Vacker så det gör ont

Syskonkärlek

Till slut blev Emelie så pass stark o bra att vi fick åka hem, först på permis ett dygn men sen på riktigt. Det var vanvettigt skönt, vi hade en riktigt jobbig upplevelse sista kvällen då vår rumskompis - som för övrigt var en kollega till mig med son, vi har jobbat skrivborden bredvid varandra - son drastiskt försämrades och fem narkosläkare invaderade rummet och jobbade en timme med honom innan han för tillfället var bra. Jag blev skrämd, tog Emelie från bröstet och gick ut i korridoren och grät. Det gör så ont att se de små ha det så jobbigt! De fick flytta ut från vårt rum men hamnade senare på barnintensiven. Nu är de också hemma igen och mår bra.

Första dygnen hemma var jättejobbiga, Emelie var fortfarande för trött för att vakna själv och äta, det blev mycket pumpande och jobb med nappflaskan. Ett dygn var hon helt som vanligt - bara för att två dagar senare åter igen bli slö. Sent den kvällen hade hon hö feber och jag åkte akut in till Astrids igen. Öroninflammation som en följd av RS blev slutsatsen och kl 3 på natten var vi hemma igen. Nu har antibiotikan fått göra sitt och hon är sig själv. Tror jag, jag har ju inte sett hennes friska jag så mycket. Men hon vaknar för att äta i alla fall och varje gång ler jag av lättnad. Oavsett klockslag.

Alvin är så glad att vi är hemma igen, han älskar verkligen sin syster och vill kramas och vara nära men är samtidigt så försiktig med henne.

I veckan var det sportlov och då fick Alvin inte vara på dagis p g a regler för barn med föräldralediga föräldrar. Jag fasade lite innan men det hade jag inte behövt, vi har haft jättemysigt tillsammans. Skönt!

Vardagen börjar återkomma och det är fantastiskt skönt. Men jag vågar inte andas ut, vilket är synd. Här och nu, en dag i sänder, vem vet vad som sker imorgon. Men nog måste väl vi ha haft vår del av elände för en tid nu?

En kompis

Emelie fick en ny kompis.

Lilla lilla tösen

Fy, det gör ont att se dessa bilder. Bebisar ska inte ha slangar i kroppen. De ska inte tvingas inhalera saltlösning för att bli av med slem. De ska inte behöva ha mätare runt fötterna för att man ska kunna kolla syremättnaden i blodet. De ska vara rosiga, pigga, mysiga och få ligga vid mammas bröst närhelst de vill. Det är så det ska vara, inte som på bilden. En vanlig förkylning - så farlig för en så liten tjej.

Bebisfötter

Är de inte underbara?

Några bilder från sjukhuset

Jag lägger upp några bilder från vår tid på sjukhuset. Vet inte varför, det är ju historia nu, kanske i terapeutiskt syfte?

Tutt-tomten

Idag har Alvin lagt sina tuttar i ett paket, slagit in det och lagt ut det på trappan för att tutt-tomten skulle hämta det. Sen gick han med pappa till en kompis för att leka lite, och när han kom tillbaka hade tutt-tomten varit här och hämtat paketet! Han hade lämnat ett paket till Alvin också, med en bilbana i.

En stor dag... Lilla vännen, han verkar vilja sluta med tutten men det är jobbigt när det verkligen gäller. Lunchvilan var första försöket utan tutte, och det var innan tomten varit här, och det var jobbigt med många tårar. Nu ikväll gick det bättre, han pratade mycket om tutten och om att han ville ha en och att tomten inte fick hämta dem, men det var inte mycket tårar. Till slut somnade han lugnt.

Vår lilla, stora duktiga pojke!

Rapport från KS

Jag har försökt blogga från mobilen men det går inte helt bra. Så för er som inte vet det så hamnade vi till slut på Astrid Lindgrens barnsjukhus där Emelie lades in i söndags morse, detta efter en horribel natt då hon inte åt.

Hennes tillstånd är stabilt: trött trött, för trött för att orka äta själv fullt ut. Så jag sondmatar henne nästan varje mål, åtminstone delvis, med min egen mjölk som jag pumpat ur. Annars är det bra med henne, andhämtningen fin, rena lungor och fin färg. Hostan har avtagit något ockå men är värre på nätterna och om morgnarna när slemmet har hopat sig.

Jag känner mig rätt lugn när det gäller henne och hoppas att jag gör det även när vi kan åka hem.

Alvin var här och hälsade på igår, lilla vännen som förstås undrar varför mamma och lillasyster är borta så länge. Han är så himla go, åh jag saknar honom enormt!

Själv har jag blivit dålig inatt med feber och sprängande bihålor så jag ska nog krypa till sängs nu. Nattsömnen bryts var tredje timme för amning/sondning/pumpning/inhalationer och det är jobbigt. Men nödvändigt.

