På mammas bröstkorg

Vackra vinterdagar

Den här veckan har vi tillbringat helt o hållet i hemmets lugna vrå med undantag för några utflykter till läkare. Mestadels har vi legat på soffan, Emelie sover absolut bäst och lugnast på min bröstkorg, där hon även får lite högre huvudläge och jag har bäst möjlighet att märka ev skillnader i hennes andhämtning. Det är förstås oerhört mysigt med närheten men oron är mindre rolig. Ute är det oerhört vackert, utsikten genom fönstret duger för mig för jag kan se himlens skiftningar och vindens tag i träden. Helst hade jag förstås varit ute och känt det hela, men kyla är inte bra för lillans luftrör så det får vänta.

Igår fick vi slutligen bekräftat att det är RS-virus som härjar i Emelies så lilla och bräckliga kropp. RS kan vara ett mycket farligt virus för en så liten människa, men på äldre barn o vuxna blir det en vanlig förkylning. Spridningen är störst i storstadsregionerna och ganska få fall noteras i norra delarna av landet varför kunskapen om vad det är där är rätt liten hos gemene man. För er som är intresserade kan ni läsa mer här: http://m.vardguiden.se/c.jsp?cid=25261241&artid=http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/RS-virus-hos-barn/%3ff%3drss20

Emelie har hittills klarat det ganska bra men jag noterar idag att hon inte har samma aptit som normalt och att det väser lite i luftrören. Enligt prognosen ska hennes sjuka kulminera nu i helgen och sen vända, jag hoppas det stämmer.

I grund och botten är det egentligen inte så farligt att få RS men det är väldigt jobbigt. Både för henne och mig. Jag sover förstås väldigt lite eftersom jag vill hålla noga koll på henne, turligt nog har Hans varit hemma tor-fre så att jag kunnat sova extra på dagarna då. Mat blir det ingenting av, vi har bara ätit smörgåsar, korv och hämtmat hela veckan. Men allt annat än Emelies tillstånd är totalt oviktigt för mig nu. Var sak har sin tid.

Nä, kanske ska rikta blicken ut mot trädtopparna igen...

Vår Prinsessa

Natten har gått bra, Emelie började sova ett par timmar på pappas bröstkorg vilket gav mig möjlighet att sova med Alvin - sååå mysigt! Sen vid tvåtiden tog jag Emelie, fick i henne mat o sen fick hon sova resten av natten i bilstolen med ett par matpauser. Det halvsittande läget gjorde att hon inte behövt kräkas slem på morgonen, skönt. Så
Mycket sömn blev det ju i vanlig ordning inte för mig, men det är underordnat. Det är ett lömskt virus vi antagligen har att göra med och situationen kan vända snabbt.

På morgonen var jag till doktorn med henne och fick prover tagna. Streptokocksprovet och sänkan visade ingenting så nu väntar jag på RS-svaret imorgon. Sköterskan var rätt säker på att det är det hon har. Jag åkte därifrån med uppmaningen om att direkt åka in akut till Astrids om hon blir det minsta lilla sämre. Så ni har jag vakat över henne hela dagen men än känner jag mig lugn, hon andas lugnt o fint o jag får i henne mat. Hon har varit vaken en stund och orkade le lite mot kameran!

Så då håller vi alla tummar o tår att hon inte blir sämre. Jag har verkligen inte lust att bli inlagd o tillbringa helgen på sjukhus - men blir det nödvändigt kommer jag göra det med glädje!

There's a snake in my Paradise

Vi har det så mysigt här i vårt familjeparadis. Allt går så bra.

Tills i onsdags kväll då Ormen ringlade sig in i Paradiset... Från ingenstans blev Alvin otröstlig när han sovit ett par timmar på kvällen. Orsaken visade sig dagen efter vara en sprucken trumhinna som förde med sig hög feber och influensa. Nu, några dagar senare, har vi hunnit med två läkarbesök, en vaxsugning ur öronen, ett akutbesök som slutade med att jag och Emelie tog bilen hem o de andra två kom med taxi kl två natten mot lördag. Feber på över 40 grader som fortsatte stiga trots både Alvedon och Ipren föranledde besöket.

Nu några dagar senare är Alvin tillbaka på dagis, Hans och jag är rejält förkylda, och lilla Emelie har misstänkt RS. Jag ska ta henne till doktorn imorgon så får vi höra, det blir lite vakande över henne i natt.

Jag hoppas att ormen ringlar ut härifrån snart...

Emelie Silva Sofia

Bäbis Lillasyster har presenterat sig! Emelie för att vi tycker om det, dessutom är det det enda namnet som Alvin upprepat i tid o otid av alla jag frågat honom om. Silva efter mormor, eftersom det är ett så ovanligt namn som i o med detta finns i tre generationer i min släkt (min syster har det också som mellannamn), och Sofia efter Hans farmor som hade det som mellannamn.

Alvin och Emelie. Våra älskade barn!

Den jobbiga vardagsmaten är kul!

Jag har förstås som målsättning att servera god hemlagad mat till middag varje dag, utan någon egentlig finess eller krav på fantastiska smakupplevelser. I denna min strävan har jag funnit en blogg som är toppen, som är skriven av en mamma som lagar god vardagsmat. Hon lägger ut recepten och delar in dem efter huvudingrediens, t ex kyckling, nöt osv. Bloggen hittar ni här!

Bästisar!

Alvin har en bästis, V, som går i samma dagisgrupp. De hänger jämt med varandra, man finner dem alltid tillsammans när man kommer dit för att hämta. De leker, busar, bråkar o hittar på jäkelskap för personalen. En dag hade de t ex hittat den enda vattenpölen på hela dagisgården - under rutschkanan där de satt i vattnet o grejade när de blev påkomna. Dyngsura in på bara skinnet...

Idag tog vi mammor med dem till ett shoppingcenter där de sprang runt som tokar och bara trivdes i varandras sällskap. Höll varann i händerna och jagade varann. Vid fikapausen kom ömheten fram i en puss... Nog är de alldeles underbara!

Filmer på Youtube

Det är smidigare att ladda upp filmer till Youtube än här, så det har jag gjort. Här hittar ni mina filmer:

Annes Youtube-klipp

Man kan välja att prenumerera på dem så får man ett meddelande när nya filmer laddas upp, klicka på den gula rutan i övre vänstra hörnet där det står "prenumerera".

Än är det Alvinfilmer (och hästfilmer) här men det kommer förstås bebisfilmer så småningom.

Änglatofflor

En liten skyddsängel gick genom ett mörkt rum, släckte sitt strålande ljussken och hängde upp sina vingar.

