Barn gör som du gör

Alvin ser mig bära Emelie och vill då bära sin Nicke. Så han hämtar en ringsjal och ber om hjälp att få på sig den. Sen dess har både Nicke, diverse Legobitar och andra saker fått åka sjal med Alvin!

En gång Sjalbarn, alltid Sjalbarn

När Alvin var mindre bar jag honom jämt, han var ett äkta älskat Sjalbarn om än att sjalarna varierades med bärselar. Emelie är på god väg att bli ett lika älskat Sjalbarn, hon med. Jag bär henne varje dag både i sjal och sele. Det är ett fantastiskt sätt att kunna vara sina barn nära och ändå kunna "stokka" på med det man vill göra. Och barnen älskar det. Emelie brukar börja med att sitta och se sig omkring, söka min blick emellanåt och så gosa in sig mot bröstkorgen då och då. Ganska snart blir hon snuttsugen och får amma lite, oftast somnar hon så med tissen i mun. Allt medan jag lagar mat eller gör andra saker där mina händer behövs.

Alvin är nu självklart inne i en period gå han vill bli mycket buren, sannolikt eftersom han ser Emelie. Ikväll kom jag på att Ergo-selen tar upp till 18 kg då jag frågade om han ville sitta i den. "Jaaaaa!" blev svaret och så fick det bli. Urmysigt, som synes på bilden.

Dessa älskade Sjalbarn...

Krupp

Här är Alvin på Skogsknyttet, lägger kottar i sin burk!

Han blev lite småförkyld i fredags men inget dramatiskt alls, lite snuva bara. Men så sent igår kväll när han somnat så upptäcker jag att han andas dåligt och låter väldigt illa när han hostar. Krupp! Väckte honom, han fick vara i upprätt läge ett tag o vi kylde ut hans rum och lät honom inhalera lite luftrörsvidgande. Efter nån timme var det bättre men Hans har haft väckaren ställd en gång i halvtimmen hela natten för att kolla honom.

Det känns smått osannolikt att detta skulle komma nu också! Krupp... Han har ju aldrig haft några såna tendenser förr. Vi är tacksamma att det inte blev ett värre anfall än det blev men samtidigt oroliga för nya anfall. Alvin sover för öppet fönster och med väldigt högt huvudläge nu så får vi se om det kan förhindra nåt.

Jag tyckte att vi redan fått vår del av otäcka sjukdomar nu för ett tag... men en vecka exakt fick vi ha det bra utan oro över de små. Kan inte denna hemska vinter bara ge vika nu och släppa fram våren?? Jag är LEDS på snö, kyla och alla sjukdomar den för med sig! Vi har haft vinter sen november - det RÄCKER!

Fänkålsté och Skogsknyttet

Emelie har visat koliktendenser på kvällarna senaste veckan, väldigt uppsvälld mage och mycket gaser, grinig och uppenbart ont. Kräkts när hon ätit sista målet innan sömn. Nähäpp tänkte jag, detta ska vi inte ha. Lusläste nätet och fann ut att mamma ska dricka fänkålsté som motverkar gasbildning. Men jag läste också att man i Tyskland rekommenderar téet även till bebisen, men i Sverige är vi ju så ovilliga att använda naturläkemedel så här fanns inga rekommendationer. Pratade med vår BVC-sköterska som sa att de har börjat rekommendera just fänkålsté till bebisar med gasiga magar, vad bra, framsteg även i detta land alltså. Så från och med igår får hon lite té nu och då. Detta tillsammans med Sempers magdroppar med aktiv bakteriekultur och de mer klassiska Minifomdropparna ska hindra magontet från att förstöra hennes, och våra, kvällar! Och inte vet jag om det är för tidigt att ropa hej, men ikväll hade hon inte ont i magen....

...men så brygger och dricker ju mamma en liter fänkålsté per dag också... nån effekt måste det ju ge.

Idag har Hans och Alvin varit på Skogsknyttet, den yngsta gruppen inom Friluftsfrämjandet. Det var toppen, de plockade kottar och satte i en burk som Alvin hade med sig hem, ivrig att visa mig. Han älskar att vara ute i skogen, så detta borde passa honom bra.
Efter en stund kröp det ut en liten skalbagge ur en av kottarna, åh vilken lycka! "Titta den går!", "Titta, den äter!" och till slut "Titta, den sover"... och den vaknade visst inte igen...

Hej kolikokk!

