Glad påsk!

Vi är i Norrbotten på "påsklov"! Vi flög upp i onsdags, i två olika plan precis som kungen o drottningen!!! Hm, men kanske inte av samma anledning, vi gjorde det för att priserna skilde så mycket. Det gick hyggligt bra, förutom att vi fick sitta på planet en timme innan vi kom iväg p g a kö till avisningen. Det tyckte ju inte Alvin var så skojigt, han hann bli rätt leds. Sen var han lugn, förutom tio minuter då han var superledsen, grät hysteriskt och otröstligt, men lite promenad i gången gjorde susen. En liten flicka lånade ut sin lekhäst och sen var allt bra igen.

Vi var i Kalix några dagar först, hälsade på lite folk och tog det allmänt lugnt. Sen igår åkte vi till Sundom där mina föräldrar har sitt fritidshus, och åt lite påskmiddag med alla föräldrar med flera. Alvin fick lite svårt att komma till ro på kvällen, men när jag gick och la mig med honom vid tiosnåret så somnade han gott.

Idag har det varit ganska fint väder, blandat soligt och mulet och lite snöfall men ingen vind. Vi har varit ute och skidrat en timme ca, Alvin fick prova åka pulksläde väl nedpackad i päls. Sov som en stock! Jättemysigt, verkligen, det har vi inte gjort för sista gången!

Jag med Alvin i släde på havet
Alvin nedbäddad i släden

Sen fick vi grillade hamburgare på gårdsplanen, smaskens så här efter utomhusaktivitet. Alvin ville inte ligga kvar nedbäddad utan fick komma upp i pälsen.

Det är skönt att ha en massa folk runtomkring sig som kan avlasta lite med att underhålla Alvin, för mig är detta verkligen semester. Ännu tycker han det är ok att vara i olika famnar, men det visar sig förstås på kvällarna när det är dags för sömn att det ändå är lite jobbigt för honom. Nåväl, så länge jag och Hans finns i närheten kan vi hela tiden garantera honom den trygghet han är van vid, så det går nog bra. Han är ju inte direkt van vid att ha så många andra runt sig än oss så detta vi är i nu är nytt för honom, viktigt att han hela tiden vet att vi också är här.

Nu är det visst dags för en liten tupplur, ska gå och ta hand om det.

Vi är igenom en tuff period!

Vi är alla lika glada som Alvin är över det! Igår var jag i stallet i drygt tre timmar, och det var första gången på flera veckor som jag kunde slappna av och inte vara splittrad och stressad - jag visste att Alvin och Hans hade det bra hemma, att Alvin kunde somna med Hans och att han även skulle kunna äta ur flaskan. Jag var en helt ny människa när jag kom hem. Det har varit jobbigare än jag insett, jag antar att jag inte känt efter, men nu i efterhand så inser jag det. I fredags åkte Hans och handlade och tog Alvin med sig, det var första timmen i total ensamhet sen Alvin kom till oss... det låter nog futtigt men jag njöt ohämmat. Hann ju förstås börja sakna dem så smått, men ändå...

Tiden rusar, så är det sannerligen. Dessa senaste veckorna har varit fullständigt fullspäckade med aktiviteter för mig o Alvin, och det känns som att jag knappt hinner ta tillvara på vår tid tillsammans. Jag ska därför ta ner tempot något och inte vara med på allt bebisaktigt.

Vad har hänt med Alvin denna sista utvecklingsperiod? Mycket! Han kan nu:

• sträcka sig efter och greppa leksaker


• skallra med skallerleksaker


• flytta leksaker från ena handen till andra


• leka med sina fötter


• lyfta huvudet högt när han ligger på magen


• försöker krypa genom att lyfta rumpan o vika in benen under kroppen


• flyttar sig när han ligger på rygg på golvet

Det är säkert mer som jag inte tänker på nu, men dessa saker har kommit under denna period, inte undra på att det varit jobbigt för honom. Han jobbar vidare med vissa saker, t ex kämpar han hela tiden med att få in tårna i munnen, men benen är för långa, han når till hjässan med tårna... det är nog bara en tidsfråga innan han kommer på att han ska ta höger fot med vänster hand och böja för att lyckas. Han håller också på att lära sig att blåsa ut luft ur munnen så att det låter - något vi har övat länge med honom, och plötsligt en dag så bara gjorde han det!!! Han är så himla glad när han lyckas göra något vi gör...

Annars är han en riktig mysbebis som älskar att vara nära oss, och det är ju något jag velat ge honom, så mycket närhet han nånsin kan vilja ha. Han trivs som allra bäst när han får sitta mot min eller Hans kropp i sjalen eller selen, där somnar han obönhörligen till slut. Sen säger han tydligt till när han vill ner och röra sig.

Vi har bytt till sittdelen på vagnen eftersom han vill se sig omkring och blir ledsen om han måste ligga i liggdelen. Vi har ju en ergonomisk vagn, därför är det ok att låta honom få sitta i den så här tidigt, han sitter annars inte helt av sig själv utan behöver stöd så han är inte färdigutvecklad för en vanlig sittvagn. Vår har ett viloläge där ingen vikt eller tyngd läggs på hans ryggrad, se bilden.

Vi är i stallet lite nu och då, jag har ju bara kunnat rida på söndagarna nu när han inte velat äta med pappa, men nu när det verkat räta upp sig så ska jag rida en kväll också. Han trivs ännu där ute, har så mycket att titta på och finner tydligen ett lugn i atmosfären och hos hästarna. Han har bekantat sig närmre med Alcudia och passade då på att boxa till henne i mulen till hennes stora förtret, hon gillar småbarn och är väldigt mjuk och snäll med dem.

Alvin vaknar med ljuset! Det innebär just nu att han slår upp ögonen och är på sitt allra bästa humör vid sextiden. Han gäspar samtidigt men kan inte tro sig att sova vidare - det är ju ljust! Vi är väl inte helt överens om denna punkt och kommer att byta rullgardin till en mörkare, vi har själva stört oss på att den vi har nu släpper in för mycket ljus. Nu är det absolut nödvändigt.

Igår började vi på ett nytt babysim, fortsättningskurs. Jag har inte varit nöjd med förra stället eftersom det varit alldeles för kallt, vi har aldrig badat full tid där eftersom Alvin börjat frysa, men igår var det super! Alvin var i hela tiden och skrattade till och med! Dessutom verkar det finnas en del pedagogik bakom det vi gör nu, vilket det inte fanns på förra stället. Igår fick Alvin för första gången "simma" med en flexistång:

Och så dök vi lite:

Avslutningsvis måste jag visa hans favoritposition i babysittern:

Det ligger många nya bilder på Pixbox men jag har förstått att ni som ska kunna komma in där ändå inte gör det. Jag ska försöka fixa det, säger till när det verkar vara klart!