Gav en öm puss på din kind och satte sig bredvid dig. Denna skyddsängel sitter bredvid dig dag och natt

Så ingen skall göra dig illa eller att inget hemskt skall hända dig. Om du skickar denna skyddsängel till de du bryr dig om, precis som jag gjort, och får det tillbaka så vet du att de uppskattar att du finns till.

Och du… Dammtussarna under din säng är änglarnas tofflor. Så ha aldrig dåligt samvete för att du inte städat. Kram


Jag tycker om den här texten. För jag har en skyddsängel. Och jag vet vem det är.

Första vardagsveckan till ända

Igår köpte Hans en sovpåse till lillan, en sån som på bilden fast röd- och vitrandig. Jag har hittills fått leta fötter och armar och allt inne i själva pyjamasen, hon har dragit in benen och sen inte fått ut dem i byxbenen igen vilket ju borde vara rätt obekvämt. Så detta bör vara en bra lösning o efter första natten så är jag övertygad. Kommer köpa fler! Inte vet jag om det var sovpåsens förtjänst, men hon hade sovit drygt fyra timmar utan mat o bajs när jag väckte henne imorse för att få henne att äta! Det är ännu viktigt att det ej går mkt mer än tre timmar mellan mattillfällena eftersom hon har lite gulsot kvar.

Första normala veckan har passerat och jag känner mig nöjd. Idag skulle Hans vara ledig på em och få chans att bekanta sig lite mer med lillan än vad som hittills varit fallet, Alvin har varit på dagis. Han fick någon timme med henne o kunde bära henne i Ergon där hon somnade gott. Men annars är det ju ligga-vid-bröstet som passar damen bäst...

Alvin är bara helt underbar med henne, han klappar, pussar, kramar o håller handen. Han får ett uttryck i ansiktet som han aldrig har annars när han ser på henne. I förrgår sa han "jag älskar lillasyster, bajs" - ja ordet bajs kommer alltid när han har förklarat sina känslor... Ikväll fick hon ligga på en kudde i hans famn o sova så länge han ville. Jag hade henne med när jag skulle natta honom men hon var lite gnällig, varpå han säger "bäbis kanske behöver en tutte" och sen går och hämtar en till henne. Underbar var ordet! Jag tror vi har lyckats få honom att känna sig delaktig i livet med lillasyster och det verkar underlätta. Älskar mina barn så att det gör ont!

På söndag ska Alvin på sin första maskerad! Sen är dagis stängt må-ti och det kanske blir en utmaning att ha hand om båda barnen två hela dagar själv - men det blir nog vad jag gör det till. Jobbigast blir nog att inte kunna sova ut på morgnarna, nattsömnen är ju både splittrad o bristfällig. Jaja det får gå!

Händelseutveckling 3

Hon fixerar blicken! Och följer med när man flyttar sin egen blick med fortsatt ögonkontakt. Så mysigt!

En lugn stund

Efter en halvstrulig natt och en rätt hektisk dag så har vi landat i detta läge. Fantastiskt skönt tycker både jag och lillan, det är hennes favoritposition som hon alltid finner harmoni i. Jag med.

På morgonen var vi till BVC för vägning och checkup. Otroligt nog är hon efter två veckor utanför livmodern uppe i sin födelsevikt så när som på några enstaka gram. Det trodde jag inte med tanke på att hon tappade så mkt första dagarna. Skönt!

Jag promenerade till BVC, första lite längre promenaden på hela 1,5 km eller nåt enkel väg. Gick bra, men känner av såret en del nu så det blir bilen till dagis när storebror ska hämtas. Passade på att besöka vårdcentralen också eftersom jag misstänker att jag har en UVI som inte vill ge sig. Inte säkert dock eftersom det känns olika från dag till dag, och snabbtestet visade inget. Doktorn tyckte ändå att jag skulle påbörja en antibiotikakur i avvaktan på labsvar, eftersom min kropp behöver kraft och energi till att läka och till att göra mat till lillan. Så, då äter jag antibiotika igen.

Nej dags att börja förbereda hämtning, självklart när lillan sover som bäst. Suck.

Världens bästaste kille!

Klädd som en riktig flicka...

Händelseutveckling nr 2

Jag kan nästan svära på att jag fick ett härligt underbart svarsleende av lillan igår kväll!

Just nu sitter hon groda i Ergon på mitt bröst och sover såååå gott. Jag gör ingenting, varvar surfandet med fika, bokläsning och bara titta ut genom fönstret. Skönt. Gråmulet ute. Och jag har massor av tid framför mig att vara stressad över allt jag borde göra, behöver inte börja redan...

Idag är lillan klädd som en riktig flicka, i rosa-multifärgad klänning och vita kalasbyxor med rosa hjärtan på! Kanske lägger in en bild senare.

Drömmer om ett badkar igen, som av en händelse har de kampanj på stora byggvaruhuset 150 från oss... Frågan är: hörn eller ej? Bubblor eller ej?

Vardagen är här

Vi har det så mysigt, jämfört med förra gången med Alvin så har dessa första veckor varit underbara. Bebis äter hur mkt som helst och man märker på henne att hon ökar i vikt, jag är så trygg i min roll och hetsar inte upp mig över en massa, vi sover bra alla fyra om än två i ett rum o två i ett annat, bebis trivs i sjal, i Ergo och i vagn, hon somnar i bilen... Ja det mesta funkar så bra.

En viss rytm har infunnit sig i o m att hon ammar ungefär var tredje timme, det är skönt. Sen sover hon gott o väl 20 timmar per dygn. Just nu har hon en ögoninfektion men det är ju vanligt.

Ja, vi njuter massor, verkligen. Idag kom vardagen med dagis och jobb för Alvin och Hans, även det kändes ok. Vi har varit ute på en promenad i det fina vädret som gav vårkänning, sen lite handling till middagen (citrondoftande fläskfilégryta med mathavre), och sen hämta Alvin på dagis. Hem och laga mat till honom, vara med honom medan han äter, sen laga mat till oss vuxna, klar till kl sex då Hans kommer. Ja, och så lite amning här och där förstås.

Dagarna verkar kunna gå fort...

Händelseutveckling nr 1

Ikväll lossnade navelstumpen! Skönt, då var det avklarat.

Vi var och tog PKU-prov idag, hemskt med så grov nål i tösens lilla lilla hand men det gick bra. Storebror var med och tröstade. Han är så himla stolt över sin lillasyster! Plåstret han har på näsans är förstås hans egna idé...



Amningen är igång bra, och gulsoten på väg bort, och vikten på väg upp. Allt topp alltså.