Logg

Detta inlägg är för mitt eget minnes skull och är sannolikt helt ointressant för alla andra. Är en loggbok jag förde över hur Emelie åt, sov, kissade o bajsade innan o efter sjukhusvistelsen.

Fredag 18 feb
11.15 Ventoline, Alvedon
16.00 nezeril
20.20 Alvedon
20.38 Ventoline, Nezeril

Lördag 19 feb
2.00 Alvedon
2.48 Ventoline
3.00 nezeril
8.44 Alvedon
9.00 bajsar
9.30 ammar
13.08 ammar
13.30 bajsar, kissblöja
14.45 bajs- o kissblöja
15.00 alvedon
15.00 ammar
17.30 bajs- o kissblöja
17.30 Ventoline
17.38 kräks slem + mjölk
Ca 18 nezeril
18.45 ammar lite
21.30 Alvedon
21.30 bajs
21.00 koppmat 40 ml, lite amning
21.35 kräks allt
22.00 Ammar
23.45 Ventoline
23.45 kissblöja
23.55 bajs

Söndag 20 feb
1.45 ammar lite, vaknar själv
02.15 kräks
02.15 kissblöja
02.15 38,2 grader
03.00 Alvedon
06.15 ammar lite
7.30 lite kissblöja
8.40 kissblöja ej bytt
8.40 Alvedon o nezeril
9.00 ammar ett bröst, bajs lite
11.30 bajs helt flytande, kiss i blöjan
11.40 ammar
13 ammar
14.20 ammar
15.30 sond

Inskriven Astrid Lindgrens barnsjukhus sön-fre, sondas sön-tor.

Torsdag 24 feb
19.50 ammar bra 30 min, 20 ml flaska m god aptit
Bajsar

21.36 snuttammar till sömns

Fredag 25 feb
00.15 ammar knappt/sover 30 min, flaska 40 ml
Alvedon 04.00, torr blöja, 04.15 ammar ok ca 15 min, somnar, flaska 30 ml, lämnar ngn ml nöjd
7.30 vaknar själv, ammar så där 30 min, vill somna, flaska 30 ml, kräks stor mängd helt u förvarning, flaska tog 35 ml
Kiss o bajsblöja
11.45 ammar dåligt, vill ej ha flaska
14.40 Alvedon o vichy, vaknar hungrig
20.45 Alvedon, vaknar själv för amning. 10 ml amning, 60 ml flaska. Sover hela tiden.

Lördag 26 feb
00.30 vichy, lite bajs, ammar 30 min, sover hela tiden o får i sig lite. Flaska 50 ml. 1 h 45 min ättid inkl värmning mat.
04.15 Alvedon, bajsar o kissar, ammar bra, 30 ml flaska - kräks stor mängd. Pigg under flaskan. 40 ml flaska, kanske ätit 20.
8.30 vaknar själv, ammar så där. Vaken, vill ej ha flaskan o släpper bröstet.
Bajsar o kissar
10.30 somnar
11.30 vaknar, ammat två bröst m ganska god aptit, ej somnat. Bajsat, mkt kiss.
13.00 promenad, somnar
14.45 hemma igen, vaknar. Torr blöja.
15.00 ammar, somnar. Bajsar, kissar. 20-30 ml flaska, vaken.
16.20 somnar
18.00 vaknar hungrig. Ammar. Alvedon. Kissblöja.
18.52 somnar v bröstet, ammar lite till. Sover av o till.
19.25 vaken, hicka
19.40 somnar
22.30 väcker f amning. Äter bra. Bajsar, lite kiss. Slumrar lite nu o då.

Söndag 27 feb
00.20 somnar
3.00 vaknar själv, ammar aktivt men m stängda ögon tills hon nöjd släpper bröstet. Underbart! Precis som innan hon blev sjuk! Kräktes lite v pensling m vichy - görs ej nattetid igen!
7.00 vaknar själv, ammar aktivt (mamma somnar under tiden...)
9.30 ammar o slumrar
10.15 vaknar, kissbomb
12.00 somnar
12.30 vaknar, ammar
13.00 somnar
13.30 ammar ist f tutte, sover
14.55 vaknar, kissar o bajsar, ammar
15.55 ammar lite till
16.50 byter bajsblöja
18.00 snutt till sömns
18.30 vaknar, byter kissblöja
19.50-20.30 somnar
23.45 väcker f amning, trött o somnar ideligen. Äter girigt emellanåt. Tror hon fick i sig tillräckligt. Byter kissblöja m lite bajs i.