Hmm... Alvin skulle behöva ett par stickade sockor.... *blink blink*

Grattis på 4-månadersdagen!

Idag fyller Alvin fyra månader! Jag begriper inte var tiden tagit vägen, har Pyret varit hos oss så länge?? Tiden går som bekant fort när man har roligt...

Födelsedagen har inte varit en av de bättre för Pyret, han har suttit så här hela dagen:

De två senaste nätterna har varit jobbiga, han vaknar och gnyr mest hela tiden och jag tror knappt jag sovit en hel timme utan att vakna av det - vilket väl syns också på mig...? Idag har han varit extremt klängig och inte velat vara nån annanstans än i min famn. Jag har inte kunnat lägga ned honom en sekund så har han stortjutit, och sen har det inte räckt att vara i famnen utan jag har varit tvungen att röra mig hela tiden. Han har inte heller velat sova själv, han har somnat hos mig och vaknat fem minuter efter jag lagt ned honom, så för att nån av oss alls skulle få sova satte jag mig i soffan med honom i sjalen och där fick han sova ut. Fram emot eftermiddagen kallade jag hem Hans något tidigare, jag höll rätt o slätt på att bli tokig och hade inte ens fått i mig nån mat, men jag orkade inte vänta den halvtimme det tar för honom att ta sig hem utan gick och mötte honom vid bussen i Kallhäll - trots ihållande regn. Då somnade Alvin, äntligen utan att klänga på mig. Men, naturligtvis vill han sen inte vara med Hans utan det är bara mamma som gäller. Suck.

Jag tog precis tempen på honom och han har ca 37,7 grader så han har lite feber. Det kan vara en av orsakerna till hans humör idag, och jag är plötsligt mycket nöjd med att jag låtit honom klänga så mycket han velat, lille vännen. Nu sover han och jag hoppas att det är för natten.

Igår tog jag och Jeanette med barnen och åkte till Djurgården där vi tog en härlig promenad i solskenet. Vi fikade förstås halvvägs:

Alvin hade det så mysigt under själva promenaden:

Idag var vi och vägde och mätte Alvin. Han växer som han ska, ligger något över medelkurvan på längden och något under på vikten. Förhoppningsvis ska han kunna klara sig på min mjölk helt och hållet tills han är sex månader, det är vad jag vill, men då får han växa till sig lite. Det är dock normalt att vikten planar ut vid den här åldern så det är ingen fara. Han vägde 6,598 g och var 65 cm lång.

Här öser regnet ner, det gör inte att jag blir piggare direkt...

Ett par timmar för mig själv

Idag åkte jag på nytt till stallet och skyndade mig ut att rida direkt jag kom dit. Det gick bra, Alvin var ok med pappa. Ridturen var förstås härlig, om än att jag kände mig stressad... vi galopperade i alla fall för första gången ute sen jag började rida igen, hon har börjat bocka i galoppen och det är ju inte sååå kul tycker jag. Man sitter rätt lätt där uppe då, när ryggen kommer upp som på en katt som skjuter rygg, bara i en väldig fart... nå jag satt kvar i vart fall. Hästen gör så för att hon är glad! Lustigt sätt att visa det på, kan man ju tycka. Sen blev hon rädd för nåt spöke i vassen och snodde runt ett helt varv på bakbenen, 360 grader, och landade med näsan åt samma håll som hon började i... knäppgök. Men även då satt jag ju kvar.

När jag kom hem berättade Hans att Alvin ännu är instabil, han ligger hela tiden på gränsen till gråt och hade inte gått att lägga ned nåt alls medan jag var borta. Jag tog honom men han var inte helt lugn då heller, ville t ex ej äta. Jag tog honom med mig i sängen och la mig där med honom, vi myste och lekte lite och sen kunde han äta lite grann. Sen somnade han tätt tätt intill mig, och sov faktiskt 1½ timme, något som ju inte händer annars. Han fick vara med mig resten av kvällen, efter hans bad masserade jag hans lilla kropp och han blev så lugn av det. Han hann knappt äta klart sen så sov han, redan vid sjutiden. Så jag ska strax hoppa i sängen så jag är någorlunda pigg när han vaknar tidigt imorgon.

Alvin är rätt ordentligt förkyld, i vart fall det värsta han varit hittills. Han är snorig och har en massa slem i halsen och luftrören, jättejobbigt för honom. Ingen feber dock, men han fick en supp i eftermiddag för jag tyckte att han inte verkade må så bra. Det var efter det han somnade. Man vet ju inte, kanske har han lite ont i kroppen. Vi hoppade över babysimmet igår på grund av hans tillstånd och det kändes idag som ett mycket klokt beslut. Åh om han bara fick bli frisk nu och vara det länge, det känns som att denna förkylning suttit i så länge, men det kan det ju göra på så här små bebisar.

Själv mår jag ju sådär, vaknade i natt av en väldans huvudvärk, blä. Inge kul att vara förkyld o inte kunna vila ordentligt. Alvin var vaken, och därmed även jag, mellan 5-6 i morse för att han var tvungen att få näsdroppar och då blir han ju lite upprörd. Så det var skönt att få sova när Hans tog honom med på morgonen.

Nu är det dags för sängen - imorgon ska jag och Jeanette och barnen åka till Djurgården för en promenad och fika. Hoppas vädret blir vad de lovat, just nu blåser det närapå storm. Gonatt!

Alvin är extremt mammig

I måndags hände något märkligt. Alvin hade varit sitt vanliga soliga jag hela dagen, vi hade varit och storhandlat samtidigt som han hade fått sitta i selen på mig vilket han stortrivs med (urmysigt att gå omkring bland hyllorna o plocka varor o med jämna mellanrum snusa på Alvins hjässa), och Hans kom hem vid sex precis som vanligt. Alvin satt i sin babysitter, och Hans skulle hälsa på honom. Alvin blev lite ledsen och stack ut underläppen, varpå Hans naturligtvis lyfte upp honom, då blev Alvin superledsen och grät helt besatt, Hans satte ned honom igen men det bara fortsatte och eskalerade. Jag försökte ta honom men inte heller det var bra, han grät helt hysteriskt och var inte kontaktbar. Jag drog av oss kläderna och gick in i en varm dusch, bara för att göra något oväntat och på så vis få kontakt med honom. Det lugnade honom så pass att vi kunde gå ur duschen och amma inlindade i ett badlakan. Sen var han lugn.