Jobbigt jobbigt

I går slutade Emelie i princip att äta efter tre på em. Jag kämpade mig blå hela kvällen o natten men det lilla hon fick i sig kom upp igen tillsammans med en massa slem. I natt fick hon lite feber.

Jag tog in henne akut tidigt i morse och det visar sig att hon dels tappat i vikt, dels får i sig för lite när hon väl ammar.

Hon läggs in nu, för sondmatning med min mjölk. Känns så satans sorgligt att vi hamnar här igen, och jag brister när jag ser henne ligga o bara vara så fin. Jag försöker vara stark men tårarna bara rinner. Trösten i det hela är att detta påskyndar hennes tillfrisknande och det var ju för att då hjälp som jag åkte hit. Men när faktum är klart känns verkligheten så mycket värre än tanken.

Och jag saknar redan Alvin och Hans.

På mammas bröstkorg

Vackra vinterdagar

Den här veckan har vi tillbringat helt o hållet i hemmets lugna vrå med undantag för några utflykter till läkare. Mestadels har vi legat på soffan, Emelie sover absolut bäst och lugnast på min bröstkorg, där hon även får lite högre huvudläge och jag har bäst möjlighet att märka ev skillnader i hennes andhämtning. Det är förstås oerhört mysigt med närheten men oron är mindre rolig. Ute är det oerhört vackert, utsikten genom fönstret duger för mig för jag kan se himlens skiftningar och vindens tag i träden. Helst hade jag förstås varit ute och känt det hela, men kyla är inte bra för lillans luftrör så det får vänta.

Igår fick vi slutligen bekräftat att det är RS-virus som härjar i Emelies så lilla och bräckliga kropp. RS kan vara ett mycket farligt virus för en så liten människa, men på äldre barn o vuxna blir det en vanlig förkylning. Spridningen är störst i storstadsregionerna och ganska få fall noteras i norra delarna av landet varför kunskapen om vad det är där är rätt liten hos gemene man. För er som är intresserade kan ni läsa mer här: http://m.vardguiden.se/c.jsp?cid=25261241&artid=http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/RS-virus-hos-barn/%3ff%3drss20

Emelie har hittills klarat det ganska bra men jag noterar idag att hon inte har samma aptit som normalt och att det väser lite i luftrören. Enligt prognosen ska hennes sjuka kulminera nu i helgen och sen vända, jag hoppas det stämmer.

I grund och botten är det egentligen inte så farligt att få RS men det är väldigt jobbigt. Både för henne och mig. Jag sover förstås väldigt lite eftersom jag vill hålla noga koll på henne, turligt nog har Hans varit hemma tor-fre så att jag kunnat sova extra på dagarna då. Mat blir det ingenting av, vi har bara ätit smörgåsar, korv och hämtmat hela veckan. Men allt annat än Emelies tillstånd är totalt oviktigt för mig nu. Var sak har sin tid.

Nä, kanske ska rikta blicken ut mot trädtopparna igen...

Vår Prinsessa

Natten har gått bra, Emelie började sova ett par timmar på pappas bröstkorg vilket gav mig möjlighet att sova med Alvin - sååå mysigt! Sen vid tvåtiden tog jag Emelie, fick i henne mat o sen fick hon sova resten av natten i bilstolen med ett par matpauser. Det halvsittande läget gjorde att hon inte behövt kräkas slem på morgonen, skönt. Så
Mycket sömn blev det ju i vanlig ordning inte för mig, men det är underordnat. Det är ett lömskt virus vi antagligen har att göra med och situationen kan vända snabbt.

På morgonen var jag till doktorn med henne och fick prover tagna. Streptokocksprovet och sänkan visade ingenting så nu väntar jag på RS-svaret imorgon. Sköterskan var rätt säker på att det är det hon har. Jag åkte därifrån med uppmaningen om att direkt åka in akut till Astrids om hon blir det minsta lilla sämre. Så ni har jag vakat över henne hela dagen men än känner jag mig lugn, hon andas lugnt o fint o jag får i henne mat. Hon har varit vaken en stund och orkade le lite mot kameran!

Så då håller vi alla tummar o tår att hon inte blir sämre. Jag har verkligen inte lust att bli inlagd o tillbringa helgen på sjukhus - men blir det nödvändigt kommer jag göra det med glädje!

There's a snake in my Paradise

Vi har det så mysigt här i vårt familjeparadis. Allt går så bra.

Tills i onsdags kväll då Ormen ringlade sig in i Paradiset... Från ingenstans blev Alvin otröstlig när han sovit ett par timmar på kvällen. Orsaken visade sig dagen efter vara en sprucken trumhinna som förde med sig hög feber och influensa. Nu, några dagar senare, har vi hunnit med två läkarbesök, en vaxsugning ur öronen, ett akutbesök som slutade med att jag och Emelie tog bilen hem o de andra två kom med taxi kl två natten mot lördag. Feber på över 40 grader som fortsatte stiga trots både Alvedon och Ipren föranledde besöket.