Måndag 28 feb
3.00 vaknar hungrig, äter glupskt
06.00 vaknar hungrig, äter glupskt, bajsar mkt, kissblöja
8.00 vaknar
9.50 ammar
10.10 somnar
11.00 vaknar, ammar o bajsar, kissblöja
12.10 somnar m bröstet i mun
13.10 bajsar, ammar lite
13.40 vaknar
14.00 ammar
14.45 somnar

Tis 1 mar
Promenad fm, blir gnällig o slö e lunch. Orkar ej äta riktigt. Vill ej bli nedlagd.
16.50 flaska 50 ml, bajsar o pruttar massor i omgångar, ledsen, gör magmassage o ger sempers magdroppar. Somnar ca 18.15.
20.00 väcker f mat, ammar knappt trots vaken, somnar, gnällig. Feber 38,7, Alvedon. Flaska ca 60 ml.
21.30 matning klar, somnar.
Åker in akut e rek fr Vårdguiden, kl 2 konstateras öroninflammation som följd av RS. Sänka 24. Antibiotika (ab) förskrivs tillsammans m Alvedon.

Ons 2 mar
02.00 Alvedon, ab
03.30 flaska 60 ml
06.00 Alvedon
8.30 väcker f mat, har börjat söka i sömn men tar ej bröstet. Flaska, äter lite men börjar kväljas.
10.00 Alvedon
10.15 ab
12.30 ammar
15.00 Alvedon
15.40 ammar (fler ggr e detta innan kl 18.30, glömde notera)
18.00 ab
19.00 Alvedon
19-21.30 ammar av o till
23.00 Alvedon

Tor 3 mar
01.30 mat+ab, ammar ok men flera ggr under 1 1/2 timmes tid, somnar ideligen.
03.00 Alvedon
6.30 vaknar o äter
07.00 Alvedon
08.00 vaknar o äter
09.30 ab
10.00 äter
11.30 Alvedon
12.00 äter
13.10 somnar
13.45 vaknar, äter
14-16 ute o promenerar
16.10 äter
16.30 Alvedon
17.15 ab
18.15 äter
19.40 äter
21.40 Alvedon
23.00 vaknar, äter lite men somnar. Får sova.

Fre 4 mar
01.30 väcker för ab+Alvedon, äter
5.00 äter
08.00 äter
10.00 somnar
11.00 vaknar, äter
9.30 ab
18.00 ab

Lör 5 mar
00.45 ab
00.50 mat
04.00 vaknar hungrig, somnar v bröstet hela tiden
9.00 ab
17.00 ab

Sön 6 mar
01.00 ab
09.00 ab
17.00 ab

Slut på kuren - Emelie mår bra!!

Skickat från min iPhone

Light's out

Ikväll somnade hon rakt av i knät. Återstår att se om hon kan flyttas utan att vakna...

Snart, snart...

...vill jag börja rida igen! Lite svårt att få ihop det än dock, med all amning och så. Idag tog jag i alla fall en promenad till stallet och fick klia och gosa lite med den stora röda. Hon verkade glad att se mig, gosade tillbaka. Det är en sån härlig miljö där!!!

Alvin och Hans kom och hämtade oss med bilen, och Alvin var också glad att träffa hästen igen. Gav henne morötter och klappade. Skrattade när hon buffade på honom. Inte alls rädd, det är bra.

Snart...

Vacker så det gör ont

Syskonkärlek

Till slut blev Emelie så pass stark o bra att vi fick åka hem, först på permis ett dygn men sen på riktigt. Det var vanvettigt skönt, vi hade en riktigt jobbig upplevelse sista kvällen då vår rumskompis - som för övrigt var en kollega till mig med son, vi har jobbat skrivborden bredvid varandra - son drastiskt försämrades och fem narkosläkare invaderade rummet och jobbade en timme med honom innan han för tillfället var bra. Jag blev skrämd, tog Emelie från bröstet och gick ut i korridoren och grät. Det gör så ont att se de små ha det så jobbigt! De fick flytta ut från vårt rum men hamnade senare på barnintensiven. Nu är de också hemma igen och mår bra.

Första dygnen hemma var jättejobbiga, Emelie var fortfarande för trött för att vakna själv och äta, det blev mycket pumpande och jobb med nappflaskan. Ett dygn var hon helt som vanligt - bara för att två dagar senare åter igen bli slö. Sent den kvällen hade hon hö feber och jag åkte akut in till Astrids igen. Öroninflammation som en följd av RS blev slutsatsen och kl 3 på natten var vi hemma igen. Nu har antibiotikan fått göra sitt och hon är sig själv. Tror jag, jag har ju inte sett hennes friska jag så mycket. Men hon vaknar för att äta i alla fall och varje gång ler jag av lättnad. Oavsett klockslag.

