mkt mer än tre timmar mellan mattillfällena eftersom hon har lite gulsot kvar.

Första normala veckan har passerat och jag känner mig nöjd. Idag skulle Hans vara ledig på em och få chans att bekanta sig lite mer med lillan än vad som hittills varit fallet, Alvin har varit på dagis. Han fick någon timme med henne o kunde bära henne i Ergon där hon somnade gott. Men annars är det ju ligga-vid-bröstet som passar damen bäst...

Alvin är bara helt underbar med henne, han klappar, pussar, kramar o håller handen. Han får ett uttryck i ansiktet som han aldrig har annars när han ser på henne. I förrgår sa han "jag älskar lillasyster, bajs" - ja ordet bajs kommer alltid när han har förklarat sina känslor... Ikväll fick hon ligga på en kudde i hans famn o sova så länge han ville. Jag hade henne med när jag skulle natta honom men hon var lite gnällig, varpå han säger "bäbis kanske behöver en tutte" och sen går och hämtar en till henne. Underbar var ordet! Jag tror vi har lyckats få honom att känna sig delaktig i livet med lillasyster och det verkar underlätta. Älskar mina barn så att det gör ont!

På söndag ska Alvin på sin första maskerad! Sen är dagis stängt må-ti och det kanske blir en utmaning att ha hand om båda barnen två hela dagar själv - men det blir nog vad jag gör det till. Jobbigast blir nog att inte kunna sova ut på morgnarna, nattsömnen är ju både splittrad o bristfällig. Jaja det får gå!

Händelseutveckling 3

Hon fixerar blicken! Och följer med när man flyttar sin egen blick med fortsatt ögonkontakt. Så mysigt!

En lugn stund

Efter en halvstrulig natt och en rätt hektisk dag så har vi landat i detta läge. Fantastiskt skönt tycker både jag och lillan, det är hennes favoritposition som hon alltid finner harmoni i. Jag med.

På morgonen var vi till BVC för vägning och checkup. Otroligt nog är hon efter två veckor utanför livmodern uppe i sin födelsevikt så när som på några enstaka gram. Det trodde jag inte med tanke på att hon tappade så mkt första dagarna. Skönt!

Jag promenerade till BVC, första lite längre promenaden på hela 1,5 km eller nåt enkel väg. Gick bra, men känner av såret en del nu så det blir bilen till dagis när storebror ska hämtas. Passade på att besöka vårdcentralen också eftersom jag misstänker att jag har en UVI som inte vill ge sig. Inte säkert dock eftersom det känns olika från dag till dag, och snabbtestet visade inget. Doktorn tyckte ändå att jag skulle påbörja en antibiotikakur i avvaktan på labsvar, eftersom min kropp behöver kraft och energi till att läka och till att göra mat till lillan. Så, då äter jag antibiotika igen.

Nej dags att börja förbereda hämtning, självklart när lillan sover som bäst. Suck.

Världens bästaste kille!

Klädd som en riktig flicka...

Händelseutveckling nr 2

Jag kan nästan svära på att jag fick ett härligt underbart svarsleende av lillan igår kväll!

Just nu sitter hon groda i Ergon på mitt bröst och sover såååå gott. Jag gör ingenting, varvar surfandet med fika, bokläsning och bara titta ut genom fönstret. Skönt. Gråmulet ute. Och jag har massor av tid framför mig att vara stressad över allt jag borde göra, behöver inte börja redan...

Idag är lillan klädd som en riktig flicka, i rosa-multifärgad klänning och vita kalasbyxor med rosa hjärtan på! Kanske lägger in en bild senare.

Drömmer om ett badkar igen, som av en händelse har de kampanj på stora byggvaruhuset 150 från oss... Frågan är: hörn eller ej? Bubblor eller ej?

Vardagen är här

Vi har det så mysigt, jämfört med förra gången med Alvin så har dessa första veckor varit underbara. Bebis äter hur mkt som helst och man märker på henne att hon ökar i vikt, jag är så trygg i min roll och hetsar inte upp mig över en massa, vi sover bra alla fyra om än två i ett rum o två i ett annat, bebis trivs i sjal, i Ergo och i vagn, hon somnar i bilen... Ja det mesta funkar så bra.

En viss rytm har infunnit sig i o m att hon ammar ungefär var tredje timme, det är skönt. Sen sover hon gott o väl 20 timmar per dygn. Just nu har hon en ögoninfektion men det är ju vanligt.

Ja, vi njuter massor, verkligen. Idag kom vardagen med dagis och jobb för Alvin och Hans, även det kändes ok. Vi har varit ute på en promenad i det fina vädret som gav vårkänning, sen lite handling till middagen (citrondoftande fläskfilégryta med mathavre), och sen hämta Alvin på dagis. Hem och laga mat till honom, vara med honom medan han äter, sen laga mat till oss vuxna, klar till kl sex då Hans kommer. Ja, och så lite amning här och där förstås.

Dagarna verkar kunna gå fort...

Händelseutveckling nr 1

Ikväll lossnade navelstumpen! Skönt, då var det avklarat.

Vi var och tog PKU-prov idag, hemskt med så grov nål i tösens lilla lilla hand men det gick bra. Storebror var med och tröstade. Han är så himla stolt över sin lillasyster! Plåstret han har på näsans är förstås hans egna idé...



Amningen är igång bra, och gulsoten på väg bort, och vikten på väg upp. Allt topp alltså.

Men jag saknar ensam näratid med Alvin, älskade lilla killen som bara är så himla klok. Tur att vi fick så mkt närhet innan tösen kom, men jag vill ha mer. Mycket mer.

Hur gör man för att räcka till?