Nu några dagar senare är Alvin tillbaka på dagis, Hans och jag är rejält förkylda, och lilla Emelie har misstänkt RS. Jag ska ta henne till doktorn imorgon så får vi höra, det blir lite vakande över henne i natt.

Jag hoppas att ormen ringlar ut härifrån snart...

Emelie Silva Sofia

Bäbis Lillasyster har presenterat sig! Emelie för att vi tycker om det, dessutom är det det enda namnet som Alvin upprepat i tid o otid av alla jag frågat honom om. Silva efter mormor, eftersom det är ett så ovanligt namn som i o med detta finns i tre generationer i min släkt (min syster har det också som mellannamn), och Sofia efter Hans farmor som hade det som mellannamn.

Alvin och Emelie. Våra älskade barn!

Den jobbiga vardagsmaten är kul!

Jag har förstås som målsättning att servera god hemlagad mat till middag varje dag, utan någon egentlig finess eller krav på fantastiska smakupplevelser. I denna min strävan har jag funnit en blogg som är toppen, som är skriven av en mamma som lagar god vardagsmat. Hon lägger ut recepten och delar in dem efter huvudingrediens, t ex kyckling, nöt osv. Bloggen hittar ni här!

Bästisar!

Alvin har en bästis, V, som går i samma dagisgrupp. De hänger jämt med varandra, man finner dem alltid tillsammans när man kommer dit för att hämta. De leker, busar, bråkar o hittar på jäkelskap för personalen. En dag hade de t ex hittat den enda vattenpölen på hela dagisgården - under rutschkanan där de satt i vattnet o grejade när de blev påkomna. Dyngsura in på bara skinnet...

Idag tog vi mammor med dem till ett shoppingcenter där de sprang runt som tokar och bara trivdes i varandras sällskap. Höll varann i händerna och jagade varann. Vid fikapausen kom ömheten fram i en puss... Nog är de alldeles underbara!

Filmer på Youtube

Det är smidigare att ladda upp filmer till Youtube än här, så det har jag gjort. Här hittar ni mina filmer:

Annes Youtube-klipp

Man kan välja att prenumerera på dem så får man ett meddelande när nya filmer laddas upp, klicka på den gula rutan i övre vänstra hörnet där det står "prenumerera".

Än är det Alvinfilmer (och hästfilmer) här men det kommer förstås bebisfilmer så småningom.

Änglatofflor

En liten skyddsängel gick genom ett mörkt rum, släckte sitt strålande ljussken och hängde upp sina vingar.

Gav en öm puss på din kind och satte sig bredvid dig. Denna skyddsängel sitter bredvid dig dag och natt

Så ingen skall göra dig illa eller att inget hemskt skall hända dig. Om du skickar denna skyddsängel till de du bryr dig om, precis som jag gjort, och får det tillbaka så vet du att de uppskattar att du finns till.

Och du… Dammtussarna under din säng är änglarnas tofflor. Så ha aldrig dåligt samvete för att du inte städat. Kram


Jag tycker om den här texten. För jag har en skyddsängel. Och jag vet vem det är.

Första vardagsveckan till ända

Igår köpte Hans en sovpåse till lillan, en sån som på bilden fast röd- och vitrandig. Jag har hittills fått leta fötter och armar och allt inne i själva pyjamasen, hon har dragit in benen och sen inte fått ut dem i byxbenen igen vilket ju borde vara rätt obekvämt. Så detta bör vara en bra lösning o efter första natten så är jag övertygad. Kommer köpa fler! Inte vet jag om det var sovpåsens förtjänst, men hon hade sovit drygt fyra timmar utan mat o bajs när jag väckte henne imorse för att få henne att äta! Det är ännu viktigt att det ej går mkt mer än tre timmar mellan mattillfällena eftersom hon har lite gulsot kvar.

Första normala veckan har passerat och jag känner mig nöjd. Idag skulle Hans vara ledig på em och få chans att bekanta sig lite mer med lillan än vad som hittills varit fallet, Alvin har varit på dagis. Han fick någon timme med henne o kunde bära henne i Ergon där hon somnade gott. Men annars är det ju ligga-vid-bröstet som passar damen bäst...

Alvin är bara helt underbar med henne, han klappar, pussar, kramar o håller handen. Han får ett uttryck i ansiktet som han aldrig har annars när han ser på henne. I förrgår sa han "jag älskar lillasyster, bajs" - ja ordet bajs kommer alltid när han har förklarat sina känslor... Ikväll fick hon ligga på en kudde i hans famn o sova så länge han ville. Jag hade henne med när jag skulle natta honom men hon var lite gnällig, varpå han säger "bäbis kanske behöver en tutte" och sen går och hämtar en till henne. Underbar var ordet! Jag tror vi har lyckats få honom att känna sig delaktig i livet med lillasyster och det verkar underlätta. Älskar mina barn så att det gör ont!