Men jag saknar ensam näratid med Alvin, älskade lilla killen som bara är så himla klok. Tur att vi fick så mkt närhet innan tösen kom, men jag vill ha mer. Mycket mer.

Hur gör man för att räcka till?

Dygnsrytm à la bebis

Nej nån rytm i dygnen finns förstås inte och jag tycker det är rätt skönt. Sover när det passar, ammar o myser o byter blöjor nätterna igenom. Det är ju en rätt kort period det är så och jag försöker njuta. Det är ganska lätt.

Jag har oroat mig mest över Alvin och hans reaktioner. Visst kommer det små utbrott då han blir ledsen över att han inte kan sitta i knät när bebis är där eller sova nära mamma när jag ammar. Men på det stora hela tycker jag det går bra. Idag fick han ha bebis i famnen och han var så stolt och ville inte lämna henne ifrån sig. Så länge han får vara med och ta plats är allting bra.

Inatt blev han ändå ledsen så det gjorde ont i mig. Vi sover alla fyra i vår säng o det är rätt noga att barnen ligger ytterst så att Alvin eller Hans inte lägger sig på bebis. Inatt ville Alvin oerhört gärna komma nära mig och sova med mig och det funkar inte riktigt. Så de fick tillslut gå till hans rum vilket han var ledsen över. Jag skulle vilja ha några timmar bara med honom! Men det går ju inte i nuläget. Jag försöker se till att kunna natta honom och ligga nära då, men det är inte alltid det funkar heller för är bebis vaken vill hon ligga vid bröstet. Jaja med tiden ska det nog ge sig.

Dags för lite sömn!

Välkommen hit

Så kom hon till oss till slut, vårt andra underverk! Den 20 januari 2011 kl 13.38 föddes hon vid ett okomplicerat kejsarsnitt till tonerna av Sona Aldéns skiva "Till Dig", samma musik som sövde Alvin under hans första levnadsår. Hon var 52 cm lång och vägde 3.635 kg, nästan samma som Alvin som föddes kl 14.17 och var 53 cm lång och vägde 3.650 kg. Jag fick upp henne på min bröstkorg direkt, nyfött kladdig och hjälplös. En fantastisk förlossning efter en härlig graviditet.

Vi låg kvar på BB Stockholm två dygn och har således kommit hem idag. Tösen ammade redan på uppvaket och har sedan dess legat vid mitt bröst i stort sett hela tiden. Kläder har hon knappt bekantat sig med, hud-mot-hud har varit det vi prioriterat. Sömn har jag nästan glömt vad det var, i alla fall nattsömn, man lever i en sån symbios och jag följer hennes rytm. Sover en stund här och en där, äter när magen säger till oavsett klockslag.

Innan vi åkte hem idag bad vi om vägning av henne, något som var oerhört viktigt på Karolinska men inte alls rutin här. Jag förstår varför nu, jag blev orolig direkt när jag förstod att hon tappat 9,5% i vikt trots att jag ju vet att hon äter i ett. På KS är jag rätt säker på att vi hade blivit kvar. Nu har jag dock bestämt mig för att lita på deras omdöme och vår amning. Jag väntar ivrigt på att den riktiga mjölken ska rinna till så ett hon kan äta sig bättre mätt.

Nu ligger hon här bredvid mig och jag kan inte se mig mätt. Ett underverk.

Alvin, älskade Alvin, tar emot henne med öppna armar och mycket mys. Hur fortsättningen blir beror helt på hur vi agerar. Han ska få vara med alltid när han vill, och aldrig bli stoppad om det inte är farligt. Jag ska göra allt jag kan för att han ska förstå hur mycket jag älskar honom.

Sista dygnet med bebismage

Imorgon är det dags för lillasyster att komma ut ur magen. Det är ju blandade känslor, helt klart, men övervägande positiva och längtande förstås. Oron för hur Alvin ska ta det finns hela tiden, men vi har bestämt att han ska komma till oss på fredag eftermiddag och vara hos oss ett par timmar och sen ska pappa följa med honom hem och vara hemma tills han somnat. Sen kommer vi alla hem på lördag - hoppas vi. Ska anamma ett tips en vän gav, att låta Alvin vara med i det mesta som har med lillasyster att göra, få ha en pall vid skötbordet och hjälpa till och så. Jag tror det blir bra.

I morse ville han ta med sig en bok man får om graviditet och livet med en ny liten bebis, högst dokumentär och informerande sak, till dagis. Den har pedagogerna sedan fått läsa i för barnen, det var visst fler som var intresserade! Så det var nog ingen dum idé vad det verkar.

Nu är det mesta klart här i hemmet, till och med vaggan är bäddad (ja den är ju söt att se på men inte ska hon sova i den!). Bara min BB-väska som inte är packad, jag ordnar det imorgon bitti eftersom vi ska vara på sjukhuset först kl 12 och sen opereras jag kl 13 om allt går planenligt.

Nu hopp i dusch och sen i säng, så får vi väl se hur mkt sömn jag lyckas ge mig själv....

Vad var det?

Så trött... A vaknade strax innan elva igår kväll och somnade kl fyra igen... Var flammig på kroppen o hade lite klåda. Perfekt med en barnsjukdom samtidigt som en nyfödd bebis kommer....

Idag är klådan borta o han är lite ojämn i huden men färgen är normal. Skönt! Undrar vad det var?

Imorgon ska vi på inskrivning! Måste skriva födelseplan och packa väskan...

T -3.... Snart!

Sårvård efter förskolans slarv

I tisdags när jag hämtade Alvin på dagis berättade en av pedagogerna i förbigående att Alvin blivit väldigt röd i rumpan eftersom han bajsat när de varit utomhus och ingen har märkt det, han har heller inte sagt till. Jaha tänkte jag, sånt kan ju hända. Jag reagerade över att han var väldigt grinig och grät dels över att han inte ville åka hem (brukar han inte göra) och sen på vägen hem bröt han samman över flera småsaker trots att han fick åka bob. Min tanke rörde sig i riktningen att han var på väg att bli sjuk.

När jag kom hem tog jag av blöjan som de satt på honom på dagis, genomfull av kiss. Kikade på rumpan - och blev förfärad när detta var vad jag fann:

Jag har ALDRIG sett en så illa medfaren rumpa! Eller rumpa, det är ju på insidan av låret. Och han var SÅ ledsen, grät och hade så ont. Insåg att det ju var detta som gjort honom så ledsen och grinig, stackars stackars liten...

Jag begriper inte hur det har kunnat gå så här illa, själva rumpan var det ingen fara med utan såren är som sagt på låren. Jag gissar faktiskt att personalen inte rengjort där som de borde ha gjort.