Jag trodde nog att det var en engångsföreteelse, men samma sak hände i tisdags. Så snart Hans tog upp honom så kom hysterin. Den gången blev han dock lugn när jag tog honom, sen kunde Hans ta honom och gå och bada honom, men så snart de kom ner och Alvin fick syn på mig så började han om och blev inte lugn förrän han var i min famn. Igår testade vi att bara låta Hans ta honom när han kom hem, jag gömde mig och åkte till stallet när det verkade som att detta fungerade. Allt var frid och fröjd, jag hann sitta upp och skritta fram hästen innan Hans ringde och lät meddela att det inte gick längre, då hade de försökt få bukt med hysterin ca en kvart. Jag kastade mig av hästen och sprang till bilen iförd sporrar och allt! Så när jag kom hem och tog honom så blev han lugn, men hade fortsatt ett par gråtattacker som dock gick att bryta hyggligt enkelt. Till slut somnade han vid niotiden, utmattad och snyftandes. Hela natten har han legat med huvudet tryckt mot mitt huvud och mitt finger i ett stadigt grepp. Jag tror rätt och slätt att han plötsligt nått en förståelse av att mamma kan åka bort, hon är inte alltid här, och det skrämmer honom fasligt. Enligt böckerna är detta en del av utvecklingen, fram tills nu har han knappt gjort skillnad på mig och pappa, men nu gör han det och han har därmed insikt om att mamma inte alltid är här - nåt han skyr som elden. Det märks också ibland när jag ska lägga ned honom, då har han ett fast grepp om mitt hår och vill inte släppa.

Jag inser förstås att detta är en fas som vi måste gå igenom, likväl önskar jag att den kan gå fort över. Jag är enormt låst, och kan jag inte ens åka iväg 1½ timme utan honom, ja då kan jag ju lägga ned ridningen och allt annat också för den delen. Det är ju inte roligare för Hans heller, minst sagt, att bli ratad. Jag tror ändå att han kan hantera det bättre än jag.

Här en liten filmsekvens från när Alvin sitter i sin stol:

Han sitter bra i den, men han är inte helt stabil i sidled ännu. Mest gillar han att sitta i den och kika och ta på träkvistprickarna i bordet. Han orkar en kvart ungefär, sen är ryggen trött.

Vi har också införskaffat ytterligare ett bärhjälpmedel - Alvin är numer ett älskat Sjalbarn!

Den här dagen när bilden togs var jag inte mitt piggaste jag, som synes. Alvin tycker det är jättemysigt att sitta i sjalen, och somnar gärna där. Själv så har jag den främst för att den avlastar ryggen mycket bra, hans vikt fördelas över hela ryggen och höfterna. Men sen är det ju oerhört mysigt. Det blir nog fler sådana!

Jag har nog fått Alvins förkylning, hur nu det är möjligt, vi sitter ju praktiskt taget ihop så jag borde ju klara av hans bassilusker lite bättre. Idag är jag rätt risig och tar mig genom dagen med hjälp av kaffe och Alvedon. Nu ska vi se lite på TV o hoppas att pappa inte dröjer alltför länge. Sen blir det nån slags hämtmat - orkar inte laga mat!

Kärlek

Lånade ord, eftersom jag inte förmår skriva själv vad jag innerst inne känner, till min man som givit mig vår son. Jag hoppas Sonja Aldén finner det ok att jag lånar hennes ord.

Du är allt jag nånsin önskat

Du är allt jag nånsin drömt

Du är den som får mig minnas

Alla drömmar jag har glömt

~

Och du är den som får mig hoppas

Du är den som får mig le

All min kärlek får du bära

Hela livet vill jag ge

~

För du är där när ingen ser mig

Du är där när stormen yr

Du är där när natten skrämmer

Och du är där när dagen gryr

~

Jag vill alltid ha dig nära

När som åren läggs till år

Och vad livet vill oss lära

Är att framtiden är vår

~

När som klockorna har stannat

Och tiden tycks stå still

Och man inte vågar säga

Det man längst i hjärtat vill

~

Då ska vi ta varandras händer

Då ska vi minnas denna dag

Och förstå vad som än händer

Är det alltid du och jag

~

För du är allt jag nånsin önskat

Du är allt jag nånsin drömt

Du är den som får mig minnas

Alla drömmar jag har glömt

~

Och du är den som får mig hoppas

Du är den som får mig le

All min kärlek får du bära

All min längtan vill jag ge

~

Ja, all min kärlek får du bära

Hela livet vill jag ge

Ja, att vara mamma, att ha ett barn, det är så mycket större än jag nånsin kunnat föreställa mig. Det finns givetvis jobbiga stunder, men de är så få. Alvin är i en jobbig period nu, och idag och ikväll har det visat sig i ledsamhet och otröstliga gråtattacker. Den första när pappa precis kommit hem, som slutade med att jag klädde av oss och ställde oss i en varm dusch och sen gav bröstet ståendes i badrummet med en handduk om oss. Den andra när Alvin sovit en stund - somnade utmattad - och vaknat igen och blivit lika otröstlig, då tog jag honom mot min kropp i selen och dansade en hel skiva innan han lugnt somnade in. Att se denna lilla lilla kropp spännas till dess yttersta gräns i hulkningar och förtvivlan, se det lilla lilla ansiktet förvridas i gråt och skrik, det gör så ont i mig! Men det får mig också att känna en kärlek som är större än allt annat och jag är så tacksam för att jag får uppleva det. Det känns bara som att vi börjat alltför sent, jag vill ju ha många många fler barn...

Utvecklingen går snabbt nu!

Ja det händer nya saker med Alvin nästan varje dag! Att han är inne i en fas nu är absolut tydligt, han pendlar mellan gråt o skratt så snabbt att han nästan gör båda samtidigt ibland. Ikväll greppade han sin ena fot och höll fast den ett par gånger på skötbordet - nytt, det har han inte kunnat förr. Han skrattar högljutt mycket mer än tidigare, och är klart intresserad av allt som händer runtomkring honom. Han vill så gärna sitta upp, kämpar alltid när han halvligger i babysittern eller i bilstolen för att komma upp till sittande - skulle jag hålla på likadant så skulle jag ha enorma magmuskler!!

Igår var jag och Jeanette med sönerna till Järvafältet, vi gick en promenad i ett underbart väder - det blåste väldans men inne i skogen var det helt ok. Sen fikade vi på Helenas café på Bögs gård, och Alvin fick prova sitta i en stol för första gången:

Han var helnöjd, verkligen, och satt där länge o väl o gjorde diverse miner:
Alvin har varit snuvig i en vecka drygt, med rossel och slem i halsen. Idag hade han lite temp också, men bara 37,5 så det klassas inte som feber. Efter noga övervägande så bestämde vi oss ändå för att åka på babysim och göra det lite förkortat, han var så pigg och visade inga tecken på att känna av förkylningen. Så det gjorde vi, och badade ca 20 min. Alvin är mycket livligare i vattnet nu, sprattlar med benen och det speciellt när vi dyker. Vi gjorde två dyk med honom, det fick räcka. Efter varm dusch och påklädning somnade han innan vi ens hunnit ut ur omklädningsrummet så mat fick det bli i bilen på Max-parkeringen - tur ingen gick förbi och såg oss sitta där med brösten i vädret...!