På söndag ska Alvin på sin första maskerad! Sen är dagis stängt må-ti och det kanske blir en utmaning att ha hand om båda barnen två hela dagar själv - men det blir nog vad jag gör det till. Jobbigast blir nog att inte kunna sova ut på morgnarna, nattsömnen är ju både splittrad o bristfällig. Jaja det får gå!

Händelseutveckling 3

Hon fixerar blicken! Och följer med när man flyttar sin egen blick med fortsatt ögonkontakt. Så mysigt!

En lugn stund

Efter en halvstrulig natt och en rätt hektisk dag så har vi landat i detta läge. Fantastiskt skönt tycker både jag och lillan, det är hennes favoritposition som hon alltid finner harmoni i. Jag med.

På morgonen var vi till BVC för vägning och checkup. Otroligt nog är hon efter två veckor utanför livmodern uppe i sin födelsevikt så när som på några enstaka gram. Det trodde jag inte med tanke på att hon tappade så mkt första dagarna. Skönt!

Jag promenerade till BVC, första lite längre promenaden på hela 1,5 km eller nåt enkel väg. Gick bra, men känner av såret en del nu så det blir bilen till dagis när storebror ska hämtas. Passade på att besöka vårdcentralen också eftersom jag misstänker att jag har en UVI som inte vill ge sig. Inte säkert dock eftersom det känns olika från dag till dag, och snabbtestet visade inget. Doktorn tyckte ändå att jag skulle påbörja en antibiotikakur i avvaktan på labsvar, eftersom min kropp behöver kraft och energi till att läka och till att göra mat till lillan. Så, då äter jag antibiotika igen.

Nej dags att börja förbereda hämtning, självklart när lillan sover som bäst. Suck.

Världens bästaste kille!

Klädd som en riktig flicka...

Händelseutveckling nr 2

Jag kan nästan svära på att jag fick ett härligt underbart svarsleende av lillan igår kväll!

Just nu sitter hon groda i Ergon på mitt bröst och sover såååå gott. Jag gör ingenting, varvar surfandet med fika, bokläsning och bara titta ut genom fönstret. Skönt. Gråmulet ute. Och jag har massor av tid framför mig att vara stressad över allt jag borde göra, behöver inte börja redan...

Idag är lillan klädd som en riktig flicka, i rosa-multifärgad klänning och vita kalasbyxor med rosa hjärtan på! Kanske lägger in en bild senare.

Drömmer om ett badkar igen, som av en händelse har de kampanj på stora byggvaruhuset 150 från oss... Frågan är: hörn eller ej? Bubblor eller ej?

Vardagen är här

Vi har det så mysigt, jämfört med förra gången med Alvin så har dessa första veckor varit underbara. Bebis äter hur mkt som helst och man märker på henne att hon ökar i vikt, jag är så trygg i min roll och hetsar inte upp mig över en massa, vi sover bra alla fyra om än två i ett rum o två i ett annat, bebis trivs i sjal, i Ergo och i vagn, hon somnar i bilen... Ja det mesta funkar så bra.

En viss rytm har infunnit sig i o m att hon ammar ungefär var tredje timme, det är skönt. Sen sover hon gott o väl 20 timmar per dygn. Just nu har hon en ögoninfektion men det är ju vanligt.

Ja, vi njuter massor, verkligen. Idag kom vardagen med dagis och jobb för Alvin och Hans, även det kändes ok. Vi har varit ute på en promenad i det fina vädret som gav vårkänning, sen lite handling till middagen (citrondoftande fläskfilégryta med mathavre), och sen hämta Alvin på dagis. Hem och laga mat till honom, vara med honom medan han äter, sen laga mat till oss vuxna, klar till kl sex då Hans kommer. Ja, och så lite amning här och där förstås.

Dagarna verkar kunna gå fort...

Händelseutveckling nr 1

Ikväll lossnade navelstumpen! Skönt, då var det avklarat.

Vi var och tog PKU-prov idag, hemskt med så grov nål i tösens lilla lilla hand men det gick bra. Storebror var med och tröstade. Han är så himla stolt över sin lillasyster! Plåstret han har på näsans är förstås hans egna idé...



Amningen är igång bra, och gulsoten på väg bort, och vikten på väg upp. Allt topp alltså.

Men jag saknar ensam näratid med Alvin, älskade lilla killen som bara är så himla klok. Tur att vi fick så mkt närhet innan tösen kom, men jag vill ha mer. Mycket mer.

Hur gör man för att räcka till?

Dygnsrytm à la bebis

Nej nån rytm i dygnen finns förstås inte och jag tycker det är rätt skönt. Sover när det passar, ammar o myser o byter blöjor nätterna igenom. Det är ju en rätt kort period det är så och jag försöker njuta. Det är ganska lätt.