Sedan dess har Alvin inte fått ha nån blöja vare sig på dagen eller på natten. Dagarna visste vi skulle gå bra för han har ju sedan länge varit utan hemma och kommit och bett om en blöja när han ska kissa eller bajsa, men nätterna trodde vi skulle bli problematiska med nedkissade sängar. Döm om vår förvåning nu fem torra nätter senare! Inte en enda olycka, och nu tycker han det är skönt att vara utan blöja när han ska sova.

Hans pratade med dagispersonalen dagen efter det inträffade och påpekade att det ju faktiskt handlar om öppna sår och att det är absolut blöjförbud på honom nu förutom de korta stunder då han ska göra ifrån sig. De var förstås förtvivlade senare när jag hämtade honom och de hade sett hur det ser ut... med rätta ska de vara förtvivlade tycker jag, om än att jag kan ha förståelse för att de missar ett barn som ej säger till när han bajsar utomhus. Dock undrar jag om de inte haft någon uppsikt över honom de tio minuter minst som han brukar ta på sig att bajsa, tio minuter då han går undan och säger "gå bort från här" närhelst någon kommer i närheten eller bara tittar på honom.... det gör mig ju lite orolig förstås. Mindre förståelse har jag för att de har tvättat honom, sett såren och sen ändå satt på honom en ny blöja! Som att trä en plastpåse över öppna sår!

Under veckan som gått har vi sen haft flera diskussioner på dagis om hans blöjande eller inte. Jag är fast i min ståndpunkt att han är torr hemma nu och därför kan inleda samma övning på dagis. De hävdar att det är för tidigt eftersom han inte vill göra ifrån sig på potta/toa. Jag står på mig, vägrar sätta på honom varaktig blöja nu igen, det skulle bara förvirra honom mer. Vad är skillnaden mellan att sätta toabarn på toaletten med jämna mellanrum eller när de ber om det, och att sätta på ett barn en blöja med jämna mellanrum eller när han ber om det? Men än så länge har Alvin inte börjat säga till om blöja på dagis, det är ju ännu så nytt för honom där, men jag tror att det kommer om de bara uppmuntrar honom och ger honom tid.

Såren, ja de har plågat honom hela veckan. Han har gråtit så snart de ska tas om hand, han har inte kunnat gå ordentligt utan gått bredbent, och när han bajsade första gången så stod han och grät. Han har varit klart allmänpåverkad och haft väldigt nära till tårarna hela tiden. Det har helt enkelt varit så himla synd om honom. Nu är det på bättringsvägen, börjar läka ihop bra och verkar inte göra så ont längre.

Jag kommer ta upp detta och en del andra saker på vårt utvecklingssamtal under våren. Dagispersonalen är generellt fantastiska och engagerar sig massor i barnen, det är ett bra dagis vi har, men senaste månaderna har vissa försämringar märkts vilket jag inte gillar. Dessutom ska de inte motarbeta oss föräldrar när vi t ex vill hjälpa våra barn att slippa blöjorna - om de är torra hemma. De ska hjälpa barnen ytterligare. Men jag har varje dag jag gått hem denna veckan känt mig nedslagen och osäker på om vi verkligen gör rätt, trots att jag innerst inne vet att vi gör det.

Till Salu

Samlar bilder här som avser kläder och saker jag ska sälja. OBS enbart för att kunna länka bilderna till t ex Sjalbarn eller Tradera där jag säljer sakerna. Inga bud eller köpförslag ska lämnas här.

Föräldraskap

Making a decision to have a child – it’s momentous. It is to decide forever to have your heart go walking around outside your body.

Just precis så är det. Citatet har jag tagit från denna blogg , hittade den ikväll och begriper ej varför jag skulle läsa den. Ofattbar sorg. Skrämmande händelse. Fruktansvärda följder. Måste gå till Alvin och aldrig lämna hans sida igen. Så känns det.

:'(

Förberedelser

För var dag som går ägnar jag mer och mer tankar och känslor åt det nya lilla livet som snart gör entré för alla andra utom för mig (jag har ju haft henne hos mig länge redan). Det är skönt att slutligen ha kommit dit, för bara någon månad sen var det ännu mest oro och en känsla av osannolikhet att det faktiskt skulle gå bra hela vägen denna gång. Sex graviditeter, ett barn än så länge och allt det där...

Men nu har jag på allvar börjat förberedelserna. Handlat en del praktiska ting - idag köpte jag ett paket ekologiska blöjor och våtservetter - och tänkt ut en extra skötplats till nedervåningen. Köpt en sjal till till den första spädistiden att bära i, och ett bebisinlägg till bärselen som Hans kan ha. Ja, lite smått o gott. Alla bebiskläder är tvättade, även det som är nytt. Allt nytt är rosa o vitt... förutom det mormor har köpt, det är ju tur att det kommer andra färger nånstans ifrån...

Ska skriva en födelseplan som jag tar med till sjukhuset, och i helgen ska BB-väskan packas. För det finns ju trots allt en risk att hon kommer tidigare...

Var till barnmorskan sista gången idag, allt såg bra ut och magen växer som den ska. Hon ligger med huvudet nedåt, rörlig och inte fixerad, ryggen längs vänstra sidan sett från mitt perspektiv och benen samt fötterna på höger sida. Vi pratade igenom vilka önskemål jag har inför förlossningen, och det är några saker som jag vill ha annorlunda jämfört med sist:

- jag vill gärna se moderkakan och när de klipper navelsträngen om det går
- jag vill ha henne på mitt bröst direkt om hon mår bra, och under tiden de syr mig
- jag vill ha henne hud mot hud och börja amma direkt
- hon ska vara hos mig på uppvaket

Jag hoppas att så mkt som möjligt blir som jag vill.

Alvin är en väldigt harmonisk och härlig kille just nu - ja alltid men just nu i en fas av mindre trots. Han leker o pratar massor, äter bra och sover ok. Vi övar mkt på att han ska klä sig och klä av sig själv vilket ju kan ge roliga följder, idag när vi kom fr dagis lekte han inomhus i overallen säkert en halvtimme... Men vad gör det?

Igår hade vi besök av hans bästiskompis från dagis - de har så himla kul ihop! Ska försöka träffas lite i helgen också.

Snart dags för räkmiddag, bara Alvin somnat. Pappas nattningskväll.

Bra nu!

Jag är leds. Jag vill inte vara gravid längre. Jag vill ha ut bebis, nu. Kan någon högre makt höra mig?

Ut med det gamla...