Alvin är så glad att vi är hemma igen, han älskar verkligen sin syster och vill kramas och vara nära men är samtidigt så försiktig med henne.

I veckan var det sportlov och då fick Alvin inte vara på dagis p g a regler för barn med föräldralediga föräldrar. Jag fasade lite innan men det hade jag inte behövt, vi har haft jättemysigt tillsammans. Skönt!

Vardagen börjar återkomma och det är fantastiskt skönt. Men jag vågar inte andas ut, vilket är synd. Här och nu, en dag i sänder, vem vet vad som sker imorgon. Men nog måste väl vi ha haft vår del av elände för en tid nu?

En kompis

Emelie fick en ny kompis.

Lilla lilla tösen

Fy, det gör ont att se dessa bilder. Bebisar ska inte ha slangar i kroppen. De ska inte tvingas inhalera saltlösning för att bli av med slem. De ska inte behöva ha mätare runt fötterna för att man ska kunna kolla syremättnaden i blodet. De ska vara rosiga, pigga, mysiga och få ligga vid mammas bröst närhelst de vill. Det är så det ska vara, inte som på bilden. En vanlig förkylning - så farlig för en så liten tjej.

Bebisfötter

Är de inte underbara?

Några bilder från sjukhuset

Jag lägger upp några bilder från vår tid på sjukhuset. Vet inte varför, det är ju historia nu, kanske i terapeutiskt syfte?

Tutt-tomten

Idag har Alvin lagt sina tuttar i ett paket, slagit in det och lagt ut det på trappan för att tutt-tomten skulle hämta det. Sen gick han med pappa till en kompis för att leka lite, och när han kom tillbaka hade tutt-tomten varit här och hämtat paketet! Han hade lämnat ett paket till Alvin också, med en bilbana i.

En stor dag... Lilla vännen, han verkar vilja sluta med tutten men det är jobbigt när det verkligen gäller. Lunchvilan var första försöket utan tutte, och det var innan tomten varit här, och det var jobbigt med många tårar. Nu ikväll gick det bättre, han pratade mycket om tutten och om att han ville ha en och att tomten inte fick hämta dem, men det var inte mycket tårar. Till slut somnade han lugnt.

Vår lilla, stora duktiga pojke!

Rapport från KS

Jag har försökt blogga från mobilen men det går inte helt bra. Så för er som inte vet det så hamnade vi till slut på Astrid Lindgrens barnsjukhus där Emelie lades in i söndags morse, detta efter en horribel natt då hon inte åt.

Hennes tillstånd är stabilt: trött trött, för trött för att orka äta själv fullt ut. Så jag sondmatar henne nästan varje mål, åtminstone delvis, med min egen mjölk som jag pumpat ur. Annars är det bra med henne, andhämtningen fin, rena lungor och fin färg. Hostan har avtagit något ockå men är värre på nätterna och om morgnarna när slemmet har hopat sig.

Jag känner mig rätt lugn när det gäller henne och hoppas att jag gör det även när vi kan åka hem.

Alvin var här och hälsade på igår, lilla vännen som förstås undrar varför mamma och lillasyster är borta så länge. Han är så himla go, åh jag saknar honom enormt!

Själv har jag blivit dålig inatt med feber och sprängande bihålor så jag ska nog krypa till sängs nu. Nattsömnen bryts var tredje timme för amning/sondning/pumpning/inhalationer och det är jobbigt. Men nödvändigt.

Jobbigt jobbigt

I går slutade Emelie i princip att äta efter tre på em. Jag kämpade mig blå hela kvällen o natten men det lilla hon fick i sig kom upp igen tillsammans med en massa slem. I natt fick hon lite feber.

Jag tog in henne akut tidigt i morse och det visar sig att hon dels tappat i vikt, dels får i sig för lite när hon väl ammar.

Hon läggs in nu, för sondmatning med min mjölk. Känns så satans sorgligt att vi hamnar här igen, och jag brister när jag ser henne ligga o bara vara så fin. Jag försöker vara stark men tårarna bara rinner. Trösten i det hela är att detta påskyndar hennes tillfrisknande och det var ju för att då hjälp som jag åkte hit. Men när faktum är klart känns verkligheten så mycket värre än tanken.