Jag har oroat mig mest över Alvin och hans reaktioner. Visst kommer det små utbrott då han blir ledsen över att han inte kan sitta i knät när bebis är där eller sova nära mamma när jag ammar. Men på det stora hela tycker jag det går bra. Idag fick han ha bebis i famnen och han var så stolt och ville inte lämna henne ifrån sig. Så länge han får vara med och ta plats är allting bra.

Inatt blev han ändå ledsen så det gjorde ont i mig. Vi sover alla fyra i vår säng o det är rätt noga att barnen ligger ytterst så att Alvin eller Hans inte lägger sig på bebis. Inatt ville Alvin oerhört gärna komma nära mig och sova med mig och det funkar inte riktigt. Så de fick tillslut gå till hans rum vilket han var ledsen över. Jag skulle vilja ha några timmar bara med honom! Men det går ju inte i nuläget. Jag försöker se till att kunna natta honom och ligga nära då, men det är inte alltid det funkar heller för är bebis vaken vill hon ligga vid bröstet. Jaja med tiden ska det nog ge sig.

Dags för lite sömn!

Välkommen hit

Så kom hon till oss till slut, vårt andra underverk! Den 20 januari 2011 kl 13.38 föddes hon vid ett okomplicerat kejsarsnitt till tonerna av Sona Aldéns skiva "Till Dig", samma musik som sövde Alvin under hans första levnadsår. Hon var 52 cm lång och vägde 3.635 kg, nästan samma som Alvin som föddes kl 14.17 och var 53 cm lång och vägde 3.650 kg. Jag fick upp henne på min bröstkorg direkt, nyfött kladdig och hjälplös. En fantastisk förlossning efter en härlig graviditet.

Vi låg kvar på BB Stockholm två dygn och har således kommit hem idag. Tösen ammade redan på uppvaket och har sedan dess legat vid mitt bröst i stort sett hela tiden. Kläder har hon knappt bekantat sig med, hud-mot-hud har varit det vi prioriterat. Sömn har jag nästan glömt vad det var, i alla fall nattsömn, man lever i en sån symbios och jag följer hennes rytm. Sover en stund här och en där, äter när magen säger till oavsett klockslag.

Innan vi åkte hem idag bad vi om vägning av henne, något som var oerhört viktigt på Karolinska men inte alls rutin här. Jag förstår varför nu, jag blev orolig direkt när jag förstod att hon tappat 9,5% i vikt trots att jag ju vet att hon äter i ett. På KS är jag rätt säker på att vi hade blivit kvar. Nu har jag dock bestämt mig för att lita på deras omdöme och vår amning. Jag väntar ivrigt på att den riktiga mjölken ska rinna till så ett hon kan äta sig bättre mätt.

Nu ligger hon här bredvid mig och jag kan inte se mig mätt. Ett underverk.

Alvin, älskade Alvin, tar emot henne med öppna armar och mycket mys. Hur fortsättningen blir beror helt på hur vi agerar. Han ska få vara med alltid när han vill, och aldrig bli stoppad om det inte är farligt. Jag ska göra allt jag kan för att han ska förstå hur mycket jag älskar honom.

Sista dygnet med bebismage

Imorgon är det dags för lillasyster att komma ut ur magen. Det är ju blandade känslor, helt klart, men övervägande positiva och längtande förstås. Oron för hur Alvin ska ta det finns hela tiden, men vi har bestämt att han ska komma till oss på fredag eftermiddag och vara hos oss ett par timmar och sen ska pappa följa med honom hem och vara hemma tills han somnat. Sen kommer vi alla hem på lördag - hoppas vi. Ska anamma ett tips en vän gav, att låta Alvin vara med i det mesta som har med lillasyster att göra, få ha en pall vid skötbordet och hjälpa till och så. Jag tror det blir bra.

I morse ville han ta med sig en bok man får om graviditet och livet med en ny liten bebis, högst dokumentär och informerande sak, till dagis. Den har pedagogerna sedan fått läsa i för barnen, det var visst fler som var intresserade! Så det var nog ingen dum idé vad det verkar.

Nu är det mesta klart här i hemmet, till och med vaggan är bäddad (ja den är ju söt att se på men inte ska hon sova i den!). Bara min BB-väska som inte är packad, jag ordnar det imorgon bitti eftersom vi ska vara på sjukhuset först kl 12 och sen opereras jag kl 13 om allt går planenligt.

Nu hopp i dusch och sen i säng, så får vi väl se hur mkt sömn jag lyckas ge mig själv....

Vad var det?

Så trött... A vaknade strax innan elva igår kväll och somnade kl fyra igen... Var flammig på kroppen o hade lite klåda. Perfekt med en barnsjukdom samtidigt som en nyfödd bebis kommer....

Idag är klådan borta o han är lite ojämn i huden men färgen är normal. Skönt! Undrar vad det var?

Imorgon ska vi på inskrivning! Måste skriva födelseplan och packa väskan...

T -3.... Snart!