Eftersom han tyckte så mycket om att sitta i stol så var vi ju tvungna att åka och fixa en sån. Det blev en fin Svanen-stol, bild kommer senare på det. Väl hemma monterade jag den med Alvin i selen på bröstet, han ville absolut inte vara nån annanstans. Och när han fick provsitta var han helt i extas, verkligen!

Nu har kvällen kommit, och Alvin var trött. Han fick en Alvedon-supp och sover nu gott. Hoppas att han inte är sämre imorgon - då får mamma så enormt dåligt samvete för att hon lät honom bada idag...

Alla hjärtans dag!

En mysig dag tycker jag. Får alltid åtminstone ett kort i posten... och alltid ett fång med rosor av min man. Årets version är de på bilden - helt underbara! Själv lagade jag en god middag åt oss, Chipotlemarinerad fläskfile med bakad potatis och kryddsmör med majs och jalapeño. Gott gott.

Igår och idag har vi haft härligt vårvinterväder, fast utan snö. Sol från klarblå himmel, nollgradigt och klar luft. Idag har det dock blåst lite väl mycket. Igår var vi på en långpromenad till och från stallet, Alvin sov merparten plus en timme i vagnen utanför stallet. På vägen hem var han vaken och ledsnade till slut på att ligga där. Lösningen blev selen, och plötsligt stortrivdes han igen.

Alvin har vant sig vid sin nya säng, och far runt som en vindflöjel där i. Varje gång jag vaknar på natten ligger han vriden åt ett nytt håll, gärna tvärs över. Han är tyvärr inte helt sig själv, antingen beror det på att han ännu är lite förkyld, eller mer sannolikt på att han är på väg in i nästa stora utvecklingssprång. Han är åter igen klängig och växlar i humöret precis hela tiden. Och svårsövd. Dessvärre kan den här fasen vara allt från några dagar upp till fem-sex veckor - puh, hoppas att den blir kort....

Nej, några minuter TV och en kopp rött té innan sovdags!

En era är över...

...Alvin har sovit sin sista blund i vaggan:

Nu sover han istället i en spjälsäng som vi köpt och ställt vid min säng - det är i princip som om han låg i min säng, härligt!!

Hans andra spjälsäng står kvar i hans rum och används på dagarna. Anledningen till att vi inte ställde in den är att öppningen i sidan blir så liten så jag får krypa in i den för att hämta honom när jag ska amma om nätterna, inte så praktiskt. Den här har vi fixat så att hans madrass är i samma höjd som min och står kloss i min så att han inte kan trilla mellan (var ej klart när bilden togs) - som en extra bred säng helt enkelt! Nu längtar mamma bara tills sonen kan kravla sig över till mig....

Hur som helst känns det lite vemodigt ändå att vaggan nu är ute, det är ju liksom ett så stort tecken på att han växer och det fort... han slog i händerna i kanterna och sparkade fötterna i kortsidan i den... min stora lilla kille...

Jag har slutat tjafsa med amningen om nätterna - klart gossen ska få äta när han vill, eller tanka värme, närhet och trygghet om det så bara är det han vill ha när han vaknar. Det är så kort period ändå som kan kommer vilja göra det så jag vill ta vara på det. Sova kan jag göra sen!

Han växer ju förstås ur och i kläder. T ex har vi nu börjat använda farmors overall, han är SÅ söt i den:

Och så kan han nu ha sina prinstofflor som han fått av familjen Ahlén:

Och så kan han lyfta huvudet när han ligger på mage:

Det är helt osannolikt hur snabbt veckorna far förbi. Sedan jag senast bloggade har vi gjort massor. Jag har t ex ridit mitt första dressyrpass på sju månader - underbart! Men sjukt jobbigt förstås. I fredags bakade vi semlor tillsammans med mammakompis Jeanette och hennes Gustav. I lördags skippade vi babysimmet eftersom Alvin var lite krasslig, redan i fredags tyckte jag han rosslade och hostade mer än vanligt, i lördags likaså, och på söndagen rätt mycket så det var rätt beslut. Vi hade middagsgäster på lördag kväll, ett par bekanta som väntar smått. Alvin visade sig från sin bästa underbara sida, den han har för det mesta: han satt i mitt knä i pyjamas under "förtugget" och somnade in där, jag bar upp honom i sängen och var sen upp två gånger under kvällen, en gång för att amma och en gång för att tutten trillat ut. Paret var helt förundrade och undrade om han alltid är så lugn och fin... jaaa, svarade vi, det är han faktiskt. Och det är sant ju, det är normalläget! Allt annat kommer om något är fel för honom, han är sjuk eller inne i ett utvecklingssprång. Underbara barn.

Våren är på väg!!! När vi är ute och promenerar lyssnar vi till fågelkvitter, det luktar vår och luften börjar bli våraktig. Rosorna skjuter - för tidigt - och tulpanerna och kärleksörten tittar upp ur jorden. Otroligt. Minns ju inte från år till år om det är tidigt eller ej, men jag tror nog det. Men jag minns att det var så här förra året också, rosorna sköt tidigt och frös sönder när kylan slog till igen, men det blev ändå rosor under sommaren. Nu har här blivit minusgrader igen, så vi får väl se hur tulpanerna klarar sig.

Alvin sover nu, vi är ensamna eftersom Hans är i Oslo - sista resa på läääääänge hoppas vi - och den här dagen har varit lite långdragen. Alvin var sämre idag när vi vaknade, han somnade dessutom först efter elva igår kväll vilket bara det är klart tecken på att han inte mår riktigt bra. Han var jätterosslig och hostig i morse, och har sovit av och till hela dagen. Han sov 1½ timme i min famn mellan 17-19 ikväll och det händer annars inte att han sover så länge om det inte är nattsömn. Hoppas han är bättre imorgon så att vi kan gå ut igen.

En sista bild från våra promenader:

Mmmjust ja, vi har köpt en ny sele eftersom den andra var icke-ergonomisk för Alvin och jag fick ont i ryggen av den. Så här ser den nya ut, skön:

Mer bilder på Pixbox, för er som kommer in där! För er andra, ni får hålla till godo med dessa.

Kom ihåg - det är Alla Hjärtans Dag i övermorgon! Kram på er alla!

Glad kille!