Örat höll inatt, men jag höll mig vaken till två för att ge Alvin en dos Alvedon till, och sen kunde jag inte somna om. Kl fyra såg jag på klockan sista gången och sen sov jag till halv nio då de andra vaknade - Alvin sov hela natten utan att så mkt som gny ens. Jag var uppe ett par timmar men sen gick jag och la mig, så himla trött...

Alvin fick börja ta godis från pepparkakshuset igår, men han ville inte plocka sönder själva huset. Idag hade han dock inga problem med det, nu är det i småbitar.... men han har haft kul.

Vi har gjort i ordning en hel del i hans rum, äntligen, idag. Satt upp hyllor och fått upp lite saker på dem så att det blev så himla fint och verkligen hans rum. Jätteglad för det, han också. Älskar färgerna vi har därinne, ljusa utan att vara vita, med vita möbler och ljusblå detaljer. Like!

Nu snart dags för nattnatt, han kunde inte sova på vilostunden idag så han är rätt trött. Mamma också...

Gott Nytt År!

Så har 2011 tagit sin början. Jag vet inte om inledningen av det nya året säger något om hur fortsättningen blir men jag hoppas inte det eftersom Alvin sover med mössa och bomull för ena örat... Plötsligt som en blixt från klar himmel var hans öra jätterött och han grejade med det vid tiotiden när han skulle gå i säng. När jag frågade så sa han att han hade ont och ville t o m ha "mecin". Så jag gissar att trumhinnan går i natt. Bara se till att han är smärtfri, ska ge honom mer "mecin" om en timme. Lilla vännen våran, är det inte det ena så är det det andra. Han är bäst och helt underbar i alla fall! Han har haft ett fantastiskt roligt jullov med mormor, morfar, moster och Jona boende här och farmor och farfar på besök en kväll. Han har fått leka hur mkt som helst och blivit bortskämd(are) på både det ena och det andra sättet.

Själv börjar jag vara stor som ett hus och otymplig. Tror ibland att bebis är på väg men hittills ligger hon kvar. Hela magen är verkligen fylld av bebis, kroppsdelar överallt. Inte så länge kvar nu, nedräkning...

Hur blir 2011? Ja, jag gissar fyllt av glädje och lycka, men också stora utmaningar...

19 days and counting...

Nyopererad

Denna dag opererade Alvin halsmandlar, polyper och klippte tungband. Det gick jättebra, men jag var orolig över narkosen. Han var så himla tapper! Kräktes en hel del efteråt, blodklumpar och slem, och sov i omgångar. Så till slut vaknade han upp helt och sa bara "åka hem, byta kläder" och ville få på sig sina egna kläder. Sen var det full fart igen.

Hoppas nu att han får slippa sina eviga halsflussar!!! Och att han slipper få så svårt att andas när han ändå blir förkyld.

Han är himla stolt över sin tunga, räcker ideligen ut den för att den nu är så lång.... sötis!

Snö, snö, snö...

Mysmorgon

Jag gick i säng redan vid åtta igår, men har sovit hackigt. Verkar som att jag vaknar var gång jag ska vända mig. Nåväl, hyggligt pigg idag i vart fall jämfört med igår. Idag ska jag nog kunna få nåt gjort.

Alvin får vara hemma från dagis idag, han är rätt snorig och ska ju opereras på måndag så kanske får han vara hemma resten av veckan för att kurera sig. Så länge jag är någorlunda pigg så går ju det bra, och han vill gärna vara hemma nu. Idag har han stigit upp redan innan sju så jag tror dessutom att det ska gå att få honom till vila runt lunch, så får jag också vila lite.

Ikväll ska jag på julmys på jobbet en stund, ska bli just mysigt. Annars ska jag nog ta och kränga av en av sofforna dess klädsel och slänga in den i tvättmaskinen, har behövts länge men det är ju både tråkigt och jobbigt....

Sömn....

...är underskattat. Har haft en helt sömnlös natt, på riktigt och egentligen utan anledning. Har varit upp o tittat på TV, läst bok, bytt säng, ja gjort allt. Vid sextiden i morse somnade jag till slut.

Är grisförkyld igen och det täpper igen överallt så att det bara piper i luftrör o näsa när jag andas. Min doktor på gynmottagningen är dock underbar och skriver ut Rinexin utan att jag behöver besöka honom.

Ska bara göra en utflykt idag - ska åka till bilhandlaren för att få vår gamla bil värderad. Sen är det bara vila, och Alvin får vara heldag på dagis.

Tiden har gått så fort....

....men nu har den visst saktat in. Jag slutade jobba i onsdags, men känner redan att vad sjutton ska jag ta mig till?? Jag slutade eftersom det blev för tungt och ont, och visst har jag mycket mindre ont nu och kan ju vila när jag känner att jag behöver det, men jösses..... tur att det snart är jul och att mamma och pappa kommer på tisdag nästa vecka.

En bit in i nionde månaden nu då. Känner mig inte jättestor och har ju gått upp rätt modest, hittills 8,5 kg. Den här graviditeten skiljer sig inte jättemycket från den med Alvin, om man bortser från att den varit bara hälften så lång pga oron för missfall, osäkerheten och rädslan inför förlossningen och så de senaste två månaderna av oändliga urjobbiga förkylningar. Eller vad sägs om två halsflussar, en bihåleinflammation, en luftrörskatarr (bronkit), två och en halv antibiotikakurer, Nezeril maxmaxmaxdos i maxmaxmaxtid flera ggr om och sen Rinexin för att alls kunna andas, Mollipect varvat med Cocilliana, och trött-trött-trött... depression var nära vill jag lova, jag har mått så oerhört dåligt och samtidigt haft så ont i kroppen. Så fick jag vara frisk i en knapp vecka efter sista penecillinkuren, men nu är jag sänkt igen. Av denna anledning vill jag nog faktiskt att bebis snart ska komma ut!

Alvin är inne i en ny omgång av trots, den yttrar sig mest vid mattid och sovtid. Egentligen skulle han ju kunna vara hemma med mig nu, men jag orkar inte. Hade honom hemma förra måndagen och ångrade mig bittert eftersom jag inte orkar med honom.... samtidigt är han oerhört kramig och närhetstörstande. Underbar och älskad, förstås. Han får komma hem lite tidigare varje dag dessa sista dagar, och vara ledig på fredag. Då ska jag till jobbet så han får följa med dit. Sen är han ledig över jul och nyår!

Igår var vi på Luciakonsert i Globen, vi hade bjudit med oss Alvins bäste kompis och hans familj och det blev jättemysigt. Barnen lekte inne i logen, medan vi vuxna kunde njuta av konserten.