Sårvård efter förskolans slarv

I tisdags när jag hämtade Alvin på dagis berättade en av pedagogerna i förbigående att Alvin blivit väldigt röd i rumpan eftersom han bajsat när de varit utomhus och ingen har märkt det, han har heller inte sagt till. Jaha tänkte jag, sånt kan ju hända. Jag reagerade över att han var väldigt grinig och grät dels över att han inte ville åka hem (brukar han inte göra) och sen på vägen hem bröt han samman över flera småsaker trots att han fick åka bob. Min tanke rörde sig i riktningen att han var på väg att bli sjuk.

När jag kom hem tog jag av blöjan som de satt på honom på dagis, genomfull av kiss. Kikade på rumpan - och blev förfärad när detta var vad jag fann:

Jag har ALDRIG sett en så illa medfaren rumpa! Eller rumpa, det är ju på insidan av låret. Och han var SÅ ledsen, grät och hade så ont. Insåg att det ju var detta som gjort honom så ledsen och grinig, stackars stackars liten...

Jag begriper inte hur det har kunnat gå så här illa, själva rumpan var det ingen fara med utan såren är som sagt på låren. Jag gissar faktiskt att personalen inte rengjort där som de borde ha gjort.

Sedan dess har Alvin inte fått ha nån blöja vare sig på dagen eller på natten. Dagarna visste vi skulle gå bra för han har ju sedan länge varit utan hemma och kommit och bett om en blöja när han ska kissa eller bajsa, men nätterna trodde vi skulle bli problematiska med nedkissade sängar. Döm om vår förvåning nu fem torra nätter senare! Inte en enda olycka, och nu tycker han det är skönt att vara utan blöja när han ska sova.

Hans pratade med dagispersonalen dagen efter det inträffade och påpekade att det ju faktiskt handlar om öppna sår och att det är absolut blöjförbud på honom nu förutom de korta stunder då han ska göra ifrån sig. De var förstås förtvivlade senare när jag hämtade honom och de hade sett hur det ser ut... med rätta ska de vara förtvivlade tycker jag, om än att jag kan ha förståelse för att de missar ett barn som ej säger till när han bajsar utomhus. Dock undrar jag om de inte haft någon uppsikt över honom de tio minuter minst som han brukar ta på sig att bajsa, tio minuter då han går undan och säger "gå bort från här" närhelst någon kommer i närheten eller bara tittar på honom.... det gör mig ju lite orolig förstås. Mindre förståelse har jag för att de har tvättat honom, sett såren och sen ändå satt på honom en ny blöja! Som att trä en plastpåse över öppna sår!

Under veckan som gått har vi sen haft flera diskussioner på dagis om hans blöjande eller inte. Jag är fast i min ståndpunkt att han är torr hemma nu och därför kan inleda samma övning på dagis. De hävdar att det är för tidigt eftersom han inte vill göra ifrån sig på potta/toa. Jag står på mig, vägrar sätta på honom varaktig blöja nu igen, det skulle bara förvirra honom mer. Vad är skillnaden mellan att sätta toabarn på toaletten med jämna mellanrum eller när de ber om det, och att sätta på ett barn en blöja med jämna mellanrum eller när han ber om det? Men än så länge har Alvin inte börjat säga till om blöja på dagis, det är ju ännu så nytt för honom där, men jag tror att det kommer om de bara uppmuntrar honom och ger honom tid.

Såren, ja de har plågat honom hela veckan. Han har gråtit så snart de ska tas om hand, han har inte kunnat gå ordentligt utan gått bredbent, och när han bajsade första gången så stod han och grät. Han har varit klart allmänpåverkad och haft väldigt nära till tårarna hela tiden. Det har helt enkelt varit så himla synd om honom. Nu är det på bättringsvägen, börjar läka ihop bra och verkar inte göra så ont längre.

Jag kommer ta upp detta och en del andra saker på vårt utvecklingssamtal under våren. Dagispersonalen är generellt fantastiska och engagerar sig massor i barnen, det är ett bra dagis vi har, men senaste månaderna har vissa försämringar märkts vilket jag inte gillar. Dessutom ska de inte motarbeta oss föräldrar när vi t ex vill hjälpa våra barn att slippa blöjorna - om de är torra hemma. De ska hjälpa barnen ytterligare. Men jag har varje dag jag gått hem denna veckan känt mig nedslagen och osäker på om vi verkligen gör rätt, trots att jag innerst inne vet att vi gör det.

Till Salu

Samlar bilder här som avser kläder och saker jag ska sälja. OBS enbart för att kunna länka bilderna till t ex Sjalbarn eller Tradera där jag säljer sakerna. Inga bud eller köpförslag ska lämnas här.

Föräldraskap

Making a decision to have a child – it’s momentous. It is to decide forever to have your heart go walking around outside your body.

Just precis så är det. Citatet har jag tagit från denna blogg , hittade den ikväll och begriper ej varför jag skulle läsa den. Ofattbar sorg. Skrämmande händelse. Fruktansvärda följder. Måste gå till Alvin och aldrig lämna hans sida igen. Så känns det.