Alvin har varit på sitt allra bästa humör idag, bara skrattat och pratat. Det var inte illa, med tanke på att jag experimenterar lite med honom nu under nätterna. Igår natt och inatt har jag provat försöka få honom att hoppa över ett nattmål, det som han normalt äter runt fem på morgonen. Igår natt gick det bra, han tog bara nappen jag gav honom och sov lugnt till halv åtta istället, men inatt sov han bara en timme till. Jag vet inte riktigt om det är rätt att göra så här riktigt än, ska läsa lite nu ikväll och se om nån har några adekvata åsikter. Han får självklart äta om han visar att han verkligen vill det, men om han bara lugnt sover vidare så antar jag att det är ok. Han kan ju inte riktigt bestämma nåt med vilja utan agerar på instinkt och reflex och behov, så är han hungrig lär han inte sova... Varför jag gör så här? Hmmja, det är snart 3½ månad sen jag sov längre än tre timmar i sträck och det börjar kännas. Jag är så mycket piggare, och därmed en bättre mamma för Alvin, om jag får sova lite längre i sträck. Vi får väl se hur det går i natt.


Vi var på massage idag, och för första gången var Alvin glad och nöjd rakt igenom, han tyckte nog t o m att det var skönt. Vi skulle massera ryggen, och jag tänkte att det inte skulle gå så bra eftersom Alvin avskyr att ligga på mage, han kan ju inte riktigt lyfta huvudet. Men döm om min förvåning när han lyfte på huvudet och tittade sig omkring och sen la ned det och bara njöt... han är starkare än jag tror, men bara när han är på riktigt gott humör. Nå, sen var han rätt trött:

Sen åkte vi till Barkarby och handlade lite kläder till honom, han har inte mycket i kommande storlek 68 så det blev några bodysar och två par byxor. Alvin brukar inte gilla att shoppa, men idag satt han i sin bilstol och log åt alla och pratade. Gullunge!!

Hans är bortrest igen till imorgon, så vi är solo jag och Alvin. Dessvärre var han väldigt trött och somnade redan kl 19. Så mitt enda sällskap ikväll blir TVn och godisskålen...

En fullspäckad vecka

Förra veckan var sannerligen fullspäckad, vi hade något att göra varje dag.

Måndag var vi på babysång som vanligt, det är en mysig stund att vara där. Vi var också iväg med bilen till Danderyd för att få några saker åtgärdade. Hm, tror inte det var mer den dagen. Tisdag var vi på babymassage, det är ännu mysigare. Alvin är alltid så trött efteråt så han somnar gott. Onsdag var vi och hälsade på en kollega och hennes son på Lidingö, bra dag för det eftersom det ösregnade mest hela dagen. Vi blev där hela dagen. Torsdag hade vi så en "ledig" hemmadag, och tog en ordentlig promenad på förmiddagen, vi var ute 1½ timme och det var väldigt skönt. Så här såg det ut då, fem minuter från huset:

Alvin hade det som vanligt skönt i vagnen:

Fredag promenerade vi till Kallhäll och hälsade på Jeanette och Gustav, där blev jag bjuden på lunch. Alvin och Gustav sov om varandra så de träffades knappt. Sen gick vi hem till oss och bjöd dem på kaffe och semla - oj jag hade nästan glömt hur gott det är!!

Lördagen var som vanligt, Hans steg upp på morgonen och tog Alvin som alltid, de älskar verkligen de här morgnarna när de får vara för sig själva. Vi åkte på babysim, där dykning stod på schemat. Alvin var väl förberedd eftersom vi vant honom vid vatten i ansiktet hemma. Det märktes också när det var dags, han dök som om vi inte gjort annat, utan ens att frusta när han kom upp. Men det är ju en märklig och motsägelsefull handling att dra ned honom under vattnet... Sen på kvällen var vi bjudna på middag hos grannen. Alvin var som vanligt mittpunkten, och han tar den rollen med glans, trivs verkligen när det är många vuxna som sitter och pratar runt omkring honom. Charmade alla, förstås. Han sov en stund, men sen var det svårt att få honom lugn igen. När klockan var nio och jag hade tillbringat senaste timmen med att bara vanka av och an med honom så insåg jag att jag ju inte deltog i festen och därmed lika gärna kunde gå hem så att han fick komma till ro. Så jag gick hem, Hans stannade kvar, och som jag la Alvin i vaggan så somnade han.

Söndag morgon började likadant som lördag, frånsett att jag var vanvettigt trött eftersom Alvin haft en rätt jobbig natt och dessutom vaknat tidigt. Nio väckte jag Hans och bad honom ta över så jag fick sova någon timme till. Efter lunch fick vi besök, och sen åkte jag till stallet. Alvin stannade med pappa.

Idag har vi varit på promenad med Jeanette och Gustav och sen gick vi alla på babysång.

Och nu är det kväll, Alvin sover gott i sin vagga. Han var väldigt väldigt trött. Och ja, jag är nog också ganska trött så det blir en tidig kväll!

Ännu en vecka slut

I fredags fick vi vår nya videokamera, jag inser att den medför att jag inte fotar lika mycket utan filmar istället. Ingen bild denna gång alltså.... kommer mer sen.

Vi fick också vår nya bil - storkonsumtion för närvarande, passar ju bra när man går på föräldrapenning... - och den är hur härlig som helst. Den kommer vi trivas med!

I lördags var vi på babysim igen, Alvin var lite skeptisk men sprattlade i alla fall lite. Det sägs att de lär sig var deras kropp börjar och slutar när de kan sprattla utan hinder i vatten, och det kan nog stämma. Jag upplever dock att han tycker det är lite kallt, efter ca 15 min i vattnet blir han ledsen och när vi då går upp så fryser han så han nästan huttrar. Fort fort in i varm dusch så blir allt bra igen! Nästa gång ska vi dyka - det ska bli så spännande!

Idag har jag varit i stallet, red ut och travade en bit. Tänkte prova galoppera men det var så hårt i markerna så det gick inte. Det var i alla fall helt underbart - dessutom soligt vilket ju inte försämrade nåt! Kroppen känns bra, det är bara när Alcudia gör något oväntat, typ kastar sig åt sidan eller tvärstannar, som jag känner att jag saknar styrka och balans. Jaja, det kommer med tiden igen.

Hans och Alvin har haft nästan hela dagen för sig själva och jag tror de har haft en riktigt bra dag. Den avslutades med att Alvin skrattade sitt kluckande skratt åt Hans på skötbordet innan badet - ett riktigt kvitto på att han mår bra och trivs med livet!