Idag är det luciafirande på dagis, utomhus och det ska också bli jättemysigt. Alvin har övat på alla sångerna i flera veckor nu så det ska bli spännande att se om han vågar sjunga när han ser alla människorna...

Men nu ska jag hänga tvätt och stryka gardiner - julen ska komma in i vardagsrummet idag!

Saturday, sweet Saturday

Äntligen lördag! Hans och Alvin har som vanligt stigit upp tidigare och låtit mamma sova - jag är mycket tacksam för det. Blir ju aldrig frisk, är inne på fjärde veckan med oerhört jobbig förkylning nu. Har hostat sönder flera fästen runt revbenen så att röra sig är jobbigt, att köra bil en ren utmaning. Men det kan ju bara bli bättre!

Vi ska tydligen åka och kolla på ny bil idag. Jag ser faktiskt fram emot det, det vore skönt med en lite större bil och jag litar inte riktigt på att vår ska klara sig utan problem nu. Vi fick tillbaka den i veckan med ny motor, den känns som vanligt men ändå.... Jaja. Så är det i alla fall. Hans har span på en i Sundsvall och en i Göteborg, men innan vi går vidare måste vi förstås prova en likadan här hemma så att vi vet att den möter våra behov.

Alvin är en glad kille, och uppfinningsrik. I brist på en riktig innebandyklubba har han hittat skaftet till skurmoppen och kör friskt på med den.... Så en till uppgift idag är att köpa en riktig klubba till honom, han viftar lite väl mycket med skaftet....

Bebis i magen är livlig, och det är så mysigt. Jag älskar att känna henne sprattla omkring. Det kommer ut en fot, en hand, och ja allt hon kan spreta ut med.

Det är ju faktiskt inte alls länge kvar nu innan hon ska komma till oss... Igår fick jag uppmaning från chefen att det är hög tid att lämna in ansökan om föräldraledighet, nää inte då sa jag, det är ju länge kvar, men sen insåg jag att han har rätt. Två månader innan man ska vara ledig ska den in... och det är ju nu! Om man räknar med beräknat förlossningsdatum, fast jag ska ju vara ledig innan förstås men sannolikt som sjukskriven.

Vi träffade doktorn i måndags för att diskutera ev kejsarsnitt. Det var ett mkt bra möte som gav mig frid i hjärta och själ. Hittills har jag mått lite dåligt över att välja kejsarsnitt, det har känts som att det är lite fegt och nåt jag gör bara för min egen skull. Men doktorn sa att han vill nog rekommendera snitt med tanke på mina bilaterala ljumskbråck bl a. Puh, plötsligt blev beslutet oerhört mycket enklare att fatta. Så just nu väntar vi på en kallelse till Danderyds sjukhus för att prata med en doktor där som har sista ordet i det hela.

Vi har börjat fundera på namn! Jag kommer inte nämna något till någon om vilka funderingar vi har, men vi har en lista som vi sakta men säkert minskar ned. Flera alternativ känns riktigt bra.

Nä, dags att packa ihop oss och styra kosan mot bilarna!

Förb.... streptokocker och penecillin

Gick till vårdcentralen idag för att ta ny odling på mig - jag har bara blivit sämre för var dag som gått. Jag hoppades verkligen att odlingen skulle visa ingenting, men naturligtvis var den positiv på streptokocker, halsfluss. Kåvepenin ordinerat, och jag gillar det inte. Frågade doktorn dels hur säker odlingen var (helt säker sa han) samt hur säkert det är för en gravid att äta Kåvepenin (helt säkert sa han). Sen har jag rådfrågat min barnmorska en andra gång och även hon intygar att det är helt som det ska vara.

Det kan inte hjälpas, jag är nojjig ändå. Efter fyra missfall blir man tydligen det. Satt igår kväll o surfade runt på alla "riktiga" läkarsidor jag känner till, janusinfo och infpreg bl a, men kände mig inte mycket klokare för det. Snarare mer orolig. Ett av missfallen fick jag sedan jag ätit Kåvepenin eftersom jag samtidigt hade halsfluss, öroninflammation och bihåleinflammation - det är självklart inte alls någon sannolikhet i att missfallet skulle ha orsakats av just det, men jag vill ju absolut inte ta några medvetna risker.

Jaja, jag kan inte göra mer än jag redan gjort. Jag kan inte gå med en obehandlad infektion, det är ännu sämre. Så det är bara att knapra på av pillren och hoppas att de kickar in oerhört snabbt för jag mår verkligen inte bra!

Alvin är på bättringsvägen, nu är jag helt säker på att det var scharlakansfeber han fick eftersom han har börjat flaga på ögonlocken. Det kommer nog sprida sig, skulle tro att kinderna och näsroten kommer också. Men han har bättre aptit (från att inte haft nån alls) och har mer normal färg på kinderna och är mindre lila under ögonen. Men han är ännu oerhört närhetstörstande - och det klagar jag inte över!

Han har ätit penecillin i två dygn nu och skulle därmed egentligen kunna gå till dagis imorgon, men jag håller honom hemma en dag till. Dels vill jag se att han börjar äta ordentligt igen, sen behöver hans lilla kropp nog ett dygns återhämtning till, det är ju en ordentlig infektion han haft.

Krax krax från Stäket....

Mamma o son leker...

Schleich-djuren och fordonen är så himla fina - de har massor med olika varianter på hästar så jag bara måste ha några till!

...eller, ja, Alvin måste det, förstås... inte jag....

En scharlakansröd kille

Igår när jag gick och la mig, så hann jag precis somna så kom Alvin farande och la sig "skeden" - eller "nära" som han säger - och skulle sova med mig. Jag kände på bröstkorgen för att avgöra om han hade feber, och fann att han var helt knottrig. Jösses, fryser han så, var min första tanke. Men sen kände jag att det inte kunde vara bara gåshud, så jag tände upp och konstaterade att han var helt prickig, hela han men mest på bröstkorgen. Tidigare på dagen hade vi undrat över hans mörkröda stekheta kinder, nu började jag ana vad det handlade om... för säkerhets skull gick jag o sov i ett annat rum, tills vi visste säkert vad det var ville jag inte riskera att få ngt som inte är bra för bebis.

In till närakuten idag, prover visade streptokocker som givit scharlakansfeber på Alvin = antibiotika, medan mitt prov var negativt. Skönt! Däremot inställt kalas, lilla killen lite besviken men har blivit kompenserad med ett nytt tåglok.