:'(

Förberedelser

För var dag som går ägnar jag mer och mer tankar och känslor åt det nya lilla livet som snart gör entré för alla andra utom för mig (jag har ju haft henne hos mig länge redan). Det är skönt att slutligen ha kommit dit, för bara någon månad sen var det ännu mest oro och en känsla av osannolikhet att det faktiskt skulle gå bra hela vägen denna gång. Sex graviditeter, ett barn än så länge och allt det där...

Men nu har jag på allvar börjat förberedelserna. Handlat en del praktiska ting - idag köpte jag ett paket ekologiska blöjor och våtservetter - och tänkt ut en extra skötplats till nedervåningen. Köpt en sjal till till den första spädistiden att bära i, och ett bebisinlägg till bärselen som Hans kan ha. Ja, lite smått o gott. Alla bebiskläder är tvättade, även det som är nytt. Allt nytt är rosa o vitt... förutom det mormor har köpt, det är ju tur att det kommer andra färger nånstans ifrån...

Ska skriva en födelseplan som jag tar med till sjukhuset, och i helgen ska BB-väskan packas. För det finns ju trots allt en risk att hon kommer tidigare...

Var till barnmorskan sista gången idag, allt såg bra ut och magen växer som den ska. Hon ligger med huvudet nedåt, rörlig och inte fixerad, ryggen längs vänstra sidan sett från mitt perspektiv och benen samt fötterna på höger sida. Vi pratade igenom vilka önskemål jag har inför förlossningen, och det är några saker som jag vill ha annorlunda jämfört med sist:

- jag vill gärna se moderkakan och när de klipper navelsträngen om det går
- jag vill ha henne på mitt bröst direkt om hon mår bra, och under tiden de syr mig
- jag vill ha henne hud mot hud och börja amma direkt
- hon ska vara hos mig på uppvaket

Jag hoppas att så mkt som möjligt blir som jag vill.

Alvin är en väldigt harmonisk och härlig kille just nu - ja alltid men just nu i en fas av mindre trots. Han leker o pratar massor, äter bra och sover ok. Vi övar mkt på att han ska klä sig och klä av sig själv vilket ju kan ge roliga följder, idag när vi kom fr dagis lekte han inomhus i overallen säkert en halvtimme... Men vad gör det?

Igår hade vi besök av hans bästiskompis från dagis - de har så himla kul ihop! Ska försöka träffas lite i helgen också.

Snart dags för räkmiddag, bara Alvin somnat. Pappas nattningskväll.

Bra nu!

Jag är leds. Jag vill inte vara gravid längre. Jag vill ha ut bebis, nu. Kan någon högre makt höra mig?

Ut med det gamla...

Örat höll inatt, men jag höll mig vaken till två för att ge Alvin en dos Alvedon till, och sen kunde jag inte somna om. Kl fyra såg jag på klockan sista gången och sen sov jag till halv nio då de andra vaknade - Alvin sov hela natten utan att så mkt som gny ens. Jag var uppe ett par timmar men sen gick jag och la mig, så himla trött...

Alvin fick börja ta godis från pepparkakshuset igår, men han ville inte plocka sönder själva huset. Idag hade han dock inga problem med det, nu är det i småbitar.... men han har haft kul.

Vi har gjort i ordning en hel del i hans rum, äntligen, idag. Satt upp hyllor och fått upp lite saker på dem så att det blev så himla fint och verkligen hans rum. Jätteglad för det, han också. Älskar färgerna vi har därinne, ljusa utan att vara vita, med vita möbler och ljusblå detaljer. Like!

Nu snart dags för nattnatt, han kunde inte sova på vilostunden idag så han är rätt trött. Mamma också...

Gott Nytt År!

Så har 2011 tagit sin början. Jag vet inte om inledningen av det nya året säger något om hur fortsättningen blir men jag hoppas inte det eftersom Alvin sover med mössa och bomull för ena örat... Plötsligt som en blixt från klar himmel var hans öra jätterött och han grejade med det vid tiotiden när han skulle gå i säng. När jag frågade så sa han att han hade ont och ville t o m ha "mecin". Så jag gissar att trumhinnan går i natt. Bara se till att han är smärtfri, ska ge honom mer "mecin" om en timme. Lilla vännen våran, är det inte det ena så är det det andra. Han är bäst och helt underbar i alla fall! Han har haft ett fantastiskt roligt jullov med mormor, morfar, moster och Jona boende här och farmor och farfar på besök en kväll. Han har fått leka hur mkt som helst och blivit bortskämd(are) på både det ena och det andra sättet.

Själv börjar jag vara stor som ett hus och otymplig. Tror ibland att bebis är på väg men hittills ligger hon kvar. Hela magen är verkligen fylld av bebis, kroppsdelar överallt. Inte så länge kvar nu, nedräkning...