Just ja, i fredags var jag och fick Alvin vaccinerad mot polio, hemofilus, kikhosta, stelkramp, difteri och pneumokocker. Han vägde 5,986 g och var 62,3 cm lång, huvudomfånget hade vuxit 1,5 cm till 42 cm. Vaccineringen gick bra, en spruta i vardera lår, någon minuts gråt och tröst, sen gick vi hem. Alvin var trött och sov till och från hela eftermiddagen. Han fick ingen feber men hade sannolikt ont i kroppen för han gnällde och grät tröstlöst när han var vaken, så han fick en Alvedon på kvällen och en under natten. Sen var det över och vanliga Alvin var tillbaka.

Kvällsrutinerna sitter där de ska just nu, mellan utvecklingsfaserna. Alvin får bada och äta mellan 18-19, sen söver vi honom. Det tar ungefär en kvart och sen sover han tills det är mat igen. Kompis - mjukdjuret - gjorde susen, han sover lugnt direkt och vi behöver bara söva honom en gång. Jag hoppas det håller i sig! Samtidigt saknar vi honom om kvällarna när han ligger o sover så tidigt....

Nej nu är det fika med paj och marsansås!!

Bilen såld

Inte är det svårt att kliva upp på morgnarna när detta är vad som möter en:

Vi brukar nojsa på lite innan vi stiger upp dock, då kan det se ut och låta så här:

Alvin blir alltid väldigt glad när han ser att jag har vaknat, då har han oftast redan varit vaken en stund. Om jag inte vaknar i tid så blir han arg och ledsen, de morgnarna är inte lika roliga, då får jag lite dåligt samvete för att jag inte vaknat tidigare.

Idag har vår bil sålts! Den kommer bo i Ö-vik numer. Det är alltid lite sorgligt att sälja bilar tycker jag, av nån anledning har man ett engagemang i dem. Men vi är väldigt glada att det gick så snabbt och smidigt. Nu hoppas vi att vår nya bil är klar imorgon så att vi kan hämta den!

Vi har beställt en videokamera och den kom idag. Håller just nu på att testa den, så imorgon ska jag prova filma lite med den. Kul!

Jag har varit hos frissan ikväll, Alvin följde med dit och Hans kom och hämtade upp honom när han kom från jobbet. Tyvärr blev Alvin väldigt ledsen när de kom hem, han grät hysteriskt en kvart och hulkade sen i sömnen. För första gången kunde man skönja tårar också.... hu jag vill inte att han ska ha några tårar! Det blir så mycket värre när han gråter då, gör så mycket ondare i mammahjärtat. Men det är väl bra att han utvecklas som han ska. Tycker bara det kunde dröja lite till.

När jag kom hem sov han och fick ligga på mitt bröst en timme innan jag la honom med Kompis i vaggan där han ännu sover. Snart borde det vara matdags dock.

Imorgon ska han vaccineras mot en massa saker, hu... han kommer säkert vara jätteledsen. Han kan även få feber sedan också, så jag är beredd på en jobbig kväll. Men det är viktigt att han får vaccinet så att han inte blir sjuk! Och så blir det väl vägning och längdkoll, jag tror han väger ganska precis 6 kg och kanske är ca 62 cm lång. Hans tror han väger 6,1 kg och att han är 59 cm lång.

Häpp - i säng nu då...

Bilprovning - kul!

Eftersom jag och Hans sent igår kväll kom på att bilen vi håller på att sälja, och antagligen har sålt, måste besiktas omgående för att inte beläggas med körförbud från första februari, så åkte jag och Alvin iväg idag och gjorde det. Vi fick en tid långt bort, i Vallentuna, och körde rejält vilse i skogen på vägen dit. Turligt nog så hade jag tagit god tid på mig så vi kom fram i tid ändå. Väl där fick vi vänta lite, och Alvin tyckte det var så skoj! Hela bildserien finns i mina album på Pixbox.

Under eftermiddagen har vi haft besök av Jeanette och hennes Gustav som är en månad äldre än Alvin. Hon hade med sig nybakad Tigerkaka - smaskens! Så vi har surrat o fikat o gossat med barnen hela eftermiddagen. Alvin var ganska trött sen och somnade första gången redan innan kl sju, men fram tills nu har han vaknat med fem minuters mellanrum ändå. Det är märkligt, jag kan inte förstå varför han har så svårt att komma till ro om kvällarna. Nu har jag lagt ett mjukisdjur med honom i vaggan och det verkar hjälpa lite, kanske känner han sig mindre ensam om det nu är det som är svårt för honom. Han ligger och kramar och tuggar på Kompis, som vi kallar honom.

Hans har varit i London idag och kommer hem senare ikväll. Imorgon levererar vi vår bil till köparen så det var sista turen jag tog med den idag. Besiktningen gick bra för övrigt, skönt. Vi har verkligen trivts oerhört bra med den, och skulle nog egentligen inte byta om det inte vore för att den börjat gått så långt att det krävs reparationer av slitdelar och det är både trist och dyrt. Vi hoppas få vår nya bil på fredag. Ja, det var det vi gjorde förra fredagen, det stora hemliga äventyret, vi var hos bilhandlaren och tittade på ny bil. Hm, Alvin skäms inte för sig utan krävde först mat på säljarens kontor, och sen när Hans precis skrivit på köpehandlingarna så släppte han ifrån sig en ordentlig laddning i blöjan, ljudligt! De fick jobba övertid för att vi var tvungna att byta blöjor... men det var nog mest mamma som skämdes, Alvin tyckte antagligen bara att det var skönt.

Nu skall jag gå och brygga mig en kopp te och ta en smörgås, lite fika framför TVn är aldrig fel!

Sötnos!

Alvin pratade med sin snutte idag:



Sen gick vi till babymassage, det hade snöat lite och det var så mysigt!!

Alvin hade det mysigt nedbäddad i vagnen:

Babymassagen var jättemysig, ett bra sätt att få total kontakt och närvaro med Alvin. Han verkade gilla det också, men var ganska trött sen och sov gott även på vägen hem. Här sitter han i en stol på öppna förskolan i sina fina rock-kläder som han fått av farbror & co.

Generellt kan jag nu se ett mönster, när Alvin har sovit bra om dagarna, någon timme i sträck och inte bara korta stunder, så sover han bra om nätterna och somnar bra på kvällen. Det är bara det att han sover inte längre stunder på dagarna om vi inte är i stallet eller ute och går. Inne sover han max 40 minuter, och det är sällan. Normalt blir det ca 25 minuter. Vi får jobba lite för det helt enkelt!

Imorgon ska vi åka och besikta bilen på förmiddagen, den är sannolikt såld så jag hoppas allt är ok på den! Men nu är det dags att gå o sova, så att jag orkar upp.

På hästryggen igen!!

Det är sju månader sedan jag senast satt på hästryggen! Idag var det dags - äntligen!! Tog en lugn skrittur i skogen, härligt att känna skogsdoft igen. Alcudia var snäll, hon verkade känna igen att det var jag som satt på henne för hon gjorde ingenting för att testa mig, som hon annars gör med nya ryttare. En lisa för själen, total avkoppling från allt annat i tre timmar fick jag idag - välbehövligt!