Och jag saknar redan Alvin och Hans.

På mammas bröstkorg

Vackra vinterdagar

Den här veckan har vi tillbringat helt o hållet i hemmets lugna vrå med undantag för några utflykter till läkare. Mestadels har vi legat på soffan, Emelie sover absolut bäst och lugnast på min bröstkorg, där hon även får lite högre huvudläge och jag har bäst möjlighet att märka ev skillnader i hennes andhämtning. Det är förstås oerhört mysigt med närheten men oron är mindre rolig. Ute är det oerhört vackert, utsikten genom fönstret duger för mig för jag kan se himlens skiftningar och vindens tag i träden. Helst hade jag förstås varit ute och känt det hela, men kyla är inte bra för lillans luftrör så det får vänta.

Igår fick vi slutligen bekräftat att det är RS-virus som härjar i Emelies så lilla och bräckliga kropp. RS kan vara ett mycket farligt virus för en så liten människa, men på äldre barn o vuxna blir det en vanlig förkylning. Spridningen är störst i storstadsregionerna och ganska få fall noteras i norra delarna av landet varför kunskapen om vad det är där är rätt liten hos gemene man. För er som är intresserade kan ni läsa mer här: http://m.vardguiden.se/c.jsp?cid=25261241&artid=http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/RS-virus-hos-barn/%3ff%3drss20

Emelie har hittills klarat det ganska bra men jag noterar idag att hon inte har samma aptit som normalt och att det väser lite i luftrören. Enligt prognosen ska hennes sjuka kulminera nu i helgen och sen vända, jag hoppas det stämmer.

I grund och botten är det egentligen inte så farligt att få RS men det är väldigt jobbigt. Både för henne och mig. Jag sover förstås väldigt lite eftersom jag vill hålla noga koll på henne, turligt nog har Hans varit hemma tor-fre så att jag kunnat sova extra på dagarna då. Mat blir det ingenting av, vi har bara ätit smörgåsar, korv och hämtmat hela veckan. Men allt annat än Emelies tillstånd är totalt oviktigt för mig nu. Var sak har sin tid.

Nä, kanske ska rikta blicken ut mot trädtopparna igen...

Vår Prinsessa

Natten har gått bra, Emelie började sova ett par timmar på pappas bröstkorg vilket gav mig möjlighet att sova med Alvin - sååå mysigt! Sen vid tvåtiden tog jag Emelie, fick i henne mat o sen fick hon sova resten av natten i bilstolen med ett par matpauser. Det halvsittande läget gjorde att hon inte behövt kräkas slem på morgonen, skönt. Så
Mycket sömn blev det ju i vanlig ordning inte för mig, men det är underordnat. Det är ett lömskt virus vi antagligen har att göra med och situationen kan vända snabbt.

På morgonen var jag till doktorn med henne och fick prover tagna. Streptokocksprovet och sänkan visade ingenting så nu väntar jag på RS-svaret imorgon. Sköterskan var rätt säker på att det är det hon har. Jag åkte därifrån med uppmaningen om att direkt åka in akut till Astrids om hon blir det minsta lilla sämre. Så ni har jag vakat över henne hela dagen men än känner jag mig lugn, hon andas lugnt o fint o jag får i henne mat. Hon har varit vaken en stund och orkade le lite mot kameran!

Så då håller vi alla tummar o tår att hon inte blir sämre. Jag har verkligen inte lust att bli inlagd o tillbringa helgen på sjukhus - men blir det nödvändigt kommer jag göra det med glädje!

There's a snake in my Paradise

Vi har det så mysigt här i vårt familjeparadis. Allt går så bra.

Tills i onsdags kväll då Ormen ringlade sig in i Paradiset... Från ingenstans blev Alvin otröstlig när han sovit ett par timmar på kvällen. Orsaken visade sig dagen efter vara en sprucken trumhinna som förde med sig hög feber och influensa. Nu, några dagar senare, har vi hunnit med två läkarbesök, en vaxsugning ur öronen, ett akutbesök som slutade med att jag och Emelie tog bilen hem o de andra två kom med taxi kl två natten mot lördag. Feber på över 40 grader som fortsatte stiga trots både Alvedon och Ipren föranledde besöket.

Nu några dagar senare är Alvin tillbaka på dagis, Hans och jag är rejält förkylda, och lilla Emelie har misstänkt RS. Jag ska ta henne till doktorn imorgon så får vi höra, det blir lite vakande över henne i natt.

Jag hoppas att ormen ringlar ut härifrån snart...