Hur blir 2011? Ja, jag gissar fyllt av glädje och lycka, men också stora utmaningar...

19 days and counting...

Nyopererad

Denna dag opererade Alvin halsmandlar, polyper och klippte tungband. Det gick jättebra, men jag var orolig över narkosen. Han var så himla tapper! Kräktes en hel del efteråt, blodklumpar och slem, och sov i omgångar. Så till slut vaknade han upp helt och sa bara "åka hem, byta kläder" och ville få på sig sina egna kläder. Sen var det full fart igen.

Hoppas nu att han får slippa sina eviga halsflussar!!! Och att han slipper få så svårt att andas när han ändå blir förkyld.

Han är himla stolt över sin tunga, räcker ideligen ut den för att den nu är så lång.... sötis!

Snö, snö, snö...

Mysmorgon

Jag gick i säng redan vid åtta igår, men har sovit hackigt. Verkar som att jag vaknar var gång jag ska vända mig. Nåväl, hyggligt pigg idag i vart fall jämfört med igår. Idag ska jag nog kunna få nåt gjort.

Alvin får vara hemma från dagis idag, han är rätt snorig och ska ju opereras på måndag så kanske får han vara hemma resten av veckan för att kurera sig. Så länge jag är någorlunda pigg så går ju det bra, och han vill gärna vara hemma nu. Idag har han stigit upp redan innan sju så jag tror dessutom att det ska gå att få honom till vila runt lunch, så får jag också vila lite.

Ikväll ska jag på julmys på jobbet en stund, ska bli just mysigt. Annars ska jag nog ta och kränga av en av sofforna dess klädsel och slänga in den i tvättmaskinen, har behövts länge men det är ju både tråkigt och jobbigt....

Sömn....

...är underskattat. Har haft en helt sömnlös natt, på riktigt och egentligen utan anledning. Har varit upp o tittat på TV, läst bok, bytt säng, ja gjort allt. Vid sextiden i morse somnade jag till slut.

Är grisförkyld igen och det täpper igen överallt så att det bara piper i luftrör o näsa när jag andas. Min doktor på gynmottagningen är dock underbar och skriver ut Rinexin utan att jag behöver besöka honom.

Ska bara göra en utflykt idag - ska åka till bilhandlaren för att få vår gamla bil värderad. Sen är det bara vila, och Alvin får vara heldag på dagis.

Tiden har gått så fort....

....men nu har den visst saktat in. Jag slutade jobba i onsdags, men känner redan att vad sjutton ska jag ta mig till?? Jag slutade eftersom det blev för tungt och ont, och visst har jag mycket mindre ont nu och kan ju vila när jag känner att jag behöver det, men jösses..... tur att det snart är jul och att mamma och pappa kommer på tisdag nästa vecka.

En bit in i nionde månaden nu då. Känner mig inte jättestor och har ju gått upp rätt modest, hittills 8,5 kg. Den här graviditeten skiljer sig inte jättemycket från den med Alvin, om man bortser från att den varit bara hälften så lång pga oron för missfall, osäkerheten och rädslan inför förlossningen och så de senaste två månaderna av oändliga urjobbiga förkylningar. Eller vad sägs om två halsflussar, en bihåleinflammation, en luftrörskatarr (bronkit), två och en halv antibiotikakurer, Nezeril maxmaxmaxdos i maxmaxmaxtid flera ggr om och sen Rinexin för att alls kunna andas, Mollipect varvat med Cocilliana, och trött-trött-trött... depression var nära vill jag lova, jag har mått så oerhört dåligt och samtidigt haft så ont i kroppen. Så fick jag vara frisk i en knapp vecka efter sista penecillinkuren, men nu är jag sänkt igen. Av denna anledning vill jag nog faktiskt att bebis snart ska komma ut!

Alvin är inne i en ny omgång av trots, den yttrar sig mest vid mattid och sovtid. Egentligen skulle han ju kunna vara hemma med mig nu, men jag orkar inte. Hade honom hemma förra måndagen och ångrade mig bittert eftersom jag inte orkar med honom.... samtidigt är han oerhört kramig och närhetstörstande. Underbar och älskad, förstås. Han får komma hem lite tidigare varje dag dessa sista dagar, och vara ledig på fredag. Då ska jag till jobbet så han får följa med dit. Sen är han ledig över jul och nyår!

Igår var vi på Luciakonsert i Globen, vi hade bjudit med oss Alvins bäste kompis och hans familj och det blev jättemysigt. Barnen lekte inne i logen, medan vi vuxna kunde njuta av konserten.

Idag är det luciafirande på dagis, utomhus och det ska också bli jättemysigt. Alvin har övat på alla sångerna i flera veckor nu så det ska bli spännande att se om han vågar sjunga när han ser alla människorna...

Men nu ska jag hänga tvätt och stryka gardiner - julen ska komma in i vardagsrummet idag!