Under tiden var Hans och Alvin på promenad, de kom förbi stallet och Alvin träffade Alcudia för första gången. Han har ju varit där flera gånger tidigare men sovit varje gång, nu var han vaken. Han tittade storögt på henne, och undrade nog vad mamma gjorde så högt upp! Alcudia tycker om små barn och är väldigt snäll med dem.

Äntligen fick vi också en dag med väldigt fint väder, sol och blå himmel till strax efter lunch. Härligt.

Annars har inte mycket hänt här hemma, klockan var halv fyra när jag kom hem så det var bara dusch och middag så var det dags att lägga lilleman. Han har som vanligt inte sovit så mycket under dagen men somnade ändå fint till kvällen. Han har haft en jättebra dag, varit på ett strålande humör och mest bara skrattat. Jag tror att hans utvecklingssprång är över för denna gången, så nu är det ett par veckor tills nästa. Han är tolv veckor nu, nästa kan börja från och med vecka femton.

Imorgon ska vi på öppna förskolan och sen ut till stallet för att ta hand om Alcudia. Förmiddagen ska vi bara ta det lugnt på! Arbetsvecka för Hans igen, blä - det är så mysigt när vi alla får vara lediga med varandra. Allt blir så mycket enklare och roligare. Men den här veckan har vi många aktiviteter framför oss så jag tror nog att den kommer gå fort! Hm, vet inte riktigt om det är bra eller dåligt, egentligen vill jag inte att tiden ska gå fort nu. Inte alls faktiskt!

Vårt första äventyr i simbassängen!

Idag har vi varit för första gången på babysim! Alvin var yngst där, men faktiskt inte minst... Han var först lite skeptisk men jag tror att det mest berodde på att det var så mycket folk runtomkring, det är han ju inte van vid. I omklädningsrummet var det en lite bebis-tjej som tog hans hand när de låg bredvid varandra och han var högst konfunderad. Efter någon minut i vattnet tyckte han nog att det var rätt mysigt, han är ju van vid vatten eftersom han får bada varje kväll, men då i balja och det begränsar han rörlighet. Nu hade han plötsligt full möjlighet att röra sig och det hann han nog bara inse innan vi tog upp honom. Vi tyckte i alla fall att det var jättemysigt och det blir nog bara bättre när han är mer van vid det.

Igår var jag och Alvin på återbesök hos barnmorskan. Vi pratade igenom hela situationen som blev när Alvin skulle komma ut till oss. Hon sa orden jag knappt vågat tänka, att om mitt värkarbete satt igång hade sannolikheten varit mycket hög att moderkakan lossnat vilket Alvin antagligen inte hade klarat av innan vi hunnit in till förlossningen. Att höra det uttalat och tänka tanken hela vägen ut gjorde att jag bestämde mig för att jag ska ta saken vidare och anmäla. Den mänskliga faktorn äventyrade mitt barns liv och det vill jag inte ska passera obemärkt. Jag har ingen egen vinning av att anmäla och jag vill inte sätta åt någon personligen, men om det kan hjälpa till att förhindra att det sker igen så att någon annan får gå igenom det vi fick göra så är det nog för att jag ska tycka att det är värt det.

Frånsett att vi pratade om detta och lite annat så fick jag klartecken att prova rida igen, så det ska jag göra imorgon.

På vägen hem åkte vi på ett stort äventyr som dock får vara lite hemligt än så länge, inom de närmaste två veckorna blir det så pass klart att jag kan berätta om det - men inte förr!

Kvällen tillbringade vi hos Lars o Eva och deras söner Axel och Erik, vi blev bjudna på tacos och det blev en skön kväll. Alvin fick dock jobbigt att sova och somnade sen inte förrän vid halv ett. Det gjorde att han sov länge på morgonen, halv elva väckte jag honom för att göra honom i ordning för babysimmet. Nu efter badet är han oerhört sömnig och kommer nog sova av och till mest hela dagen. Dessvärre kan han inte ens nu sova ett par timmar i sträck som andra barn, utan vaknar efter 30-40 minuter.

Här har stormen nått oss och det blåser drygt 15 m/s i byarna, samtidigt som det regnar. Känns som en perfekt dag att vara trött på och tillbringa i soffan!

Lilla vän...

....vad du har det jobbigt nu. Världen omkring dig förändras för dig, saker du inte tidigare noterat framträder, ansikten blir tydliga, leksaker gripbara och din egen kropp har händer och fötter du inte visste var dina. Världen utvidgas, den blir obegripligt stor. Och du är ännu så liten, så väldigt liten. Inte undra på att du har svårt att vara utan en tröstande famn, eller om så bara en tröstande hand. Det enda välbekanta, varma och beständiga som du kan finna tröst och trygghet i.

Det märks så väl på dig när du går in i en ny fas av utveckling. Du blir orolig, och vill bara vara nära nära, så nära du kan komma. Du gråter tröstlöst bara du anar att jag tänker lägga dig ifrån mig, om så bara för en sekund. Det vet ju inte du, i din värld kan det lika gärna vara för resten av livet, du lever här och nu och förstår inget annat. Du har svårt att sova, att somna in ordentligt, och det absolut bästa som finns är att snutta vid mitt bröst. De vanligtvis korta effektiva amningsstunderna på 10-15 minuter förlängs till det dubbla, men inte för att du äter mer eller långsammare, utan för att du vill känna närheten av bröstet, det räcker att det nuddar vid din söta lilla mun. När ingenting annat fungerar för att du ska finna ro att somna in om kvällarna får du somna på min bröstkorg med bröstet vid munnen, då finner du tryggheten du behöver så väl. Ditt fjuniga lilla huvud ligger där och rörs i takt med mina andetag, och den närhet jag känner till dig är gränslös. Närmre varandra än så här kommer vi aldrig igen, du blir bara större och snart ryms du inte på bröstkorgen längre. Det har gått så väldigt fort.

Det händer så mycket med dig nu, du tar dig igenom din utvecklingsfas på ett modigt och starkt sätt. Jag försöker hjälpa dig på de sätt jag förstår, men det är så ofta jag känner att jag inte räcker till, vad vill du när du brister ut i gränslös gråt trots att allt, som det ter sig i min värld, är bra? Hjälplösa lilla du, du är så beroende av att jag gör rätt och tolkar dina signaler. Men efter varje fas kommer du ut som en annorlunda, mycket större bebis, med nya färdigheter och kunskaper. Och jag har blivit en lite bättre mamma, som förstår dig lite mer. Vi utvecklas tillsammans, du och jag.