Doktorn undrade också över Alvins stora halsmandlar, och efter den här sjukomgången känner jag mig tillfreds med beslutet att låta operera dem. Han har fått sova så himla dåligt, så snart han somnar så snörvlar och snarkar han så att han till slut väcker sig själv, han får kämpa enormt för att kunna sova. Antagligen är det väl dem det beror på att han också alltid blir i behov av antibiotika när han blir förkyld, det är ett ytterst fåtal gånger som förkylningen gått över av sig själv. Oftast har det blivit halsfluss av det hela. Så även om det är obehagligt att låta söva honom för ingreppet så känns det rätt nu.

Nu håller jag fingrar och tår för att jag får fortsätta vara utan streptokocker den här gången!

Happy Halloween!

Igår gjorde jag och Alvin denna lykta - visst är den fin?! Aldrig gjort en sån förr, men det är rätt stämningsfullt när den är tänd. Inga barn var och busade hos oss i helgen dock, konstigt för det brukar de alltid göra. Vi hade laddat upp med godis - som vi fick äta själva... så synd... ;-)

Hemläxa: shoppa till bebisen!

Sist jag var till barnmorskan fick jag i uppdrag att komma ikapp i tanken att jag faktiskt snart ska få en bebis. Hon tyckte inte att jag riktigt tagit det till mig, och det stämmer nog, ett drag av självförsvar antagligen för att det inte ska göra ont om det går snett.

En uppgift jag fick på vägen var att till nästa gång shoppa till bebis - ett perfekt uppdrag till mig ju... men det har suttit hårt inne. Tror jag har varit in på Lindex och KappAhl säkert fem-sex gånger innan jag slutligen hade nåt med mig därifrån: en rosa fleeceoverall med matchande tossor och mössa! Mössan adopterade Alvin och har haft den på sig till och från sen dess, så den får väl bli hans då...

Idag har jag köpt en Grobag - se bild ovan - från England. Jag minns att jag önskade att vi haft en sån till Alvin när han var mindre, men när vi kom på det så hade han vant sig vid att sova utan så det var ingen idé. Experterna menar att bebisar sover mycket bättre när de får sova i sovpåsar och jag är beredd att prova nästan vad som helst - utom sömnmetoder - för att få sömnen att fungera bra när prinsessan kommer. I en sovpåse får de jämn temperatur och en trång, ombonad känsla, lite som mammas mage. Tror det blir bra. Rosa så klart!

Ont skapar depp

Mot bakgrund av Försäkringskassans överklagan om gravidas rätt till sjukskrivning, se artikel här, ska detta inlägg handla om hur min vardag just nu känns och ser ut.

Mina graviditeter, de som alltså inte slutat med missfall, har i stort sett varit bra. Jag har inte mått kräkilla, jag har funnit harmoni, första trimestern har varit sömnig, så pass att jag somnat på golvet eller vid bordet eller varhelst jag befunnit mig, andra trimestern har varit fantastisk, och tredje trött men lycklig. Så på det stora hela så trivs jag toppen med att vara gravid.

Men, vid min graviditet med Alvin upptäcktes det någon gång i mitten att jag har dubbla ljumskbråck, har fötts med det men aldrig märkt nåt eftersom jag hållit mig på en lagom vikt. När magen vuxit och ökat trycket nedåt så öppnas hålen i bukväggen, ett på var sida om venusberget, och det som finns där innanför trycks ut genom hålen. Utanpå är det mycket svullet och känns med fingrarna ungefär som om det låg ett ägg under huden.

Detta är ok så länge jag ligger ned eller kan sitta med benen högt och ha ryggen i lutning, så att inte trycket mot ljumskarna är så stort. Kan ni komma på något jobb som tillåter den arbetsställningen?

När jag istället står och går så tar det några få minuter innan jag får ont, och efter en halvtimme känns det som om hela underlivet ska sprängas. Helvetisk smärta. Så länge jag sitter är det ändå rätt lite smärta, men när jag ska resa mig så känns det som att jag ska delas på mitten - det tar mig några minuter varje gång att resa mig raklång.

Risken som finns med ljumskbråck är att tarmarna som trängs ut genom hålen, ska fastna och klämmas fast där. Då är det inte någon uppenbar risk för bebis som ligger i livmodern, men för egen del så är det ilfärd till sjukhus för akutoperation som gäller. Det är kanske ingenting man gärna hamnar i som gravid, operation är under alla omständigheter ingenting att rekommendera medan bebis är i magen.

Så jag undrar lite stillsamt... hur hade Försäkringskassan tänkt sig att jag ska kunna utföra mitt jobb när jag sista månaden inte kommer att kunna göra något som inte låter sig göras i ovan beskrivna arbetsställningar? Jag jobbar på bank, det är svårt att omplacera mig till ett jobb där med den arbetsställningen.

Hjälpmedel då? Nej. Det finns ljumskbälten - anpassade för äldre män, absolut inte för gravida kvinnor. Det finns ingenting som kan hjälpa. Ingenting, utom vila och rätt kroppsställning.

Åtminstone en av de fyra gravida som nekades sjukpenning av FK led av ljumskbråck. Någon annan av foglossning, osv. De överklagade och vann. Nu överklagar FK deras vinst. Trots att de hade betydligt tyngre jobb än det jag har. Varför? Jo, det gamla klassiska: graviditet är ingen sjukdom. Nej, jag håller med om det, graviditet är nog det mest underbara tillstånd man kan vara i, åtminstone om man får ha graviditeter som mina, och det är kanske det mest naturliga tillstånd en kvinna kan befinna sig i. Men det hindrar dock inte att den egna kroppen kan ha begränsningar i sig själv som inte märks förrän under just graviditet, begränsningar som påverkar det dagliga livet och i vissa fall faktiskt gör det oerhört svårt och knappt uthärdligt att vara på benen.

Visst finns det säkert sjukskrivningar av gravida som kan ifrågasättas på ett eller annat sätt, men här slår det så oerhört fel. Alternativet till sjukpenning är havandeskapspenning, vilket beviljas de som har så pass fysiskt tunga jobb utan möjlighet till omplacering, övriga får det nästan aldrig. I mitt fall är det knappast troligt.

Ja, jag vet inte om jag ska oroa mig. Jag var helt sjukskriven de sista tre veckorna med Alvin i magen, låg i soffan och gjorde ingenting. Nu, i snart åttonde månaden, har jag oerhört ont, men inte helvetiskt ont hela tiden. Jag kan dock inte göra så mkt, gå ut och ta en promenad är uteslutet, vara i stallet är uteslutet, allt som kräver att jag går eller står är inte möjligt. Jag får ingen frisk luft, om det inte går att sätta sig ned var femte minut. Hemma kan jag ju sätta mig så snart jag får ont, som nu efter att ha tömt tvättmaskinen, men ute är det svårt - och det lider jag mest av eftersom jag är van att vara ute mycket. Ser blek och glåmig ut och har väldigt lite energi, ja så som det brukar bli om man stänger in sig. Ändå mår jag ju väldigt bra!