Igår skrattade du högljutt och kluckande för första gången. Åh det värmde mitt mammahjärta må du tro! Att en stor luftfylld boll kunde erbjuda så mycket glädje och locka fram ett sådant underbart ljud... jag satt på bollen och du i mitt knä, vänd mot mig. Vi tittade på varandra och så gungade vi, upp och ned, framåt och bakåt, från sida till sida - och du brast ut i skratt! Den stunden kommer skänka mig glädje under lång tid framöver.

I morse vaknade jag av att du ljudlöst låg och skrattade i din vagga, samtidigt som du visade vad du lärt dig senast: du hävde rumpan och benen så högt du kunde upp i luften och vevade och fäktade vilt med armarna. Du var fullständigt överlycklig över vad du kunde göra, det spelade ingen roll att dessa häftiga rörelser fått dig att återigen hasa ned längst ned i vaggan. Du log med hela ansiktet, du måste ha hållit på ett bra tag för av sömnen syntes inte ett spår och du brukar, liksom jag, morna dig länge och väl innan du är beredd att möta dagen. När du såg att jag vaknat och mötte din blick blev leendet om möjligt ännu bredare - mitt lilla lilla hjärta, du gav mig den bästa starten på dagen jag nånsin fått. Också denna stund kommer skänka mig glädje under lång tid framöver.

Du finner hela tiden nya favoritaktiviteter. Igår och idag har du lärt dig att dra dig upp med hjälp av mina händer, från liggande till sittande och från sittande till stående, och så tillbaka igen. Jättekul! Och du övar på att hålla i saker men det är ännu svårt, du har ju precis förstått att dina händer är dina och att du kan göra något med dem. Men mest håller du på att lära känna dem genom att ha dem i munnen med ljudliga smackar och slurpanden. Igår visade jag dig dina fötter och det möttes av stor fascination, oj är de också mina såg du ut att tänka. Jag var tvungen att pussa lite på dem, och kan du tänka dig, de både luktar och smakar som fötter gör...!

Det är alla dessa små stora stunder som vi har om dagarna som gör att jag orkar hjälpa dig att komma till ro kvällar som denna, när din pappa är borta och det bara är du och jag, när du sover fem minuter i taget och sen vaknar och det tar en kvart eller mer att söva dig igen, när du är så trött att du inte orkar med världen utan bara vill klamra dig fast vid mig så att allt annat blir omöjligt för mig, när jag väljer mellan att äta eller gå på toa då du somnat eftersom jag vet att det bara är fem minuter innan du vaknar och behöver mig igen, när minsta ljud väcker dig, eller när du hostar eller sätter i halsen så att tutten faller ut och det väcker dig, eller när mardrömmarna rider dig och du grinar till i sömnen....

....det är då mitt tålamod sätts på prov, efter många timmar av sövande och tröstande....

....men aldrig nånsin ska du undra om jag älskar dig, aldrig nånsin ska du sakna min kärlek, aldrig nånsin ska du söka trygghet nån annanstans för att du inte funnit den hos mig eller pappa.... mitt lilla lilla hjärta. Utan att ens förstå det skänker du mig den största kärlek, glädje och värme livet har att ge. Hjärtat mitt, med dig fick livet en ny innebörd.

Första gången på Öppna Förskolan!

Idag har varit en händelserik dag. Vi steg upp till fint väder och lät förmiddagen passera som den brukar, utan några större händelser i hemmets lugna vrå. Sen, efter lunch, bäddade vi nya vagnen och tog den på promenad. Riktigt skön att köra, men tung, väldigt tung. Rena motionspasset! Jämförelse med vår andra, Bugaboon: Buggan är som en rapp liten Porsche med lågprofilsdäck, Teutonian är som en Citroen "padda" med härligt gung i fjädringen. Bättre jämförelse går nog inte att göra. Kommer ha stor användning av bägge, och Alvin sov gott även i Teutonian!

Vi promenerade till Öppna Förskolan i Kallhäll, första gången för oss. Det var babysång, och det var urmysigt! Alvin var mest förundrad över att det finns andra bebisar (tror inte han förstått det innan) och allt nytt runt omkring.

Sen blev han jättetrött och small av mitt på lekmattan i en härlig position:

Jobbigt med alla nya intryck! Sen fick vi sällskap hem med en tjej från vår föräldragrupp och hennes lilla Gustav som är nästan exakt en månad äldre än Alvin. De hälsade på oss en stund och jag tror att det kan bli en riktigt trevlig bekantskap framöver! Kul att ha någon att ta promenader med, de bor i Kallhäll.

På Öppna Förskolan bokade vi in lite aktiviteter, bl a ska vi gå och lära oss babymassage, det ska bli mysigt. Jag tror att Alvin kommer gilla det också.

Annars är jag rätt trött idag, helt självförvållat eftersom jag och Hans låg i soffan och kollade film till kvart över tolv i natt, och jag inte kunde somna sen förrän närmare två, och sen var det typ en halvtimme innan Alvin väckte mig och var hungrig, så ett par timmars sömn så var det dags igen, mittemellan kräktes han och behövde ny pyjamas.... zzzznarrrk! Så ikväll ska det inte hända mycket!

Åhhh ett sånt fynd!!!

Idag har jag gjort ett riktigt fynd!! Har letat efter en extravagn för att bl a ha i stallet, och det har varit svårt. Vi har tittat på två st hittills men ingen föll oss i smaken, för slitna och stora, går inte in i bilen osv. Vill ju inte att vår prins heller ska åka i nån rishög!!! Men idag så hittade vi precis den vagn jag vill ha, i nyskick, 800 m från oss i Norra Stäket!!!! Billigt också.

Frånsett det har vi inte gjort så mycket senaste tiden, varit i stallet några gånger och till stan en sväng. Men vi har haft något äventyr varje dag hela veckan, och natten mellan torsdag och fredag var vi ensamna för att Hans var bortrest. Jag brukar inte gilla att vara ensam, men det gick jättebra nu, är ju inte ensam längre! Alvin höll mig dessutom sällskap eftersom han inte somnade förrän kvart över tolv på natten.

Sömntiderna varierar väldigt, allt mellan kl 18 och 24 är normalt för honom att somna. Nu t ex sover han, men igår somnade han efter tolv igen. Det är dock inga problem när han är vaken, han leker gärna i sitt gym istället för att sitta ensam i babysittern, och är glad mest hela tiden.

Alvin är en väldigt glad kille, skrattar mycket och ofta. Enda gångerna, i princip, han är ledsen är när han vill tala om att han vill vara nära och att han är hungrig eller trött.

Nej, nu ska vi kika på lite film i lugn o ro!! Imorgon ska vi ta en premiärtur i nya vagnen!