Jag kämpar på på jobbet och har som mål att jobba november ut åtminstone. Kommer jobba hemifrån en dag varje eller varannan vecka framöver. Just nu är det delvis en ekonomisk fråga - måste buffra mer pengar om det skulle bli så att FK får som de vill och jag blir utan sjukpenning december och januari. Min läkare har sagt att jag bara ska ringa honom när jag vill gå hem, men vad hjälper det?

Bara vänta och se...

Hösttur på cykel

Det är konstigt, vardagsmorgnar händer det aldrig i princip att Alvin vaknar innan sju. Dessutom vill han alltid ligga kvar i sängen länge då och myyysa. Men lördagsmorgnar - ja då vaknar han nästan alltid innan sju och har bråttom upp, och han vill ju inte stiga upp själv utan vill ha med oss. Suck....

Jaja, det är rätt skönt att komma upp tidigt och få en skön start på dagen. Även om jag oftast får ligga kvar o dra mig till nio i alla fall. Idag bjöd förmiddagen på fint väder, vindstilla och tio grader varmt. Vi drog på oss kläder och cyklade ned till båten som sedan förra helgen ligger på land. Alvin älskar att åka cykel, det är ett riktigt äventyr tycker han!

Just idag blev det lite för mycket äventyr, scouterna var ute längs samma väg o jag blev vittne till en otäck incident utan vuxna i närheten, två killar i sjuårsåldern som rök ihop ordentligt. Det slutade med att den ena drog omkull den andre, som redan då grät, och när han ligger ned på marken ihopkrupen i fosterställning sparkar den andre killen hårt på hans överkropp! Jag har aldrig sett ngt liknande, och tog isär de två varpå den ena killen lommar iväg svärandes. När jag väl får upp den liggande killen från marken ser jag att det är en grannpojke och han är så ledsen! Följde med honom hem och fick insikt i hur kloka småkillar är, bl a sa han "man ändras när man växer, ibland händer saker" och vi pratade om vikten av att man inte får göra så som den andre killen gjorde.

På vägen mötte vi den andre killen som omhändertogs av scoutledarna, och det var beklämmande, så liten men ändå så fylld av ilska och fula ord, han svor åt oss och ifrågasatte varför han skulle säga förlåt eller varför han skulle lyssna på oss, allt medan tårarna rann. När de sa att de nog får ringa hans föräldrar så att de får hämta honom så blev svaret "ja det blir ju mycket bättre av det" med stor ironi och nog lite rädsla i rösten. Jag ville nog helst ta hem honom, hans förutsättningar från hemmet kändes inte så roliga. Samtidigt så skrämmande hur vi föräldrar kan forma våra barn! Jag tror att det var så i detta fallet, jag kan i alla fall inte tro att det är ett normalt beteende som jag fick bevittna... men jag kanske är naiv?

I alla fall blev det en mysig cykeltur! Båten låg bra på torra land och Alvin fick kasta lite sten i vattnet - en favoritsyssla. Sen cyklade vi hem och åt lunch, lekte lite och så fick vi främmande. Alvin var tydligen trött för han somnade i min famn när vi satt vid köksbordet - det har inte hänt sedan han var lilliten... myyyys tyckte jag.

Min mage växer och lillan där i är aktiv, sparkar och har sig. Vissa dagar är hon helt lugn vilket gör mig nervös, men jag vet ju att det kan vara så. Vi är precis i början av sjunde månaden och jag mår bra. Lite ont i mina ljumskbråck förstås, men ryggen har nästan givit med sig sedan jag börjat gå hos en naprapat som hjälper mig. Idag fann jag att cykling fungerar även för ljumskbråcken, så jag ska hyra hem en motionscykel så kan jag ju röra mig litegrann i alla fall. Promenader funkar inte.

Nej lite vila nu medan Hans o Alvin är o handlar, sedan middag och en skön lördagskväll!

Att få vara så här lycklig är underbart!

Det har varit en helt fantastisk sommar som vi fick möjlighet att avsluta med årets absolut finaste båttur i augusti, det var kav lugnt långt ut i Mälaren och oerhört varmt, dessutom 24 grader i vattnet. T o m Hans badade, och Alvin premiärbadade på riktigt från båten - överlycklig för det.

Vi hade fem veckors semester var, varav fyra tillsammans, så Alvin fick vara ledig sex veckor. Det var inte en dag för länge, han klagade aldrig och upprepade hela tiden att han inte ville till dagis. Så nog var det så att han behövde få vara ledig länge med oss. Och vi med honom.

Men nu är det höst, och jag tycker ju mycket om hösten så mig gör det inget. Idag har jag och Alvin varit ute och promenerat på skogsstigar och andra fina promenadstråk i området, vi var nog ute i två timmar och bara gick och gick, stannade till och kikade på sniglar, snäckor och myror, kastade lite sten och hade det allmänt mysigt. Superhärligt!

Den största lyckan av dem alla, förutom Alvin, är den att vi har en liten bebis på tillväxt i min mage. Det är helt fantastiskt! Efter alla sorger i vår strävan att få ett underverk till så har vi haft lite svårt att ta till oss det, men efter ultraljudet för ett par veckor sen så är det nu verkligt. Vi är i sjätte månaden, och hon ska komma i slutet av januari! Det är en livlig liten tjej, hon sparkar ordentligt varenda dag, mkt mer än jag minns att Alvin gjorde. Jag mår lika bra som jag gjorde när Alvin låg i magen, men har ont förstås i mina ljumskbråck och i ryggslutet. Ljumskbråcken gör det svårt för mig att göra så mkt, jag får ont när jag står och går, men idag märkte jag att om jag går i Alvins takt så funkar det bättre.

Jag är mest bara harmonisk och njuter av tillvaron. Alvin har en mkt bra period i sitt liv, han är mest bara glad och kvittrar, leker och vill mysa. Sover bra, äter bra, trivs på dagis och verkar tycka att livet är toppen. En riktig liten surrkuse är han, pratar i ett om allt och ingenting.

Jag har inte ridit sen jag blev gravid, och det är jobbigt. Saknar enormt mycket att komma ut i naturen, det är svårt att ta sig för när man inte måste, liksom. Därför var det oerhört skönt att vara ute hela eftermiddagen idag!

Livet är underbart, och även de allra tyngsta perioderna går att vända till något gott, även om det självklart funnits stunder då jag tvivlat på det mesta.

Love what is ahead by loving what has come before...